Figur 1. PDO avser cykliska svängningar i temperaturerna på ytvattnet i Stilla Havet
Det sker med en period på ett par decennier. Det förklaras av brittiska Met Office i videon:
What is Pacific Decadal Oscillation (PDO)?
Här några utdrag:
Figur 2. I PDO:s positiva fas strömmar varmt vatten upp längs Nordamerikas kust
Vattnet kyls i norr och strömmar ner mot Japan och in mot USA, alltså moturs cirkulation. Det resulterar i tydliga effekter på vädret
Figur 3. I PDO:s negativa fas går cirkulationen istället medurs.
Varmt vatten går mot norr förbi Japan, kyls och strömmar mot söder förbi USA:s kust.
Figur 4. Den positiva fasen har stora likheter med El Niño men sträcker sig långt mot norr
Figur 5. På samma sätt liknar den negativa fasen La Niña
En beskrivning av El Niño och La Niña finns i posterna: “El Niño och La Niña” samt “La Niña efterträder El Niño“.
Dessa två fenomen är inte resultatet av strömmar i havet utan av havets “skvalpande” fram och tillbaka längs ekvatorn mellan kusterna i öster och väster.
Alla fyra tillstånden påverkar vädret, vilket kan sträcka sig runt hela globen. Met Office nämner att varmt vatten vid kusterna av Washington State och Alaska ger riklig fångst av lax i deras floder.
Negativ PDO kan ge flera år av torka i sydvästra USA och riklig nederbörd i östra Australien.
+ – + – + – +
by 
Stilla Havet upptar ca 25% av jordens yta. Den ‘dedaktiska’ variationen mellan kall och varm fas omfattar ca 55-60 år. Varm fas bildar en hästskoformation kring Japan och havet österut där detta ‘japanska område’ får ca 1,4° lägre lufttemperatur än vid kall fas. Hästskoformationen omger då det ‘japanska området’, alltså Japan och havet österut med en motsvarande högre lufttemperatur.
Den positiva fasen med värme längs Västkusten Nord-Amerika, Kanada och Alaska har noterats 1855-85, 1915-45 och 1977-2008. År 2008 skiftade PDO till gradvis avkylning med avbrott för 2014-2018 av en tillfällig varm fas initierat av el Niño. De angivna åren för positiv fas/värmefas bildar överensstämmelse med globala temperaturvariationer under motsvarande tid, från 1840-framåt. (Mellanliggande år är således negativ/kall fas.) Detta kan förklaras därigenom att i varm fas varmare vatten följer med in i Berings Sund in i ishavet, påverkande is-och temperaturförhållanden, samtidigt som med viss tidsdilation ökad värmemängd tillföres Atlanten och Golfströmmen.
PDO är därför tillsammans med ENSO den helt avgörande determininanten (vid sidan om solvariationens netto SW effekt på jordytan) för klimatutfallet.
IPCC negligerar förståss dessa förhållanden i sina förklaringar. Med detta menar jag såväl PDO som solvariationens SW nettoeffekt på jordytan. Allt skylls på CO2, som fysikaliskt inte kan värma jordytan oavsett haltökning.
‘För övrigt anser jag att IPCC bör förstöras’ är därför mitt ofta avgivna motto.
Jag undrar hur många av våra politiker och MSM-journalister som har förmåga samt, inte minst, vilja att tillgodogöra sig sådan här information? Lite mer komplicerat än det vanliga klimathysterinarrativet!