Den 23:e maj 2022 bogserade Daisy Mae en pråm med metallskrot norrut i Delaware Bay
På pråmen utbröt en brand, som det tog 26 timmar att släcka. US Coast Guard tog bilden.
Laster av metallskrot har ansetts ha låg brandrisk. Emellertid har ett antal bränder de senaste åren föranlett NTSB, National Transportation Safety Board, att utfärda en var-ning om att litiumjonbatterier och andra möjliga antändningskällor kan utgöra en brand-säkerhetsrisk vid transport av metallskrot.
2017 undersökte Japan Transport Safety Board en skrotbrand i ett fartygs lastrum i Fukuoka City, Japan.
I januari 2022 utbröt eld i en stapel metallskrot i Newark, New Jersey. Samma år drabbades två internationella fartyg med last av metallskrot av bränder i lasten.
Metallskrot för återvinning utgörs främst av bilar och bildelar, byggmaterial, köksutrust-ning, konservburkar och sprayflaskor, som kan ha brännbara drivgaser. De senare skall naturligtvis ventileras bort innan flaskorna går till återvinning.
Normalt metallskrot kan inte brinna, men bilar innehåller brännbara plastdetaljer och textilier, kyl- och frysmöbler innehåller isoleringsmaterial, som kan vara brännbart, men ingendera kan självantända. Det kan däremot litiumjonbatterier. Det är naturligt att NTSB misstänker sådana som brandorsak.
Batterier skall inte sorteras som “skrot” överhuvudtaget, men det kan förstås ske av okunskap, slarv eller lättja. . .
+ – + – + – +
by 
Göran B
Notera att mina kommentarer du refererade till gjordes utan att jag läst rapporten vilken jag efter din kommentar först då insåg var skapad 2014.
Rapporten av SP koncentreras kring brand men utan att riktigt undersöka t.ex återvinningens sorteringskedjor.
Som du dock skriver fanns inte det brandfarliga L-batteriet 2014. Ändå uppstår en del bränder bland metall-skrot och särskilt kopplat till elprodukter.
Man kan fråga sig hur väl källsorterade sådana här laster är. Det följer nog med en hel del isolering runt kablar och en massa annat brännbart.
Thorleif
Notera årtalet på rapporten! Fanns nog inte så mycket Litiumbatterier på den tiden.
Kraftig brand i Skellefteå
Enligt Norran brinner det i en materialhög med elektronik.
Från Expressen
Tack Göran B
Jag tror vår allmänt lönsamma större och medelstor tillverknings-industri sköter sig väl.
Stena är landets största skrot-och återvinningsindustri. Frågan är hur de många självständiga mindre skrotupplag runt t.ex Sthlm sköter sig? Utan att kasta ngn skugga över dem misstänker jag att branscher som domineras av en aktör gör livet tuffare för de andra. När jag ser en brinnande pråm tänker jag på hur det kan se ut på skrotupplag även idag. Hur lätt kan det inte slarvas? Ett misstag räcker kanske. L-batteriet tycks vara den stora risken så hur skiljer sig batterierna för ovana personer? Varför inte börja att bara färga dem typ röda istf svarta osv? Enkla råd brukar vara bra råd.
Transporter är dyra och uppdelning ombord gör sig inte så lätt betr alla typer av mer eller mindre brandkänslig mtrl som magnesium t.ex.
https://www.diva-portal.org/smash/get/diva2:962851/FULLTEXT01.pdf
Sverige är som sagt här ledande inom sopförbränning. Kanske även inom återvinning. På konsumentsidan har vi hyresgästernas lokala insamling av separerat metallskrot resp elskrot. Man har tidigare uppmärksammat att det inte alltid fungerar hela vägen betr åtskillnad. Men batterier ska alltid lämnas separat liksom glödlampor av olika typ och det är upp till fastighetsägaren att kontrollera inför avhämtning. Hur ser kontrollen ut sedan? Återvinnings-stationerna lokalt tar bara emot småbatterier.
Magnesium är inte att leka med när det gäller brand fick jag lära mig redan i skolan.
tunn aluminiumplåt brinner och ger mycket värme
Elbilar är nog inte så återvinningsbara som det kanske verkar…