Figur 1. En eruption på Solen: Plasma sprutas ut, men dras tillbaka igen
Med större kraft i eruptionen sprutas plasman ut i rymden, en CME, Coronal Mass Ejection. Om dess stråle är riktad mot Jorden, kan stora skador uppstå.
Plasman består av laddade partiklar som i kosmisk stålning, protoner. Dessa påverkas av Solens och Jordens magnetfält. Det senare gör att partiklarna dras mot de magnetiska po-lerna. De krockar med atmosfärens molekyler så att Norrsken respektive Sydsken bildas. Nyligen kunde sådant ses långt söderut i Europa.
För 20 år sedan hamnade Jorden i en starkare stråle med utbrett norrsken och skador på en del av de satelliter, som seglar runt Jorden.
Figur 2. Satellitbild från 2003-10-30 med norrsken från Island till Finland
Cap Allon på Electroverse förklarar:
+ – + – + – +
2023-10-31, Electroverse:
THE HALLOWEEN SOLAR STORM, 20 YEARS ON
(Solstormen vid Halloween 20 år efteråt)
“Hälften av Jordens satelliter förlorade!” löd rubrikerna efter de stora Halloween-stormarna 2003. Solcykel 23 höll på att avvecklas och prognosmakarna för rymdväder talade om hur tyst det snart skulle bli.
Plötsligt släppte solen lös två av rymdålderns starkaste solflammor: en X17-flamma den 28 oktober, följt av en X10 den 29 oktober 2003. Båda kastade snabba Coronal Mass Ejections (CME) direkt mot Jorden. Då de kom med 2.125 km/s respektive 1.948 km/s. nådde varje CME Jorden på mindre än ett dygn, vilket utlöste extrema (G5) geomagnetiska stormar den 29, 30 och 31 oktober 2003.
Ombord på den internationella rymdstationen tog astronauterna skydd i den härdade Zvezda-servicemodulen, för att skydda sig mot högenergipartiklar. På lägre höjder ändrade flygets piloter kurs frenetiskt . Flygningar över jordens poler tog en omväg till lägre breddgrader för att undvika strålning, vilket kostade så mycket som $100.000 per flygning.
Många satelliter som kretsar runt jorden upplevde dataavbrott, omstarter och till och med oönskade starter av styrraketer. Vissa operatörer gav helt enkelt upp och stängde av sina instrument. Många av Jordens satelliter var faktiskt “förlorade” – inte förstörda – ur funktion. I en tidning från 2020 med titeln “Flying Through Uncertainty” påminde USAFs satellitoperatörer hur “de flesta satelliter (i låg omloppsbana runt jorden) tillfälligt gick förlorade, vilket krävde flera dagars arbete dygnet runt för att åter finna sina rätta positioner.”
Figur 3. Källan till 2003 års Halloween-stormar: Solfläck # 486
Halloween-stormarna pumpade in ytterligare 3 Terawatt i Jordens övre atmosfär, förklarar Dr Tony Phillips från spaceweather.com. Geomagnetisk uppvärmning expanderade atmosfären uppåt, vilket kraftigt ökade det aerodynamiska motståndet på satelliterna. Vissa satelliter i låga omloppsbanor befann sig ur kurs med en till tiotals kilometer. De flesta satellitoperatörer idag har aldrig upplevt något liknande Halloween-stormarna. Det är ett problem, fortsätter Dr Phillips, eftersom antalet objekt de behöver spåra har ökat kraftigt.
Sedan 2003 har antalet aktiva satelliter ökat till mer än 7.000, med ytterligare 20.000+ skrotbitar större än 10 cm. Att tappa kontrollen över så många objekt i en så överbelastad miljö, skulle teoretiskt kunna utlösa en kaskad av kollisioner, vilket skulle göra de låga omloppsbanorna runt Jorden oanvändbara i flera år efter en extrem geomagnetisk storm.
Med tanke på vårt ständigt ökande beroende av denna teknik, liksom vår planets numera avtagande magnetiska fältstyrka, är det skrämmande.
+ – + – + – +
Mera information finns. . .
+ – + – + – +
by 
CMEs med stort energinnehåll (X-flares)uppträder fränst dels just före, dels just efter max solfläcksintensitet, som brukar komma ca 4,3 år efter solcykelstarten. CMEs ingår tillsammans med ‘energetic flares/spikes & eruptive prominences(exeplifierat i Fig 1)’ tillsammans med solfläckar i det totala magnetiska flöde som via solvinden drives ut i heliosfären. Solvindens elektromagnetiska styrka återkopplas t.ex. till jordens magnetfält och skapar uppvärmning genom exempelvis partikelkollisioner, genom atmosfären till jorden. Under perioden 1901 till ca år 2000 har detta elektromagnetiska flöde ökat 2,3 ggr samtidigt som jordens ytnära temperatur ökar 0,6° C. Glöm koldioxideneffekten!
Nyare astrofysisk forskning kopplat till geofysisk dito troliggör att solvindens effekt(magnerfältspåverkan upp till >10 AU; 1AU=medelavståndet solen-jorden), ger uppmätta temperaturanomalier i den övre atmosfären hos Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus. TSIs, med avståndet kvadratisk avtagande styrka, små förändringar kan inte förklara detta.
Således påverkar solvindens elektromagnetiska fältstyrka även.
Jordens magnetfält har trendmässigt försvagats under lång tid. Under s.k. Solar Grand Minima; Oort, Wolf och Maunder, skedde en tillfällig förstärkning samtidigt som den av svagare solvind inducerade minskade geotermiska effekten skapade nedkylning av planeten Tellus.
Finns även ett program om detta, jag tyckte det var intressant
https://www.svtplay.se/video/eJdmRvD/vetenskapens-mysterier/4-den-farliga-solen
Jag tror att detta blir räddningen från allt digitalt(ID) styrande WEF & WHO elektroniska pengar etc. och vi människor kanske får bestämma över våra liv? Carrington event nästa….