Figur 1. Ett väl etablerat magasin som tillåter kritik av extremismen i klimatdebatten
Weltwoche har en bilaga, GRÜN, som helt ägnas åt miljöfrågor, vilka nu domineras av debatten om “klimatkrisen”. Ledaren i årets nummer 5 inleds så här:
Illusioner är en usel grund
I västländerna dominerar fortfarande extremistiska krafter debatterna om energi- och klimatpolitik. Extrema krav kommer inte bara från klimatrörelser och andra organisationer som lever av publicitet och aktivism, utan också från vetenskap och politik. De har alla försvurit sig till Parisavtalets temperaturmål om max 1,5 graders uppvärmning och till kravet att minska utsläppen av växthusgaser till nettonoll år 2050. För många är det uppenbart att kravet baseras på illusioner.
Hans-Werner Sinn, en av Europas mest kända ekonomer och författare i klimat- och energifrågor, har på fyra helsidor förklarat hur utopiska de politiska målen är.
+ – + – + – +
Der Extremismus in der europäischen Energiepolitik
(Extremismen i den europeiska energipolitiken), professor Hans-Werner Sinn:
Tyskland, Schweiz och EU vill minska utsläppen av växthusgaser till nettonoll år 2050 eller 2045. Dessa mål bygger på utopiska föreställningar.
Jag vill här ta upp extremismen i den tyska och europeiska energipolitiken. Jag är ingen Klimatförnekare, tvärtom. Jag är också beredd att avlägga den gröna trosbekännelsen. Men det gör jag inte nu, utan jag försöker agera nyktert och etiskt som ekonom. . .
Mellan det mål vi vill uppnå och vårt handlande ligger en lång och komplex kedja av effekter.
Den enkla delen är klar
Först när man har förstått detta, kan man fatta ett riktigt beslut. Ofta fattas beslut som kanske inte är etiskt sunda och det är tveksamt hur de i slutändan kommer att fungera. Och de måste fungera. Klimatfrågan är för viktig för att vi ska leka med den, och göra det som faktiskt bara tillfredsställer vårt samvete, utan att ha någon effekt. Och det är vad det handlar om. Min presentation är späckad med fakta: fakta, fakta, fakta, få åsikter. Jag gillar inte åsikter. Pressen rapporterar ständigt om åsikter. Vi behöver hårda fakta som vi kan förlita oss på.
Ett faktum är att det vi har åtagit oss att göra har en ganska utopisk karaktär, eftersom det är alldeles för ambitiöst, se grafiken nedan:
Figur 2. Planerad sänkning av utsläppen av koldioxid till 2045 och 2050
Målet är att i förhållande till läget 1990 sänka utsläppen av växthusgaser med 100 % till 2045 i Tyskland och till 2050 i EU och Schweiz. Utsläppen 1990 är basår för beräkningar av utsläppen enligt avtalen i Kyoto och Paris, etc.
Betänk att Tyskland har lyckats sänka utsläppen med 40 % på 30 år. De återstående 60 % skall klaras på 25 år!
Det finns fortfarande en morgondag
Men kan vi fortsätta så? NEJ. De så kallade low-hanging-fruits är redan plockade. Nu blir det allt svårare att nå målen i den tid som återstår. Jag tror att man kan inte alls fortsätta att göra beräkningar, det är alltför utopiskt. Vi kan helt enkelt inte klara det. Det står fullständigt klart för alla som ser grafen i figur 2.
Frågan är hur skall de ansvariga komma ur klämman? Det är egentligen den enda frågan, då de ställt upp så ambitiösa och orealistiska mål.
Det finns också grundläggande problem
Jag har arbetat vetenskapligt med dem. Temat “kolbudget” och “temperaturgräns” och alla sådana värden – är bara politiska är siffror. Det är inte så att det från vetenskap eller klimatpanelen IPCC föreligger några analyser som visar att vid uppvärmning över 1,5 grader världen går under.
Utopin blir tydlig
Nu går vi vidare i planen: Mineralolja och gas ska fasas ut till 2045. Jag överlåter till er fantasi att göra klart vilken uppgift det innebär: Inom 22 år från och med nu, skall den nås genom att de breder ut denna ljusgröna röra, så att den täcker alla återstående behov – åtminstone vad gäller resultatet, på något sätt, även om de inte klarar att lägga ihop två och två.
+ – + – + – +
by 
Sture börjar också vara med på båten. Insikten om att EU inte är för medborgarna utan för de verkliga makthavarna börjar sakta gå upp för människor pga t.ex C-19 och Ukraina. “Våra ledare” sitter med i toppen av det fascistiska WEF så vad annat är att vänta? Klimatet är BARA ett instrument!
PW
Sture går i god för vår Petter Wulff. Själv har jag försökt få både han själv (PW) eller andra här att visa upp hans verkliga id-existens på andra medie-sidor i syfte att undersöka hans trovärdighet. Han själv undviker det förstås. Hans namn påminner om “Peter och Vargen”! Jag ser honom som en kandidat representerande WOKE. EXPO = WOKE. Finns han inte så använder han andra namn på andra ställen.
Adepten
Istället för att återupprepa och slå Era kloka huvuden blodiga i väggen måste Ni börja omfördela Era kraftansträngningar mot det verkliga hotet och det är den fascistiska utvecklingen som länge fortgått bakom draperierna inom FN/WHO/WEF. Det har jag nu försökt förmedla här i flera år. KU har äntligen börjat förstå men att mobilisera mera kring dessa maktfrågor är nu det viktiga när våra vassal-politiker bara lallar med. Lyssna t.ex till Elsa och nu här till Mike Morano;
Petter W
Är koldioxiden farligare än klimatpolitiken?
Hur har koldioxiden drabbat dig?
Jag vet hur klimatpolitiken drabbat mig: dyrare el, dyrare drivmedel och dyrare mat.
Att illusioner är en usel grund stämmer förträffligt, men ändå är det just detta som kännetecknar EU:s klimatpolitik. För att lyckas med klimatpolitiken krävs att de lyckas bemästra alla havsströmmar, alla vulkaner och solens strålningsvariationer. Helt orimligt förstås, men galenskapen hos de styrande är så stor att de i sin hybris kanske tror att de även kan detta. Nu när det skall det bli ett nytt storljugarmöte i Dubai, har man sett till att det leds av en av världens mest förljugne oljemagnat. Han försöker inbilla oss att man genom att trycka ned koldioxid i oljefälten kan reducera våra utsläpp av detta ämne så mycket att det kan påverka klimatet. Sanningen är att man genom att trycka ner koldioxid i oljefälten kan pumpa upp mer olja och att koldioxiden då återförs till atmosfären. Galenskapen bland de styrande är grotesk!
EU driver (antagligen finansierat av svenska skattepengar, då dessa affischer finns lite överallt) en kampanj “You are EU”, där vi tydligen ska tycka om sol- och vindkraft. Mer kan läsas här, men man blir inte klokare av detta.
https://you-are-eu.europa.eu/index_sv
“Jag är också beredd att avlägga den gröna trosbekännelsen.” säger professor Sinn. Han tycker alltså att målet är orealistiskt högt men inte principiellt fel.
Rolf H C: Manabe – Lindzen står 1-0 i antal Nobelpris i fysik. Det är nog lugnast att bekymra sig.
@Lasse
För att inte bli alltför raljant, så har Sverige nu kommit ner på en nivå som är 58% av 1965 års utsläpp som var 68,8 Mton CO2.
Men faktum är att det var bättre då för det fanns inge internet och annat tjafs 🙂
Hur nu de “gröna” stollarna ska få slut på den naturliga CO2-cykeln och dess variationer ska bli intressant? Man undrar ju hur de i den framtida u-landsliknande världen ska förklara för folk att alla uppoffringar var förgäves för det visade sig att naturen styr och inte människan? Numera hånas häxjakterna och andra historiska tokigheter och man kan misstänka att dagens “gröna” fascism och politiker kommer att få samma eftermäle.
Är målet nollCO2 från fossila källor?
Jag trodde de siktade mot NETTO noll?
Då är vi redan nära målet med 47 miljoner ton CO2 i uppttag från skogen.(SNV)
Synd att man inte kan läsa denna intressanta och viktiga artikel på ren Svenska utan att behöva logga in sig på någon blogg.
När det gäller den pedagogiska Figur 2. Om Sveriges CO2 emissions minskning med ca 35 % sedan 1990 lagts in. Kan man tycka att Tysklands emissions minskning på 40 % är på tok för hög. Kan man lita på dessa siffror? Svårt att få grepp om dessa siffror när man inte vet hur de definierat dem.
Lyssna på dem som kan något om astrofysik, strålning, gasfysik, osv – det finns ingen klimatkris eller klimatproblem utöver lokala problem som sjunkande marknivå pga överexploateringar i stora städer när haven! Lyssna på Jordan B Petersons intervju med MIT-professorn Richard Lindzen. Han auktoritet på relevanta spörsmål kring klimatet är svårt att slå. “Behöver vi bekymra oss för klimatet”, var Jordans sista fråga. Lindzen: “Ja, om femtusen år.”