Ett av Sveriges allra mäktigaste maktcentra: LO-borgen
En TT-artikel med intervju av Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä har tagits in i ett stort antal tidningar runtom i landet och blivit refererad såväl i TV som radio.
Med sin makt kan facken driva välståndet upp eller ner. Indirekt påverkar det klimatfrågan, varför jag kommenterade artikeln i ett manus jag sänt till de redaktioner som tagit in intervjun. Jag har fått artiga besked att plats saknas i AB, SvD, GP, Sydsvenskan, Mitt-Media och VK, Västerbottens Kuriren.
+ – + – + – +
2024-04-09, LT, Länstidningen, Södertälje, Sture Åström:
Facken kan höja vår levnadsstandard
I en TT-intervju försvarar Metalls avtalssekreterare Veli-Pekka Säikkälä det kloka i fjolårets låga lönepåslag, lägre än inflationen för att bekämpa denna: Det har stärkt svensk konkurrenskraft så att ”svenska företag tagit marknadsandelar”, grunden för levnadsstandarden i vårt land. Men hädanefter menar han att påslagen måste bli högre, för att ta igen reallönernas förluster.
De svenska facken torde vara bland de allra mäktigaste i världen. Deras höga organisationsgrad gör att i längden kan inga företag stå emot deras krav. De har dessutom haft stort inflytande över politiken. De har således ett mycket stort ansvar för landets ekonomiska utveckling.
Det senaste halvseklet har Sveriges plats i OECD:s välståndsliga gått från nr 4 i världen till nr 12. Växelkursen till Schweizer-franc, CHF, är också talande. På 60-talet kunde den köpas för en krona medan vi idag får betala nästan 12 kronor.
Det kan vi jämföra med den dramatiska utvecklingen för länder som Taiwan, Singapore och Sydkorea, som alla var bland världens fattigaste efter kriget. Det sistnämnda landet ligger nu på plats 22 strax efter Italien och Nya Zeeland.
De har konkurrerat med låga löner, så att företagen gjort stora vinster och expanderat med nya produkter och bättre produkter. Vi köper deras mobiltelefoner, TV-apparater, kylskåp och bilar. Där har fler fått jobb, lönerna stigit och hela landets standard höjts.
Nya arbetsplatser och högre löner blir möjliga bara med investeringar, pengar, riskkapital. Att utvärdera projekt att satsa på är mycket svårt. Det finns inga möjligheter att utbilda folk till det. Men en konkurrensutsatt marknad sorterar fram rätt talanger. Den företagare som visat sig kunna driva ett företag med vinst har bättre förutsättningar att satsa rätt än politiker och ekonomer om dessa så är professorer eller nobelpristagare.
Den svenska fackföreningsrörelsen har använt sin makt till att pressa företagen på så höga löner att vinsterna bara räckt till de investeringar som krävts för det egna företagets över-levnad, investeringar som ofta handlat om att rationalisera bort arbetsplatser. För lite pengar har blivit över till nya arbetsplatser, som skulle avhjälpa arbetslöshet. Denna har direkt påverkan på medlemmarnas standard. När den eliminerats, kommer arbetsgivarna att konkurrera om arbetstagarnas gunst med bättre och trevligare arbetsmiljö samt högre löner.
Jag har ett gott råd till Veli-Pekka Säikkälä och hans kollegor i andra förbund: Värna före-tagens vinster. Det är dessa som höjer medlemmarnas standard uthålligt och på lång sikt.
Paradoxen är: Låga lönekrav ger högre välstånd.
Sture Åström
civ.ing, 40 år som företagare
+ – + – + – +
by 
Facken i Sverige driver den importerade kriminaliteten. Alla som har sagt emot detta har blivit uteslutna ur fackföreningar eller på annat sätt mobbade. Hur fasen kan man ens vara medlem i sådana organisationer och betala pengar till dem?
Jag vill även tillägga att den finansiella sektorns tillväxt bidragit till att nya framgångsrika företag kommit till (kapital-tillgång) men samtidigt att ägandet av dessa ofta snabbt försvunnit utomlands. Det gäller även börsnoterade små och växande företag.
Många kritiserade länge de svenska reglerna kring olika röststarka aktieslag osv men vi får inte glömma bort att de svenska valuta-regleringarna etc t.o.m 1985 var avsedda att just skydda företagsutveckling och nationellt ägande från utländska förvärv m.m. Fackföreningarna/SAP och t.ex familjen Wallenberg var länge överens om denna politik.
Sverige har nästan alltid haft brist på mellanstora och stabilt växande företag. Vi har en god entreprenörs-tradition och tack vare SAP m.fl också haft bra och skattefinansierade utbildningar “för alla” vilket lett till globala världsföretag. I och med den finansiella sektorns tillväxt och vissa avregleringar har vi däremot förlorat ägandet i flera stora företagskoncerner genom åren vilket i t.ex jämförelsen med Schweiz fått konsekvenser för vår självständighet och därmed vår egna utvecklingspotential.
Politiken kan sägas ha blivit mer kortsiktig och för detta kan givetvis många lastas för, dvs inte bara de tidigare ägarna (inkl pensionsfonder och fackföreningar) och politiska partier utan även du och jag samt MSM. Egennyttan som drivkraft tillsammans med den synkroniserade kreditexpansionen har utan tvekan bidragit till finansiell värdetillväxt och för många en mycket god privatekonomi. Nu går vi dock in i en ny ekonomisk fas där tidvattnet visar vilka som badat nakna!
Det ska tydligen finnas ett dokument från 1920-30 som Sverige har skrivit på och det det gäller är att all facklig verksamhet ska vara opolitisk. Frågan är hur Sverige hade varit om detta hade följts? För det går inte att säga att fackrörelsen är opolitisk och att starta upp en som är det går inte då LO inte tillåter det.
Hade inte socialdemokraterna och fackföreningarna, som mer eller mindre är en och samma organisation, orsakat högre och högre produktionskostnader skulle Sverige ha fler tillverkningsindustrier och mycket låg arbetslöshet. Efterfrågan och utbud skulle orsaka både högre löner och bättre arbetsmiljö.
Jag skulle även vilja påpeka att det inte är arbetsgivaren som ger en bra arbetsmiljö utan det är arbetarna själva som skapar sin arbetsmiljö. Det är lite som ditt hem. Det städar inte sig själv utan du måste städa det.
dagens fackföreningar är i mångt och mycket företagsägare och rika som troll, de är också stor aktör på aktiebörsen och andra finansiella marknader, dagens fackföreningar har gått från att vara organisationer som slogs för bättre villkor och löner för medlemmarna till att bli aktieägare med litet intresse för den lille medlemmen, man är kapitalförvaltare och storägare i svenska företag.
Det finns inget intresse att driva medlemmarnas sak emot sin egen förvaltning av medlemmarnas kapital som riskeras om man tar strid för bättre löner och villkor, det var någon fackföreningsledare som sa att facket är ingen kamporganisation längre och vi är inte beredda att slåss för våra medlemmar.
Det som inte gick att genomföra med publika löntagarfonder har nu facken genomfört med medlemsavgifter och har stora aktieinnehav i Svenska företag ett slags “löntagarfonder 2.0” fast inte statliga.
En undran bara. Hur hade löner och arbetsvillkor sett ut utan facket.
Om arbetsgivare fått bestämma helt själv.
Bättre eller sämre löner arbetsvillkor.
Fundera på det.
#Karl Erik R
Poängen är att Sverige kunde ha haft samma utveckling som Schweiz om det inte vore för socialdemokraterna och fackföreningarna.
Nyliberalismens intåg tillsammans med nyglobalisering och arbetskrafts-arbitrage har dock inneburit en allt svagare fackförening. Framförallt kapitaltillväxten och nya näringar (inkl outsourcing) har inneburit mindre “beroende” av det fackliga stödet (fragmentering och specialisering och nya brancher). Jag ser dock att stora förändringar väntar där det privata ånyo riskerar att hamna i strykklassen pga svagare offentlig ekonomi (inkl EU?) och höjda skatter! Den offentliga sektorn måste sannolikt krympas ordentligt framöver.
Frågan är hur det näringslivet lyckas i en ny ekonomisk miljö? En ränteuppgång brukar ske i takt med privat tillväxt. Men den stora frågan handlar nog mera om hur öst och väst väljer att mötas på främst varumarknaderna. Konflikt eller lösnings-orientering? Blir Kriget elitens lösning? Om så ökar riskerna för t.ex stagflation. Statsskuldkriser väntar sannolikt i Europa och USA!
Göran och Tege
Beror till största delen på mycket svag krona jämfört med framför allt Schweiziska franc. Har inte räknat men skulle tro att procentuell löneökning i Schweiz räknat i franc är högst måttlig. Däremot har francen stigit i värde mot svenska kronan med runt 1000 % på 50 år. Därför uppfattar vi Schweiziska både löner och levnadskostnader som närmast astronomiska när vi räknar om till devalverade SEK.
Fackens stora välgärningar hör väl mest till en svunnen tid då kapitalet styrde “allt”.
Dock viktigt med företrädar-intresse för arbetar-kollektivet (inkl tjänstemännen). Hur bra man lyckats på senare tid berodde också på hur staten, *partierna”, såg på sina roller och sin politik. Som alla hos organisationer finns också interna problem som skapas med tiden. När det gäller den s.k solidariska (SAP) lönepolitiken grundlades den nog efter VK2 genom det korporativa samarbetet och senare genom den mycket länge framgångsrika “svenska modellen. Svenska relativ-löner har dock länge hållits tillbaka och särskilt under åren med expansiv offentlig utbyggnad och välfärd. Det slutade dock med en devalverings-kultur från 70-talet (som gjort oss fattigare) från vilken vi ännu egentligen inte hämtat oss ifrån då den lite dolts genom kraftig räntenedgång och privat kreditexpansion (ekonomisk hävstång inkl nyinvesteringar (dock ej i offentlig infrastruktur)).
En läkare i Schweiz har en ingångslön som är ungefär samma som en svensk läkare har efter 30 år i yrket.
Det är en myt att fackföreningarna har någon positiv inverkan. De har varit i högsta grad behjälpliga till att driva Sveriges utveckling mot ett skithålsland.
Arbetarna i Sverige är grundlurade. Fackföreningarna har gjort att lönerna inte är så bra som de skulle kunna vara i Sverige. Nu talar jag om vad de få slantar man får kvar i plånboken har för köpkraft.
Om antalet jobb inom tillverkningsindustrin i Sverige inte har ökat på typ 60 år då är något fel. Och, kom ihåg att det är tillverkningsindustrin som är grunden för allt annat i Sverige. Det är där välståndet skapas.
Företagens förmåga att tjäna pengar är förutsättningen för bättre arbetsmiljö och som har gjort att arbetsmiljön har blivit bättre och bättre. Fast idag undrar jag om arbetsmiljön har blivit sämre på senare år?
Jag kan även säga som så, att jag har aldrig har haft några problem med att tala med arbetsgivare om att förbättra något. Och, i många fall har fackföreningarna på arbetsplatsen arbetat emot arbetarna.
Ett råd till Svenska företagare, lämna råttboet Sverige fortast möjligt. Svenska skatterna är stöld och konfiskation, inget annat. Sverige är genomkorrumperat och styrs av dyslektiker och globalistmaffian. Globalisterna beställer och Svenska ryggradslösa politiker verkställer.
Ändå är svenska arbetar- och tjänstemannalöner inte särskilt höga jämfört med t. ex. Schweiz, Luxemburg och även Tyskland. Något lurt är det!