Global Energy Monitor visar att Kina har 258 block med kolkraft under byggnad
+ – + – + – +
2024-07-10, New York Post, NYP, Bjørn Lomborg:
West hurting itself by pursuing ‘net zero’ while Russia and China increase fossil fuels
(Västländerna skadar sig själva genom att sträva efter “netto noll” medan Ryssland och Kina ökar användningen av fossila bränslen)‘
Från och med 1990-talet, vid slutet av det kalla kriget, blev kampen mot klimatföränd-ringarna en fix idé för rika länders politiker och eliter. Det rådde relativ fred och tillit över hela världen, bred ekonomisk tillväxt och snabba framsteg gjordes mot fattigdom. I synnerhet i Europas huvudstäder kändes det som att de flesta av planetens stora problem var åtgärdade, så klimatförändringar var den sista begränsningen.
Dessa förespråkare av klimatåtgärder argumenterade med förtjusning för målet att avsluta beroendet av just de fossila bränslen som hade drivit två århundraden av en häpnadsväc-kande tillväxt.
Visst, detta skulle kosta hundratals biljoner dollar, men tillväxten skulle alltid fortsätta.
Vilken naiv, trångsynt världsbild.
Tiden har inte varit snäll mot den stupida idén att klimatförändringar var mänsklighetens enda kvarvarande problem – eller att planeten skulle enas för att lösa det.
Geopolitik och ekonomi innebär att en snabb global övergång från fossila bränslen är omöjlig.
Som länge har varit tydligt för många, antog majoriteten av världens länder aldrig detta närsynta fokus på klimatförändringar. Trots enorma framsteg är livet i vissa länder fortfarande en kamp mot fattigdom, hunger och sjukdomar.
Jobb och tillväxt
I många länder, inklusive Indien, är högsta prioritet att skapa fler jobb samt tillväxt och utveckling för bättre levnadsförhållanden. Utanför de mest avancerade ekonomierna har klimatförändringarna förståeligt nog alltid haft relativt låg prioritet för väljarna.
Ledare från Europa och USA talar om “netto noll” som om det finns globalt stöd för det.
Men denna enighet avslöjas snabbt som en hägring.
För det första är Rysslands, Irans och Nordkoreas destabiliserande axel inte på väg att stöd-ja västerländska ansträngningar att lösa klimatförändringarna. Enligt McKinsey skulle det faktiskt krävas att rysk klimatpolitik skulle kosta 273 miljarder dollar varje år för att uppnå netto-noll-målet – ungefär tre gånger vad Ryssland spenderade på sin militär förra året.
Det kommer inte att hända.
De geopolitiska utmaningarna sitter ännu djupare. Kinas tillväxt har förlitat sig på att bränna allt mer kol. Det är världens främsta utsläppare av växthusgaser, med den största ökningen av någon nation förra året. Förnybar energi utgjorde 40 % av Kinas primärenergi 1971, och minskade till 7 % 2011, eftersom man ökat användningen av kol. Sedan dess har förnybar energi ökat med 10 procent. Starka klimatåtgärder kan kosta Kina nästan en biljon dollar årligen, vilket skulle skada dess färd mot att bli en rik nation.
Verkligheten är att större delen av världen kommer att fortsätta fokusera på att bli rikare, ofta med fossila bränslen. Ryssland och dess likar kommer att ignorera fixeringen vid klimatförändringar helt och hållet.
Och Kina kommer att tjäna pengar på att leverera västvärldens solpaneler och elbilar, samtidigt som de bara begränsar sina egna utsläpp blygsamt.
Att köra en kil
När rika länder på ett oansvarigt sätt försöker exportera kostnaderna för klimatpolitiken till fattiga länder med tullar för att justera importens beroende av koldioxid, kommer de att driva ytterligare en kil in i en redan splittrad värld.
Samtidigt, trots all hype, har rika länder allt mindre pengar kvar till klimatkampen. Den årliga tillväxten per person bland rika länder minskade från 4 % på 1960-talet till 2 % på 1990-talet. Den svävar nu strax över 1%. Många av dessa länder möter press att spendera mer på försvar, hälsovård och infrastruktur, eftersom geopolitiska påtryckningar och förändrad demografi gör deras väg till stabilitet och tillväxt mycket mindre säker.
Men över hela Europa och Nordamerika fortsätter målmedvetna eldsjälar som föddes i en värld av relativt lugn på 1990-talet att driva på för avindustrialisering och minskade inkomster för att tackla klimatförändringarna – även för världens framväxande ekonomier.
Detta försök är dömt att misslyckas, inte minst för att minskningar av utsläppen måste upprätthållas under decennier och genom skiftande majoriteter.
Ekonomin för kraftfulla klimatåtgärder har alltid varit haltande – och idag är det blixtrande uppenbart. Fler politiker inser vad den tidigare brittiska energi- och netto-noll-sekretera-ren Claire Coutinho erkände:
“Vi kan inte lägga kostnader för att nå klimatmålen på familjer som har det kämpigt.”
I Europa vänder sig väljarna redan mot politiker som har argumenterat för mindre tillväxt och välstånd i klimatförändringarnas namn. En stark klimatpolitik som kan kosta varje amerikan mer än 10 000 dollar per år är dömd att misslyckas. En sådan politik kommer att göra det mer troligt att väljarna vänder sig till populistiska, nationalistiska ledare som helt kommer att överge dyra netto-noll-mål.
Då kommer klimatpolitiken att gå i spillror. Världen behöver en bättre väg framåt. Den bästa lösningen är att inte pressa människor att ha det sämre genom att tvinga fram en för tidig övergång från fossila bränslen till otillräckliga gröna alternativ. Istället bör vi öka investeringarna i grön innovation och så småningom få ner kostnaden för ren energi så att den blir billigare än fossila bränslen. Detta är mycket billigare och kommer att tillåta alla, inklusive Indien och andra tillväxtekonomier, att vilja göra omställningen.
Grön innovation
Rika länder måste vakna upp och sluta blöda biljoner i självförvållad klimatpolitik som kommer att följas av få, utskrattas av många och främst kommer att göra Kina rikt.
Att spendera en liten del av klimatbiljonerna på grön innovation skulle fixa klimatföränd-ringarna. Det kommer att tillåta oss att fokusera resten av våra resurser på utbildning, försvar, hälso- och sjukvård och de många andra viktiga utmaningarna under 2000-talet.
Bjørn Lomborg är ordförande för Copenhagen Consensus, gäststipendiat vid Stanford Universitys Hoover Institution och författare till “False Alarm” och “Best Things First.”
+ – + – + – +
2024-07-24, The Telegraph, Bjørn Lomborg:
Net zero will only make you poorer and China richer
+ – + – + – +
Lomborg och koldioxiden
I artikeln förutsätter Lomborg att det är koldioxiden som styr klimatet. Egentligen väntar jag mig att han med sin förmåga att analysera fakta skulle betrakta “klimatkrisen” som den bluff det är. Möjligen håller han här en Politiskt Korrekt attityd, för att få sina manus publicerade.
+ – + – + – +
by 
Klimatkrisen är inte en bluff. Den är helt enkelt en lögn! Det finns absolut ingenting som talar för att vi befinner oss i en klimatkris. Utan den krisen är en lögn skapad av de klimathotsreligiösa, efter att de slutligen tvingades erkänna att världen inte blir varmare i den takt som den enligt modeller och religionens dogmer “måste göra”. Alltså erkände för sig själva. De vägrar erkänna utåt att de har fattat.
Den globala uppvärmningen är helt enkelt ingenting som går att skrämmas med. Om man håller sig till sanningen. Så då ljuger de klimathotsreligiösa en massa, exempelvis om att det blir mer extremväder i en varmare värld. Vilket det inte alls blir, utan extremväder minskar i stället i en varmare värld.
Normal vetenskap är en metod för att undersöka verkligheten.
Normal vetenskap är att ifrågasätta gamla sanningar.
Normal vetenskap ger aldrig några för all framtid givna sanningar.
Normal vetenskap innebär att ändra modellerna när de inte stämmer överens med data från verkligheten.
Normal vetenskap är aldrig att “korrigera” data från verkligheten för att de ska stämma med modellresultaten.
Normal vetenskap är att omarbeta eller överge en hypotes eller teori som inte fungerar.
Normal vetenskap är aldrig att envist hålla fast vid en idé som uppenbarligen inte fungerar, för att kunna använda den för politiska ändamål.
Petter W
Med högre koldioxidhalt i luften och högre temperatur kan 8 miljarder människor leva och äta sig mätta. För 100 år sedan kunde jorden bara försörja 2 miljarder människor. Var ser du katastrofen?
Vädret varierar som det alltid har gjort.
PW tillhör skaran som lyder och tror på direktiven från makteliten oavsett om deras agenda motbevisats av verkligheten? Vi har ju exempel genom historien där blind auktoritetstro lett till katastrofer och man undrar ju när folk ska lära sig att vara mer kritiska till makthavare? Det är fara på färde när media sluta granska makten och politiker i stället styr media som megafoner för sin propaganda.
Faktum är att vi ska vara oerhört tacksamma för att koldioxidhalten stigit en aning och temperaturen ökat en smula. Det omvända hade varit förödande. Låt oss således glädjas åt en grönare skönare jord.
# Petter Wulff
Att temperaturen stigit sen den Lilla istiden är ingen kris. Tvärtom så har det mestadels bara varit gynnsamt.
Det är också så att korrelation inte innebär inte att det finns kausalitet. Korrelationen mellan stigande CO2 nivåer och ökande temperaturer är otillräckliga för att bevisa att den ökade skillnaden mellan solljus absorberad av jorden och energi utstrålad tillbaka till rymden som följer av ökande koncentrationerna av växthusgaser faktiskt orsakar uppvärmningen av jorden.
Dessutom så har ju koldioxid aldrig genom Jordens historia orsakat ett varmare klimat. Höjd koldioxidhalt har historiskt varit ett resultat av varmare klimat, inte tvärtom. Ett förhållande somt data från isborrkärnor men också nyare forskning kunnat påvisa. Så, varför skulle CO2 vara orsaken nu helt plötsligt?
Petter Wulff….😂🤪😂🤪.
Klimatpolitiken’s idé har fått stöd av oligarkierna som vuxit enormt pga den planekonomiska finanspolitiken sedan 80-talet (konsumtion på kredit). Fredsmotivet blev grunden för EU men där euron infördes(utan skuldkonsolidering) bara för Washington ville detta (motvikt mot för stark dollar). EU och ett NWO med FN/WHO i förarsätet finansierade av skattepengar och privatkapital blev nya karriär-organisationer för att köpa politiskt stöd för övergivandet av nationell suveränitet vilket givetvis är drömmen för de globala storföretagen.
Den amerikanska elitens dröm att komma över Rysslands naturtillgångar passar perfekt genom att förhindra deras export av fossila bränslen. Europa som själva saknar det mesta blir dubbel förlorare.
PW
Att förstöra den ekonomiska utvecklingen och därmed människors livsbetingelser på basis av ett “förmodligen” är nog den vanskligaste och mest dumdristigaste idé politiska beslutsfattare någonsin gjort i modern tid. För den som kan lite ekonomisk historia ser samband mellan hybris och korruption (cykel-stadie) men även det gamla hatet mot nyliberalismen och rovkapitalismen från vänster som drivkrafter.
Tanken att överge de fossila bränslena innefattar hatet mot oljebolagen som symboliserar USAs politiska världs-dominans sedan Rockefeller’s monopol.
Att våra politiska beslutsfattare satsar så mycket skattepengar på en omställning handlar om att hoppas på att marknadskrafterna med stöd av lagändringar snabbt ska skapa en helt ny ekonomi. Problemet är att näringslivet inte själva från början sett möjligheterna och tekniska förutsättningar för framtida avkastning. Det hela liknar förstås planekonomi sämre än den förra sovjetiska modellen som ändå syftade mot att tillfredsställa behov.
Tege T: Din föreställning om klimatdebatten tycks bygga på att de som stöder normalvetenskapen skulle vara tvingade till det. Ja, det skulle ju passa AGW-antagonismen. Men jag set inget som talar för att det stämmer.
Föreställningen om klimatkrisen som en bluff är mest ett sätt att blunda för det uppenbara – att den globala temperaturen stiger och att mänskliga utsläpp förmodligen är huvudorsaken.
Genom att peka finger och jämföra olika länders CO2-tillskott till atmosfären spelar vi med i och bekräftar den AGW-tes som vi inte tror på och vill bekämpa. Vi måste visa vad som verkligen driver klimatet, främst kortvågig solvärme i samspel med hav och moln.
I stöpsleven ligger mänsklighetens försörjning med energi, mat och förnödenheter. Varje gång jag hör eller läser om “utsläpp” som påstådd klimatfaktor får jag spader.
Nu skall vi pumpa ned växternas näring under marken. Man baxnar!
För att alls få komma till tals och delta i debatten tvingas även insiktsfulla forskare och debattörer att inte ifrågasätta AGW-tesen – att mänsklig verksamhet hotar att farligt värma atmosfären.
Det begränsar debatten till politik för att minska och lindra påstådda följder av fortsatt klimatpolitik baserad på AGW-tesen. Denna i sin tur bygger på tron att mer kolidoxid från förbränning av kol, olja och gas ur marken skulle farligt värma atmosfären.
Den som ifrågasätter detta utesluts från officiell och etablerad debatt och politik och stämplas som kuf eller – än värre – klimatförnekare och smygnazist. För att undgå det spelar Lomborg med flera med i spelet.
Men de målar sig allt trängre in i AGW-hörnet och befäster AGW-teorin. Det blir allt svårare att på allvar bekämpa denna politik. Troligen måste det först gå riktigt åt pepparn med internationell energi-, mat- och resursbrist . Det kan vi inte önska Jordens 8,2 miljarder.
Det vilar ett allt tyngre ansvar på dem som driver denna politik. De som spelar med eller tiger är medskyldiga. Vi måste därför bli fler och bli lästa, hörda och sedda. Det är uppgiften för Klimatsans, Klimatreaisterna, Clintel och liknande aktörer världen runt. .