Northvolts jätteanläggning i Skellefteå
2025-03-13, NewsVoice: Sture Åström:
Northvolts konkurs är politikens sammanbrott
När Northvolt nu gått i konkurs, visar det inte bara på ett sammanbrott för ett företags affärsidé, utan i högre grad på ett sammanbrott för det ”politiska systemet”.
Det grundar sig i politikernas bristande livserfarenhet: De blev lätt förförda av Peter Carlssons vision om en ”världsledande” tillverkning av ”världens bästa batterier”, som skulle byggas på överlägsen ”ny teknik” framtagen i ett imponerande center för forskning och utveckling i Västerås. Och marknaden ansågs garanterad i den ”gröna omställningens” krav på fossilfria transporter.
Det skulle ge många nya jobb med ökade skatteintäkter.
En nykter betraktelse visar att visionen var helt verklighetsfrämmande redan från början:
- Inget företag blir världsledande för att dess ledning VILL bli det. Den positionen når de företag som i många års konkurrens visar att de HAR bättre produkter till BÄTTRE priser.
- Ingen forskning och utveckling ger överlägsen teknik för att ledningen VILL nå dit. Framgången kommer från kreativa individer, förutsatt att ledningen förstått att engagera och stimulera sådana. Northvolts team för utveckling bestod främst av nybörjare i branschen, medan konkurrenter hade team med 30 års erfarenhet.
- Tanken att bygga jättefabriker för massproduktion av batterier med en teknik, som inte var klar och utprovad, var helt vettlös.
- Lokaliseringen av första fabriken till avlägsna Skellefteå vilade på subventioner av skattemedel. Över 5.000 medarbetare skulle anställas från världens alla hörn för att samarbeta i en organisation som skulle byggas upp från noll. Projektet var dömt att misslyckas.
Politikerna i Sverige så väl som i EU och andra länder, ex.vis Tyskland och Kanada, har drivit på satsningarna med direkta och indirekta bidrag samt generös tillståndsgivning. Allt har motiverats av kampen mot koldioxid för att ”rädda klimatet”. Största finansiär är Volkswagen, vars delägare delstaten Niedersachsen placerat en politiker från ”De Gröna” i styrelsen. Hon har inte någon bil själv.
När en av världens största bilkoncerner satsat så stort, har andra, ex.vis BMW och Scania också satsat. Det har dessutom motiverats av att EU lagstiftat om en övergång till eldrift i transportsektorn. Ett kommande tvång alltså.
MEN, förutsättningarna rasar. Försäljningen av elbilar går ner på flera håll. Trots 30 års larmande har inga bevis kunnat företes för IPCC:s hypotes om koldioxidens farliga verkan på klimatet.
Observera: En hypotes är en gissning. Vad som kunnat mätas visar motsatsen: Den stigande halten koldioxid i atmosfären sedan 50-talet har sammanfallit med flerfaldigt ökade skördar, vilket nästan eliminerat svälten i världen.
Förståelsen för ”demokratins” förutsättningar har grumlats tvärs över det politiska landskapet. Viktigast bland dem torde yttrandefriheten vara, vilken bl.a. fordrar öppen granskning och kritik av auktoriteter som IPCC, Copernicus och SMHI. Politiker och etablerade media, ex.vis SVT, DN och SvD, behandlar istället dessa som ”experter” alltid sägandes sanningen. Fast de numera nästan alltid kan beslås med falska eller vilseledande nyheter. De rapporterar om nya värmerekord, men mörkar nyheterna om de många fler köldrekorden. En vilseledning som gärna vidarebefordras till allmänheten av etablerade media.
I en demokrati skall skattepengar aldrig bekosta politiska åsikter. Men det är nu vad som öppet görs. I dagarna går den ihärdige alarmisten Svante Axelsson ut med uppmaningar om statligt stöd för batteritillverkning i Europa. Han är ”nationell samordnare för initiativet ’Fossilfritt Sverige’ på Regeringskansliet”.
Axelsson är anställd där med uppgift att propagera för vidare kamp mot koldioxid, d.v.s. för fortsatt stöd till stolleprojekt som Fossilfritt Stål från LKAB, SSAB och Stegra, f.d. H2GreenSteel samt vätgaslagring. Alla helt meningslösa när väljarna når insikten att klimatkrisen är ett misstag. Eller en bluff.
Detta har bara varit möjligt med etablerade medias samfällda vanställning av sitt uppdrag att meddela ”allsidiga nyheter” objektivt med ”kritisk granskning” av auktoriteter. Det är särskilt upprörande beträffande Public Service, SVT/SR, vars sändningstillstånd tydligt anger dessa krav. De agerar nu som om Sverige har en fascistisk regim.
Fallet Northvolt indikerar den fara för demokratins fortbestånd, som dagens ”politiska system” utgör. Politiker utses inte längre bland ansedda och erfarna medborgare. Sedan Per Albin Hansson, som ledde landet under kriget, har alla statsministrar försörjts i politiska uppdrag sedan tiden i ungdomsförbunden. De har alltså haft ingen eller liten erfarenhet av ”riktigt arbete” i ett företag med krav på lönsamhet. Fårbonden Thorbjörn Fälldin är undantaget som bekräftar regeln.
Vad som krävs för fortsatt demokrati är en genomgripande revidering av ”det politiska systemet”. Oerfarna ungdomar skall inte kunna bli partiledare innan de fyllt 30. Grundlagen måste ändras radikalt, så att politiker inte kan skänka mina pengar till diktatorer runt om i världen eller till spekulationer i riskfyllda investeringar.
En enkel början kan vara att införa åldersgränser för politiska uppdrag. Vi skall inte ha en ”politikerklass” som ”bara kan politik”. Politiska förtroendeuppdrag skall kräva erfarenhet av ”riktigt arbete” under åtskilliga år. Jag föreslår att uppdrag i kommuner och regioner skall kräva 30 års ålder och dem i riksdagen 35 år. Det senare gällde i Första Kammaren på dess tid.
Sture Åström, civ.ing. Helsingborg
+ – + – + – +
by 
@En självtänkande människa.
“Kravet på arbetslivserfarenhet tillgodoses dock delvis genom åldersgränserna. Något måste man ju ha gjort innan man uppnår en högre ålder. Tror dock inte att det går att lagstifta om viss arbetslivserfarenhet, och för övrigt kan det vara en fördel för en blivande minister att ha erfarenhet av politiskt beslutsfattande på en lägre nivå.”
Det att jag framförde kravet på annan arbetslivserfarenhet än det politiska är för att motverka dessa unga broilers som enbart har politisk vana. Jag har personlig erfarenhet av detta då en i S gick i samma skola som mig och allt var alla andras fel, även i de fall där S var i egen majoritet.
Så jag håller med dig om att erfarenhet från politik kan vara en merit, men inget slår riktig genuin yrkesverksamhet. Sedan vore det bra om samtliga politiker fick lära sig ekonomi och hur man sköter densamma.
Sture startade ot-diskussionen om åldersgränser för politiska uppdrag, och jag hängde på med konkreta förslag och tackar för de instämmande kommentarerna. Kravet på arbetslivserfarenhet tillgodoses dock delvis genom åldersgränserna. Något måste man ju ha gjort innan man uppnår en högre ålder. Tror dock inte att det går att lagstifta om viss arbetslivserfarenhet, och för övrigt kan det vara en fördel för en blivande minister att ha erfarenhet av politiskt beslutsfattande på en lägre nivå.
Tyvärr måste jag rätta Sture om “fårbonden” Torbjörn Fälldin. Erfarenhet av att driva företag med krav på lönsamhet för sin egen försörjning? Mängden knäppa företagsidéer inom lantbrukssektorn i Norrland, som han medverkade till innan han blev rikskändis, tyder inte på förståelse för lönsamhetskravet. Han har aldrig varit en riktig bonde, utan fårskötseln var en hobbyverksamhet vid sidan av byråkratjobb inom först den regionala centerrörelsen. Det var ekonomiska oegentligheter med statliga krediter. Verksamheter såldes vidare, så att nya ägare fick ta förlusterna.
Maud Olofsson, näringsminister med svindlande affärer, var en ångermanlänsk C-ledare, som gick i Fälldins fotspår. När det sedan kommer till Norhtvolt, så är norrländska sossar djupt inblandade. Anders Sundström, först kommunalråd i Piteå och sedan näringsministe samt Tomas Östros från Gällivare.
@En självtänkande människa.
Vill inflika ett arbetskrav för att bli politiker.
Till kommun ska det krävas minst ett år arbetslivserfarenhet från privat sektor.
Till landsting ska det krävas minst två års erfarenhet att att ha jobbat i sjukvården och då inte som administratör utan på golvet.
Till riksdagen ska det krävas minst fem års arbetslivserfarenhet från privat sektor.
All facklig verksamhet eller deltagande i studieförbund eller liknande räknas ej som arbetslivserfarenhet.
Går det att få igenom detta så kommer landets styrande elit få en helt annan insikt hur landet fungerar och behöver drivas.
Skulle det mot alla odds gå att genomföra till det val som kommer så skulle cirka 80 % få se sig efter en annan försörjning. Varav några partier skulle upphöra, då de inte har valbara kandidater.
@En självtänkande människa.
Samt även att för att kunna söka som politiker, så måste man ha varit låg eller medelinkomstagare i minst 10 år!…
OT Behövs en diskussion om åldersgränser. Alla äldre har varit yngre, men inga yngre har varit äldre. Dessutom har äldre livserfarenhet och vet att det inte alltid har blivit som man trott. Tycker också att det måste var skillnad mellan rätten att bestämma över sig själv och bestämma över andra, för det är ju vad politiker gör. Föreslår:
18 år: myndig, rätt att bestämma egna angelägenheter.
22 år: rösträtt
26 år: valbar till kommunala uppdrag
30 år: valbar till riksdagen
35 är: valbar till regeringen samt talman för riksdagen.
Princip: Sedan man fått rösträtt, följer en mandatperiod varunder man kan följa politiken och få en uppfattning om man har röstat rätt, innan man själv blir valbar. Partierna bör också ha åldersgränser för rösträtt vid val av kandidater till offentliga uppdrag.
För invandrare bör krävas längre bosättningstid i Sverige än idag för rösträtt och valbarhet.
Visst ligger Skellefteå avlägset. Nästan lika långt från Umeå som Storuman och dubbelt så långt från Umeå som Karlskoga från Örebro. Så dem jämförelsen haltar. Västerås, som var ett alternativ till Skellefteå, ligger på pendlingsavstånd, en timme med tåg, från både Stockholm och Örebro, alltså med ett betydligt större rekryteringsunderlag för arbetskraft. Så hur kunde Skellefteå sno åt sig denna etablering, om man inte lurat till sig subventioner från hela Sverige med den vanliga valsen om den fattiga kusinen på landet, d. v.s. Norrlands inland, som är för efterbliven för att själv få pengarna.
Veckopendling från hela Sverige samt de nordiska grannländerna hade dock varit möjlig, men i stället har bedragarna i Skellefteå lurat till sig arbetskraft från Asien, som nu hotas av utvisning med stora skulder kvar i Sverige. Att någon enstaka asiat har fått nytt jobb hos Skellefteå kommun räcker inte. Alla utlänningar som har lurats till Sverige med löften om varaktiga jobb för ersättas fullt ut av denna skurkkommun vid Snyltkusten. Så bör övre Norrlandskusten kallas, för det har ju varit det ena prestigeprojektet efter det andra. Northvolt är bara i raden av snyltprojekt.
Om man i stället för utländsk arbetskraft från länder lång borta, hade satsat på veckopendlare från södra Sverige, hade de ju haft kvar sina bostäder där, varför den ekonomiska smällen för dem hade varit mindre.
KUNNSKAP ÄR MACKT!
Pecunia non olet1
Instämmer i allt utom att Skellefteå ligger avlägset. Det är en ingenjörsstad nästan jämförbar med Karlskoga. Där finns elenergin på nära håll. Kommunikationer är med internet och flyg idag inget hinder.
Kanonbra sammanfattning av haveriet Northvolt. Finns många bra synpunkter, fakta och argument kring detta vettlösa projekt att hämta i denna text.
En lite OT fråga jag undrar över och slänger ut för vem som helst att svara på: Hur mycket kan den kostsamma gröna omställningen ha påverkat matpriserna som ju är ett hett ämne just nu. Finns det nån forskning kring detta, har någon tittat närmare på frågan?
Du har helt rätt, Sture. Vad skall man kalla alla dessa – dumbommar, bedragare, eller både ock? Kunskapsresistenta är en annan relevant term. All info om klimatbluffen – som Trump med rätta kallar ett bedrägeri – fanns tillgänglig för den som ville och fostrats att vara kritisk. Så de har ingen ursäkt utan får stå där med rumpan bar. Men de politiska sammansvurna från alla partier skyddar de sina och bjuder dem välkomna in i värmen igen. Bara Elsa Widding har äran i behåll!