Martin Hultman, docent på Chalmers, Institutionen för teknikens ekonomi och organisation, projektledare för projektet om “klimatförnekelse”.

Energimyndigheten anslår 5,9 miljoner kronor av dina och mina pengar till ett projekt som skall fantisera ihop några förklaringar till att så konstiga människor som du och jag blivit “klimatförnekare”. Jag undrade hur en fackmyndighet som “Energimyndigheten” kunde dela ut pengar till något som är oförblommerad politik. Jag tittade på regeringens regleringsbrev, som formulerar myndighetens uppdrag och gränser för dess befogenheter.

Det visar att avsikten inte varit att skapa ett tekniskt fackorgan för en energiproduktion utan en plattform för propaganda avseende minskning av utsläppen av koldioxid och utdelning av subventioner till solpaneler, etc. Myndighetens namn är alltså typiskt Orwellskt nyspråk, där ett ords betydelse alltid är något annat än vad man normalt skulle förvänta sig.

Ett offer för slagordspolitiken, som utgår från att verkligheten rättar sig efter politiken istället för tvärtom.

Projektet presenteras på Chalmers:

Klimatförnekelse kopplad till högernationalism

Den 29/10 publicerade DN Kultur en artikel av Martin Hultman:

Högernationell klimatförnekelse är en gammal tradition

Hultman nämner explicit “Klimatsans” och buntar ihop oss med “högernationalister/nyfascister” samt excellerar i “guilt by association” och insinuationer, varför vi begärde genmäle och fick ett preliminärt löfte om 2.000 tkn. Vi sände in nedanstående manuskript:

+ – + – + – +

Vi förnekar inte klimatet 

Illvillig koppling till extremism

Två av demokratins viktigaste grundpelare är yttrandefrihet och anständighet. Chalmers-forskaren Martin Hultman buntar ihop oss i nätverket Klimatsans med högerextrema rörelser utan att ha haft kontakt med oss.

I februari höll vi en öppen, vetenskaplig klimatkonferens med forskare från fem länder i Mölndal, ett par minuters väg från Chalmers. Där kunde han ha noterat att vi varken driver höger- eller vänsterpolitik. Men vi söker och presenterar fakta om klimatets historia, processer och drivkrafter, det vill säga sådant som skulle passa i en skrift från Chalmers Tekniska  Högskola.

Konferensen redovisade studier som visar att mer koldioxid inte har någon mätbar verkan på klimatet. Klimatpanelen IPCC räknar i stället fram en sådan i datorsimulerade ”klimatmodeller”. Svenska vädertjänsten SMHI bekräftar att IPCC anser att ”det inte går att förklara” 1900-talets globala uppvärmning av en grad annat än med utsläppen av koldioxid från mänsklig verksamhet (googla ”klimatsans smhi svar”).

Men IPCC missar Solens påverkan. Den rapporterades redan 1801 (googla ”atmosfärens tjocklek beboelig”). Solen saknar nu fläckar många dagar i rad precis som för 200 och 400 år sedan under den kalla Lilla Istiden. Det förebådar ett kyligare klimat. De många köldrekorden i världen de senaste tre vintrarna kan tydas så att en kallare period redan börjat.

Företrädare för FN och dess klimatpanel IPCC har sedan 2010 många gånger annonserat sin strävan mot ”en omfördelning av världens resurser” i en New World Order, NWO (googla ”röda tråd nwo”).

År 2014 höll U-länderna i gruppen G77 plus Kina ett stort möte i Bolivia, där målet NWO stod överst. Det avslutades med en deklaration på 242 punkter som inte lämnar några tvivel om avsikterna (googla ”UN A-68-948”).   

Det hedrar inte ärorika Chalmers att förbindas med en skribent som utan teknisk information kränker meningsmotståndare med insinuationer om ”brun lera” och ”kladdig mark”.

Nätverket KLIMATSANS

Tege Tornvall, författare: ”Tänk om det blir kallare?”

Sture Åström, sekreterare

+ – + – + – +

Vi fick ett vänligt svar med avböjande:

Hej,

+ – + – + – +

Jag tror Hilton överskattar läsarnas uppmärksamhet, när de läser. De flesta minns att vi nämndes i samband med “högernationalister/nyfascister” och “brun lera” samt “kladdig mark”, men observerade knappast den distinktion Hilton anför. Hela artikeln handlar om “guilt by association”. Jag ser dess avsikt vara att smeta ner “klimatförnekare” med negativa associationer.

+ – + – + – +

by

Figur 1. Den 30/10 varandes för snö i 17 departement. Notera att även Korsika är med.

Figur 2. Över 800 bilar blev fast den 29/10 i departementet Haute-Loire.

1.600 hushåll blev utan ström. Det kom 30 cm snö på många håll.

Vintern vekar komma tidigt i år. (Fast här i Helsingborg har vi + 11 grader just nu.)

+ – + – + – +

by

Figur 1. Det händer att vindkraftverk tar eld och kastar iväg en brinnande vinge hundratals meter

Hela samhällsmaskineriet har blundat för verkliga faror med vindkraftverk, som det finns regler för att begränsa. Men reglerna har inte efterlevts och alla ansvariga myndigheter har samfällt undvikit att ingripa mot det som måste kallas olagligt agerande, se posten “Olagliga vindkraftverk i Sverige“.

Men eftertankens kranka blekhet tycks ha drabbat några. I en lokaltidning fanns följande annons:

Figur 2. Annons den 25/10 2018 för att varna allmänheten för olyckor i närheten av de “säkra” vindkraftverken.

Möllorna placeras på mark som skall vara tillgänglig för allmänheten enligt lagen om Allemansrätt. Möllorna får därför inte inhägnas. Annonsen når ortsbefolkningen, men inte gästande turister. Dessa antas läsa skyltar som varnar. Men de kan ju inte stå överallt. Vilket ansvar har ägarna av möllorna, om någon eller något skadas ?

Annonsen nämner snöras och iskast, risker  som endast uppstår på vintern. Men en mölla kan ta eld alla årstider och kasta brinnande delar omkring sig. Dessa kan förstås skada en människa ibland, men den stora risken är naturligtvis att de kan starta en skogsbrand. Täcker de försäkringar Skellefteå Kraft har värdet av ett hundratal hektar skog ?

Ett välkänt problem är fågeldöden. Spetsen på dagens långa vingar har en hastighet på flera hundra km/timme. Dem kan inga djur hinna undan från. Det tragiska är att  det ofta är våra mest skyddsvärda arter som dödas.

De allvarligaste problemen med vindkraftparker har vi nog inte sett ännu. Problem som är totalt onödiga, eftersom möllorna är onödiga. De gör bara elen dyrare.

+ – + – + – +

by

Figur 1. Den arktiska havsisens tjocklek 2018-10-28 enligt Danmarks Meteorologiska Institut, DMI.

Dess uppdateringar av läget får man på hemsidan.

Figur 2. DMI:s beräkningar av den totala volymen av isen på havet

Alarmister tar gärna data från en enskild månad som anledning till stora larm. Så minns vi hur de extremt låga värdena för maximala volymen april 2016 och 2017 användes till att förutsäga isens framtida försvinnande. Våra ansvariga ministrar Skog och Lövin förutsade detsamma den 19/3 respektive den 1/9 i år, trots att återhämtningen i år är tydlig.

Olika väderförhållanden gör att volymen en given månad kan växla, men  sett över de fem visade åren kan ingen tendens till bortsmältning märkas. Att alla åren ligger under genomsnittet för 2004 – 2013 är en naturlig följd av en cyklisk variation med perioden 60 år. Nu tycks cykelns minimum ha passerats, vilket betyder att vi kan vänta 30 år av tillväxt.

Figur 3. DMI:s data avseende havsisens volym under 13 år.

Man kan urskilja en svagt stigande trend i mätningarna. År 2007 gjordes många förutsägelser om isens försvinnande på somrarna. Tre av dessa visas med prickade linjer. Mest uppmärksamhet fick påståendet från flera “experter” att det skulle ske 2013. Då växte isen istället ovanligt snabbt. “Polarexperten” Peter Wadhams har senare envisats med att isen nog skulle vara borta både 2015 och 2016. Och i varje fall senast 2040.

Det finns inga tecken på att isen på havet i Arktis kan försvinna på somrarna.

+ – + – + – +

by

Ett bestämt uttalande i Expressen 2006-12-05, men det har ju redan börjat snöa i år, alltså 12 år senare.

Hur kan det komma sig att någon som ständigt haft fel i sina prognoser ändå intervjuas av media som föregiven “expert”. Behöver man inget minne i dagens media ?

Hur kan någon som oftast haft fel om framtiden bli trodd, när han åker omkring och varnar för stigande havsnivåer, där vi har en tydlig LANDHÖJNING.

+ – + – + – +

by

Daily Mail noterar snö den 25/10 i Guisborough, North Yorkshire

Den staden ligger på latituden 54,53 således söder om Trelleborg, som ligger på 55,36.

Oktober har hittills varit den kallaste på 10 år i Yorkshire. Här i Helsingborg hade vi rimfrost på garagetaket i morse.

Detta kan inte tas som bevis på att en kall period redan har börjat, men tillsammans med alla köldrekord på norra halvklotet de senaste tre vintrarna stärker det sannolikheten för att så är fallet.

Det finns inga som helst tecken på att klimatet blir varmare. IPCC:s larm från Syd-Korea är inte baserade på uppmätta data utan på  datorsimulerade modeller beräknade med ett stort antal  variabler, som varit dåligt kända och därför måst “antas”, det vill säga gissas.

Då kan resultaten inte bli bättre än en enkel gissning.

IPCC:s larm är rena gissningar.

+ – + – + – +

by

Figur 1. Gabrielsberget har 40 möllor av typen Enercon E82

Konstruktionen har ett okonventionellt utförande med stor diameter på generatorn, för att göra drift utan växel-låda möjlig. Därigenom undviks en komplicerad och känslig komponent, vilket bör ge ökad driftsäkerhet och livslängd.

• 01 Vinge i plastkomposit
• 02 Motorer för att vrida på vingarna
• 03 Vingens infästning
• 04 Generator kopplad direkt utan växellåda
• 05 Elutrustning
• 06 Vridmotor för maskinhuset

Mer information på Enercons hemsida.

(Klicka på röd text för länk till ny sida.)

Gabrielsberget i drift sedan 2012:

• Märkeffekt 2,3 MW
• Total  höjd 149 meter
• Rotordiameter 82 meter

I sex andra parker har 63 mindre möllor tagits i drift. På Svevinds hemsida finns detaljerade uppgifter.

Figur 2. General Electrics 3 MW turbinserie

Konventionell uppbyggnad med växel-låda för få högt varv på generatorn och därmed kompakta dimensioner.

Markbygden ETT tas i drift under detta år.

Utrustas med 179 möllor av typ GE 3.6-137 IEC3B (General Electric)

• Märkeffekt 3,6 MW
• Total  höjd 179 – 223  meter
• Rotordiameter 137 meter

Närmare informationer erhålles här och här.

Etapp 2 och etapp 3 har tillstånd för möllor med märkeffekter på 3 – 4 MW, men jag har inte funnit några uppgifter om de typer som levereras.

 För de största effekterna finns vissa uppgifter här och här.

+ – + – + – +

by

Danska Weekendavisen visar att isbjörnarna är många och mår bra

2018-10-19

Isbjörnen har blivit ”världens starkaste symbol för klimatförändringarnas ödeläggande effekter”, men den är ju inte alls utrotningshotad. Weekendavisen hade den 19/10 ett uppslag om den förtroendekris WWF har hamnat i på grund av deras överdrivna larm om isbjörnarnas förestående utdöende. Artikeln har rubriken ”Den truede sandhed”.

Här ett sammandrag med mina funderingar inom parentes.

Larmen hade förstärkts på flera sätt, bl. a. av den globala kampanj Greenpeace bedrivit med aktivister utklädda i isbjörndräkter. Allmänheten har tagit starkt intryck av en video av en utmärglad, döende isbjörn presenterad som ett offer för ”klimatförändringarna”. National Geographic lade ut den i december 2017 och den gick snabbt runt hela världen.. På bara två veckor fick den två miljarder träffar på internet.

(De är märkligt att de som kallar sig forskare så slentrianmässigt refererar till ”klimatförändringarna” utan att ange om dessa gäller uppvärmning, avkylning eller något annat. Här menar de tydligen uppvärmning.)

Mycket snabbt konstaterade kritiker att videon var ”fake news”. Alla isbjörnar dör en dag, om inte förr av ålderssvaghet. Det är naturligt och har inget med klimatet att göra. Men det dröjde ända till augusti 2018 innan Nat Geo publicerade en dementi, som naturligtvis fått helt undanskymd plats i media.

I verkligheten har stammen ökat under många år i de flesta områdena och beräknas nu uppgå till c:a 30.000 individer. Då blir folks reaktion: Jaså, isbjörnen är inte hotad. Vad är problemet då?

Leanne Clare leder ”kommunikationsarbetet” för WWF:s Arctic Programme konstaterar: ”Istället för att hela tiden springa runt med blinkande larmlysen, skall vi få folk att reagera proaktivt och rädda Arktis från Klimatförändringarna”.

WWF har problem att få folk att förstå att hela Arktis är hotat samt att en dominoeffekt gör hela globen hotad. Nu skall berättelsen om isbjörnen få nytt innehåll. Michael Alexander från WWF:s globala kommunikationsteam förklarar att man nu utvecklar en ny strategi med nya historier om Arktis, som skall presenteras 2020, då FN skall besluta om nya mål för biodiversiteten. Den rent kommersiella strukturen av WWF bekräftas av att hans meriter anges som ”tio år i reklambranschen”.

De har problem att nå ut med sin nya version av ”sanningen”. (Nej, just det! Har man bluffat en gång, blir det svårt att bli trodd nästa gång, särskilt som klimatet nu inte alls är på väg att bli varmare.)

Tidningen rapporterar från ett möte i Rovaniemi en vecka tidigare i regi av CAFF, Conservation of Arctic Flora and Fauna, en arbetsgrupp under det Arktiska Rådet. Där hade samlats 400 biologer, geografer och andra forskare, som vill skydda biodiversiteten i Arktis. En aktivist i isbjörnsdräkt från Greenpeace spankulerade omkring i grannskapet under mötet.

Avdelningschefen vid Grönlands Naturinstitut i Nuuk, Fernando Ugarte, förklarar att modellerna visar att den minskade utbredningen av havsisen leder till en minskning av beståndet med 30 % fram till 2050.

(Återigen dessa ”modeller” av den framtid ingen vet något säkert om. De bygger på så många gissningar av ingående data i datasimuleringarna, att de inte kan bli bättre än en enda gissning.)

De råder en frustration över bruket av isbjörnar i klimatpropagandan, som orsakar debatt, ex.vis vid det möte med 2.500 forskare och diplomater som utgivningsdagen samlats i Reykjavik till den årliga konferensen ”Arctic Circle”. En av punkterna i programmet lyder: ”Från isbjörnar till människor: Hur får vi historien om de arktiska klimatförändringarna ändrad, så att den blir korrekt.”

(Ja, det är frågan: När vi bluffat i 30 år, hur skall vi få folk att tro att vi nu blivit seriösa ? Observera att rubriken är: Den hotade sanningen. Bluffen om isbjörnarna hotar alltså allmänhetens tro på ”sanningen” om klimatförändringarna. Men den är ju också en bluff.)

+ – + – + – +

Den globala miljardkoncernen WWF

WWF är en global mångmiljardkoncern med tusentals anställda på egna kontor i ett hundratal länder och organiserad verksamhet i ytterligare ett stort antal. Liksom i andra stora företag krävs professionell ledning, vilket gör att den lätt hamnar i händerna på karriärister. En skillnad är emellertid att oljebolagen måste leverera något som varje kund kan mäta, bensin och diesel, vilket får en återhållande effekt på extravaganser till cheferna. WWF levererar ”tro” på verkan av dess insatser för att skydda naturen. De verkliga resultaten är synnerligen svåra att överblicka.

Girighet kännetecknar säkert många chefer i storföretag, men oljebolagens chefer kan säkert inte misstänkas vara mer giriga än dem i WWF, snarare tvärtom, eftersom de senares konkurrens är så otydlig. Journalisten Donna Laframboise har granskat koncernens bokföring och funnit att 2010 hade de lokala cheferna i USA och Kanada högre löner än ländernas presidenter.

Ett överklassprojekt

Den finske journalisten Svenolof Karlsson har läst några böcker om WWF och dess historia, vilket han redovisar i en artikel för elbolaget Katternö:

Initiativet togs 1961 av ornitologen Max Nicholson och naturfilmaren Julian Huxley, även ordförande för det brittiska rashygieniska institutet. Som glansfulla ordföranden under mer än 30 år agerade prinsarna Bernhard och Philip, makar till de holländska och brittiska regenterna. Deras PR-effekt var kolossal. I Sverige är Carl XVI Gustaf hedersordförande och kronprinsessan Victoria invald i dess ”Förtroenderåd”, som antas styra verksamheten.

En princip var att hellre samarbeta med storföretagen än att bekämpa dem. Det gick så långt att prins Bernhard begärde en miljon dollar i muta av Lockheed i en stridsplansaffär. En betydande inkomstkälla är royalties från företag som använder WWF:s varumärke för att hävda miljövänlig verksamhet.

WWF har medverkat till tvångsförflyttning av urbefolkningen för att skapa reservat för storvilt  och lyxsafaris för troféjagande turister. Det är fortfarande aktuellt. Häromdagen intervjuade SVT massajer, som klagade på att deras mark, som är en livsbetingelse för deras hjordar, skulle bli naturreservat med lyxhotell för turister.

Skrämselbranschen

WWF lever alltså på bidrag från allmänhet och politik på alla nivåer: FN, EU, staten, landstingen och kommunerna. Skattepengar kan utgöra hälften av budgeten. Bidragen motiveras med skrämmande annonsering om katastrofer. I min morgontidning, HD/Sydsvenskan, har de under sommaren satt in många annonser, ibland på en helsida, om de utrotningshotade arterna: Isbjörnar, tigrar och elefanter, m.fl. För att förhindra katastroferna uppmanas man att anmäla sig som ”fadder” med en månatlig summa.

För ett par år sedan frågade jag vad de gjorde med pengarna för isbjörnarna. Efter ett par samtal med det svenska huvudkontoret, blev jag hänvisad till London. Där blev jag hänvisad till den ene efter den andre, som ofta var bortrest. De är ju naturligt i en global organisation. Efter ett halvdussin försök insåg jag att inget svar fanns.

Det går helt enkelt inte att ”rädda isbjörnar” med pengar. Ett försök hade tidigare gjorts, på Spetsbergen om jag minns rätt,  att ett svårt år mata en utsatt grupp. Man jämförde med en annan grupp utan utfodring:

De som matats blev kvar där, när iskanten och sälarna flyttade iväg. De förlorade förmågan att finna mat. Den anrda gruppen hade ett svårt år, men återhämtade sig och levde vidare i välmåga.

WWF och IPCC

I sin bok: ”The delinquent teenager that was mistaken for the world’s top climate expert” redogör Donna Laframboise för den formliga invasion av IPCC, som WWF exekverat. Hon listar 78 av IPCC:s funktionärer, som har bindningar till WWF. För rapporten 2007 preciserar hon:

– 28 av de 44 kapitlen hade åtminstone en författare knuten till WWF, 64 %.

– Alla 20 kapitel av Work Group 2 hade minst en författare från WWF.

– 15 av de 44 kapitlen leddes av någon från WWF, 34 %.

– 3 kapitel leddes av TVÅ från WWF.

För IPCC besvärande är att flera andra var engagerade av Greenpeace.

Därmed har WWF deklasserat IPCC till ett propagandaorgan för det inbillade klimathotet. Det hot som behövs för att få bidrag.

+ – + – + – +

P. S.

Frågan är när jakten efter pengar blir viktigare än det faktiska skyddet av naturen. Det är naturligtvis viktigt att hålla allmänheten informerad om verksamheten även genom annonser. Men jag har intrycket att en stor del av bidragen går till annonser. I dagens lokaltidning, Helsingborgs Dagblad 2018-10-28, finner jag följande annonser för WWF:

Sida

A 21. Tre spalter: Rädda Pandan, bli Pandafadder.

A22. Halvsida: Hjälp oss rädda de starkaste (Gorillorna).

C 17. Tvåspaltare: Rädda späckhuggaren, bli Späckhuggarfadder.

C 18. 3/4 sida: Rädda de starkaste (Noshörningen).

C 22. Helsida: Hjälp oss rädda kylskåpet. Bättre energilösningar.

C 23. Helsida: Hjälp oss rädda de starkaste. Tigern.

D 16. Helsida: Hjälp oss rädda lunchmackan. Tonfisken.

Flera andra hjälporganisationer annonserade också:  Operation Smile (2 x 16-dels sida), C-Plan Flickafadder (1/3 sida), Barnfonden (1/4 sida), Sjöräddningssällskapet (1/4 sida), Hjärnfonden (½ sida), Hjärt-Lungfonden (1/3 sida), Ulla-Carin Lindquist ALS (1/8 sida), We Effect (½ sida), Njurfonden (Helsida), Vi-skogen (Helsida).

Naturligtvis kan tidningen ha behövt fylla några sidor, för att det skall gå jämnt upp med pappersformatet, så att stora rabatter erbjudits. Det är möjligt, men totala kostnaderna måste ändå vara betydande.

+ – + – + – +

by

Världens energiförbrukning är till 85 % fossil och 4 % “förnybar”. Och den växer med ett par procent varje år.

Det finns inga fysiska möjligheter att inom detta sekel ersätta ens hälften av den fossila kapaciteten med “förnybart”. Och de ekonomiska möjligheterna är ännu mindre. Hur kan så många fullvuxna, läskunniga människor inom FN, MP och media vara så okunniga att de bortser från dessa realiteter ?  ?  ?

I rapporten har man insett orimligheterna och förespråkar därför sexfaldig utbyggnad av kärnkraften. Vad kan det komma att betyda i Tyskland och Sverige ? Kommer MP att låtsas om det ?

+ – + – + – +

Nerikes Allehanda 2018-10-24

FN har kommit med en ny skrämmande rapport – IPCC Special Report 2018. Den måste ses i sitt sammanhang.

Parisöverenskommelsen är inget färdigt avtal. Uppfyller knappast ens juridiska krav för att kallas avsiktsförklaring. Den består av ländernas frivilliga åtaganden om minskade koldioxidutsläpp. Dokumentet är mest förhoppningar om att man ska komma överens senare om det man menar måste till för att begränsa ökningen av den globala temperaturen till 2 eller helst 1,5 grader.  Avgivna löften ger nästan ingen mätbar temperaturbegränsning. Nu behövs enighet om hur det ska hanteras. Hur kontrollera. Vem beslutar om gemensamma lagar. Vem betalar. Etc. Etc.

Varken COP22 i Marrakech eller COP23 i Bonn kunde fylla i luckorna. Nu står hoppet till COP24 i Katowice.

Läget är desperat. Förmötet i Bangkok löste inte mycket av motsättningarna. Nu gäller det att  hålla liv i Parisdokumentet och den Gröna Klimatfonden. Än finns ingen regelbok om hur arbetet ska tas vidare ‘från prat till verkstad´. Bilutsläppen är ett exempel hur svårt det blir när verkligheten tränger sig på.

Trist nog handlar vetenskap om siffror och bevis. Nödvändigt för att se proportioner och perspektiv. Då handlar det i grunden om två  saker. Mänsklighetens bidrag till koldioxidbalansen är 4%. Resterande 96% kommer från land och hav och ökar dessutom med ökande global temperatur (källa IPCC). Och den enorma uppgiften att öka förnyelsebar energi så att den kan ersätta mer än åttio procent av världens aktuella energiförsörjning, det vill säga kol, olja och gas. Vind- och solkraft är mindre än en procent. Prognosen (World Energy Outlook) spår liten förändring fram till 2040.

Hur trovärdigt är det att det går att precisera alla fasor som blir skillnaden om den globala medeltemperaturen skulle öka två grader istället för en och en halv? Det är vad specialrapporten skrämmer med för att mjuka upp deltagarländerna inför Katowice.

Man manipulerar, helt enkelt ljuger med statistik, om fundamentala saker som temperaturutvecklingen. Man bortser från att koldioxidens klimatpåverkan är dramatiskt överdriven (Spencer, Christy, m. fl.) Man nyttjar varje väderkatastrof, hur naturlig den än må vara, för att förklara att det beror på klimatförändringarna. Trots att statistik visar att de varken är fler eller allvarligare. Tipping point är en användbar förklaring då väderhändelserna är inom normal variation, men datorsimuleringar visar att katastrofen står för dörren. Om vi inte ställer om nu.

Vi har tio år på oss. Det är budskapet inför varje rapport. Men fristen flyttas  med i tiden så vi inte ska förlora hoppet. För trettio år sedan hade vi också tio år på oss att ställa om. Skrämselpropagandan har nått en sådan nivå att Nobelpristagaren i ekonomi i TV säger att man bara behöver titta ut genom fönstret för att se klimatförändringarna!

Den nuvarande administrationen i USA uppfattas som en bromskloss då de vill se verifierbara vetenskapliga underlag för att genomföra så genomgripande och dyrbar omställning av samhället. Ett sätt att se på saken som borde välkomnas, inte kritiseras.

Så tyvärr – det är utom räckhåll. COP 24 har minimala förutsättningar för framgång. Väg ingående fakta och se att den politiserade klimatvetenskapen saknar kontakt med verkligheten.

Återigen – då kan det vara skönt att veta att koldioxidens klimatpåverkan är  väldigt låg.  

Evert Andersson

Mats Kälvemark

Fria debattörer

+  + – + – +

by

Björn Wiman, kulturchef på DN, fyller 49 år idag, (Wikipedia)

Facebook-vännen och journalistkollegan Tege Tornvall har sänt honom följande gratulation på Facebook:

by