Med framtidstro och optimism, inte dystopi

Framtidstro med uppfinningar, innovationer och forskning har lyft civilisationen till ett enastående högt välstånd

2019-09-21 Artikel från tankesmedjan “Omvända vär(l)den”:

2019-10-08 Replik:

Människans utveckling bygger på framtidstro och optimism, inte dystopi

Sven Larsson från tankesmedjan Omvända Vär(l)den målar en mörk bild av framtiden i en debattartikel i Na 190921 under rubriken ”Har vi något hopp?”.

Tankebanorna som han framför är sprungna ur att tillväxt är något dåligt. Kapitalismen måste avskaffas. Människan är en invasiv art skriver han. Människan är planetens värsta fiende. Detta har en lång historia. Ända sedan prästen Malthus på 1700-talet predikade att Jordens resurser är begränsade och kan inte räcka för fler människor. Vi var då cirka en och en halv miljard.

Försök se den större bilden. Under industrialismen har mänskligheten med alla rimliga mått fått det mycket bättre. FN:s mål om att utrota fattigdomen i världen har varit framgångsrik. Det finns mer att göra och verkliga miljöproblem att tackla. Och vi är snart åtta miljarder.

För människan är de senaste 150 åren en framgångssaga. Medan Jordens medeltemperatur har ökat en grad. Var finns bevisen för att ytterligare en halv grad leder till katastrof?

Frågan vi borde ställa oss är givetvis hur så många människor på så lösa grunder kunnat låta sig övertygas om att koldioxiden, som förekommer i näst intill obefintlig mängd i atmosfären och som i grunden är en livsnödvändig gas för fotosyntesen och allt liv på vår planet, samtidigt kan få katastrofala följder i en något högre koncentration på samma planet.

Vi har sedan tidernas begynnelse en naturlig växthuseffekt. Den gör skillnaden mellan minus 15 grader och plus 15 grader global medeltemperatur. Därom råder ingen oenighet. Den hypotes som säger att människan påverkar klimatet mot en katastrof förutsätter att det finns en förstärkningseffekt av våra 0,005 procent till koldioxidhalten i atmosfären. Det finns inga som helst observationer som stöder det.

Under hela IPCC:s existens har vi regelbundet fått veta att vi har tio år på oss att undvika katastrofen. Det är fortfarande budskapet. Trots att historien är full av domedagsprofetior som inte slagit in. Inte minst Fredsprisbelönade Al Gores film ‘En obekväm sanning’.

Det finns personer med en dystopisk syn på framtiden. Läget sägs vara så desperat att vi måste offra demokratin. Införa en världsregering med makt över alla länder. En global planekonomi i FN:s ledning måste det väl betyda? Alla mått på framsteg och utveckling ska ersättas i tron att vi skapar en mer hållbar värld. Detta är det mest skrämmande.

Filosofiprofessor Torbjörn Tännsjö förordar att världen leds av en ‘upplyst despot’. Kanske kan vi se honom som en lite udda professor, men det är många tongivande domedagsprofeter, som menar att vi måste pausa demokratin för att undvika en klimatkatastrof.

Var finna denna upplysta despot, som ersätter alla andra gudar som människor tror på? Att ena mänskligheten kring en osynlig gemensam yttre fiende med den kemiska beteckningen CO2, koldioxid, går trögt. Någon som tror att Xi Jinping, Putin eller Trump är villiga att underordna sig en sådan guru?

Världen har ungefär 25 länder med riktig demokrati. Ett femtiotal har demokrati med en del brister. Övriga är cirka 120 självständiga länder med varierande grad av auktoritärt styre. Med förskräckande resultat för folken.

Det är ingen bra idé att ödelägga planeten för att rädda den från människan. Lika lite som att ödelägga landskapet med vindkraft för att rädda miljön.

Greta Thunberg till trots kanske svenska folket börjar fråga sig hur det egentligen är. I en färsk internationell enkät har vi nyktrat till rejält. Från de mest till de minst övertygade. Det är bara SVT som fortfarande rapporterar att vi som folk nästan står enade.

Nyfikenhet, optimism och kunskap är bättre drivkrafter än dystopi och mörkermän.