Steve McIntyre och Ross McKitrick var de första att avslöja det systematiska bedrägeriet inom “klimatforskningen”

Nu har tio år gått sedan CLIMATEGATE briserade den 17/11 år 2009 strax innan den stora klimatkonferensen COP 15 i Köpenhamn, då alla skulle skriva under på verkningsfulla åtgärder för att “stoppa klimatförändringarna”. De flesta av världens ledare fanns där inklusive president Obama.

CLIMATEGATE torpederade dessa ambitioner. Så mycket fusk och falskhet avslöjades om underlagen till IPCC:s förutsägelser om framtida klimatet att det blev omöjligt att lägga dem till grund för de föreslagna åtgärderna. Bl. a. utgick alla från att västländerna hade en “klimatskuld” till U-länderna.

Dock togs ett första steg mot the global Climate Green Fund, CGF, med löften om 30 miljarder dollar.

CLIMATEGATE, historien

Det som avslöjades har beskrivits olika utförligt på många håll. En god uppfattning om dess början får man i en post på “Klimatupplysningen”. Där kommenteras också tio-års-jubiléet.

En koncis och utförlig rapport av Tege Tornvall finns i boken “Tänk om det blir kallare” på sidorna 67 – 70. Den kan bli en utmärkt julklapp till intresserade. De nämnda sidorna ligger också i Molnet.

Efterspelet med mångfaldig “whitewash”

Climategate är en skandal av stora mått i sig. Men den omfattar trots allt bara ett begränsat antal människor. Det värsta är att de inte är ensamma. De har drivits av en övertygelse om att de är kallade av högre makter att “rädda världen”, så att de bildar en ideologisk-religiös “klimatkult”. Den tillåter smärre synder, som är nödvändiga, för att nå det stora målet. En modern tillämpning av jesuiternas: Det heliga ändamålet helgar medlen.

Det är en “grundsyn” som nu omfattas av stora delar av västvärldens offentliga förvaltningar. Den kännetecknar alla låtsade “utredningar” av fusket och medias ovilja att utföra dess viktigaste uppgift: Granska makten.

Media har villigt deltagit i bortförklaringar och accepterat uppenbart ensidiga “utredningar” av fusket. Till tioårs-jubiléet har McIntyre-McKitrick gjort en genomgång av dessa försök till “whitewash”, vitmålning, av oegentligheterna. Den omfattar 30 sidor, varför jag gör några korta utdrag här.

De tre myterna

Tre myter återkommer ständigt och jämt:

• De avslöjade mejlen var tagna “ur sitt sammanhang”.
• Mejlens författare har blivit “frikända” i “grundliga” och “opartiska” utredningar.
• Efter Climategate har vetenskapliga studier “bekräftat” och “verifierat” Michael Manns original till “Hockeyklubba”.

Detta är endast de viktigaste myterna bland en hel lavin av desinformation från de enga-gerade akademierna. De är alla osanna och här förklarar vi hur.

Michael Manns “Hockeyklubba”

Den presenterades ursprungligen 1998 och gjorde sensation eftersom den raderade ut den medeltida värmeperioden, som tidigare ingått i IPCC:s rapporter. Redan 2005 anade McIntyre oråd och efterlyste rådata. Han nekades dessa, men fick så småningom tag i dem via redaktionen för en tidskrift. Hans kritik ledde till att Manns kollega Briffa bytte ut en data-serie mot en annan, vilket betydde att de första slutsatserna kom att hänga i luften.

Mejlen från Climategate bara levererade ytterligare detaljer som bekräftade det som måste kallas rent tjänstefel.

Särskilt anmärkningsvärt är ett mejl från Mann till en kollega 2003, där han sänder en rekonstruerad temperaturkurva och förklarar att den måste hållas hemlig, så att den inte kan falla i “fel händer”, eftersom den är hans “smutstvätt” (dirty laundry) .

Detta var inte taget “ur sitt sammanhang” och sammanhanget gör det ännu allvarligare. Kontroversen hade pågått länge och visat total ovilja att uppfylla vetenskapens generella krav på öppenhet.

Utredning på Penn State University

Federalt finansierade universitet har regler att hålla sig till vid utredningar av forskningsfusk. The Penn State University, där Michael Mann verkade, tillsatte en utredning som emellertid INTE följde dessa regler. Den hörde de anklagade, som givetvis förnekade varje felsteg . Den hörde INTE de tydligaste, och kunnigaste, kritikerna, McIntyre och McKitrick.

Den fann att inga fel begåtts. Universitetets president, Graham Spanier, lovordade sedan dess arbete.

År 2012 avskedades Spanier för försumlighet i hanteringen av ett annat fall av vanskött forskning. Han dömdes sedan till fängelse.

Fråga från kommitté i Underhuset, UK

Den 1/12 2009 begärde Underhusets kommitté för teknologi förklaringar från University of East Anglia, UEA, som svarade med att utse två utredningar:

Sir Muir Russell ledde den ena, men hörde aldrig själv någon av de inblandade. Han förli-tade sig på skrivna vittnesmål. Han ansåg sig inte kunna fråga Phil Jones, chefen för the Climate Research Unit, CRU, om denne raderat datafiler, då det skulle vara desamma som att fråga: “Har du begått ett brott”.

Han hade fått uppdraget i december, men inte vidtagit några åtgärder alls innan den 9 april, vilket sedan lämnade kort tid för arbetet. Ex.vis räckte den inte för att analysera mejlen på servern hos CRU. Han accepterade en försäkran från universitets vice-kansler att inga filer raderats, fast det fanns gott om bevis för att det skett.

Dock konstaterades att vissa siffror var “vilseledande” och att indikationer fanns på en “avsikt att måla en vilseledande bild”.

Från flera håll ansåg man sedan att utredningen “ingalunda rensade luften”.

Lord Oxburgh utsågs till ordförande för en panel med uppgift att “utvärdera vetenskapen” på UEA. Han var CEO för the Carbon Capture and Storage Association och ordförande i Falck Renewable Resources, samt UK Vice ordförande i GLOBE International, ett industri-NGO-regerings konsortium, som lobbar för politik mot den globala uppvärmningen. Han hade alltså starka intressen inom klimatpolitiken. Någon mer massiv samling JÄV är knappast tänkbar.

Den utredningens uppgift var tydligt “en oberoende extern utvärdering av vetenskapen” men efteråt förklarade Oxburgh att så skulle den inte uppfattas. Parlamentsledamoten Graham Stringer kallade rapporten “en vitmålning”.

Underhusets egna förhör

Underhuset kallade vittnen till egna offentliga förhör, men de två vittnen som var kritiska till AGW-hypotesen hade inte varit engagerade i detaljerna av Climategate. Här begår man alltså våld på ett grundläggande villkor för “rättvisa”: Den “ena sidan” utser vilka som skall representera den “andra sidan”.

Det blev det enda tillfället då Phil Jones vittnade offentligt. Då han var ansvarig för att hela temperaturserier raderats, var han i hög grad central i hela “affären”. Journalisten Quentin Letts på Daily Mail lät sig inte övertygas av Jones’ förklaringar och hoppades att politikerna skulle höra fler vittnen.

Men en valkampanj var viktigare, så att någon uppföljning gjordes inte. . .

Dendrokronologi vis-à-vis gödning av koldioxid

McIntyre och McKitrick diskuterar ingående Mann-Briffas tillämpning av dendrokronologi, d.v.s. metoden att genom studier av träds årsringar bestämma dels NÄR trädet växte och dels HUR VARMT klimatet var då. Värme gynnar tillväxten så att ringarna blir bredare. Men de gynnas även av högre halt koldioxid i luften, vilket Mann-Briffa inte tagit tillräcklig hänsyn till.

Överlagt bedrägeri av BBC

Det allvarligaste avslöjandet bland mejlen i Climategate torde vara det, där BBC redovisar planerna på en film om Hockeyklubban. Dess journalist skall låtsas vara skeptisk till klubban, men i en intervju med Keith Briffa, en av fuskarna, skulle denne lyckas övertyga journalisten om att klubban ger en korrekt bild av temperaturen de senaste tusen åren.

Det är rent förräderi mot medias uppgift i samhället att förse väljarna med “allsidiga, opartiska nyheter”. Sådant bedrägeri väntar man sig under en fascistisk regim, men absolut inte i en demokrati.

Det är denna falskhet, som gjort “klimathotet” möjligt och skrämt Greta och hennes anhängare.

“Klimatforskningen” har blivit ett moraliskt träsk, som även gäller stora delar av “samhället”.

Riktig vetenskap förutsätter nyfikenhet, kreativitet, ärlighet och öppenhet. De som kallar sig “klimatforskare”:

• är inte nyfikna på skälen till vår kritik mot AGW hypotesen,
• saknar den kreativitet, som gör mer än ett svar möjligt,
• bluffar med data och deras betydelse,
• vill inte visa sina data för andra, som kan analysera och kritisera.

Det sistnämnda är en förutsättning för vetenskapliga framsteg. Så har “klimatforskningen” i 30 års tid avskärmat sig från kritik och istället dundrat fram i full fart åt fel håll i något som visat sig vara en återvändsgränd.

“Klimatforskningen” är inte “vetenskap” utan istället “pseudovetenskap” som man använder för politisk propaganda, vilken under den falska beteckningen “vetenskap” finansieras med skattemedel.

Så får skatter inte användas i en demokrati !

Vad värre är: Detta sammanfaller med en glidning mot totalitära tendenser överallt i det offentliga samhället, vilket BBC:s förräderi är ett exempel på. Vi har motsvarande förhållan-den inom media och SR, SVT samt, allra värst, inom Granskningsnämnden. Den skulle sköta den sista stoppbommen på vägen mot fascism, men håller bommen helt öppen.

+ – + – + – +

by