Figur 1. Australiens “bushfires”, säsongen 2015 -16

60.000 bränder varje år

En mycket viktig förutsättning för all debatt om Australiens bränder är kännedom om att dessa är en normal företeelse. I genomsnitt förekommer cirka 60.000 bränder varje år. De flesta är planmässigt anlagda dels för att förbereda marken för odling och dels för att minska riskerna för bränder som inte kan kontrolleras. De senare kan startas av blixtnedslag men vanligare är mänsklig oaktsamhet.

Terrängen är mycket torr. Dött gräs, nedfallna löv och kvistar förmultnar inte utan ligger kvar och bildar en matta av synnerligen lättantändligt bränsle om de får ligga kvar. Urinvånarna har en tradition av att bränna bort denna matta under kontroll och även röja brandgator, för att begränsa spridningen av eventuella “wildfires”.

Australien är en kontinent med ytan 7,7 miljoner km²

Det kan jämföras med kontinenten Europa, som har 10,2 mio km². Då skall vi komma ihåg att Europa sträcker sig till Uralbergen i Ryssland och ner till Kaukasus med Georgien, som gränsar till Turkiet. Även Island, Spetsbergen och Novaja Zemlja ingår.

Innanför östkusten löper ett bergigt område. Vindarna är företrädesvis östliga. Deras regn fälls ut över de höglänta områdena och är således torra, när de sedan sveper över resten av kontinenten.

Eucalyptus är ett vanligt trädslag där skogar växer. De har högt innehåll av lättflyktiga oljor, vilket gör dem mycket lättantändliga.

Dagens bränder är inte unika i historien

I media hävdas ständigt att de nu aktuella bränderna är “unprecedented” d.v.s. något liknande skulle aldrig tidigare ha förekommit. Noterade temperaturer skulle varit “de högsta någonsin” och den avbrända ytan större än förr. Ingendera är sant.

Temperaturer så höga som 50 grader C uppmättes på flera platser säsongen 1938 -39 och flera gånger under 1800-talet. En uppgift tyder på att det var fallet även 1790.

Figur 2. Brandhärjade områden säsongen 1938 -39 mellan Melbourne och Canberra

Den nu avbrända arealen uppskattas fram till den 14/1 vara 18,6 miljoner hektar, ha. Då det har börjat regna, är någon betydande ökning hädanefter inte sannolik. Men tidigare har följande noterats enligt Wikipedia:

• 19 mio ha 2019 -20
• 38 mio ha 2001 -02
• 117 mio ha 1974 -75
• 45 mio ha 1969 -70
• 40 mio ha 1968 -69

Följande faktorer är ovanligare än förr:

• Bränderna har drabbat mer tättbebyggda områden.
• Antalet mordbrännare har mångdubblats. Polisen har identifierat fler än 180 miss-tänkta och tagit några på bar gärning.
• De lättantändliga mattorna har legat kvar på mycket stora arealer.

Det stora antalet mordbrännare måste tolkas så att de vanliga psykfallen fått sällskap av desperata miljöaktivister, som velat stoppa den tillnyktring som börjat i Australien. Där har nu flera parlamentsledamöter fått plats i media för sina avslöjanden av osanningarna i propagandan för klimathotet. Och den en gång införda skatten på kol har väljarna röstat bort. Osanningarna om Stora Barriär-revet har avslöjats av den nya miljöministern.

“Ett inferno av inkompetens och mörkläggning”

Så kallas katastrofen på den kända miljöprofilen JoNovas blogg. Den är ett resultat av inbilsk stupiditet med ambitionen att vårda miljön och främja biodiversitet genom att eliminera den tidigare självklara bortstädningen av den lättantändliga mattan av torrt gräs, torra löv och torra kvistar. Det har skett genom att stora arealer fått status av naturpark, där människor inte får “störa” naturen och genom att markägare förbjudits att rensa bort det bränsle mattan utgör.

Detta har alla partier varit med på, så att alla “auktoriteter” nu högljutt skyller på “klimatförändringarna”.

Bränderna har absolut ingenting att göra med klimatförändringarna och ännu mindre med “utsläppen” av koldioxid.

+ – + – + – +

by