Figur 1. Bjørn Lomborg visar att omfattningen av bränderna i Australien har en tydligt minskande trend

Det finns således inget stöd för påståendet att de förvärrats av “klimatförändringarna” och då ännu mindre något skäl att minska på “utsläppen” av koldioxid.

Intrycket att bränderna blivit värre stämmer för de folkrika delstaterna New South Wales och Victoria. Men anledningen är politisk nonchalans mot vardagens erfarenheter kopplad till okunniga miljöpolitikers inbilska aktivism.

Australien är torrt med 60.000 bränder per år

Gammalt gräs, nedfallna löv och kvistar ruttnar inte. De bildar en mycket lättantändlig “matta” på marken som sprider eld snabbt.

Figur 2. Bränderna löper främst längs marken, där torra löv och kvistar ligger.

Urbefolkningen har i tusen år lärt sig att städa i markerna och att hålla brandgator öppna, för att begränsa brändernas spridning. Därför att bränder har man alltid haft. Något tusental bränder startas av blixtar varje år.

Figur 3. Man har länge haft en organiserad avbränning av undervegetationen vid lämpligt väder.

Därmed har man kunnat hålla bränderna under rimlig kontroll.

I biodiversitetens namn förbjöds sådan “städning” av markerna.

Figur 4. Inte ens omkring bostäder fick man städa bort skräpet

Bränderna har drabbat bebyggelse i en omfattning man inte sett förr. Det har också orsakat flera dödsfall.

Politisk inkompetens och nonchalans

Detta är alltså följder av totalt missriktad politik, som nonchalerat väl etablerade erfarenheter. För att komma undan ansvaret har politikerna sedan skyllt brändernas omfattning och katastrofala följder på “klimatförändringarna”. Något som är fullständigt omotiverat.

Figur 5. Den internationellt välkända miljöprofilen Jo Novas omdöme

I Sverige har vi också sådan inkompetens, men den har hittills främst drabbat elförsörjningen.

+ – + – + – +

by