Karta från University of Washington med data från ICESat-2 och dess föregångare över ändringarna av istäckets höjd under de 16 åren 2003 – 2019.
Orange och rött visar att höjden minskat, blått att den ökat.
NASA hävdar att man nu har en ytterligt noggrann laser för mätningarna. Dagens data jäm-förs med dem erhållna med företrädaren ICESat utan etta, som var aktiv 2003 – 2009.
Västra Antarktis
Kartan visar att isen på västra Antarktis förlorar upp till 5 meter per år. Det gäller shelf-isarna Thwaites och Crosson. Den förras tjocklek är storleksordningen 2 km. Förlusten av massa kan alltså bli ett problem först i ett sekelperspektiv. Den orsakas främst av varmt havs-vatten från ett dussin aktiva vulkaner på havsbotten längs kusten. Där finns c:a 90 totalt. Den processen är i princip oberoende av klimatförändringarna, men den vulkaniska aktivi-teten tycks öka när solens aktivitet är låg såsom nu är fallet.
Förlusten i väster uppvägs inte helt av tillväxten på resten av kontinenten. Nettot uppskattas till en årlig förlust av 118 Gt, gigaton, ungefär detsamma som km³, kubik-kilometer. Dess totala massa uppskattas till 26 miljoner km³, d.v.s. mer än 200.000 ggr så mycket.
Grönland
Liknande mätningar har gjorts på Grönlands istäcke. Där uppskattas den årliga förlusten till 200 Gt. Danska Polar Portal uppger i sin rapport för 2018 att glaciärerna på Grönland har behållit sin massa de 6 föregående åren. De noterar att den största glaciären, Jakobshavn, börjat växa.
Istäcket är 4 ggr så stort som hela Sverige. Då skall vi komma ihåg att halva Sverige ligger norr om Östersund. Det är närmast omöjligt att få en korrekt siffra på något så stort. Sedan är tillväxt eller förlust en subtraktion mellan två års stora osäkra siffror. Det ger mycket stor osäkerhet.
Sammanfattning
De uppgivna talen för istäckenas massförluster är dels osäkra och dels obetydliga i jämfö-relse med deras totala massa. Utvecklingen ger inga skäl till oro, särskilt i medvetandet om att klimatet nu gått in i en kallare period.
+ – + – + – +
by 
De flesta saknar kunskap och förmåga att bedöma storleksförhållanden. Jordens hav mäter ca 361 miljoner km2 yta (71 procent av jordytan) och har ca 3,8 km medeldjup. Det ger en total volym av 13,7 miljarder km3. Om de skulle täcka hela Jordens yta, skulle de ha knappt 2,7 km medeldjup.
Landisarna på Antarktis och Grönland täcker tillsammans ca 15 miljoner km2 och rymmer ca 33 miljoner km3 is. Det finns alltså 41 gånger mer havsvatten än landis. Om all denna is skulle smälta, skulle det höja havsnivån med ca 93 meter. Men det skulle ta tusentals år med obrutet högre värme – sannolikt avbrutna av ny istid.
Denna mani att skylla allt på människan (en rent politisk mani) tar uppmärksamheten från långt allvarligare naturliga processer, av vilka mer kyla är den allvarligaste. De som varnar för hotande global uppvärmning tycks aldrig ha hört talas om Lilla Istiden och dess förfärande konsekvenser av missväxt, nöd, svält och död.
Livets och mänsklighetens stora fara är inte värme utan kyla!!!
Icesat mäter med laser, d.v.s. de får reflektion från ytan som kan vara snö.
Cryosat mäter med radar, d.v.s .de får reflektionen från isytan.
Icesat mäter mycket större minskning än Cryosat. Troliga förklaringen är att snötäcket minskat – inte isens tjocklek. Kanske har snöat mindre ?