Figur 1. Det senaste årets noteringar från Mauna Loa
De normala faserna i halten CO₂ är en minskning under norra halvklotets sommar, då växtligheten suger åt sig CO₂ till sina vävnader, samt en ökning under vintern, då dött material förmultnar och CO₂ återgår till atmosfären.
Vi ser här ett hack i kurvan mellan februari och mars ungefär som vi kunde vänta efter Coronan. Men det är för tidigt för att ha den orsaken. Vår vän Björn på Teneriffa är skicklig på att finna data och analysera dem. Han har gjort en jämförelse med fjolåret:
Figur 2. Jämförelse av veckovisa halter åren 2019 och 2020
Här ser vi att årets nedgång veckorna 7 och 8 är obetydlig jämfört med fjolårets veckorna 8 – 12. Därefter är utvecklingen ganska parallell fram till vecka 19 då halten började sjunka i fjol, men fortsatte att stiga i år fram till vecka 21. Sedan följs båda åren åt. Skillnaden dem emellan är drygt 2 ppm.
De naturliga variationerna är så stora att vi inte kan urskilja någon “Corona-effekt”. Jämförelsen tyder snarare på att någon sådan inte finns. Men, en av forskningens grundläggande erfarenheter säger att det är lättare att fastställa ATT något finns, nämligen då man hittar det, än att bevisa att något INTE finns. Särskilt när man inte vet hur stort eller litet det är. . .
Storleksordningen
Jag fick frågan: Vilken storleksordning handlar det om ?
Ja, uppskattningarna av bränslenas andel av halten CO₂ i atmosfären varierar från 4 ppm till 15 à 20 ppm. De senare siffrorna baseras på uppskattningar av de mängder av gasen som ingår i biosfärens kolcykel och som omsätts mellan hav och atmosfär jämfört med den totala mängd bränslen som används. Av dessa är det bara mängden bränslen som är någorlunda säkert känd.
För någon månad sedan konstaterade forskare från Woods Hole att havet konsumerar mer CO₂ än tidigare beräknat, eftersom den biologiska aktiviteten där befunnits betydligt större än antaget.
Det betyder att de ovan nämnda beräkningarna istället bör hamna på 10 à 15 ppm.
MEN, siffran 4 ppm kommer från faktiska mätningar av mängden kol-14 i atmosfären. Det har varit en svår uppgift med stora osäkerheter, men mätningarna torde visa att halten från bränslen ligger lägre än 10 ppm.
Dagens uppskattning av minskad användning av bränslen ligger strax över 10 %. Således skulle vi vänta att Corona-effekten utgör storleksordningen EN eller kanske TVÅ ppm. Det skall jämföras med den årliga svängningen på TIO ppm, där ojämnheterna mellan månaderna kan vara mer än en ppm.
En effekt av den ekonomiska nedgången orsakad av Corona-krisen finns naturligtvis. Men det blir oerhört svårt att sätta en siffra på den.
Det bevisar förstås futiliteten i hela AGW-hypotesen. Det människan gör är mycket litet i förhållande till det som naturen gör.
+ – + – + – +
by 
Evert Andersson, Du har helt rätt! Från ett år till ett annat har koldioxidhalten i atmosfären ökat med drygt 2 ppm. Många tror att denna ökning UTESLUTANDE beror på mänskliga utsläpp. Om de mänskliga utsläppen minskar med 8% borde således koldioxidhalten i atmosfären minska med 0,16 ppm per år. I själva verket står mänsklighetens utsläpp bara för 4% av det naturliga årliga utbytet mellan atmosfär, hav och växtlighet. Det medför att 8% utsläppsminskning bara ger en minskning av koldioxidhalten i atmosfären med 0,0064 ppm. Tala om myggpiss i Mississippi!
Jag vet inte vad som är mest skadligt, Covid-19 eller Parisavtalen som går ut på att minska utsläppen av livets gas, CO2.
Om coronakrisen som det sägs minskar CO2 utsläppen med 8 % och mänsklighetens utsläpp är 4% av CO2-balansen är skillnaden pga Corona 0.08 x 0,04 = 0,0032 alltså 0,32 %. Naturligtvis lite marigt att observera 🧐🙂
Skulle vara intressant att se en figur 3 som visar skillnaden mellan CO2-halterna 2020 och 2019 i figur 2.