Artistens bild av ljudvågor från vulkaner på havsbotten
Haven omfattar 70 % av Jordens yta och har i medeltal ett djup på 4,5 km, men i vissa områden ner till 11 km. Det har förefallit en omöjlig uppgift att mäta temperaturerna i dessa ofantliga volymer, något som varit mycket angeläget, eftersom de representerar bortåt 95 % av Jordens kapacitet att hålla den ytliga värmens energi.
Man använder tusentals bojar som driver omkring i havet och rapporterar data för både vattnet och luften. Men de mäter inte djupt, där de största volymerna finns.
Nu har forskare vid Caltech funnit en metod att utvärdera ljudvågorna från de många vulkanerna på havsbotten, så att de kan avläsa vattnets temperatur även på stora djup, vilket rapporteras av WUWT.
Ljudvågor kontra seismiska vågor
Det finns många vulkaner i haven. Deras utbrott skapar seismiska vågor i jordskorpan, vilka har hög hastighet och når långt. De avläses vid stationer runt om i världen.
Men de skapar också ljudvågor i vattnet, vilka sprids något långsammare än de seismiska vågorna. Hastigheten i vattnet blir högre vid högre temperatur. Från ett visst utbrott uppstår en skillnad i tid mellan den seismiska signalen och den akustiska. Denna skillnad blir olika stor beroende på vattnets temperatur.
Så har man kunnat mäta temperaturen mellan Sumatra och centrala Indiska Oceanen. En fördel med metoden är att existerande utrustning används. Metoden kräver bara ny behandling av data.
Havet har blivit varmare än man trott
I Indiska Oceanen har man haft en mätstation sedan 2004. En jämförelse mellan dåtida och nutida data visar att havet värmts och att uppvärmningen varit större än man tidigare trott.
Detta kan kanske vara källan till det mesta av den ökade koldioxid i atmosfären, som noterats på Mauna Loa. Halten har ju ökat vare sig den globala temperaturen i luften ökat eller minskat. Det kan också betyda att “människans” andel av ökningen är mindre än allmänt antaget. Möjligen är det också förklaringen till att mätningar av “fossil” koldioxid i atmosfären visat på 4 ppm medan beräkningar kommit till 15 à 20 ppm.
+ – + – + – +
by 
Tegel, det betyder väl att stollevallen blir alldeles för låg.
Vad jag kunnat finna har haven 3,7-3,8 km medeldjup. Med 361 miljoner km2 yta ger det en total volym på 1,3-1,4 miljarder km3. Istäckena på Grönland och Antarktis rymmer totalt ca 33 miljoner km3 is. Om den skulle smälta, skulle havsnivån höjas drygt 90 meter – mindre i verkligheten, eftersom kusterna inte är 90 meter höga vertikaler.
Petter W, i min ovan bifogade länk beskrivs hur ythavens djup, deras kemi och koldioxidhalt i vattnet påverkar halten i atmosfären. Denna beskrivning kan förenklas men blir det i så fall en tillräckligt bra beskrivning av verkligheten?
Med vänlig hälsning
Anders Rasmusson
Anders R: Du bedömer alltså att naturen svarar för ca 15% av den CO2-ökning som varit sedan Mauna Loa-mätningarna startade (sent 1950-tal). Professor Gösta Pettersson säger 50% och IPCC säger, som jag förstått det, 0%. Ärendet tycks oavslutat.
Med den ökande vulkaniska aktivitet vi haft på senare år p.g.a. minskat magnetfält, så ser jag det som mycket troligt att det är vulkaner och delningszonerna i havet som värmer mest, även under västra antarktis där det finns en stor lavaplym och över 30 aktiva vulkaner. Och det där de varnar så mycket om om isen smälter så höjs havet så och så mycket, djupet på havet ökar nog så mycket, men jorden är ingen stelkropp, vid ökad belastning sjunker havsbotten, havsotten är 2/3 delar större än landarealen, så när botten trycks in måste någonting komma upp (landmassorna).
Aftonbladet rapporterar: ”Domedagsglaciärerna på väg att slitas isär. Det skulle kunna få havsnivån att stiga med uppemot tre meter, enligt en ny studie.” Artikeln nämner inget om vulkanerna i just detta område. I den s.k. studien hittar jag inte uppgiften om att havet kan stiga upp till tre meter, men journalisten Petter J Larsson måste ju skarva lite för att få fart på lösnummerförsäljningen.
Petter, enligt min kommentar ovan har naturen bidragit med kanske 15 ppm av atmosfärens ökning av koldioxidhalten.
Med vänlig hälsning
Anders Rasmusson
Intressant och pekar åt samma håll som Gösta Petterssons kalkyl i ”Falskt alarm”. Alltså att människans utsläpp står för bara halva höjningen av koldioxid i atmosfären. Att bromsa utsläppen är då fortfarande en angelägen åtgärd men inte så pressande.
Oavsett hur mycket naturen (hav och land) har förändrats, har naturen tagit upp grovt räknat omkring hälften av de antropogena koldioxidutsläppen och det pågår fortfarande.
Om haven värmts mer än tidigare antagits kan det i vilket fall som helst beräknas att ythavens temperaturökning kan ha bidragit med 10 till 15 ppm vid en grads uppvärmning.
http://john-daly.com/oceanco2/oceanco2.htm
Med vänlig hälsning
Anders Rasmusson
Ett räkneexempel som jag tycker är lite intressant ( är inte helt hundra på siffrorna. Ser gärna att nån annan gör samma beräkning och rättar mig om det är fel ).
Om man tar den genomsnittliga ökningen av “återstrålning” så är den ca 1W/m2 under de sista femtio åren (egentligen närmar 0.7 W/m2). Detta är IPCC´s modell. Man kan absolut ifrågasätta om den här ökningen finns på riktigt eller bara i deras tankevärld.
Hursom, 1W/m2 under 50 år ger en ackumulerad energimängd över havens yta. Om man sen tar den energimängden och räknar ut hur mycket den kan höja havens temperatur (i genomsnitt), så får man ca 0.1 C.
På 50 år borde havet ha hunnit blandas om ganska mycket, d.v.s. max 0.1 C p.g.a. “ökad drivhuseffekt”.
Det är helt enkelt för lite energi i “CO2 effekten” för att kunna orsaka nån mätbar förändring (0.1C är inte mätbart om man är seriös).
Man skulle kunna säga att det bara är ytvattnet som värmts, men mätningar typ den i artikeln säger väl nåt annat. Mätningar med Argo systemet pekar väl inte heller på några större skillnader i trender mellan djupvatten (700 meter) och ytvatten.
Om man påstår att havet värmts med 0.5 C så måste något annat vara källan (om jag räknat rätt). Solen (mindre molnighet), undervattensvulkaner, … ???
Ny modell grundad på mätningar av verklig temperatur i havet ska nu in i klimatmodellerna. Sedan är det bara att kasta alla katastrof-scenariorna och köra om klimatmodellerna. 30 års arbete bortkastat till ingen nytta.