Vattenfall äger 50 % av kärnkraftverket Krümmel 3 mil sydost om Hamburg
Tyskland stoppade driften vid 8 kärnkraftverk i augusti 2011, däribland Vattenfalls Krümmel och Brunsbüttel med 67 % ägande. Detta ligger nära Elbes mynning nordväst om Hamburg. Återstående 9 kärnkraftverk tas ur drift stegvis fram till 2022.
EIKE förklarar att för elproducenter finns ett internationellt fördrag, som ger dem rätt att begära skiljedom om politiken inskränker deras verksamhet: ECT, Energy Charta Treaty. Med stöd därav har Vattenfall begärt ett skadestånd om € 4,5 miljarder för den påtvingade stängningen av de två kraftverken, c:a 47 miljarder kronor.
Skillnaden mellan skiljedom och en process vid domstol kan vara fem år, vilket kan vara tillräcklig försening för att sätta ett företags överlevnad på spel. Och “samhället” behöver ju elen.
Kolkraftverket Moorburg
I Tyskland drivs också en politik för att avveckla kolkraft. När Vattenfall med stöd av ECT begärde ersättning för att stänga kolkraftverket Moorburg, fann Hamburgs politiker det för dyrt, så att det fick fortsätta producera el.
Det är inte riktigt klart hur den federala regeringen skall driva avvecklingen av kolkraften. Insikten börjar tränga in att det är vindstilla ibland så att kolkraften behövs. . .
+ – + – + – +
Post Scriptum
När jag gjort denna post klar, kom ett inslag på SVT Rapport 18:00 igår 4/10 om kraftverket Moorburg. Det avslutades så här:
Om det blir en nedläggning vid årsskiftet vet vi den första december.
Inslaget förklarade att Vattenfall kanske måste skriva ner anläggningens värde med 27 miljarder kronor. Sedan följde en intervju med Vattenfalls Anders Regnell, som berättade att när beslutet att bygga togs år 2006 var kolkraftverk acceptabla i Tyskland. Nu förutsätts alla vara nedlagda någon gång omkring 2036.
Planerna för Moorburg fördubblades, så att det kom att bli ett av landets allra största kraftverk. Jag tror inte att Hamburg klarar sig utan det, när det är vindstilla. . .
Frågan är bara om politikerna inser det innan eller efter nedläggningen. Och om det går att starta upp igen.
+ – + – + – +
by 
Frågan är om Tyskland tänker avveckla sitt “energielände” eller avveckla sin välfärd och sitt välstånd. Hittills har inte energieländet märkts så mycket på landet BNP, eftersom det var ett av världens rikaste länder från början. Det fanns mycket pengar att satsa på en destruktiv energipolitik. Snart är gränsen nådd, och det är dags för makthavarna där att välja.
Det talas mycket om ”smarta” elnät. ”Allt fler elkunder önskar valfrihet och vill till exempel ha möjligheten att välja energikälla för sin el” påstår Vattenfall. Södra Sverige har elbrist och Vattenfall kunde begära att de delvis tyskägda kärnkraftverken åter tas i drift. Om Tyskland har elallergi mot kärnkraftsproducerad el tror jag Sverige kan ta hand om 100% av den.
Det ska bli mycket intressant att se hur Tyskland ska klara sin elförsörjning när man ska lägga ned både kol- och kärnkraft. Det var efter tsunamikatastrofen i Japan, som man fattade beslut om att sluta med kärnkraft. Men i Tyskland finns inga tsunamis eller jordbävningar, som kan påverka ett kärnkraftverk. Även om det mot förmodan skulle bli en härdsmälta, kommer faran för människor att vara försumbar. Betonginneslutning samt övriga skyddsåtgärder i moderna verk garanterar detta. Tjernobyl fick stora konsekvenser för att kraftverket bara hade en tegelvägg.
Jag har alltid uppfattat tyskar som förnuftiga och kloka människor, men efter skandalen med flygplatsen Brandenburg och energibesluten börjar jag tveka.