Mälarenergi, Kraftvärmeverket, Västerås

Mälarenergi har beviljats stöd från Energimyndigheten för att undersöka möjligheterna att avskilja koldioxid från rökgaserna vid Kraftvärmeverket i Västerås.

Ingvar tipsade om ett pressmeddelande, som återges av ENERGInyheter.se den 15 oktober. Jag citerar:

Med Färdplanen för fossilfri uppvärmning har uppvärmningsbranschen, där Mälarenergi ingår, åtagit sig att bidra som kolsänka bortom 2045. Mälarenergi är sedan tidigare med i ett branschgemensamt forskningsprogram som syftar till att se över förutsättningarna för CCS tekniken (Carbon Capture and Storage) och inom vilka ramar man kan samverka, till exempel inom transport och lagring av koldioxid. Nu tar vi på Mälarenergi ett steg till och ser över möjligheterna i vår specifika anläggning.

– Tekniken med CCS är beprövad och har stor potential att bidra positivt för att motverka klimatkrisen. Det som saknas är anläggningsspecifik kunskap kring hur teknikerna kan appliceras på just Kraftvärmeverket i Västerås på ett så resurseffektivt och optimalt sätt som möjligt. En genomförbarhetsstudie är ett första steg på vägen till att Mälarenergi kan börja binda in koldioxid, säger Marianne Allmyr, Energistrateg på Mälarenergi.

+ – + – + – +

JAHA, beprövad teknik.

Var då ? Stor potential. Hur då ? Vilken “klimatkris” ?

I ett kraftvärmeverk eldar man bränsle för att värma vatten som pumpas runt till hus runt om i stan. Samtidigt passar man på att producera el, eftersom det kan ske lite mer effektivt, när värmen i dess kylvatten tas tillvara.

Nu skall man alltså fånga upp koldioxiden från rökgaserna och lagra undan den för tid och evighet. Det klarar ingen gratis. Jag har inte sett någon sammanställning över “beprövade” tekniker, som lyckats. Men som kyl- och värmetekniker kan jag skissa på EN metod, som utgår från beprövade tekniker för delmoment som tillsammans separerar ut koldioxiden från rökgaserna.

Steg 1: Kylning till rumstemperatur

Förbränningen sker med luft, som mest består av kväve. Rökgaserna består således också mest av kväve samt, beroende på bränsle, en del vattenånga utöver koldioxid. Dessutom finns små mängder av svavelföreningar och andra korrosiva substanser som ställer höga krav på val av material.

Ett första steg blir att kyla gaserna till rumstemperatur. Det kostar material i värmeväxlare och lite eleffekt till pumpar och fläktar. Då kondenseras en del av vattenångan.

Steg 2: Kondensering av vattenånga och koldioxid

För att separera koldioxiden kombinerar man vidare kylning och komprimering. Då avskiljs först resterande vattenånga och vid lägre temperatur koldioxiden. Dess kondensation sker så här:

• + 20 grader, 57 bar
• ± 0 grader C, 35 bar
• – 20 grader, 20 bar
• – 40 grader, 10 bar

En komplikation är att vid låga tryck bildar koldioxid “torris”, som kloggar igen rörsystemen.

Hur man än gör kostar detta kapital i utrustning och energi för kompression och kylning. Notera att de dominerande volymerna av rökgaserna är kväve. Vill man återvinna den energi dess komprimering och kylning kostat, behövs ytterligare värmeväxlare och någon form av turbin. Det sistnämnda är inte ekonomiskt rimligt idag och torde inte bli det i framtiden heller.

Steg 3: Undanlagring

Ja, vad skall man sen göra ? Med en kall vätska under högt tryck.

Många har kommit på idén att pumpa ner koldioxiden i gamla borrhål för olja och naturgas, bl. a. i Norge, USA och Australien. Då får man lagring vid högt tryck.

Nordsjön är vanligen mer än 100 meter djup. Det ger 10 bar. Borrhålen är sen mellan 1 och 3 kilometer. Det ger ett totalt tryck på drygt 100 till 300 bar. Det är så höga tryck att man inte kan skilja på vätska och gas. MEN, jordskorpan blir varmare med djupet. Det är inte tvärsäkert att koldioxiden snällt ligger stilla där nere.

Sedan är koldioxid ju en syra. Den kan angripa berget runt omkring.

Detta provar man på så många håll att det knappast är meningsfullt att prova på nytt i Sverige.

Säkraste lösningen

En form av lagring som visat sig stabil i miljoner år är kalksten. Där är koldioxiden kemiskt bunden till kisel och magnesium. Det är vad havens koraller och skaldjur gör hela tiden. Det finns kilometertjocka lager av kalksten på olika håll i världen. Någon industriell process för att producera kalksten känner jag inte till.

Meningslöst och kontraproduktivt stolleprojekt

Alla reguljära besökare här VET att det är bra med mer koldioxid i atmosfären. Det är alltså meningslöst att kosta på “undanlagring”. Dessutom bidrar högre halt i luften till större skördar, som gör oss alla rikare. CCS avser att minska halten. Det är helt kontraproduktivt.

Ett stolleprojekt som så många andra.

+ – + – + – +

Jag har ingen närmare kunskap om “Mälarenergi” annat än att företaget är kommunalt ägt. Men uttalandet av en ingenjör anställd som “Energistrateg” har fått mig att fundera:

Min uppfattning om uppgifterna för styrelse och verkställande direktör är att det viktigaste ansvaret är att staka ut företagets strategi för framtiden. Det kräver givetvis ingående kunskap om företagets produktion och om den bransch det arbetar inom. Att man inrättar en position som “Energistrateg” för en utbildad tekniker förefaller vara ett erkännande att ledningen inte har tillräckligt förtroende för sitt eget tekniska och branschmässiga kunnande.

Det är kanske något man inte skall förvåna sig över för ett företag styrt av dagens politiker. . .

+ – + – + – +

by