Figur 1. Kalifornien har “gått före” Sverige i satsningarna på “förnybar” energi
Figur 2. Tehachapi Pass har flera ridåer av vindkraftverk
Figur 3. Några möllor har tjänat ut och står nu stilla, ex.vis den närmast kameran
Det är tidiga konstruktioner med kapaciteter lägre än 1 MW och max 3 MW att jämföra med dem som nu byggs utanför Piteå, 8 – 12 MW på 150 meter höga torn.
Figur 4. I Oklahoma har många vindkraftverk övergivits
Figur 5. Vem tar hand om skrot på 100 meters höjd ?
Figur 6. Inte ens de som ligger på marken har blivit omhändertagna
Figur 7. Feldimensionerat fundament borde vara en fråga om garanti, men existerar leverantören längre ?
Vad händer med skrotningen, när subventionerna upphört och möllorna blivit så många att elpriset inte täcker underhållskostnaderna ? Ägarna gör konkurs. Vem monterar ner ett 150 meter högt torn med hundratals ton maskineri överst. Vad kostar det ? Hur skall plasten i vingarna “återvinnas” ? ?
Bilderna kommer från två videos, som Björn har länkat till, en från Kalifornien och en från Oklahoma.
+ – + – + – +
by 
https://www.bloomberg.com/news/features/2020-02-05/wind-turbine-blades-can-t-be-recycled-so-they-re-piling-up-in-landfills
Tack för mycket intressant inlägg/Peter
Om även Sverige tar sitt förnuft till fånga och satsar på de nya kärnkraftsteknologierna så kan man ju dumpa väderkraftsskrotet i de bergrum som inye längre behövs!
De kommer alla att säga somm den där TV-komikern när det begav sig: “jag tänkte inte på det.”
Dagens väderkvarnar är en förorening i naturen redan innan de blir skrot. I Sverige blir det väl markägaren som åläggs av kommunen att avlägsna skrotet.