Ökningen av halten CO₂ i luften om våren år från år
På hemsidan för EIKE försöker Stefan Kämpfe finna någon effekt av pandemins omfattande nedstängningar av industrier och dess minskade resande, etc. Sedan 1990 har den genom-snittliga ökningen av halten CO₂ i luften varit 1,97 ppm per år. Möjligen kan man se en svagt stigande trend, vilket stämmer med den långsiktiga utvecklingen, se Mauna Loas graf sedan 1960.
Den röda stapeln visar att ökningen det senaste året varit större än genomsnittet trots att “människans” utsläpp varit 6 à 8 % mindre än vanligt. Möjligen kan man påstå att det dock är en minskning jämfört med åren 2019 och 2020. Men ser man på åren 2003 – 2008 visar de en längre nedåtgående trend, fast utsläppen då ökade 1 à 2 % som vanligt.
Slutsatsen måste bli att de mänskliga utsläppen är så små jämfört med de naturliga att de inte med säkerhet kan mätas.
+ – + – + – +
by 
Med tanke på den variation i halten CO2 per år vore det inte helt omöjligt att spåra vad variationen beror på. Sker det?
Under ett år variera koldioxidhalten ca 8 ppm. För att denna variation skall få plats i diagrammet ovan, måste diagrammet göras dubbelt så högt. Jag tror inte att någon lade märkte till att koldioxidhalten var som högst i just maj månad.
En stor brist på urskiljning som irriterar mig är den mellan CO2 som substans och CO2 som s.k. växthusgas. CO2 fördöms som fenomen över huvud taget. Som substans – utan CO2, inget liv och redan vid 150 ppm avstannar allt liv på Jorden. Detta verkar folk totalt omedvetna om. Rent märkligt är det att den som hyllats som “klimatexpert” par preference i Sverige, särskilt av MSM är Johan Rockström som lär vara agronom. Han måste ha missat kursen om fotosyntesen!
Som s.k. växthusgas är CO2 en dvärg jämfört med vattenånga. Dessutom det mänskliga bidraget är också en dvärg jämfört med den naturliga utgasningen från haven.