MP:s gruppledare Annika Hirvonen var siste talare och räknade upp partiets kärnpunkter som Per Bolund nickade till med sitt instämmande
Där fanns med “stål utan kol” i Luleå och “höghastighetståg ” till Malmö samt som avslutning: “världens första fossilfria välfärdsland”. Som okunniga alarmister fortfarande tror på i sin förblindade fanatism.
Jag tittade och lyssnade inte så uppmärksamt att jag kan referera allas tal, men jag har intrycket att alla ville genomföra “klimatomställningen ” och några ville göra det mera effektivt. Men “energiförsörjningen” nämndes ett par gånger. Liberalernas Johan Pehrson var för en “klimatneutral energiförsörjning”. Ebba Busch, KD, ville ha en energiförsörjning “utan väderberoende”.
Ulf Kristersson, M, var bekymrad för att “Sverige klarar inte av våra egna klimatmål” och “regeringen avvecklar ren och effektiv kärnkraft samtidigt som vi har en närmast ofattbar brist på el nu snart igen.”
Alla partier jobbar för “klimatomställningen” fast den egentligen är vägen till planekonomi och en modifierad form av kommunism. Jag förstår inte hur vuxna, läskunniga politiker på den borgerliga sidan kan låta sig “bondfångas” så lätt.
+ – + – + – +
by 
Höghastighetsjärnväg och höghastighetståg ska byggas med fossilfritt stål och fossilfri cement så det finns gått om tid innan bygget kan starta. Arbetsfordonen ska vara eldrivna och rallarna ska köra elbil. Annars ökar vi koldioxidutsläppen.
Så går det när politikerna kapitulerar för storkapitalets intressen, eller låter sig influeras av dessa. Vi har en låtsasdemokrati med politiker som effektuerar det globalisterna önskar inte det som dess väljare och folk har behov av.
Vi behöver dugligt folk som ledare som inte snöar in på en enda fråga och låter den styra hela utvecklingen ner i ett moras. Vi har alla behov att en ren miljö, bra sjukvård och ett ekonomisk skyddsnät. Människor har rätt att kräva ett drägligt liv och inte behöva leva i oro över prisutvecklingen på våra mest basala behov.
Klimatpolitiken har tagit för stor plats i debatten och tar en alldels för stor del av de ekonomiska resurserna. Det finns andra områden som kräver mer uppmärksamhet och pengar för att få ett väl fungerande samhälle och en välmående befolkning.