Figur 1. 1939 tog bensinen slut, men havre fanns till transporter

Men som vi vet: “Nöden är uppfinningarnas moder” och “Bra karl hjälper sig själv”.

Figur 2. Egen gengasproduktion med kamin och vedförråd

Bilderna aktualiserar ”dagens” fråga om ”fossila” eller ”fossilfria” fordon. Vad kommer morgondagens fordon att drivas med. Är det framtidens eller gårdagens fordon vi ser?

I synnerhet i Sverige pågår en hetsjakt mot bensin- och dieseldrivna fordon. Här skall vi som vanligt vara ”bäst i klassen” med reduktionskrav som vida överstiger andra EU-länders. För många andra länder utanför EU är det en icke-fråga. Vi har därför Europas och kanske världens högsta bensin- och dieselpriser. Allt i koldioxidens och miljöns namn.

Den svenska krisen med galopperande priser på bensin och diesel är ”hemmasnickrad” och politiskt förorsakad. Problemet började 2018 med införandet av reduktionsplikten. 2022 är den för dieseln 30,5 % och för bensinen 7,8 %. Enligt gällande beslut skall den för 2023 vara 35% resp. 10,1%. Nästan hälften av priset är dessutom skatter och moms.

Målet för andelen “förnybar” energi regleras enligt EU-direktiv 2009/28/EC. Varje land satte där själv sina mål.

Målet som Sverige satt för 2020 var 49%. Några andra länders mål 2020, Polen 15%, Ungern 13%, Bulgarien 16%, Malta 10%, etc.

Bara för några år sedan var dieselbilar miljöbilar. Regeringen och förespråkande partier har visat sig sakna kunskap om koldioxid. Det är inte koldioxiden i avgaserna som förorsakar smogen i storstäder utan kväveoxider, stoftpartiklar, etc. från förbränningen. De kan avgaserna renas från, om man vill. Koldioxiden har inte heller något att göra med klimatförändringar. Dessa sköter naturen själv.

Kommer dagens el-bilar om något år också att vara miljöbovar? De styrande har då kanske förstått att det råder brist på sällsynta jordartsmetaller. Den miljöförstöring, som brytningen av dessa orsakar, är enorm.

Om den socialdemokratiska regeringen och dess samarbetspartier får som dom vill, är svenska bensin- och diesel-fordon passé.

Vad skall fordonen drivas med?

El, kanske det! Ställer mycket annorlunda krav mot vad som finns i dag.

Andra typer av batterier behövs, önskelista (kan säkert kompletteras/justeras):

• Skall kunna köras från Ystad till Haparanda på en ”tankning” med full värme, AC, etc. utan att tappa kapacitet vid lägre utetemperaturer.
• ”Tankning” som inte tar över 15 minuter.
• Batterierna får inte väga mer än en fulltankad bensin- och diesel-tank.
• Batterierna skall inte kunna ”slitas ut” av ur- och i-laddningar, utan vara bilens förväntade livstid, kanske 30 år.
• Skall inte kunna utgöra någon brandrisk.

Ett utbyggt och säkerställt laddningssystem, som skulle kunna använda dagens tankstationer.

Via vätgas, för dyrbart och osäkert.

Kanske, en mini-kärnkraftsreaktor, som någon föreslog, av typ 4:e generationen eller senare.

Säkerställa kupéskydd mot strålning från magnetfält (µT, mikrotesla) – hälsorisker med elöverkänslighet, cancer, etc.

Kanske ”tillbaka till framtiden”

• Som figurerna ovan visar. Bränsletanken ersätts med en havretornister. Någon form av ”avgasupptagning” kanske kan ordnas.
• Gengas som på figur 2. Den måste vara väldigt ”grön”. Det blir kanske det enda vi har råd att ”tanka”.
• Kanske en något senare variant med Gengas. Vi behöver kanske inte ha egen kamin med tillverkning, utan kan köpa gengasen i tuber på tankstationen, som vi gör med gasolen.
• Återgång till bensin- och dieselbilar, när den nuvarande politikerskaran har ersatts med mer realistiska människor, som ser till Sverige och dess innevånare. Olja & gas är förnybar, då den framställs i naturen vid lämpligt tryck och flöde. Reduktionsplikten borttagen.

Kommer godstransporter i Sverige att skötas av utländska åkerier? Framför allt från andra länder inom EU, där bränsleskatten är lägre, såsom Polen, Ungern, Bulgarien, etc. De kommer som nu och framöver att ha egna depåer för sina fordon för tankning med diesel från egna tankbilar. Dessa kommer att åka i skytteltrafik till sina hemländer, där dieseln är och förblir överkomlig – fri rörlighet av varor och tjänster. Svenska åkerier kommer då att kraftigt minimeras eller inte finnas. De blir utkonkurrerade av ojämlika villkor.

En tankbil med släp tar med sig ca 50 m³. Med en prisskillnad på ca 10 kronor/liter blir varje ”vända” värd ca 500.000 kronor. Lönsamheten för detta blir ännu bättre nästa år med ökad reduktionsplikt och en ”guldgruva” år 2030 då reduktionsplikten för diesel är satt till 66%. För bensin gäller då 28%.

Några egna historiska återblickar med anledning av figur 1.

Den får mig att tänka på tiden kring 1950. Min bror och jag var inte så gamla då, och vår lillebror hade ännu inte kommit till världen. Vi bodde i centrala Malmö med gångavstånd till Centralstationen. Det var tåg med ånglok eller rälsbuss som gällde. Någon bil hade vi inte, liksom många med oss.

Vår morbror mötte upp med häst och vagn, när vi kom till bestämmelsestationen, om vi skulle till hans familj. Ibland hade det börjat skymma och månen hade gått upp. Endast månskenet lyste upp landskapet och vägen. Jag kan än i dag förnimma ljudet från vagns-hjulen mot grusvägen och ardennerhästens lugna trav. Det var rogivande. Hästen behövde inte styras på hemvägen, den hittade själv. En toppmodern variant som var både självgående och med inbyggd GPS.

Skulle vi till våra far- eller mor-föräldrar, och det var sommarväder, var det tandem-cykeln med tillkopplad 2-sitsig sidovagn som gällde. Denna var försedd med celluloid-fönster fram och kapell i någon form av galonmaterial. Sträckan, enkel resa var över 5 mil, men det blev fika på halva sträckan.

Det var spännande att få åka bil då. Jag fick någon gång följa med far när han hämtades upp en bekant som hade en VW-bubbla. Färden i Malmö gick då med både 70 och 80 km/h. Det var innan man, någon gång vid mitten av 1950-talet, införde hastighetsbegränsning inom tätort till 50 km/h. Nu gäller på många håll 40 km/h.

Ingvar Åkesson

+ – + – + – +

by