Figur 1. Gruppen “Essen Retten”, Rädda Maten, sitter på Auto-bahn för att stoppa trafiken

Våra kollegor EIKE i Tyskland kommenterade en demonstration av aktivister-studenter, en företeelse, som nu finns i många länder. De finner nya anledningar att demonstrera: Är man trött på klimat och hållbarhet satsar man på att “Rädda Maten”.

Det ligger kanske något religiöst i en sådan aktion. När jag växte upp på 30-talet i fattig-Sverige, förklarade min mor för oss ungar att vi måste äta upp maten. Det var en “synd” att kasta mat. Och under krigets ransoneringar stärktes den respekten för värdet av mat.

Figur 2. Demonstranternas stolta tillkännagivande av sin aktion

[Sedan klockan 8 stör vi trafiken i Berlin och kräver att “Maten Räddas” ! ! Vi kan inte lägre bara se på hur miljoner ton livsmedel årligen kastas bort ! ! Olaf Scholz (Bundeskansler = statsminister)gör något nu ! Vi behöver en Rädda Maten-lag ! ]

Här funderingarna hos EIKE:

+ – + – + – +

Två Berlin-studenter från gruppen “Last Generation” ställer inte upp i tentamen för Abitur-examen. (Motsvarar sudentexamen, som erhålls endast efter godkända prov.) De har officiellt meddelat detta. Gruppen är ökänd för sitt märkliga agerande – i höstas låtsades de hungerstrejka i Tiergarten och krävde att få prata med kanslerkandidaten Scholz. För närvarande limmar de fast sig vid Hamburgs broar och Berlins Autobahn för att “Rädda Maten” från att kastas.

Vad får eleverna att överge sin åtta eller nio år långa utbildning? Alltför dåliga betyg med förväntat misslyckande? I Berlin har det praktiskt taget blivit omöjligt att misslyckas med examen. Man måste vilja misslyckas för att göra det.

Först och främst är det de vanliga 15 minuterna av demonstrationens snabba berömmelse, som ett förvånansvärt stort antal står i kö för dessa dagar. Mycket viktigare är dock iakttagelsen att ett antal höga positioner i stat och samhälle nu besätts av mer eller mindre arbetslösa som antingen officiellt aldrig har haft några meriter att visa upp (förutom sin Abitur åtminstone…), eller som systematiskt har förfalskat sin akademiska karriär. Listan på dessa dåliga förebilder är lång – här ska bara nämnas Tobias Hans, Claudia Roth, Katrin Göring-Eckardt, Annalena Baerbock och Franziska Giffey.

Och om även i det konservativa partiet CDU många höga poster fylls med personer som inte ens behövt sin Abitur – varför skulle man då ta examen ? Våra två tentavägrare skulle förmodligen få så dåliga betyg att de inte kunde komma in på högskolornas attraktiva utbildningar. Det är bättre att sälja misslyckandet med ett högt ideal, och därmed troligen säkra den nödvändiga uppmärksamheten för att senare få en värdig position.

Resonemanget lyder så här: Vid 17-tiden informerade han sina examinatorer om att han inte kunde ta Abitur-tentamen på grund av den aktuella situationen. Han förklarade de dramatiska, dödliga konsekvenserna av den federala regeringens passivitet mot klimatkrisen, och bad också sina lärare att erkänna krisen, ifrågasätta sin egen roll och göra motstånd. …

“Min familj och mina vänner säger ‘jag kastar bort min framtid’. Men hur kan jag kasta bort min framtid när regeringen ändå förstör den med deras fossila business-as-usual ?”

Låt oss se vad studenten kommer att göra nu. Man skall inte tro att han kommer att städa hyllorna på snabbköpet eller hjälpa vaktmästaren på sin gamla gymnasieskola. Sannolikt kommer han att registrera sig som arbeteslös och sedan försöka få in mer skattepengar genom frivilligorganisationer.

Idén med att limma fast sig på Autobahn är inte alls ny – redan 2009 presenterade olika Miljö-tidningar en ung kvinnlig aktivist som inte arbetar eller studerar, utan lever av “containrarna” (något jag inte förstår) – och förmodligen även av socialkontoret , vilket dock inte nämndes någonstans.

Men detta gällerr: Hon är en aktivist i ordets bästa bemärkelse: Oavsett om hon handlar i snabbköpet, vid biljettkassan i tunnelbanan eller sparar energi: I sin vardag är hon radikal, men alltid fridfull, föregår med gott exempel. Och vid behov tar hon till tydligare medel, kedjar fast sig vid järnvägsräls, klättrar i träd eller demonstrerar framför kärnkraftverk. Medveten om att varje förändring måste föregås av insikt, siktar Hanna Poddig på en småskalig revolution.

+ – + – + – +

Ministrarnas skolbetyg ?

Ja, hur står det till med politikernas kvalifikationer i Sverige ? Vilka skolbetyg har de ? Har de någon universitetsutbildning ?

Skolbetyg är förstås inte i sig ett mått på kunnande och omdöme. Men de ger en tydlig indikation på förmågan att lära sig och tänka logiskt. Hela livet består av lärande, varför bra betyg är en grundläggande förutsättning för att sköta ett viktigt jobb.

Dagens energipolitik är ett skakande exempel på grav inkompetens på högsta nivå. De ansvariga ministrarna har inte lärt sig skillnaden på effekt och energi och har inte lärt sig att vindstilla kan råda över större delen av Europa, d.v.s. “det blåser alltid någonstans” är ett falskt påstående.

+ – + – + – +

by