Figur 1. Veckomagasinet WELTWOCHE ger nu ut en miljöbilaga

Bilagan har hela 28 sidor med kritik av den besinningslösa propagandan mot koldioxid. Nertill på förstasidan förklarar den:

Det går bra för klimatet, världens undergång är avlyst

Detta borde vara en sensation i medielandskapet. Die Weltwoche i Schweiz är ett vecko-magasin med en upplaga på 40.000 – 50.000 ex och fler än 100.000 läsare. Det torde också läsas på de större redaktionerna i Tyskland och Österrike.

Med “avlyst världsundergång” förklaras tydligt att klimatkrisen är en bluff. Tysktalande media kan inte längre med hedern i behåll låtsas som om ingen sagt så. Men “Heder” och “Trovärdighet” tycks inte längre värderas i de stora mediehusen.

Förläggare och chefredaktör för Weltwoche är Roger Köppel, som sedan 2015 också är  “Nationalrat”, d.v.s. parlamentariker för nationalkonservativa SVP, Schweizerischen Volkspartei. Det betyder att slutsatsen också kan offentliggöras i parlamentet, vilket gör Schweiz nästan unikt. Såvitt jag vet gäller detsamma bara i Australien.

+ – + – + – +

Ledaren på sidan 3 presenterar bilagan:

Figur 2. Ledaren presenterar avsikterna med bilagan, till höger innehållsförteckningen

Ge ingen chans åt Apokalypsen

(Apokalyps = Världens undergång)

Med detta häfte startar Weltwoche Grün som en ny regelmässig publikation med teman som Klimat, Energi, Natur, Innovation, Livsmedel, Hälsa. Miljöpolitik. På dessa områden finns ett växande flertal av nya utvecklingar, frågeställningar och rön, en tilltagande efterfrågan på lösningar, innovationer i forskning och i företag.

Diskussioner om orsaker och verkan av den globala uppvärmningen löper dock huvudsakligen i en enkelriktad bana väl inkörd av FN:s klimatpanel och därmed förbunden vetenskap. Den därigenom underblåsta allmänna stämningen av rädsla leder till att en kvinna i förbundsrådet (minister) säger att jorden brinner, till att regeringar sätter orealistiska utsläppsmål eller att parlamenten leker med lagar om “klimatnödläge”.

+ – + – + – +

Stickprov på innehållet

Innehållsförteckningen till höger har hela uppslag av kända författare som Björn Lomborg och Michael Shellenberger som båda starkt kritiserar den allmänna skrämseln för Apoka-lypsen. Nedan tar jag några stickprov för att ge en uppfattning av bredden i täckningen av klimatfrågan.

Sidorna 6 – 7: Livselixiret koldioxid

Geologen Markus O. Häring beskriver hur nödvändig koldioxiden är för livet. Ingressen lyder:

CO₂ är nyckeln till en levande planet. Dess frigörelse gör Jorden till en bättre plats.

Han förklarar att utan CO₂ finns det inget liv. Han citerar professor Reto Knutti, den mest engagerade “klimaträddaren” i Schweiz: Under större delen av Jordens historia fanns inga människor. Faktum är att vår civilisation/infrastruktur med mer än sju miljarder människor är extremt noga optimerad till dagens klimat. Ett par grader mer eller mindre spelar ingen roll för Jorden, men gör det för oss, särskilt om det går fort.

Häring har anammat IPCC:s bild. På en punkt vill jag tydligt invända: Sedan 1850 har halten koldioxid i atmosfären stigit med 40 % vilket huvudsakligen beror på mänskliga utsläpp. Jag hävdar att stigningen mest beror på varmare hav. Kanske helt och hållet.

Sidorna 8 – 11: Med klimathysterin spelar vi bort framtiden

Björn Lomborg gör som vanligt beräkningar som visar hur verklighetsfrämmande de politiska “klimatmålen” är. Genereringen av elektricitet står bara för 19 % av de globala utsläppen, men skall tvingas bli “fossilfri”. Även om alla världens regeringar når sina ambitiösa klimatmål så minskas den “Globala Uppvärmningen” bara med en 10.000-dels grad till år 2100 enligt IPCC:s klimatmodeller.

Förresten är folk inte alls så bekymrade över klimatförändringarna:

Figur 3. FN:s opinionsundersökning 2015 med 9,7 miljoner tillfrågade i de flesta länder

De rangordnade 16 politikområden efter angelägenhet. “Klimatskydd” hamnade klart sist. Områdena var följande:

1. Utbildning, klart mest angeläget,
2. Hälsa,
3. Arbete,
4. Ingen korruption,
5. Livsmedel,
6. Inget våld,
7. Rent vatten och sanitet,
8. Stöd till handikappade,
9. Bättre infrastruktur,
10. Jämlikhet,
11. Pålitlig energi,
12. Politisk frihet,
13. Ingen diskriminering,
14. Skydd av skogar, floder och hav,
15. Telefon och internet,
16. Klimatskydd.

NettoNoll, fascinationen för ett omöjligt mål

Med en serie grafer visar Lomborg hur omöjlig drömmen om en “fossilfri” värld är.

Sidorna 16– 18: “Framtiden tillhör kärnkraften”

WW intervjuar Michael Shellenberger, den tillnyktrade amerikanske klimatalarmisten, som blivit berömd med boken “Apocalypse – Never”. Han svarar bl.a:

Mötet i Glasgow visade att FN:s debatter om klimatförändringarna kan man inte ta på allvar.

Alarmismen har påverkat politiken såtillvida att produktionen av olja och gas har minskat. Det har lett till den värsta energikrisen på 50 år i Europa.

De viktigaste åtgärderna är att ställa om från kol till naturgas och sedan att driva på en övergång till kärnkraft. Då är det säkert meningsfullt med vissa statliga forskningsanslag.

WW: Hur skulle en verklig ‘Green Deal’ se ut enligt er åsikt ?

Så som Nederländerna har gjort. Där har samhället och regeringspartierna nått konsensus om att driva kärnkraften vidare och att satsa på fler reaktorer.

(Jag noterar att Shellenberger fortfarande tror på koldioxidens farliga verkan. Därför vill han gå över från kolkraft till den dyrare gaskraften.)

Sidorna 20 – 22: Hur förhindrar vi Blackouten

Konstantinos Boulouchos, professor em. ETH med inriktning på möjligast hållbara energisystem i nationell och global skala. Han skisserar en “robust strategi” med följande komponenter:

1. Begränsning av efterfrågans tillväxt med tekniska framsteg (digitalisering), trafikplanering eller personliga och yrkesmässiga insikter så länge ekonomin tillåter det.
2. Höjd verkningsgrad i alla steg av energiomvandling.
3. Massivt byte av fossila bränslen till “förnybara” energikällor som sol- och vindkraft varvid ett bidrag av kärnkraft är tänkbart.
4. Som sista utväg “negativa utsläpp” d.v.s. bortförande av CO₂ till säker lagring, slutförvar.

(Denne professor är helt insnöad i fablerna från IPCC & Co.)

+ – + – + – +

Sammanfattning

Det övergripande budskapet är att utsläppen av koldioxid skall minskas, men det är inte så brått att något “klimatnödläge” föreligger. Ingen av författarna, och kanske inte heller chef-redaktören, tycks förstå att det är själva hypotesen om koldioxidens verkan som är bluffen.

Det skall bli intressant att se ifall kommande nummer släpper fram så kättersk information.

+ – + – + – +

by