Det är dyrt att skrota vindkraftverk och återställa naturen, särskilt dyrt för dem på havet
VD för Stockholms Handelskammare, Andreas Hatzigeorgiou, forskaren Anthony Larsson, presenterar i magasinet Newsweek sin bok: Designing Smart and Resilient Cities for a Post-Pandemic World: Metropandemic Revolution. (Att planera smarta och hållbara städer i en post-pandemisk värld).
Jag översätter ett avsnitt om kostnaderna för avveckling av anläggningarna för vind- och solkraft, när de inte längre är lönsamma.
2022-06-16, Newsweek, Anthony Larsson och Andreas Hatzigeorgiou:
The Green Paradox—the Pitfalls of Green Energy and How to Overcome Them
(Den gröna paradoxen – fallgroparna med grön energi och hur man kan övervinna dem)
En ofta förbisedd aspekt, som gäller både vind- och solkraft, är att deras respektive turbiner och paneler står inför extrema utmaningar för deras återvinning. Den genomsnittliga livslängden för ett vindkraftverk är ungefär 20 år, medan det för en solpanel är någonstans mellan 25 och 30 år.
Avveckling av vindkraftverk kommer med en hög kostnad, ungefär $532 000 per vindturbin. För vindkraftverk till havs varierar kostnaden allt från $223 000 till $668 800 per MW.
Uppgifterna om kostnaden för avveckling av solpaneler är för närvarande något skissartade. Tillgängliga uppskattningar pekar dock på ungefär $60 000 för ett markmonterat 2-MW solpanelssystem, vilket ger kostnaden upp till ungefär $30 000 per MW.
Vissa material är återvinningsbara, men vindkraftverkens stora vingar är det inte. Resultatet är att de ofta grävs ner på soptippar. Även om vissa solpanelskomponenter är återvinningsbara, aluminiumramen är ett anmärkningsvärt exempel, är många andra komponenter inte lika återvinningsbara. Det innebär att utslitna solpanelers solcellssystem får samma slut som vindkraftverkens vingar, nämligen i deponier, där de släpper ut giftiga material i jorden.
År 2050 kommer turbinernas vingar att utgöra cirka 43,4 miljoner ton avfall. I fjol tillkännagav vindkraftstillverkaren Vestas planer på en ny teknik för att separera glaset eller kolfibern från hartset i vingarna, vilket i teorin skulle göra dem återvinningsbara.
Även om utslitna vingar och paneler inte kommer att vara en brådskande fråga förrän om ett eller två decennier, är det ändå viktigt att vidta förebyggande åtgärder nu. Enbart de återvinningsbara materialen i gamla solcellsmoduler kommer att ha ett förväntat värde på ungefär 450 miljoner dollar i återvinningsbara tillgångar år 2030 och 15 miljarder dollar år 2050. Med tanke på denna lukrativa potential borde det finnas större incitament för både företag och forskare att hitta sätt att optimera återvinningen av vingar och paneler än vad vi ser för närvarande.
Att hitta sätt att ta itu med den gröna paradoxen är avgörande om vi vill vara så hållbara och miljövänliga som vi utger oss för att vara. Nästa generation kommer att hålla oss ansvariga för de åtgärder vi vidtar idag och detta, inte en liten del, omfattar också påstådda “gröna” lösningar.
+ – + – + – +
Var finns pengarna ? ?
Det är alltså fråga om stora belopp för att skrota anläggningarna för “förnybar” energi, särskilt med tanke på att återställa naturen efteråt. Hur får man upp ett fundament från havsbotten på 40 meters djup ? Det kommer knappast att ske, eftersom ingen ser dem. Men fundament på land syns. Även om de lämnas kvar blir kostnaderna för att demontera maskinhus och riva tornet högst betydande. När maskineriet blir olönsamt glider företaget mot konkurs. Är det troligt att ett konkursfärdigt företag har så stor kassa att det kan betala skrotningen ? ?
Behövs lagstiftning som säkerställer att pengarna finns ?
+ – + – + – +
by 
Men Lars. Då är ju elen “gratis” och alla elekrolysörer gör vätgas till både fabriker och energilager.
Fast, allt detta kostar pengar och om all överskottsenergi görs om till vätgas är den inte billig längre. Utbud och efterfrågan
Tänkte inte på det. 🤔
Vindkraft är en garanterad förlustaffär. När det inte blåser, produceras ingen el och därmed inga intäkter. När det blåser, gör det så över stora områden samtidigt, så att många vindkraftverk producerar och det finns massor av el att försöka hitta köpare till. Med resultatet att priserna måste sänkas så att elen säljs med förlust.
MP har fått in en lögnartikel igen. De för fram bidragskvarnen igen. 1 öre per kWh för existerande och 3 öre per kWh för ny vindkraft.
1. Orättvist, varför ska nya få mer om det inte är en muta
2. Vem betalar, högst oklart, dock inte vindkraftsbolagen, troligare alla genom skattsedeln.
3. Vem får pengarna, igen högst oklart, men troligare kommunen än närboende.
4. M har inte majoritet i någon kommun, högst oklart varför M utpekas. Även MP har tackat nej, inte nära mig…
https://www.expressen.se/debatt/m-har-forklarat-krig-mot-hushallens-planbocker/
Varje vindkraftverk är en förlust på över 1 miljon kronor per år. Det enda de tjänar pengar på är bidragen. Det kan kanske vara en orsak till att utländska bolag äger de flesta vindkraftverken i Sverige. Det är helt enkelt inte lönsamt att bygga ett vindkraftverk utan bidrag.
Pengar till en fond för skrotning. Det är bidragspengar som går till den fonden, så det har ingen betydelse hur det betalas eller vad det kallas. Dock tror jag att kommuner och stat kommer att skjuta kostnaden till markägaren. Ja, kära markägare. Om 25 år är ni i konkurs och äger ingenting längre. Då är det ni som får begära bidrag.
När det gäller gruvor, som också har en ändlig livslängd, finns numera ett system som ska garantera pengar för återställning. Bolaget åläggs i miljödomen att beräkna kostnaden för återställning och sedan betala för en bankgaranti som täcker denna kostnad. Tror banken då att konkursrisken är hög så kommer kostnaden för bankgarantin också att bli hög.
Men något sådant system för vindkraft kommer inte att införas. Det skulle ju drabba vindkraftsföretagen som måste skyddas till varje pris.
Vi har nyligen lärt oss att varje enskilt vindkraftverk är ett eget aktiebolag. När ekonomin i bolaget sjunker under gränsen för lönsamhet gåt bolaget i konkurs. Bolaget äger inte marken, den är hyrd av markägare som nu efter konkursen får stå för återställandet. Sverige är faktiskt igen.
Det finns bara ett sätt att försäkra att vindkraftsanläggningsägare kommer att stå för de avvecklingsutgifter som avses och exemplifieras i inlägget: i samband med att koncession beviljas för uppförande efter alla instansers slutgiltiga överväganden och beslut, ålägges dessa att fondera på ränteerhållande fritt konto motsvarande beräknade avvecklingsutgifter. Dessa konton äges av de svenska medborgarna, enkannerligen via exempelvis Riksbanken. Kontonas behållning, inklusive upplupen ränta, får inte lånas ut eller disponeras på annat sätt än ett avtalsbestämt ändamål att just täcka upp för anläggningsägarens ovillkorliga krav att svara för avvecklingen/nedmonteringen av aktuell vindfläktskraftanläggning. Kontot uppdateras årligen med skillnaden mellan en uppdaterad beräkning avseende skillnaden mellan faktisk avvecklingsutgift och kontots behållning, av aktuell anläggningsägare. I detta förfarande bör även inräknas en motsvarande utgift avseende vindkraftens nödvändiga kompletteringsutgift för ‘svängmassebaserad’ reglerkraft från dylika motsvarande kraftkällor, dvs från vattenkraft, kärnkraft, gasturbinkraft, oljekraftverk etc. På så sätt kan också nätobalanser från vindfläktskraft (samma regler bör också avse solcellsanläggningar, vare sig de är privata eller i juridiska personer) och solcellsanläggningar finansieras.
Thomas P:
1. Vad i hela friden har fracking i USA med denna fråga att göra?
2. Om så: Att USA saknar eller har bristande regler om ansvar för den som utvinner viss energi är väl inget argument för att det därför är helt OK att motsvarande brist förekommer i Sverige eller EU? Vad är din poäng?
Det hade varit bra om vind- och solkraft hade haft samma system för omhändertagande av avfall som kärnkraften. Den som producerar elen betalar en avgift per kWh till en fond så att de som ska skrota anläggningen får sina kostnader täkta.
Tack Sture,
Ett viktigt bidrag till puzzlet att få fram de verkliga netto produktionskostnader för vindkraft-el per kWh, från prospektering till destruktion, exklusive diverse direkta och indirekta subventioner, i vilka man också måste räkna med koldioxidskatter, utsläppsrätter, manus- bonus för konkurrerande energikällor, bygge och förstärkning av vägar, minskad kolsänka, drift, underhåll, omfattande och komplicerade kraftnät, negativ kostsam belastning på kraftnätet mm
PS. Har haft svårt att få fram dessa destruktionskostnader, trots att jag visste att de var höga förvånade kostnaderna mig rejält
“När maskineriet blir olönsamt glider företaget mot konkurs. Är det troligt att ett konkursfärdigt företag har så stor kassa att det kan betala skrotningen ? ?”
Stämmer bra även för fracking. I USA har de stora bolagen kommit på att när de utvunnit det mesta som finns så säljer de borrhålet till ett företag utan tillgångar för att kringgå krav på att återställa och lämna över kostnaden till det offentliga.
Vindkraften har gräddfil och därför kommer en socialdemokratisk regering att införa en särskild allmän skatt för att skrota vindkraftverken. Alla ska vara med och betala. För kärnkraften gäller andra regler.