Globala investeringar i fossilfri energi, ljusblått, och fossil ener-gi, mörkblått, miljarder USD
Investeringarna i fossilfri energi expanderade utan påverkan av pandemin, medan de för fossil energi sjönk med 30 %, för att sedan sakta återhämta sig. Siffrorna för 2023 är förstås prognoser. Det märkliga är att de ökade investeringarna i fossilfri energi inte motsvaras av några minskningar av dem för fossil energi. Den senare tycks behövas även i framtiden. . .
På TWTW citerar man Francis Menton på Manhattan Contrarian:
+ – + – + – +
Skenande byråkrati
Som ännu ett exempel på en byråkrati som blivit helt galen, tänk på IEA, The Internatio-nal Energy Agency. Den startade på 70-talet som ett konsortium av västerländska nationer organiserade för att motverka de oljeprischocker som OPEC orsakade under dessa år. Det verkade rimligt. Men någonstans längs vägen utvecklades uppdraget, låt oss säga, gradvis.
Idag kan IEA med rätta beskrivas som ett centrum för opinionsbildning med målet att eliminera fossila bränslen i världens energiförsörjning.
TWTW: I motsats till de fantasifulla påståendena från FN, EIA och många västländer finns det ingen klimatkris. Kina och Sydasien vet detta och kommer att ignorera de väster-ländska larmen.
Net Zero by 2050, en grön hägring
På sin hemsida skriver IEA:
IEA arbetar med regeringar och industri för att utforma en säker och hållbar energi-framtid för alla.
Detta materialiserades 2021 i rapporten: “Net Zero by 2050, A Roadmap for the Global Energy Sector”. Den kommenterades av Rupert Darwall i “The Competitive Enterprise Institute”:
För två år sedan försökte klimataktivister och investerare med ESG mål (Environmental, Social and Governance) blockera investeringar av västerländska företag i olje- och gasproduktion. Det verkade ha fått en stämpel av godkännande från ingen mindre än IEA, värl-dens högsta auktoritet på energi, när denna publicerade rapporten “Net Zero by 2050”.
Som ett resultat blev försök att uppnå nettonoll koldioxidutsläpp (NZE) till 2050 centrala för “E” i ESG investeringar och IEA:s färdplan. En analys av rapporten visar definitivt att IEA:s antaganden är orealistiska, internt inkonsekventa och stöder ofta argument för ökad produktion av kolbaserade bränslen.
I verkligheten är IEA:s nettonoll färdplan en grön hägring som dramatiskt kommer att öka energikostnaderna, ödelägga västvärldens ekonomier och öka mänskligt lidande.
+ – + – + – +
Orimliga antaganden
Rapporten vilar på ett antal antaganden, som blivit förutsättningar för dess resultat. Darwall listar ett dussin antaganden, bl. a. följande:
- Det krävs massiva tekniska genombrott. – Ungefär hälften av utsläppens minsk-ningar år 2050 kommer från teknik i prototyp- eller demonstrationsstadier idag. Av de 503 teknologier som är viktiga för nettonoll är 326 (nästan 65 %) för närvarande på stadiet “demonstration” eller ännu lägre stadier.
- Länderna måste genomföra tvingande förändringar av folkets beteende som att sänka hastighetsgränserna på motorvägar, sänka rumstemperaturerna och begränsa långdistansresor med flyg.
+ – + – + – +
Politiseringen gör expertorgan till propagandakanaler
IEA har alltmer inlemmats i FN:s byråkrati. Om denna vet vi att en kvalificerad majoritet i de beslutande församlingarna utgörs av 134 U-länder i gruppen G77. Där ingår många diktatu-rer med utvecklad korruption och nepotism. När poster skall tillsättas gäller Politisk Kor-rekthet framför kompetens. Varje världsdel skall få en “rättvis” andel av posterna. Varje land skall ha en proportionell andel. Kvinnor och män skall vara jämbördigt representerade, o.s.v. I dessa förhandlingar är det ingen som förstår vad “kompetens” är.
Ländernas beslutande delegater är politiker eller byråkrater vars naturvetenskapliga kompetens torde vara obefintlig. Gruppen G77 kräver införande av en “New World Order” med “rättvis” fördelning av “Jordens resurser”, d.v.s. global planekonomi. “Klimatkrisen” är en förevändning för att U-länderna skall kräva pengar av I-länderna. Det ändamålet styr verksamheten såväl inom IPCC som IEA.
+ – + – + – +
by 
