På COP27 i Sharm el-Sheikh lyckades gruppen G77 få igenom en överens-kommelse om att inrätta en ‘Global “loss and damage” fund’
Som visas i bilden ovan väntar sig “The Global Climate & Health Alliance” att även sjukdomar skall berättiga till ersättning från fonden. Förväntningarna på fonden tycks sakna några gränser.
En Tillfällig Kommitté av 24 länder har sedan COP27 förhandlat om fondens inrättande, senast i Assuan i Egypten. Den 21/10 konstaterade man att förhandlingarna kört fast. Ingen överenskommelse har kunnat nås. Ett sista försök innan COP28 görs 3 – 5 november i Abu Dhabi.
En tydlig konflikt råder mellan I-länderna och de övriga. Den gäller bl.a:
- I-länderna anser att Kina skall räknas in bland bidragsgivarna
- I-länderna vill placera fonden hos Världsbanken, vilket de övriga motsätter sig
- Medlen skall riktas till preciserade projekt. U-länderna vill ha egen kontroll av medlen utan villkor för bidragens användning.
Fondens förverkligande skulle bli den stora succén på COP28 i november.
+ – + – + – +
Politikerna skall inte skänka bort mina pengar
I dagens generation av politiker finns många som inte ser sig som ansvariga för att ta väljarnas intressen till vara. De ser istället sin uppgift att “förbättra världen” enligt fixa idéer, som ofta är verklighetsfrämmande. För det har dom genom politiken tillgång till min plånbok. Det motsätter jag mig.
Nu har dom lovat att skänka pengar till världens diktatorer. Jag kan inte tänka mig något sämre sätt att hjälpa U-länderna.
U-hjälp vill jag skänka till privata organisationer, vars engagerade medlemmar besöker mottagarna och följer upp hur medlen används samt rapporterar om de resultat som uppnåtts. Det ger bättre kontakt än vad byråkrater pliktskyldigast brukar förmå sig till och därför säkrare resultat.
+ – + – + – +
by 
Det är helt enkelt ett rent påhitt att några länder har drabbats av klimatförändringsskador!
Men denna fond för “loss and damage” ger usla ledare för misskötta länder chansen att skylla problemen på klimatförändringar och kräva pengar av de rika länder som påstås ha orsakat klimatförändringarna.
I all rättvisa bedriver även Kina en liknade “exploatering” i Afrika med den skillnaden att deras egna investeringar sker parallellt med långivning till afrikanska stater för nyinvesteringar i främst infrastruktur.
Lånen sker förstås mot pantsättning av tillgångarna som byggts av främst kinesiska företag. I flera fall har konkurser inneburit att tillgångar hamnat hos den kinesiska staten. Den stora skillnaden handlar nog om att USA lånar ut (ospecifikt) dollar till länder som ständigt får ekonomiska problem (Argentina) där IMF normalt sköter kohandeln så att de egna bankerna oftast går helt skadeslösa. Kanske är det Kina som gör likadant i framtiden?
USAid är ett kombinerat organ för av skattebetalarna inbetalade medel som disponeras så att investeringarna i de s.k utvecklingsländerna görs av amerikanska företag. En nisch är GMO inom jordbruket och på senare tid även vacciner. Den andra delen tillhör CIAs verksamhet över hela världen.
Sedan en tid sysslar USAid tillsammans med andra organ inkl världsbanken att finansiera (och skuldsätta) bl.a afrikanska stater med naturgas-anläggningar för deras energibehov.
Annars är USAid bland vanligt folk mest känt för katastrofbistånd i form av särskilt vete (en tidigare klassisk överskottsprodukt i USA och i andra delar av världen pga dumpningar).
Fonden är ett uttryck för de globala företagens fortsatt äskade dominans. Den är liksom avseende den tidigare gröna omställningsfonden i FNs regi om tänkta 100 miljarder $ per år avsedd att kunna regleras av någon/några FN utsedda organisationer; t.ex. dess ‘Social and Economic Council’, vars beslut domineras av familjerna RR och World Bank, med lik bakomliggande beslutsdominans, vilken bank påpassligt i år också fått en ny chef, en ekonom från Master Card. Denne har uttryck att banken måtte använda ca 3 biljarder dollar i investeringar för ‘klimatomställningen’. Nämnde chef är troligen tillsatt m.h.t. dennes fysikaliskt svaga bakgrund, en lättare påverkar marionett i klimatdårhussektens prioriteringar. Denna sekts syfte, enligt min egen uppfattning, är att bereda väg för att globala företag måtte kunna tillgoräkna sig fonderade medel vid globala investeringar inom s.k. grön teknologi, och därigenom kunna tillgodoräkna sig dessas vinster. Fonderna är tänkt bli betalade av olika industrialiserade länders skattebetalare.
Förhoppningsvis håller det på att ske en ändring, där till exempel bistånd ska ifrågasättas om landet i fråga inte tar emot medborgare som fått nekat uppehållstillstånd.
Jag är dock inte förvånade över bidragstagarnas önskemål – att få medel att högst troligt föda en elit utan att behöva visa hur pengarna används står väl högst på önskelistan. Problemet är att om en organisation utanför landet genomför en åtgärd som är till nytta för medborgarna, kan inte landets ledning dra nytta av det. Då är det bättre (för dem) att de får pengarna som till en viss (mindre) del används till åtgärder och resten används internt. Då ser det i alla fall ut som att något är gjort i stället för inget.
Det blir så här när så gott som ingen politiker har varit egen företagare och väldigt få ens har haft ett vanligt arbete. Pengar blir liksom en abstraktion. Pengar? Ja, det är väl det som man får från finansministern. Om man har varit en duktig lobbare. Ur led är tiden.
Vi lever i girighetens och enfaldens tid där mutkolven António Guterres har gett maktens annaler ett ansikte.
“…skänka till privata organisationer….”
Det stora problemet idag är bl.a att alla ska ha “marknadsmässiga villkor/lön etc”. Då får vi inte bara mer korruption och toppstyrning utan också svag integritet betr val av projekt, slöseri och dålig uppföljning&kontroll inkl ökad byråkratisering.
Idag fullkomligt vimlar det dessutom av “hjälporganisationer” som tar en alltförstor del av kakan av skänkta medel. Fler ideella organisationer utan s.k marknadsvillkor där frivilliga eldsjälar får betalt via kostnadsersättningar samt specialisttjänster endast vid kortsiktiga behov.
Alla insamlingsgalor på tv osv de senaste 20 åren har fått branschen att växa enormt. Krävdes det välavlönade chefer bland hjälporganisationerna för att galorna skulle komma till? Eller bara dåligt samvete och konkurrens mellan tv-företagen? Vissa av dem t.o.m skapade egna “hjälporganisationer” som TV4 (skandal ex på plats).
Självklart f.ö att inte ge mottagarna kontroll över nämnda fonder.
Lägg ner Sida och rekonstruera. Kopplingen till fina UD har gjort att organisationen även blivit en mindre karriär-yta för s.k “östermalmstanter” utan mer kompetens än behovet att märkas i “de fina sammanhangen”.