Stellantis CEO Carlos Tavares och Leapmotor CEO Zhu Jiangming signerar ett samarbetsavtal
Stellantis är en sammanslagning av flera bilkoncerner med 14 bilmärken bl.a Fiat, Citroën, Peugeot, Opel, Chrysler och Jeep. Leapmotor är en av de mindre tillverkarna av elbilar i Kina, men med intressant teknik.
2023-10-26, Automotive News Europe:
Stellantis resets China strategy with $1.6B stake in EV maker Leapmotor
(Stellantis byter strategi i Kina med en andel på USD 1,6 miljarder i elbilstillverkaren Leapmotor)
Affären är det senaste försöket från Stellantis att öka sin närvaro på världens största bilmarknad.
Stellantis köper en andel på 21 procent i Leapmotor för 1,5 miljarder euro (1,58 miljarder dollar) i en ny Kina-strategi med fokus på elfordon efter år av dålig försäljning på världens största bilmarknad.
Stellantis och Leapmotor kommer också att starta en holländskt baserad joint venture, där Stellantis kommer att äga 51 procent av aktierna, vilket ger företaget exklusiva rättigheter för export, försäljning och tillverkning av Leapmotors produkter utanför Kina.
Affären följer på ett samarbete mellan Volkswagen och Xpeng som tillkännagavs i juli, vilket förebådar en ny era av bilallianser i Kina och återspeglar hur landet håller på att växa fram som ett globalt centrum för elbilsteknik.
+ – + – + – +
Nyfrälst eller . . .
Tavares har tidigare uttryckt stor skepsis mot myndigheternas tro på elbilens framtid och deras ingrepp i marknaden för att pressa allmänhet och tillverkare att byta till sådana. Han menade att elbilar kommer att vara för dyra för vanligt folk.
Har han ändrat uppfattning, eller spelar han bara med så länge som charaden pågår ?
+ – + – + – +
Volvo Cars – Geely
Man kan kanske säga att Volvo var tidigt ute på den kinesiska marknaden, uppköpt av kinesiska Geely redan 2010. Det tycks ha varit lyckosamt. För tredje kvartalet i år blev rörelsevinsten 4,5 miljarder kronor. I somras angavs andelen elbilar till 16 %.
+ – + – + – +
by 
Rättelse
Min kommentar 29/10 15.15
Skulle vara Scania och inte Volvo som jag felaktigt skrev. Idag i Di.se skriver man igen om H Mix’ olika satsningar som inte går så bra.
Batteribilar är ändå på väg bort enligt Toyota – nu är det ammoniak som gäller (där vätgasen kommer från var?)!
https://medium.com/@pareto_investor/toyota-ceo-our-ammonia-engine-is-the-end-of-evs-daf889608091
Göran
Ju mer centralstyrning desto mer korruption och utrymme för fusk. Kina inget undantag liksom FN, EU och liknande organisationer. Repressionen i samband med fusk (inkl illojal verksamhet/åsikter) kan dock vara stenhård i Kina men det är sällan det kommer ut offentligt hur hårt människor ibland straffas. Folk t.o.m försvinner!
Vi får inte glömma att Kinas kommuniststyre ändå är en parantes sett ur ett längre tidsperspektiv. De är riktiga handels- och affärsmän nästan genetiskt programmerade.
Ett problem med västvärldens syn på Kina är att västerländsk media skriver om det som Kina vill att de ska skriva om. Hur många journalister på Dagens Industri kan kinesiska? Förmodligen ingen, så de skriver det som det kinesiska kommunistiska partiet vill att de ska skriva och det mesta som skrivs är en kuliss. Inget negativt om Kina får rapporteras i Kina.
Kinesiskt tillverkade batteribilar eller batteribussar som fattar el; inget skrivs om det. Kinesiska bilar som ligger 50 år efter västvärlden i fråga om säkerhet; inget skrivs om det.
Attityden i Kina är: genvägar och fusk. Hur tror ni att Kina kommer tillverka bra produkter om inte ens den attityden finns? Det är väldigt mycket som går sönder i Kina; inget skrivs om det.
Å andra sidan. Svenska journalister klarar inte av att i Sverige skriva om vad som går sönder i Sverige såsom el-infrastrukturen.
Ingvar Åkesson
Det är närmast regel att nystartade industriföretag går med förlust under några år i uppstarten. Ägarna bör ha lagt in kapital i företaget, för att klara förluståren utan risk för konkurs. De ackumulerade förlusterna kan sedan kvittas bort mot framtida vinster och företaget minimerar skatten.
Den stora risken för Northvolt är att marknaden för el-bilar inte alls utvecklas enligt deras prognoser. Eller att biltillverkarna väljer billigare kinesiska batterier. Då är konkursrisken hög för ett företag som inte nått stabil lönsamhet under ett antal år.
Göran Åkesson
Ja Volvo uttryckte nyligen stor oro över pågående förseningar av Mix/Northvolts planerade satsningar. Våra politiker har understött företagen i deras satsningar men planeringen har inte varit solid och långsiktig från början (mest subventioner) och det geopolitiska läget med ett nytt kallt eller hett krig har “plötsligt” fått några aktörer att fundera vart vi är på väg?
Europas industrier med Tyskland i spetsen har skäl att vara oroliga inte minst för att USA via Ukraina slagit ner ett stort split mellan inte bara öst och väst utan även inom Europa till fördel för sig själva (t.ex IRA).
Den svenska batterisatsning med Northvolt är ingen ekonomisk framgång. Den är beroende av subventioner och de som blint tror på dem.
De hade 2022 en rapporterad omsättning på 1,1 miljarder och en förlust på 3,2 miljarder. Verkar inte bli någon framgångssaga.
Är det staten och/eller våra pensionspengar som satsas på detta? Någon måste stå för “fiolerna”.
Själv tror jag strategiförändringen hos Stellantis hänger samman med den framtida tillgången av för batterier nödvändiga råvaror. Nyligen meddelade Kina att landet reverserar exporten av grafit. Kina ‘sitter dessutom på’ lejonparten av tillgångarna för bl.a. Lithium plus en del andra ‘sällsynta jordartsmetaller’.
Utan tillgång till batterier blir det inget av de s.k. satsningarna på EV & effektiva hybrider. Det betyder inget alls att som i Sverige ‘satsa på’ fabriker för batteriproduktion utan nödvändiga råvaror. Denna slutsats har bl.a. BMWs ledning dragit, icke-effektiviserandet av framskridna (nu nerlagda) ambitioner för batteriproduktion. Sagda företag tjänar f.n. inga pengar på sina EV, däremot stort på Rolls-Royce motorer av konventionellt snitt.
Kina’s storlek och dess uråldriga tradition av handel tillsammans med växande relativa kostnadsnackdelar i väst skapade förutsättningar för arbetskraftsarbitrage och outsourcing av industriell tillverkning som världen aldrig skådat förr. Alla drog nytta av Kina som ny priviligerad handelspartner i WTO (most favoured nation av USA år 2000).
Som de flesta ekonomer känner till går det mesta i cykler och goda tider följs av sämre.
Historiskt har stora ekonomiska förändringar också lett till krig, tyvärr!
När det gäller Kina och t.ex Japan och Sydkorea så är det en sanning att de byggt sin snabba industriella framgång sedan WW2 på kopiering av t.ex västerländsk teknik. Men så har all framgångsrik utveckling genom tiderna skett oavsett bransch etc. Kulturella skillnader är inte sällan upphovet till att synen på vad som är rätt och orätt skiljer sig. Nära dialog och samarbetsavtal är därför oerhört viktigt för att undvika ekonomisk krigföring och i förlängningen en sämre utveckling för alla.
Tysklands och Japans konkurrensmässiga dominans ifråga om industriell effektivitet sedan WW2 visavi USA (som världens största konsumentmarknad) har upprepande ggr tvingat USA att ingripa via olika ekonomiska sanktioner. Det har kunnat ske utan att det fått leda till större geopolitiska problem. De har fogat sig mht deras beroende av USAs konsumenter etc. Med nu Kina som en ny ekonomiskt spelare/hot är läget annorlunda då landet förstås aldrig tillhört den västliga ekonomisk/politiska hemisfären.
Göran, du gör nog samma misstag som man gjorde med Japan på 1960-talet! Då ansågs det som japanerna bara stal teknik och saknade innovativ förmåga vilket väst senare fick äta upp med råge. Jag tror det är exakt samma i dagens Kina man har bara anpassat sig till “världsmarknaden” och tillverkar det som efterfrågas. Inom en snar framtid kommer kineserna att komma ut med egna produkter som får det vi tillverkar att blekna. Tyvärr är väst för självgoda för att se faran utan flummet kommer att fortsätta ett bra tag till antagligen tills vi blivit utkonkurrerade och bankrutt!
EUs industripolitik bygger bl.a på standardisering. Vi i Sverige har också under långa tider tidigt varit framgångsrika genom standardisering. Man måste naturligtvis alltid ställa frågan om och när standardisering är av godo och när den istället skapar motsatta problem?
Mobiltekniken t.ex är under intensiv utveckling sedan 80-talet och under resans gång har industrin själva ställts inför val av väg (bästa teknikstandard) för att snabba på fortsatt teknisk utveckling men också givetvis marknadsutveckling. Inte sällan handlar det politiskt om påverkan (lobbying) och då gäller det för våra folkvalda att förstå när de ska eller inte ska ta beslut i en viss riktning. När en bransch blir så stor att olika konkurrensåtgärder får stora ekonomiska konsekvenser är det lätt för politiska företrädare att bli utsatta för sådant tryck att hänsyn riskerar att tas på osunda konkurrensmässiga grunder. När stora ekonomiska värden står på spel (allt mognare marknader) kan man likna marknadsaktörernas agerande mer som ett krig där politiker ställs inför valet att gagna en viss sida (den egna?) eller istället se till att konkurrensreglerna upprätthålls och att dåligt agerande straffas. Här gäller det likt klimatfrågan att ha bra sakkunniga som kan ställa rätt diagnos utifrån flera objektiva perspektiv så att inte särintressen tillåts dominera.
Kina ser till att suga i sig tekniken. När de lärt sig den kommer de sätta de europeiska tillverkarna i konkurs. När kineser ska tillverka något på egen hand blir det mest skräp. Det tog 5 år för kineserna att lyckas med tillverka en fungerande kulspetspenna.
Kineserna har ingen innovativ ådra eller kultur. I stället är det kopiera eller stjäla som gäller.
Har ni tänkt på att när EU bestämde att alla mobiltelefoner ska ha samma uttag för laddare, då bestämde de samtidigt att ingen kan göra ett annat uttag, dvs. ingen mer utveckling. Politik i ett nötskal.