Figur 1. Klipp från SVT:s nätsida.

Den goda idén

Idén bakom “Public Service”, PS, d.v.s. Sveriges Radio, SVT och Utbildningsradion UR, är förstås utmärkt. Ett oberoende samhällsorgan skulle tillförsäkra väljarna allsidig och opartisk information fri från politiska och andra särintressen. Att så verkligen skulle bli fallet, skulle bevakas av Granskningsnämnden, GRN. Därför gjordes den ännu mer oberoende: GRN är sista instans för klagomål på PS. Dess ledamöter har längre tid för sina mandat än riksdagens ledamöter, 5 år, för att markera deras oberoende.

Dagens praxis

Men i praktiken har verksamheten blivit ett stor misslyckande på grund av tillämpad praxis:

• Riksdagens partier föreslår ledamöterna, vilka utses av regeringen. Då faller valet lätt på gamla “kompisar”. Politik handlar ju om att skaffa sig “vänner”. Jag föreställer mig att det endera blir någon som inte längre är populär i partiet, eller någon som behöver försörjas, som med landshövdingar och generaldirektörer. När det inte är fallet, utses någon som är särskilt angelägen och som kollegorna uppfattar som “kunnig i sakfrågorna”, d.v.s. en journalist. Ungefär hälften av ledamöterna har en bakgrund inom media. Dessa skall alltså kritisera sina tidigare branschkollegor.
• De “angelägna” kan nog vara ännu mer vänstervridna än de flesta medarbetarna i PS.
• Ordföranden är en hög jurist, som man kan tro lätt betonar juridiska spetsfundig-heter istället för vardagligt “Sunt Förnuft”.

Bättre urval av ledamöter

GRN skall ju tillvarata “allmänhetens” intresse av allsidig, korrekt och opartisk information. Då bör personer med bakgrund inom politik och media vara uteslutna. Istället måste man söka folk från “arbetslivet” som visat allmänbildning och civilkurage.

Hur det skall ske utan politisk snedvridning blir en svår nöt att knäcka.

RRV och historien

GRN är inte underställd någon annan institution. Men historien kommer att döma dess agerande. Detta dokumenteras i besluten som är officiella. RRV har ingen auktoritet över GRN, men är i sin fulla rätt att bedöma och yttra sig över dess verksamhet. Samt offentlig-göra sina slutsatser. Jag informerade RRV om vår senaste anmälan avseende filmen om PIK, som bättre kan betecknas som reklam för PIK än som “Vetenskap”.

Jag fick omgående följande svar:

Figur 2. Svar från Riksrevisionen

Jag antar att detta är ett rutinmässigt svar från en dator, men ser med stor tillförsikt fram emot vidare kontakter. Vi har en lång historia av anmälningar som blivit avvisade med motiveringar, som bara kan betecknas som CENSUR. Det som GRN har till främsta uppgift att bekämpa !

Klimatsans har dessutom meriten av två vetenskapliga konferenser i ämnet, så att vi har ovedersägliga fakta att bygga våra klagomål på.

GRN har en suverän ställning. De behöver inte ta hänsyn till någon annan institution. I teo-rin. Men i praktiken behöver de nog ta viss hänsyn till “allmänna opinionen”. I Sverige utgörs denna dock av andra journalister, som är minst lika “Politiskt Korrekta”. De ger ingen publicitet åt sådana som oss, hur grava anmärkningar vi än har.

RRV:s granskning blir offentlig

Här kommer effekten av RRV:s granskning in. Den måste rimligen klassa program enligt en viss “grundsyn” som “ensidiga” d.v.s. motsatsen till sändningstillståndets krav på “allsidig” nyhetsförmedling. Det betyder också praktisk CENSUR. Något som man väntar sig i en fascistisk stat, men som inte får förekomma i en stat som vill kallas “demokratisk”. Ändå har SVT hållit på med det i många år. Vi gjorde vår första anmälan 2014.

När RRV gör den bedömningen offentlig, kan media svårligen undgå att nämna det. CENSUR bör vara det mest förbjudna för Public Service. Det borde få flera huvuden att rulla. Men “Nomenklaturan” behärskar “the Deep State” så krumbukterna blir många. Dock borde RRV:s rapport göra det omöjligt för GRN att avvisa vårt krav på att ganska snart framföra fakta om “Klimatet”. Då hoppas jag att vi lyckas öppna ögonen på många väljare.

+ – + – + – +

by