Stilla Havet sträcker sig runt en tredjedel av Jordens omkrets

På denna enorma yta säger sig forskare ha hittat en “skräp-ö”, två gånger så stor som Texas. Självklart skall vi bekämpa nerskräpningen, men inte låta oss luras till överdrivna åtgärder. Den erkände miljökämpen Patrick Moore går till attack mot överdrifter och falska påståenden:

The Great Pacific Garbage Patch Twice the Size of Texas is Fake

Här följer en översättning av hans tillrättalägganden:

” En enorm, virvlande hög med skräp i Stilla havet växer snabbare än väntat och är nu tre gånger så stor som Frankrike. Enligt en treårig studie publicerad i Scientific Reports Friday är massan känd som Great Pacific Garbage Patch cirka 1,6 miljoner kvadratkilometer stor – upp till 16 gånger större än tidigare uppskattningar. Det gör den mer än dubbelt så stor som Texas.” CNN – 23 mars 2018.

Av alla påhittade berättelser om miljön tar den här priset. Ja, det finns plast i haven, mestadels kasserade fiskeredskap, men det finns ingen ö med plastavfall som är dubbelt så stor som Texas mitt i Stilla havet. Eftersom vanligt folk inte kan se mitten av Stilla Havet själv, hittar sensationslystna aktivister, media och politiker bara på sådant här.

Faktum är att plast i haven gör mer nytta än skada. Tillåt mig att förklara detta djärva påstående:

Plast tillverkas av flera råvaror inklusive olja, kol, naturgas och trä. Plast är polymerer  ‒  föreningar med långa kedjor av molekyler  ‒ och de består ofta av identiska molekyler. Tänk på ett pärlband. Nästan all plast härstammar från levande materia som bildats med solenergi genom fotosyntes i växter på land och i havet. Till exempel är rayon och cellofan gjorda av cellulosa, en polymer av glukos, som härrör från trä och är därför plast. Bomull är ren cellulosa och är därför också en plast. Naturgummi och syntetiskt gummi är polymerer och därför plaster.

Olja, kol och naturgas är alla produkter av solenergi som producerade skogar och havs-organismer som förvandlats till fossila bränslen under årtusenden. Idag förvandlas de till polymerer som polyeten, polypropen och polyvinylklorid, även känd som PVC eller vinyl.

Till att börja med, trots den stora mängden propaganda, är plast inte giftig, den är inert. Detta är en av anledningarna till att vi förpackar och slår in mycket av vår mat i plast. Det hjälper till att förhindra förskämning av bakterier och mögel, och skyddar maten från kontaminering av faktiskt giftiga ämnen. Om plasten var giftig skulle vi inte slå in vår mat i den. Plast blir inte mirakulöst giftig i havet.

Det är stor skillnad mellan föroreningar och nedskräpning. Föroreningar är antingen ett giftigt ämne eller ett som är skadligt för liv på andra sätt. Plastskräp kan verka fult, men som drivved på en strand är det inte giftigt och skadar inte liv. Liksom drivved i havet främjar plast livet, eftersom många marina arter fäster sig vid det, lägger sina ägg på det eller äter andra arter som lever på det. Flytande plastbitar är som små flytande rev och gynnar snarare än skadar det marina livet. Många plastföremål är i form av behållare, så till skillnad från den mesta drivved kan de användas som skydd mot rovdjur och livsmiljöer för avel.

Figur 1 t.v: Havstulpaner växer på ett flöte som på drivved

Figur 2 t.h: Greenpeace påstår att krabban är “fångad” i plast-muggen, men den använder denna som skyddande bo

Den kanske mest unika fördelen med flytande plastbitar i havet är att de används av sjöfåglar som ett alternativ till de traditionella föremål som behövs för deras matsmält-ning. Fåglar har inga tänder, så de sväljer sin mat hel. Alla fåglar har två magar, en som vår och en annan, muskelmagen, som används för att mala stora stycken mat så att de kan smältas. För denna process använder fåglar småstenar från marken, vilka matas till dem av föräldrarna efter kläckningen. Sedan samlar de småsten till sig själva hela livet. Det finns ingen småsten i havet, så sjöfåglar använder flytande bitar av pimpsten från undervattens-vulkaner, bitar av hårt trä, flytande nötter från träd, och, sedan plast uppträdde på haven för cirka 60 år sedan, lämpliga bitar av flytande plast. Många studier av fågelspecialister har funnit att detta inte har några negativa effekter på kycklingar eller vuxna.

Figur 3. Albatrossen matar ungen med plastbitar för matsmältningen i muskelmagen

Foto: Från videon: ALBATROSS by Chris Jordan on Vimeo

Ändå hävdar Sir David Attenborough, The Smithsonian och Greenpeace felaktigt att föräldrafåglarna “matar” plast till sina kycklingar och “tror att det är mat” och att detta dödar deras kycklingar. De vet vad en muskelmage är, men de använder aldrig det ordet. De vet att de ljuger för ryktbarhetens och donationernas skull.

Det skulle vara fördelaktigt för livet i havet om miljösamfundet och den internationella fiskeindustrin skulle utveckla ett program för att förhindra att skadade nät kastas i havet. Kasserade fisknät får smeknamnet “spöknät”, därför att de fortsätter att fånga fisk och andra organismer. Det bör vara möjligt att göra det lönsamt för fiskare att ta sina skadade nät till kajen, där de kan återvinnas eller kasseras på ett sätt som inte skadar.

Dr Patrick Moore, PhD i ekologi och medgrundare av Greenpeace är författare till den nyligen publicerade boken “Fake Invisible Catastrophes and Threats of Doom”. Dr. Moore är direktör för CO2-koalitionen baserad i Arlington, Virginia.

+ – + – + – +

by