På samma dag kom två böcker om klimatet:
- ”Klimatinfo för alla” utgiven av Centerns tankesmedja Fores och Studieförbundet Vuxenskolan, 140 sidor i format A6, 105 x 148 mm, varav 40 är hänvisningar till källor, där många är åsikter från debattartiklar: ISBN:978-91-87379-48-2.
- ”Tänk om det blir kallare” författad och utgiven av vår redaktör, Tege Tornvall, 184 sidor i format A5: 148 x 210 mm, varav 40 är referenser till namngivna forskare och andra källor för fakta: ISBN: 978-91-639-9376-3.
Klimatinfo för alla
Katekes för trosvissa
Den första boken distribueras gratis av Fores, som även i övrigt är en av Sveriges mest aktiva röster i klimatdebatten med många arrangemang av seminarier och konferenser samt med flitiga inlägg i media. Boken är sammanställd av material författat av ett flertal medarbetare.
I presentationen kan man läsa: Målet är att diskutera politiska och ekonomiska frågor, snarare än naturvetenskapliga.
I Förordet skriver Fores VD Mattias Goldmann: Misslyckandet är gigantiskt. Värmerekord, sinande brunnar och nödslakt. Våldsammare stormar, kraftigare skyfall och mer förödande översvämningar.
Det är fem påståenden om naturvetenskapliga förhållanden. De vilar alla på den helt absurda föreställningen att vi människor ”misslyckats” att sköta klimatet. Inte ens om man tror att koldioxid påverkar klimatet, kan man vänta sig att eliminera extrema väderhändelser. Sådana har alltid förekommit och har på senare tid inte varit värre än förr.
Så talar en okunnig domedagsprofet.
Egentligen behöver man inte läsa längre i boken. Den består av upprepningar av all den vilseledande och oftast felaktiga information som riksmedia spritt de senaste decennierna. Boken erinrar om den lilla kompakta ”Katekesen” från 1800-talet med de sagor och dogmer, som skulle stärka allmogen i sin kristna tro.
Utan diskussion och utan referenser till fakta förutsätts att koldioxid styr klimatet. Men mångfaldigt uppmätta data visar att dess verkan är så liten att den inte kunnat mätas, således i praktiken NOLL.
Någon gång ibland behandlar boken en föregiven verklighet, ex.vis Figur 1. Dess graf visar utvecklingen sedan 1980 av halten koldioxid jämfört med den globala medeltempera-turen, så som denna av USA:s NOAA blivit ”justerad” d.v.s. förfalskad. Grafen visar en stigning av drygt 0,3 grader mellan 2010 och 2016. Således har toppen 2015 orsakad av El Niño inte räknats som tillfällig. Det är ”Fake-News” avsett att lura läsaren.
Nästan alla sidor handlar om ”utsläpp“ med statistik både på längden och tvären. Figur 2 visar olika länders utsläpp sedan 1960, där Kina ökar från 4 Gt, gigaton, 2005 till 10 Gt 2014, en raketfärd.
En synnerligen viktig omständighet negligeras, fast Fores rimligen är väl underrättad om den, eftersom den publicerats dels vid Pariskonferensen, där Goldmann deltog och dels flera gånger på vår blogg: Flera tusen kolkraftverk byggs runt om i världen innan 2030. Utsläppen växer i sådan takt, att alla våra utsläpp motsvarar mindre än fyra veckors ökning !
Andra nationer tror inte att koldioxiden är skadlig. De har sett att den givit större skördar, vilket gjort dem rikare.
Boken genomsyras av trosvisshet ända till sidan 101, där professor John Hassler konstaterar: Den ekonomiska känsligheten med avseende på klimatförändringarna är därmed osäker. . . Vi vet inte med säkerhet hur mycket klimatet påverkas av utsläpp av växthusgaser.
I figur 23 visar han Uppskattad effekt på global BNP av ökad global medeltemperatur. Där har ett antal författare angivit hur mycket de gissar att BNP minskar beroende på högre temperatur, huvudsakligen i intervallet 0 till 4 grader.
Det märkliga är att alla 20-talet uppskattningar, med ett enda undantag, förutsätter att BNP går ner. Men vi behöver ju inte gissa. Vi har ett ”Fullskaleprov”.
Verkligheten har visat att motsatsen gäller. Sedan 1950 har temperaturen stigit med några tiondels grader och halten koldioxid med drygt 30 %, vilket bidragit till minskade öknar, ökade skördar och färre fattiga. Temperaturen har varit både en och två hela grader högre än nu under Medeltiden, Romartiden och Bronsåldern, epoker med rika skördar, som resulterat i högkulturer.
Alla förslag till åtgärder är inte bara meningslösa, då koldioxid inte påverkar klimatet. De är skadliga, eftersom mera koldioxid i luften betyder större skördar med rikare mänsklighet och färre fattiga. Koldioxid är växtlighetens och därmed själva livets viktigaste näring.
Mest avgörande är en sats på sidan 23: IPCC har till uppgift att sammanställa och, genom mellanstatliga förhandlingar, enas om kunskapsläget.
Förhandlingar håller man inom politiken, aldrig om ”kunskapsläget” inom vetenskapen. Där gäller bara uppmätta data, gjorda observationer och logiska slutledningar, om de så bara gjorts av en enda man. Många stora vetenskapsmän har kullkastat vad ”konsensus” varit bland andra, ex.vis Galileo, Darwin och 2011 Dan Schechtman.
Detta är den mest fundamentala förutsättningen för ”vetenskap”: Det är ”data” som räknas, inte ”åsikter” eller ”röster”.
Satsen visar att IPCC är irrelevant som källa för kunnande. Det bekräftas av att deras förutsägelser nästan alltid slagit fel.
Tankesmedja utan tänkande
Den satsen visar att Fores är en ”tankesmedja” utan tänkande. Boken kan bäst sammanfattas som:
DESINFORMATION
+ – + – + – +
Tänk om det blir kallare
Uppslagsbok för vetgiriga
Motsatsen till den förra boken är hisnande. Denna handlar inte om gissningar, drömmar och spekulationer, utan om verkligheten så långt man kunnat fastställa den. Tornvall börjar med Jordens bildande för 4 miljarder år sedan och redovisar vad man vet om dess utveckling allt mer detaljerat från tiden för 600 miljoner år sedan.
Boken är en uppdaterad version av den upplaga, som kom för två år sedan. Den recenserades då av en oberoende skribent.
Förutom uppdaterade statistiska uppgifter har flera pedagogiska illustrationer tillkommit samt enkla förklaringar av vad som är så självklart att det oftast ”kommer bort” i debatten. På sid 21 påpekar han att vattenånga är den ”växthusgas”, som har den starkaste effekten av det enkla skälet att dess halt i atmosfären är 50 – 75 ggr koldioxidens halt. OM det finns någon växthuseffekt är det därför närmast omöjligt att visa vilken del som beror på koldioxidens koncentration.
IPCC:s förutsägelser vilar på datorsimulerade ”klimatmodeller”, där man drar den märkliga slutsatsen, att man kan inte förklara förra seklets uppvärmning med annat än mänsklig påverkan: den ökade halten koldioxid. Eftersom klimatets drivkrafter är mycket ofullständigt kända, har man måst ”anta”, d.v.s. gissa, ett stort antal parametrar vid inmatningen till datorerna. Felen i gissningarna har sedan multiplicerats med varandra ett par miljoner gånger för att komma till år 2100. Till sitt förfogande har man haft några av världens mest kraftfulla datorer. Men det hjälper inte. På sid 20 upprepar Tornvall den välkända visdomen:
Skräp in = Skräp ut
IPCC är inte en vetenskaplig expertpanel. Det är ett ”mellanstatligt” d.v.s. helpolitiskt organ, se satsen på sid 23 i förra boken. Dess politiskt tillsatta funktionärer har inte visat sig vara tillräckligt kunniga i naturvetenskap, för att skilja kunniga forskare från okunniga. På sid 42 visar Tornvall hur IPCC accepterat manipulation av vissa data och hemlighållande av andra. Sådan ohederlighet tycks vara vanlig i politiken.
De senaste årens ”rekordtemperaturer” har varit ”justerade” av de amerikanska vädertjänsterna, i enlighet med ovanstående praxis. Det beskrivs på sid 90. Detta är synnerligen viktig information. Den är både chockerande och invecklad, så att den kräver mer plats än vad vanliga debattfora erbjuder. Boken fyller här en särskilt angelägen uppgift. Så mycket av den ”klimatångest” som grasserar, beror på dessa falska uppgifter.
Mindre bil för mer pengar heter ett nytt avsnitt, som tar ner drömmen om ”fossilfria” transporter på jorden. En graf visar att med ett kg bränsle kommer man 24 km med diesel, 19 km med bensin, 13 km med etanol och 1 km med batteridrift.
Det s.k. 2-gradersmålet är gripet ur luften. I en viktig notis förklaras hur det utgör ett antagande, d.v.s. en gissning, av ekonomen Willliam Nordhaus, för att han skulle kunna köra datorsimuleringar om ekonomiska effekter av varmare klimat. I en artikel i SvD den 25/11 kallar tre forskare beräkningarna för “ideologiskt färgade gissningar”.
Falska journalister är egentligen aktivister, som driver ensidig propaganda, för att underblåsa skräcken för det inbillade hotet om katastrofal uppvärmning, fast en period med besvärande kyla faktiskt väntar oss allra närmast. Tornvall synar dem på sid 154. Journalistikens viktigaste hederskodex är att vara neutral och alltid ge plats åt ”båda sidor”. Det gäller inte i svenska riksmedia.
Hårda fakta finns i ett flertal tabeller och listor, som bl.a. visar:
Demokrati-index för FN:s länder, mest hel- och halvdiktaturer styr IPCC.
IPCC:s ledning, vilka länder kommer de från.
Kärnkraftverk, existerande och planerade.
1.419 klimatforskare av olika discipliner.
Termer och förkortningar i debatten.
Forskningsinstitut för och emot klimathotet.
Inflytelserika klimatalarmister.
Sammanfattningsvis är detta en bok som är så faktaspäckad, att den är oumbärlig för alla, som vill debattera klimatpolitiken seriöst.
OUMBÄRLIGT VETANDE
+ – + – + – +
BESTÄLLNING:
Inklusive moms och frakt är priserna:
1 ex 269:-, 3 ex 690:-, 5 ex 1.165:-, 10 ex 2.300:-
Beställ med betalning till bankgiro :
675-0160
Ange namn och tydlig adress. Önskar du faktura meddelar du det till:
tege.tornvall(a)gmail.com
+ – + – + – +
by