Solen svarar för 99,86 % av solsystemets massa, Wiki
Alla planeterna utgör bara 1,4 promille av massan. Planeten Jupiters massa är 318 ggr Jordens och Saturnus 95 ggr. Jorden är alltså ett ytterst litet sandkorn.
Nästan all energi, som driver rörelserna i hela solsystemet kommer ytterst från Solens strålning. Dock äger vissa kärnreaktioner rum i de flesta planeterna. Vi har ju radioaktiva isotoper av flera grundämnen. Men deras bidrag är försumbart i jämförelse med Solens.
Källan för allt liv
Solen är så självklart källan för allt liv på Jorden att många primitiva kulturer dyrkat Solen som en gud. För vår kultur med organiserad vetenskaplig forskning borde det vara lika naturligt att se den som drivkraften bakom allt som rör sig. Det vi vet om Jordens historia är att den undergått extrema förändringar, ex.vis de senaste istiderna, vilka uppenbarligen har orsakats av förlopp utanför Jorden.
Klimatförändringarnas drivkrafter borde därför mest naturligt sökas utanför Jorden, d.v.s. i kosmos: Solens, Månens och alla Planeternas förhållanden samt, inte att förglömma, bland stjärnorna, som ibland exploderar och sänder ut protoner i extremt höga hastigheter, kosmisk strålning.
Den absurda hypotesen
Hur kommer det sig då att FN:s klimatpanel IPCC försummar ”himlens” verkan på klimatet för att istället satsa på att finna den jordiska koldioxidens verkan ? En satsning på den närmast absurda hypotesen att den sällsynta gasen koldioxid skulle dominera klimatförändringarna genom det som kallas ”växthuseffekten”.
Det blir ännu mer absurt, då man förstår följande:
- Halten i luften var knappt 300 ppm innan industrialismen. Av de 100 ppm som tillkommit därefter, beror troligen mer än 80 ppm på ökad aktivitet i biosfären. Således skulle 20 molekyler styra temperaturen på en miljon molekyler.
- Koldioxidens spektralband är smala och de överlappas av vattenångans, vars halt dessutom är 40 ggr så hög. Koldioxiden hittar ingen energi att ta hand om.
- Om man ändå tror att koldioxiden skapar ett varmt skikt ovan marken, som ”återstrålar” värme, så blåser detta skikt genast bort i den turbulenta atmosfären.
Växthuseffekten
Själva begreppet ”växthuseffekt” bygger på ett missförstånd om växthusens sätt att fungera. Det förutsätter att värmen i husen beror på glasets filtrering av långvågig strålning. Men värmen beror på att där finns väggar och tak, som hindrar den att blåsa bort. Utanför växthusen blåser det alltid, varför någon växthuseffekt är omöjlig.
Det som gör Jorden beboelig är istället atmosfärens själva existens, alla gasers massa, som komprimeras av gravitationen från den kalla stratosfären ner till marken. Vid komprimering av gaser stiger alltid temperaturen. Uppvärmningen bör tillskrivas den ”Atmosfäriska Effekten”.
Intergovernmental = mellanstatlig = helpolitisk
IPCC står för ”Intergovernmental Panel on Climate Change”. Den styrs helt av politiker från världens alla nationer. Det är naturligtvis också politiker, som skapat IPCC. Jag ser motiven för dess skapande olika för olika grupper:
- Västerländska miljöpolitiker insåg sitt tunga ansvar för att besluta om åtgärder med anledning av den uppvärmning som noterades på 80-talet. De behövde expertråd, och kände en lättnad över att lämna ansvaret för bedömningar av forskningen till ett särskilt organ, IPCC. Följden blev att okunniga västerländska politiker överlämnade de svåra bedömningarna till ännu mer okunniga politiker i U-länderna, eftersom dessa har en massiv majoritet i FN.
- En annan grupp hade sedan 60-talet varit påverkad av lobbygrupper som oligarkernas Rom-Klubb med förslag till globalisering. Denna skulle eliminera nationsgränser, som besvärat storföretagen. Socialister kopplade på och såg möjligheten att med klimatkatastrofen skrämma in folken i en global planhushållning, som skulle göra politiken allsmäktig. De skulle då uppnå kommunismens idealtillstånd.
- Godhetspolitiker såg sig kunna utöva godhet med skattebetalarnas pengar, då industrisamhällets utsläpp av koldioxid kallades skadliga, så att en ”klimatskuld” till U-länderna kunde konstrueras. De har sedan pratat ihop sig till summan 100 miljarder US dollar om året. Och de vägrar att lyssna på de rapporter som visar att utsläppen bringat välsignelse till U-länderna med större skördar, som minskat deras fattigdom. De fortsätter att visa sin godhet med våra pengar. Trump har insett chimären och dragit ur USA.
- U-ländernas politiker propsar naturligtvis på att få de förespeglade miljarderna. Så har alla de 24 ”klimatkonferenserna” uteslutande handlat om dessa pengar, aldrig om ”klimatet” och dess fakta. Dessa länders representanter sitter nu i IPCC och avgör vilka forskares resultat som skall an tas av IPCC. De är alltså i högsta grad jäviga i en tillställning som troligen handlar om större pengar än någonsin förr i världshistorien.
- FN:s byråkrater ser sig som de naturliga administratörerna av de 100 miljarderna. Det är naturligtvis oerhört lockande i en församling som domineras av representanter för stater med institutionell korruption.
IPC C:s uppdrag
För alla dessa grupper var det helt avgörande att ”politiken” kunde göra något åt klimatet. För dem var det således ointressant att finna någon verkan av Sol eller Planeter. Därför formulerades IPCC:s uppdrag så att de skulle ”utvärdera människans påverkan på klimatet”.
Därmed låg studier av Solens verkan utanför det uppdrag IPCC var skapat för. Avsikten har hela tiden varit att vilseleda allmänheten. Det förklarar också det utbredda fusket och det bedrägliga handhavandet av data som avslöjats i flera ”Climategate” under åren.
Politikens strukturella oförmåga
Detta bör vara ett memento för alla väljare att dessa politikens tillkortakommanden kunnat fortsätta i 30 år.
+ – + – + – +
by