Världen har blivit oerhört mycket bättre de senaste 50 åren

Inget enda katastroflarm från “EARTH DAY” 1970 har slagit in.

Utvecklingen kan enkelt sammanfattas i Världsbankens beräkning av andelen “extremt fattiga” av världens befolkning. På de senaste 25 åren har EN FJÄRDEDEL av världens befolkning lyfts ur misär och svält.

Och notera särskilt: Den globala temperaturen spåddes SJUNKA med 4 grader till 1990 och med 11 grader till år 2000 !

Bloggposten: “De som inte vill se . . .” föranledde mig att titta lite till på den refererade boken:

“Upphettning – Demokratin i klimatkrisens tid”

Författarna:

• Daniel Lindvall är doktor i sociologi, var huvudsekreterare för 2014 års Demokratiutredning och har skrivit boken “Folkstyret i rädslans tid”,
• Kjell Vowles, doktorand vid Chalmers inom projektet CEFORCED, Center for Studies of Climate Change Denialism, f.d. klimatjournalist, och
• Martin Hultman, ledare för projektet CEFORCED.

Jag utgår från en helsida på DN kultur 2020-02-09 som Lindvall har fått fylla. Den har rubriken:

Därför måste klimatkrisen bekämpas lika kraftfullt som fascismen

(Ingen betalvägg för närvarande.)

Ingressen lyder: Om vi inte hejdar den globala upphettningen hotas fundamenten för vår demokrati. Därför ska klimatkrisen bemötas med samma resoluta handlingsvilja som när fascismen besegrades under andra världskriget.

Lindvall inleder med att beskriva hur tidigare krigshjälten och senare FIAT-chefen Aurelio Peccei tog initiativ till Romklubben, ett sällskap för mångmiljardärer och topp-politiker med målsättningen att förändra världen. Han fortsatte så här:

I Romklubben sattes ett antal utvecklingsforskare ihop tillsammans med dataingenjören Jay Forrester. De genomförde olika datasimuleringar över hur samhällsutvecklingen påverkade planetens resurser och jordens förmåga att ta upp utsläpp. Resultaten publi-cerades 1972 i en tunn bok med titeln ”Tillväxtens gränser”. Simuleringarna visade att den ohämmade tillväxten höll på driva planeten mot en kollaps. Om vi inte satte stopp för utvecklingen väntade ”en okontrollerbar nedgång i både befolkning och mänsklig välfärd”.

Kollapsen har uteblivit ! Läs hur Josh i bilden ovan sammanfattar 50 års utveckling. Den har inneburit stora framsteg på nästan alla fronter!

Undergångsprofetiorna från 70-talet har praktiskt taget alltid visat sig totalt verklighetsfrämmande. Det mest kända exemplet är spådomen om oljans slut, som har upprepats hur många gånger som helst. Men man har alltid hittat mer olja och numera står det klart att olja hela iden nybildas i Jordens inre. Man tar upp olja från så stora djup att inga fossil kan ha funnits där.

Hur skulle spådomarna ha kunnat bli meningsfulla ? “Utvecklingsforskarna” var förmodligen rätt unga akademiker som kallades “forskare” fast man inte kan forska om framtiden. Om den kan man bara gissa. De skulle “beräkna” hur marknaderna för världens alla branscher skulle utvecklas i framtiden. Detta har bara blivit ett gissverk och ett overkligt gissverk, eftersom tillräckligt branschkunnande inte finns på akademierna. Sådant kan det ta en generation att förvärva. Dessutom skulle kunnande och förståelse för tekniska land-vinningar vara nödvändiga.

Ovanpå detta gissverk lade man sedan kvalificerad matematik i “datorsimuleringar”. Men ingen matematik kan göra verklighet av gissningar. Problemen behandlas i posten om “OverShoot Day”.

Larmet om kollaps var falskt ! Spådomarna var inte bara fel, de förutsade en utveckling som gick rakt motsatt mot verkligheten.

“Inte lyckats ta till sig budskapet”

Lindvall skriver: I dag har nästan 50 år gått sedan boken publicerades och det framstår som uppenbart att världen inte har lyckats ta till sig budskapet om riskerna med en tillväxt bort-om planetens gränser. Det har i synnerhet varit svårt för världen att hantera frågan om den globala upphettningen.

När verkligheten har visat att datorsimuleringarna pekade åt fel håll, tror han fortfarande på planetens kollaps. Med religiös övertygelse blundar han för uppenbara fakta.

Det är han själv som “inte lyckats ta till sig budskapet”.

Demokratins förutsättningar

Ett kriterium för en fungerande demokrati är: “att medborgarna har tillgång till tillräcklig information och kunskap för att fatta väl övervägda beslut.” Det betyder först och främst yttrandefrihet och sedan seriösa medier som rätt uppfattar sin uppgift att opartiskt leverera allsidiga nyheter, ge plats åt “båda sidor” samt kritiskt granska makten.

Det gäller inte i Sverige idag. Beträffande klimatet sprider samtliga riksmedia och de flesta lokala media den förvridna bild av verkligheten, som Lindvall argumenterar för. Det sker med en konsekvens och systematik som anstår en fascistisk regim.

Där har vi faran för den svenska demokratin.

Lindvall vill t.o.m. förstärka skrämseln för den obetydliga uppvärmning av ½ till 2 grader som diskuteras genom att kalla den “Upphettning”. Det är inte nyktert, inte seriöst och inte anständigt. Det strider direkt mot det kriterium för fungerande demokrati han formulerade några rader högre upp: medborgarnas behov av “information och kunskap”. D.v.s. information istället för skrämsel.

Världens suicidala ignorans

Boken diskuterar varför världen “inte lyckats hejda den suicidala ignorans som våra utsläpp av växthusgaser utgör. En av de främsta anledningarna är den förnekelsekampanj som den fossila industrin bedriver.” Den preciseras senare till 900 miljoner dollar om året. Så mycket pengar i kampanjande skulle väl märkas, men jag har inte märkt något av det. Har man en sådan siffra, fordras referenser till källorna.

Boken kritiserar Exxon som ville “framhäva osäkerheten i de vetenskapliga slutsatserna”. Det var istället högst ansvarfullt: Osäkerheten står ju kvar efter 30 år. IPCC har inte lyckats bevisa att koldioxid har någon mätbar verkan på klimatet.

All propaganda för “klimatkrisen” bygger på IPCC:s bedömning av datorsimuleringar avseende framtida klimat. De lider av samma svårigheter att spå framtiden som dem boken ”Tillväxtens gränser” baserades på. De kan inte bli bättre än NONSENS.

Fullvuxen naivitet

Initiativtagaren till Romklubben, Aurelio Peccei, hade kämpat mot fascismen för demokrati under kriget. Några av författarna till dess bok ”Tillväxtens gränser” har nu börjat tvivla på demokratins förmåga att ta de drastiska beslut som kampen mot “klimatkrisen” kräver. Så har Jörgen Randers i SvD föreslagit att demokratin skulle “pausas” tills krisen var bemäst-rad. Det kan bara förstås så att en diktatur behövs, fascism eller kommunism. Sådant tvivel bekymrar Lindvall.

Han har en artikel i Expressen 2020-02-07 med rubriken:

Kina visar varför klimatet är chanslöst i en diktatur

Där beskriver han planekonomins tillkortakommanden, vilka jag behandlade i posten: Varför berlinmuren föll. Han framstår som stark supporter av demokratin som system.

Men jag måste fråga mig hur naiva fullvuxna medborgare kan vara ? Han måste vara medveten om att Romklubbens mål är en New World Order, NWO, som innebär planeko-nomi och därmed diktatur, motsatsen till demokrati. Han kan inte ha missat IPCC:s och FN:s mål med “klimatpolitiken”: En “global omfördelning av världens resurser” som skall genomföras med FN som världsregering.

Lindvall säger sig vara tillskyndare av demokrati, men hans överdrivna propagerande för det fiktiva “klimathotet”, leder till diktatur, fascism eller kommunism.

Är han så naiv att han inte förstår det ? Eller förstår han det, och är så aktiv just därför ?

+ – + – + – +

by