Som vanligt sker det utan nyfikna och kunniga frågor och absolut inga motsägande fakta. Som man kan vänta av slipade PR-konsulter får han 12 minuter på kvällen innan en stor-helg, så att det under flera dagar inte finns några tjänstgörande experter eller journalister som kan bemöta honom. I publikens minne står han helt oemotsagd.
Av samma anledning kan jag inte göra ett referat med några invändningar. Det hoppas jag att du som tittar skall kunna bidra med. Ta en titt på inslaget och lägg in en kommentar. Det börjar 53 minuter in i programmet och löper till 1 timme och 5 minuter, 12 minuter.
Rockström lanserar på nyåret en bok: “Jorden – vår planets historia och framtid”. Förordet är skrivet av ingen mindre än Greta Thunberg, som han nu håller goda förbindelser med, sedan hon besökte institutet PIK i Potsdam, där Rockström nu är chef. Då fick hon en genomgång av riktiga forskare. Hon har alltså underrättat sig om “vetenskapen”.
En annan prominent besökare var Angela Merkel, som dock är den enda topp-politiker som han har direkt kontakt med. Det torde vara hennes förtjänst att tyska staten finansierar PIK med 400 anställda för att producera fantasifulla scenarier om en framtid de inte vet något om, men som de ändå kallar “forskning”.
Alltså: Ta en titt och lägg in en kommentar eller två !
Cox, 53, studerade juridik vid Universitetet i Leiden och arbetade senare för en advokat-byrå i Rotterdam, innan han skrev boken som har fungerat som plan för hans klimatprocesser: Revolution Justified: Why Only the Law Can Save Us Now, publicerad 2011. Där hävdar han att domstolarna är världens bästa hopp för att avvärja ytterligare katastrofala klimatskador.
Hans första klimatseger var mot den holländska regeringen 2015 på uppdrag av miljöorga-nisationen Urgenda. Där beordrade domstolen, i den första domen i sitt slag i Nederländer-na, staten att minska utsläppen av koldioxid 25 procent från 1990 års nivåer innan 2021.
Cox har använt klimatavtalet från Paris och Urgenda-segern i sitt mål mot Shell samt i ett framgångsrikt mål i Belgien, där en domstol i juni fastslog att den belgiska regeringen hade brutit mot 58.000 enskilda kärandes mänskliga rättigheter genom att inte vidta adekvata klimatåtgärder.
Att använda domstolarna på detta sätt är nödvändigt när regeringen är ovillig att agera, hävdar Cox. I en konstitutionell demokrati har vi inte bara våra politiska befogenheter – den lagstiftande och verkställande makten – utan vi har också en balanserande makt, som är rättsväsendet.
Han fortsätter:
Konsekvenserna för livet och för välbefinnandet och för din rätt till vatten och mat kommer alla att kränkas för evigt, om vi inte tar itu med detta nu. Det handlar om den mest utbredda kränkningen någonsin. Uppenbarligen känner domstolarna ett mycket starkt behov av att ingripa, när de väl förstår vad problemet är, hur akut problemet är och vad som står på spel.
Centralt i fallet mot Shell var påståendet att företag har ett ansvar att skydda mänskliga rättigheter, även om staten gör lite eller ingenting för att hjälpa. Shell har sagt att det kommer att minska utsläppen från sin egen verksamhet med mer än vad domstolen har beordrat, men att det inte kan hållas ansvarigt för koldioxid som släpps ut från sina produkter, särskilt när regeringar gör lite för att reglera konsumenternas efterfrågan.
En liknande stämning inleddes mot TotalEnergies i januari 2020 i Frankrike. Förra månaden stämde Greenpeace Volkswagen i Tyskland för att avsluta produktionen av bilar med förbränningsmotor och minska de totala utsläppen till 2030. En annan grupp tyska aktivister inledde ett jämförbart mål mot BMW och Daimler i september.
Cox förväntar sig att banker och finansiella myndigheter, såsom Europeiska Centralbanken, kommer att bli nästa mål.
Att finansiera dessa stora CO2-utsläpp är inget som längre kan accepteras, sa han och tillade att hans team också undersökte frågan om styrelseansvar och övervägde mål mot enskilda styrelseledamöter.
Vi måste hålla trycket uppe, så mycket vi kan, för att se till att alla förstår att det finns en laglig skyldighet att agera och vidta konkreta åtgärder för att klimatmålen skall uppnås.
Cox uppskattar att det redan pågår 30 fall av “Urgenda-typ” mot regeringar, inklusive i Irland, Australien och Tyskland.
Cox kallar resultatet av COP26 “baby steps” och han väntar sig inte att kommande COP-möten skall bli bättre.
+ – + – + – +
Potentiellt den största katastrofen någonsin
Media har övertygat Cox att den påhittade, overkliga “klimatkrisen” är på riktigt och han vill rädda världen. Det värsta är att detsamma gäller för dem han möter i domstolarna. Volkswagen, BMW och Daimler agerar hela tiden som om de också tror att “krisen” är på riktigt.
Cox möter således NOLL motstånd i rättegångarna.
Vad skall då naturvetenskapligt okunniga jurister tro.
En förståndig federal domare i Kalifornien sade att klimatfrågan är politik, som inte hör hemma i en domstol. Hur många sådana jurister finns i Europa ?
I “Rättvisans namn” tar Cox nu till maffians metoder: Att skrämma de enskilda personerna i beslutande ställning. Vad kan sedan gå fel ?
Figur 1. Börspriset i Tyskland hittills under december månad
Rekordnoteringen 620 €/MWh för dayahead pris gäller inte bara Tyskland utan även grannländerna Österrike, Tjeckien, Frankrike, Belgien och Danmark liksom elområde SE4 i Sverige. Högsta noteringen blev 500 €/MWh i Schweiz och 492 €/MWh i Polen.
För Skånes del betyder detta över SEK 6 per kWh plus nätkostnad, skatt och moms på alltsammans, vilket torde sluta nära SEK 9/kWh.
Figur 2. Elpriset i Tyskland under året hittills
Från c:a 60 €/MWh i början på året har börspriset under den senaste veckan fem- och sex-faldigats med en topp på 10 ggr. Detta är nivåer som helt enkelt inte kan betalas av många hushåll och företag. Än så länge har priserna bara ackumulerats på räkningar, som inte förfaller till betalning förrän om en dryg månad. Sedan dröjer det ytterligare en eller ett par månader, innan elen stängs av eller kronofogden utlöser konkurs.
Således blir krisen riktigt tydlig först under andra kvartalet.
Riktigt intressant blir det att se vilka elbolag som tecknat så många fastprisavtal att de kommer på obestånd. Vad händer med min el, om mitt elbolag “slår igen” ?
Figur 3. December månads elbehov, effekt från vind- och solel samt börspris
Som synes utlöstes pristoppen av näst intill vindstilla. När det var mörkt levererade vindkraften endast 3 % av behovet. Installerad kapacitet är 64 GW. Och solkraften ger nästan inget på vintern, då effektbehovet är som störst.
Verkligheten mot önskedrömmarna
Figur 3 borde övertyga vilket politiker som helst om att el från vind och sol inte har några fysiska möjligheter att matcha elbehovet. Men ändå fortsätter Ampel-Koalitionen att satsa på just dessa kraftslag med drömmen att väte skall ersätta naturgas i konventionella kraftverk. De tekniska och ekonomiska problemen därmed behandlas i posten: Sverige “går före”. Det lär aldrig bli praktiskt genomförbart.
Under det senaste decenniet har Kina snabbt expanderat sin “gröna” industri för “New Energy Vehicle”, NEV. Men återvinning och skrotning av hundratusentals ton begagnade bilbatterier har blivit en akut fråga på grund av miljöhänsyn.
Tillväxten i Kinas NEV-industri tog fart 2014, då nästan 78 500 NEV-bilar producerades och ungefär 75 000 såldes. I september i år nådde Kinas NEV-registrering 6,78 miljoner, varav 5,52 miljoner är helt elektriska fordon. NEV-branschen förutspår att dess tillväxt kommer att ligga kvar på mer än 40 procent under de kommande fem åren, vilket väcker frågan om hur man bäst hanterar det växande antalet kasserade litiumbatterier.
Branschdata visar att livslängden för litiumbatterier i elfordon i allmänhet är fem till åtta år, och livslängden under garantin är fyra till sex år. Det betyder att tiotusentals elbilsbatterier snart kommer att behöva skrotas eller återvinnas – och miljontals fler är på väg. Enligt de senaste uppgifterna från China Automotive Technology and Research Center nådde den kumulativa utrangeringen av Kinas elbilsbatterier 200.000 ton 2020. Den siffran beräknas stiga till 780.000 ton år 2025.
För närvarande handlas de flesta uttjänta batterier på den oreglerade svarta marknaden, vilket skapar allvarliga miljöproblem. Om sådana batterier inte hanteras på rätt sätt kan de orsaka jord-, luft- och vattenföroreningar.
“Ett 20 grams mobiltelefonbatteri kan förorena en vattenförekomst som motsvarar tre vanligasimbassänger. Om det begravs i marken kan det förorena en kvadratkilometer (100 hektar) mark i cirka 50 år”, säger Wu Feng, professor vid Beijing Institute of Technology. Elbilsbatterier är många gånger större än mobilbatterier.
Enligt Li Yongwang, en kemiteknikexpert i Kina, är föroreningar orsakade av NEV-batterier troligen mycket värre än avgasföroreningarna från bensindrivna fordon.
Det finns idag två olika metoder för att återvinna elbilsbatterier: den ena är att återvinna värdefulla råvaror efter demontering, medan den andra är sekundärt utnyttjande inom andra områden. För närvarande är bilbatterier huvudsakligen uppdelade i två typer: ternära litiumbatterier och litiumjärnfosfatbatterier. Ternära litiumbatterier har ett relativt högt innehåll av sällsynta metaller som nickel, kobolt och mangan, och det är mer värt att återvinna dessa. Huvudingredienserna i litiumjärnfosfatbatterier är litium och järn, som är mindre värda att återvinna. Denna typ av batteri återvinns ofta genom sekundär användning, eftersom dess livslängd är längre.
+ – + – + – +
Norge har gynnat elbilar på flera olika sätt, så där har man mer omfattande erfarenhheter än i Sverige:
Det har etterhvert kommet over 80.000 elbiler på norske veier, og ingen har større markedsandel enn Nissan Leaf. (För år 2021 är siffrorna: 420.000 och 62 % av nyförsäljningen. Mest sålda modeller var 2020 AUDI E-tron, Tesla Model 3 och VW ID3.)
Om usikkerheten knyttet til batteriet kan knyttes til reelle problemer, burde det vært en del tilfeller av batterier som har blitt byttet.
Antakelig byttes eller repareres det verden over færre enn fem batteripakker på garanti i året, anslår Nissan Europes prosjektdirektør for batteri- og energitjenester, Francisco Carranza Sierra i et intervju med Teknisk Ukeblad.
For å sette det i perspektiv: Nissan annonserte at de hadde solgt 200.000 Leaf per desember i fjor. Om vi legger til grunn at tallet i snitt er fem saker i året frem til da, har 0,012 prosent av alle bilene fått nytt batteri eller reparasjoner.
Dette rimer greit med opplysninger Nissan kom med i fjor. Her var påstanden at etter 35.000 solgte biler i Europa, var tre batterier byttet ut. Færre enn 0,1 prosent.
Batteriet har lengre levetid enn bilen
– Så langt er vi ganske sikre på at batteriet kommer til å vare lengre enn bilen. Vi kommer til å kunne gjenbruke batteriet etter bilens levetid, og gjenbruke disse batteripakkene til stasjonær bruk, sier han.
Altså forventer Nissan på sikt å kunne ta batterier fra biler som er klare for høggern, og bruke dem til energilagring.
Än så länge betyder det bara att atomklyvningen initierats. Sedan stegas effekten långsamt upp, så att anslutning till nätet beräknas ske i januari och full effekt om 1.600 MW nås till sommaren.
På ön Olkiluoto byggde ASEA-Atom två reaktorer, som togs i drift 1979 respektive 1982. Byggandet av den nya tredje reaktorn påbörjades 2005 av ett Areva-Siemens consortium. Den är av en ny typ, PWR, Pressure Water Reaktor, och planerades för start 2009. Olika komplikationer har orsakat förseningar, så att den först nu kunnat startas.
Några reflektioner kring klimatfrågan. I FN:s regi har domedagen annonserats ligga förfärande nära i tiden. Redan 1972 hade vi bara tio år på oss, att undvika katastrofen. Tio år ligger fast, men som turligt nog är året då allt är försent flexibelt. Det har flyttat med.
Taktiken har varit att skrämma människorna till att underordna sig makten. Obehagligt effektivt både när man tänker på vilket grepp klimatet fått om världspolitiken, men också gett ungdomsgenerationen klimatångest.
Kravet att ha mer än en tanke i taget verkar oöverkomligt. Perspektiv och proportioner saknas helt. Vem som helst måste väl känna ångest om man är säker på att vi måste bli fria från fossila koldioxidutsläpp till 2050, när allt pekar på att världen då fortfarande använder åttio procent kol, olja och gas. Det ska då bytas mot vind- och solkraft, som nu utgör ett par procent av den globala energianvändningen. Det är så inpiskat att Nobelpristagaren i fysik Klaus Hasselmann i TV-intervju säger att det är möjligt. Häpnadsväckande.
Man må skrämma folket, men panik är ingen bra grund för politik med syfte att förändra världen. Om vi tittar på vad som hänt hittills är det inte mycket i förhållande till betinget. Grupptänkandet är utbrett och drivna politiker i den rika världen vill framstå som kraftfulla när de petar med åtgärder som inte kan ge någon observerbar klimat effekt, men biljoner dräneras från folkhushållet.
Politikens verktygslåda är beskattning och subventioner. De öser subventioner på dyra lyxprojekt som elbilar, vind- och solkraft och diverse annat smått och gott. Att skambelägga vanligt folks mat- och resvanor ligger högt på agendan. FN säger att trots allt detta det senaste decenniet finns ingen mätbar effekt.
Går vi till det faktiska underlaget som beskriver det vetenskapliga läget inför klimatkonferensen i Glasgow ser det snarast ut som om IPCC börjar “pudla”. Larmet anpassas diskret till verkligheten, även om sammanfattningen för beslutsfattare fortfarande inte vill släppa fram det.
Många års observationer i verkligheten visar att koldioxidens klimatpåverkan är dramatiskt överdriven. Mätt med satellit är långsiktig trend ca 0,15 gr C /decennium, alltså en dryg grad till 2100. Under sju år, 2015-2021, visar fyra oberoende satellitmätningar ingen ökad global temperatur. Havsnivån stiger med stadiga 1,8 mm / år, alltså 15 cm till 2100. Det kan mänskligheten klara om vi flyttar fokus till att anpassa oss istället för att spendera biljoner på tron, att vi kan kontrollera planetens temperatur på tiondels grad till en temperatur vi fått för oss är Jordens optimala. Det är bara i IPCC:s datormodelleringar som uppvärmningen går fortare men då måste konstgreppet tillgripas med förstärkning från vattenånga.
Modelltrenderna är två till tre gånger större än verkligheten och det är ju ändå den som gäller.
Figur 1. Genomsnittliga terminspriser på el för 2021-12-06
Priser i €/MWh enligt Institute for Energy Research, IER. Med ljusare blått indikeras länder med priser lägre än 250 €/MWh.
Det är förvånande att Schweiz ståtar med det allra högsta priset och att Frankrike kommer därefter med 17 € högre pris än Tyskland. Med all sin kärnkraft borde Frankrike vara okänsligt för väder-elens svajningar. Spanien och Portugal har de lägsta priserna.
Dessa priser är 5 à 10 ggr så höga som de normala priserna från tiden innan expansionen av de “förnybara” kraftslagen sol och vind, vilka ju har bränslet “gratis”. Och vi får ständigt höra att de levererar “billigare el” än de de fossila alternativen och kärnkraft. Den offentliga debatten har drivits av önsketänkande, som gjorts möjligt av okunskap och bristande logik.
Värdelöst resultat
IER konstaterar: President Biden och hans klimatsändebud, John Kerry, tror att de fick ett bra miljöavtal vid COP26 och kommer att kunna förbättra det vid nästa toppmöte. Men den ställning som intagits av Indien, Japan, Kina och Sydafrika visar tydligt att avtalet i grunden är värdelöst.
Icke desto mindre kommer de två att fortsätta att påtvinga den amerikanska allmänheten en politik för NetZero, som höjer energipriserna, så som visats de senaste 10+ månaderna.
Indien prioriterar levnadsstandard
Vid ett möte organiserat av International Energy Agency, IEA, i april kallade Indiens energiminister Raj Kumar Singh mantrat “NetZero år 2050” som drivits av EU och USA för “en paj i himlen . . . vi har 800 miljoner människor som inte har tillgång till el. Man kan inte säga att de måste gå till noll, de har rätt att utvecklas, de vill bygga skyskrapor och ha en högre levnadsstandard, vi kan inte stoppa det.”
Indien har 10 procent av världens kolreserver och genererar över 70 procent av sin el från kol. Dess installerade kapacitet för fossilfri el (exklusive kärnkraft) ligger för närvaran-de på 38,3 procent, bestående av 149,56 gigawatt vattenkraft, vind, sol och andra förnybara kraftslag, med ett mål för förnybar energi på 450 gigawatt år 2030. Indiens kapacitet av fossil el är över 50 procent högre – 234 gigawatt. Men i takt med att förnybar el expanderar har Indien allt oftare behövt begränsa dess effekt för att säkerställa nätets stabilitet. En studie utförd av Solar Energy Corporation of India förutsåg att med 450 gigawatt förnybar energi 2030, skulle man behöva reducera solenergin nästan 50 procent, för att hålla nätet stabilt.
Japan prioriterar “energy security”
Source: Bloomberg
Figur 2. Utvecklingen av Japans energimix
Vi ser hur kärnkraften plötsligt försvunnit efter Fukushima. Därmed har totala elproduktionen minskat med 20 %, vilket de tycks ha klarat.
Vid COP26 gick Japan med på att “fasa ned” kol och minska utsläppen av koldioxid.
Men man håller redan på att ändra sig, eftersom Japan förlitar sig på import för nästan 90 procent av sin energi. Nationen stod inför energiunderskott förra året, vilket väckte rädsla för strömavbrott. Det vill man undvika i vinter och i framtiden, särskilt när priserna stiger, delvis på grund av världens minskade investeringar i fossila bränslen. Japan har varit långsamt med att göra några konkreta åtaganden att fasa ut kol på kort sikt och har finansierat kolkraftverk utomlands. Japan får för närvarande 30 procent av sin el från kol.
Japans strategiska energiplan säger att “ingen kompromiss är acceptabel för att säkerställa energisäkerhet. Det är en nations skyldighet att säkra nödvändiga resurser.”
Den senaste strategin kräver att andelen olja och naturgas som produceras antingen inhemskt eller under kontroll av japanska företag utomlands ska öka från 34,7 procent räkenskapsåret 2019 till mer än 60 procent 2040. Japanerna menar allvar med energisäkerhet.
Kina ökar produktionen av kol
Trots att Kina vid COP26 håller fast vid sitt klimatlöfte om “Net Zero” kol senast 2060, har landet lättat på ansträngningarna att minska koldioxidutsläppen och beordrat kolgruvor att öka produktionen, för att klara av en elkris, som orsakats av extremt väder, stigande efterfrågan på energi trots strikta begränsningar för användningen av kol. I september blev företagen tillsagda att begränsa sin energiförbrukning, för att minska behovet av ström och elen bröts också till vissa hem.
Energikrisen, tillsammans med stigande råvarukostnader, resulterade i en kraftig nedgång i industriproduktionen för september och oktober. Kina, som förbrukar över hälften av världens kol och är den största utsläpparen av koldioxid, satte ett nytt dagligt rekord för kolproduktion i mitten av november.
Kina har 13 procent av världens kolreserver och genererar över 60 procent av sin el från kol. Kinas flotta av kolkraftverk är redan den största på planeten och den växer. År 2020 ökade Kinas kolkraft med netto 19 gigawatt (nya anläggningar minus nedläggningar), vilket förde upp kapaciteten till 1.080 gigawatt. Kinas befintliga kolkraft representerar något mer än hälften av världens koleldade kapacitet (2.115 gigawatt). Den är lika stor som hela USA:s elförsörjning (naturgas, kol, olja, kärnkraft och förnybar energi), som totalt uppgår till cirka 1.100 gigawatt.
Den amerikanska kolkraften uppgår till 217 gigawatt, vilket gör Kinas kolkraft mer än fem gånger så stor som den amerikanska. Kina har också 247 gigawatt kolkraft (478 kraftverksblock) under utveckling (projekt under byggnad, godkända eller planerade). För att Kina ska nå sitt mål för Net Zero 2060, kommer det att krävas investeringar i förnybar energi på så mycket som 2 miljarder dollar per år fram till 2060. Det är mer än en tredubbling av nuvarande takt.
Enligt Kinas premiärminister Li Keqiang kan Kina inte lätt avveckla kol, förrän det har tillräckligt med andra alternativ för pålitlig kraft. Han antydde att ett löfte om att begränsa landets koldioxidutsläpp till 2030 skulle kunna rivas upp.
Sydafrika kräver US $ 27 miljarder för att byta bort kolet
Sydafrika får mer än 80 procent av sin el och nästan en femtedel av sina flytande bränslen från kol. Det är en av de 10 främsta kolproducenterna i världen och har spenderat motsvarande 6 procent av sin årliga bruttonationalprodukt på två enorma koleldade kraftverk, som kommer att tas i drift de närmaste åren.
Det är det mest kolberoende landet i G 20 gruppen av stora ekonomier. Sydafrika är villigt att hjälpa till att uppnå målen för COP26 – förutsatt att rika länder, tillsammans med internationella utvecklingsbanker, betalar över 400 miljarder rand (26,6 miljarder USD) för att omvandla sitt kraftsystem. Vid COP26 sa USA, Tyskland, Frankrike, Storbritannien och EU att de skulle mobilisera 8,5 miljarder dollar under de kommande tre till fem åren, för att hjälpa Sydafrika att byta bort kol genom att ersätta kolkraftverk med förnybar energi och hitta nya försörjningsmöjligheter för gruvsamhällen.
Men det är inte tillräckligt med pengar, för att omvandla elsystemet ensi ett land – Sydafrika – från kolkraft till förnybar energi.
Financial Times visar NOAA:s prognos för 14/12 samt noterad extrem nederbörd
Man har fått upp till 200 mm på lite mer än 24 timmar, vilket utlöst skred av lera, som har tvingat folk på flykt. Nederbörden i öster har lämnat Sierra Nevada snötäckt. Bäckar och åar kommer att fyllas med vatten till våren.
Officiellt betecknar sig staten Kalifornien fortfarande som drabbad av svår torka.
Figur 1. Prisutvecklingen på göt av magnesium från Kina
Produktion av magnesium är mycket energikrävande. Efter omfattande översvämningar som hindrat en del av kolbrytningen och ovanligt kallt väder med ökade behov av uppvärmning har Kina råkat in i en energikris. Den har bl.a. tvingat fram en minskning av produktionen av magnesium.
Då Kina nu står för 85 % av världens produktion enligt United States Geological Survey (USGS), återspeglas detta tydligt i prisutvecklingen.
Krisen framgår av en prishöjning på ett år från US$ 2.000 per ton till 10.000 kortfristigt och numera c:a 7.000.
Nödvändig för legeringar med aluminium
Magnesium är en nödvändig del i legeringar av aluminium för att ge styvhet och styrka. Under kriget behövdes sådana legeringar i USA:s produktion av flygplan. Företaget Dow Chemical byggde en anläggning i Texas för att utvinna magnesium ur havsvatten. Under 80 år stod den för den största produktionen i världen. USA stod då för halva världsproduktio-nen. Men 1998 drabbades Dows anläggning av en tropisk storm, som ödelade stora delar av den. Den återuppbyggdes inte.
Det skedde samtidigt som efterfrågan började stiga dramatiskt. De berodde bl.a. på att bilindustrin blev tvingad att minska utsläppen, vilket krävde lättare konstruktioner. Dessa blev möjliga genom att byta ut stål mot aluminiumlegeringar.
Figur 2. Kinas produktion av magnesium
Pilen markerar nedläggningen av Dow Chemicals produktion i USA. Kina utnyttjade sitt billiga kol och låga löner för att konkurrera ut andra producenter. I USA finns numera bara en anläggning i Utah.
Figur 3. Den anläggning “U.S. Magnesium” driver i närheten av Salt Lake City, Utah
Den svarar för nära 5 % av väldens produktion. Norsk Hydro lade ner sin produktion i Norge år 2001 och den i Quebec, Kanada, 2006. Frankrikes Pechiney lade ner 2002. Nu återstår små anläggningar i Kazakhstan, Israel, Brasilien, Turkiet och Ukraina. Kinas dominans är överväldigande.
EU:s beroende av Kina är 95 %
Hela industribranscher är beroende av tillgång på magnesium, främst bilindustrin. Dagens bilar kan inte produceras utan magnesium.
Vad som står på spel är nedstängning av stora delar av EU:s bilindustri, när Kina drar ner leveranserna.
DET är ett reellt problem, som EU borde ägna uppmärksamhet åt INNAN industrierna stannat och hundratusentals arbetare blivit arbetslösa !
by 
