Nu går solen ner för detta år, men vi vet att den går upp för 2023
Vad månde det nya året kunna bringa oss?
Halten CO₂ i luften börjar minska. Mauna Loa har visat en antydan.
Utsläppen av CO₂ ökar mer än förr.Kina o Indien bygger allt fler kolkraftverk.
Kan det öppna ögonen på väljarna, så att “klimatkrisen” pyser ihop ?
Bristande lönsamhet för vindkraft, så att utbyggnaden upphör.
Blir det sen snålt med pengar till underhåll, så att möllor kommer att stå still ?
Kilometerskatt införs för elbilar, så att nyförsäljningen upphör.
Kan det sen finnas någon marknad för elbilsbatterier ? Fast batterifabrikerna läggs nog inte ner förrän 2025.
Rimligen borde det bli tvärstopp på pengarullningen för de “fossilfria” stolle-projekten, men jag tror de rullar på ytterligare några år. De demokratiska kvarnarna mal mycket långsamt.
Vad tror du faktiskt kommer att hända ? Skriv en kommentar !
Qatars regering, som är rik, tycks ha gjort sig skyldig till att “köpa” ledamöter invalda i Europaparlamentet och kanske till och med tjänstemän från EU-kommissionen, för att främja Qatars image eller intressen. Det är väldigt fult, och tiotusentals journalister och politiker är indignerade med fördömanden och hot.
Mr. Jeremy Grantham är en miljardär, anglo-amerikansk finansman, beundrare av IPCC och Greta Thunberg. Han är en av grundarna till “Grantham, Mayo, & van Otterloo” (GMO) i Boston, som uppskattningsvis förvaltar tillgångar på mer än 100 miljarder euro. Han grundade också stiftelsen the Grantham Centre for Sustainable Futures för miljö-skydd. Denna har generöst finansierat välrenommerade universitet (Imperial College London, London School of Economics) och mäktiga miljöorganisationer (Greenpeace, Sierra Club, WWF) och skryter med det. Han går längre, och förespråkar att köpa politiker.
Den 27 mars 2019, i Köpenhamn, höll Grantham en konferens om klimatet för en för-samling av bankirer, mycket respektabla sådana som alla danska bankirer. Han förklarade för dem att investeringar i förnybar energi, påtvingade och subventionerade av regeringar, var särskilt lönsamma (man kan vara militant och bekymrad över avkastningen). Och han uppmanade dem att följa hans exempel med dessa ord:
“Vad ska man göra, säger du? Man måste påverka sina politiker – satsa på val, och köpa politiker. Jag är glad att kunna säga att vi gör det metodiskt på Grantham Foundation – bara gröna politiker. »
Det finns åtminstone tre skillnader mellan korruption enligt Mr. Grantham och enligt Qatars regering.
Den första är att Mr. Granthams korruption är beundransvärd. Han gör ingen hemlighet av sina köp av politiker. Han skryter om det. Han uppger dem som exempel. Och han gör det på offentliga konferenser, mitt på ljusa dagen. Om hyckleri är lastens hyllning till dygden, som La Rochefoucauld säger, är Mr. Grantham absolut ingen hycklare. Däremot ägnar sig representanterna för Qatar åt skamlig korruption. I mörkret kör de omkring på gatorna i Bryssel med resväskor fulla med sedlar. De förnekar sina handlingar, även när de blir tagna på bar gärning. De verkar skämmas.
En andra skillnad är att herr Granthams klimatkorruption är helt accepterad av bankirer, media och den allmänna opinionen, medan qatarisk korruption väcker enhällig och stark indignation i samma media (förutom kanske bland samma bankirer, som knappast dyker upp).
Hur förklarar man denna dubbelmoral? Anledningen kan vara att media snarare dömer gärningsmän än handlingar. I Mr Granthams förvirring ser de en snäll klimatförespråkare och de blundar för förvirringen. I Qatars korruption ser de en ond mellanösternautokrat, och de fördömer modigt korruption. En cyniker (inte vi) skulle tro att klimatfinansiärerna har felinformerat så mycket att de har vunnit över allmänheten, medan qatarerna inte (eller ännu inte) har gjort tillräckligt för att uppnå detta resultat. Som vår gode Lafontaine säger mer eller mindre: beroende på om du är mäktig eller eländig kommer pressens bedömningar att göra dig vit eller svart.
Den tredje skillnaden är att qatarisk korruption är statlig och klassisk, medan klimatkorruptionen är privat och modern. Företeelsen att land A betalar politiska eller journalistiska medborgare i ett mer eller mindre konkurrerande land B, är lika gammal som världen. Under 1800-talet gjorde Storbritannien det på ett systematiskt sätt, med hjälp av det som kallades “Saint Georges kavalleri”, engelska guldmynt med en bild av helgonet till häst. Tsarryssland var inget undantag. Qatar är därför en del av en banal tradition, och förmodligen av begränsad betydelse.
Den korruption som utövas och förespråkas av Mr. Grantham är modern. Den är ett verk av privata grupper som drivs av ideologi och/eller intresse. Det är en form av fullän-dad och mångfaldig lobbying. Den agerar inte direkt, utan indirekt. Den riktar sig inte till ledare, utan till opinionen i allmänhet. Den riktar sig inte i första hand till elitens plånbok, utan med information (desinformation) till institutioner. Det är mer subtilt och därför mer effektivt. Naturligtvis är Mr. Grantham inte ett isolerat fall, utan toppen av ett isberg. Miljardären gillar att dra åt svångremmar, sin egen och ännu hellre andras.
Så har till exempel korsfararna i kampen mot CO₂ precis vunnit en stor seger på MEDEF: den franska arbetsgivarorganisationen, som nu officiellt rekommenderar att ersätta cheferna för våra företag i enlighet med deras engagemang för klimatkampen. Ni gör mer för klimatet, vi vill att era bolagsstämmor ska instämma. Det där ser djävulskt ut som korruption. Summorna det handlar om är betydande och de gör Qatars drickspengar futtiga.
USA: Hundratals köldrekord, varav 76 historiska rekord enligt NOAA de senaste 30 dagarna. I Wyoming uppmättes – 41º C. Officiellt 72 döda med 28 bara i Buffalo. Två miljoner hem utan ström. Butiker plundras.
Kanada: Fler än 100 lokala köldrekord med – 48,2º C i Hendrickson Creek, Alberta. Vancouver noterar mest snö i december sedan 2008 med 24 cm.
Mexico City: Snöfall för tredje gången sedan 12/1 1967 och 5/3 1940.
Japan: Utbrett snöoväder med drivor upp till 3 meter, minst 20 döda.
Kina: Minusgrader och upp till 20 cm snö i flera provinser i sydväst: Yunnan, Hunan och Guizhou.
Saudiarabien: Minusgrader och snö täcker regionen Al-Lawz i provinsen Tabuk.
Ovanstående är bara några stickprov på den allmänna nedkylning som nu härskar över norra halvklotet.
BBC: Katter dödar fler fåglar än vindkraftverk. Och de har rätt.
Duggan Flanakin, Director of Policy Research at the Committee For A Constructive Tomorrow. Han har skrivit en krönika om påfrestningarna på miljön av en kommande “NetZero”. Jag gör en enkel översättning:
(Miljökostnaderna för vind- och solkraft vid NetZero)
Men till skillnad från katter, konstaterar den brittiske journalisten Matt Ridley, över hela världen dör de största och mest sällsynta örnarna och gamarna i betydande antal till följd av vindkraftverk. — kilstjärtsörnar i Australien, Verreauxs örnar i Sydafrika, havsörnar i Norge samt vithövdade och kungsörnar i USA.
Ridley noterar att en vindkraftpark med 32 turbiner i Spanien dödar en gam var tredje dag – vilket decimerar sällsynta populationer av griffon, cincerous, skäggiga och egyptiska gamar. I Kaliforniens Altamont Pass dödar vindkraftverk över 1 000 rovfåglar varje år. Ett norskt vindkraftverk har minskat antalet havsörnsrevir på ön Smola från tretton till bara fem – vilket gör lokal utrotning till en reell möjlighet.
En studie från 2018 i Indiens västra Ghats fann att vindkraftsparker i områden som är rika på biologisk mångfald kan ha mycket djupa ekologiska konsekvenser. Vindkraftsparker minskar antalet och aktiviteten hos rovfåglar, fann studien, och detta ökar i sin tur tätheten, liksom beteendet och fysiologin hos ryggradsdjur som ödlor.
U.S. Geological Survey medger att vindkraftverk också dödar många fladdermöss – upp till en miljon om året bara i Nordamerika. Varje tysk turbin, rapporterar Ridley, dödar 35 fladdermöss i månaden.
Men det är inte bara turbinbladen som är mördare. Utrotningshotade nordatlantiska rätvalar (färre än 350 kvar) står inför nästan utrotning från havsbaserade vindkraftverk längs USA:s nordöstra kust. Liksom andra däggdjur, som människor, är valar känsliga för det kusliga ljudet som genereras av snurrande turbinblad. För att undvika bullret kan valarna mycket väl tvingas bort från sina historiska migrationsvägar till en livlig sjöfartsled, vilket ökar risken för kollisioner med dagens gigantiska fartyg.
Bureau of Ocean Energy Management (BOEM) hävdar att vindprojekten är kompatibla med den federala “zero kill”-standarden för dessa valar. I oktober släppte BOEM ett utkast till strategi, för att skydda rätvalen från havsbaserad vindkraft – men med gigantiska turbiner som redan är godkända för havet i flera östkuststater, är varje “strategi” som just börjat utvecklas idag som att stänga ladugårdsdörren sedan hästarna sprungit ut på prärien.
Under kommentarsperioden, som just avslutades, citerade en koalition av grupper för allmänintresset dokumentation om att de massiva turbinerna skulle generera bullernivåer långt över nivån 120 decibel för undervattensljud som National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) har bestämt är den maximala säkra nivån.
Enbart Virginia Wind-projektet, sade koalitionens talesman H. Sterling Burnett, “skulle skapa en 12 000 kvadratkilometer stor cirkel av farligt buller som nästan säkert skulle tvinga ut rätvalarna från sina historiska migrationsvägar och in i en av de mest trafikerade farle-derna i världen.”
Fåglar, fladdermöss och valar – och även människor är offer för Net Zero. En ny rapport från Australiens Clean Energy Council, varnar för växande bevis som kopplar “förnybar” energi till modernt slaveri. Rådet har efterlyst mer lokal produktion och tillverkning av förnybar energi och ett “ursprungscertifikat” för att motverka oro över slavarbete vid utvinning av mineraler och tillverkning i Kina, Afrika och Sydamerika.
Mycket av oron över slavarbete har fokuserat på kongolesiska barn (så unga som sju år) i koboltgruvor och på uigurer och kazaker som tvingats arbeta i Kinas kiselindustri. Kobolt är viktigt för gigantiska batterier, medan kisel används i solpaneler.
Men i Ecuadors Amazon-region har den snabba tillväxten i efterfrågan på balsaträ, som används i vindkraftsvingar, gjort att arbetare utsätts för undermåliga arbetsvillkor, inklusive betalningar i alkohol och droger. Efterfrågan på balsaträ har ökat avskogningen av Amazonas och påverkat markrättigheterna för Perus ursprungsbefolkningar, vilket har lagt förolämpning ovanpå deras skada.
Vad hände med skyddet för miljön? Skydda utrotningshotade arter? Försvara mänskliga rättigheter? Förespråkare för den “stora återställningen” (eller Net Zero) svarar aldrig på dessa frågor. De upprepar bara mantrat att “himlen faller ner” och kräver att vi överger våra fordon, avslutar århundraden av familjejordbruk och äter insekter och larver istället för kött och potatis.
Kanske skulle dessa till synes löjliga samhällsförändringar vara värda uppoffringarna om bara lösningen – avskaffande av nästan alla energikällor förutom intermittent vind och sol – faktiskt skulle förbättra kvaliteten på människors liv över tiden. Kanske. [Har du någonsin ätit en bugburgare?]
Och det är cruxet. En ny studie av Manhattan Contrarians grundare Francis Menton förklarar att planerna för Net Zero nästan helt bygger på vindkraftverk och solpaneler. De kommer också att kräva massiv lagring av reservenergi för att fylla ut luckorna när solen inte skiner och vinden inte blåser. Annars kommer samhället ofta att få utstå långa ström-avbrott som kommer att orsaka förödelse med nästan alla aspekter av mänskligt liv.
Varken regeringar eller Net Zero-förespråkare, säger Menton, kan peka på något pilotprojekt som visar hur eller ens om systemet de har beordrat kan fungera eller hur mycket det kommer att kosta. Utan ett mirakel, funderar han, kommer ingen lämplig lagringsteknik att vara genomförbar, än mindre till en överkomlig kostnad, någonstans nära måldatumen 2035 eller 2050.
Idag förutser ingen regerings planer att kapaciteten för energilagrings år 2035 ska vara högre än 0,1 % till 0,2 % av den mängd som behövs för att hålla lamporna tända. Den beräknade kostnaden för att nå fullt lagringsbehov kan vara lika hög som ett lands hela årliga bruttonationalprodukt under de mest optimistiska antagandena – och upp till 15 gånger den årliga BNP i värsta fall.
Menton liknar Net Zero-förespråkare med någon som hoppar ut ur ett flygplan utan fallskärm, och förväntar sig att en kommer att uppfinnas, levereras (i luften) och fastspännas innan han träffar marken.
Slutsatsen är uppenbar: Antingen leds världen av dårar, eller så finns det en annan agenda bakom Net Zero.
Hela nationer har röstat för Net Zero-agendan, givit dess förespråkare nästan absolut makt, och ödmjukt gått med på att inte ifrågasätta deras visdom.
Erling Strand påstår den 19/12 i en replik på min insändare 14/12 att det är ”ett osmakligt spel” när jag ställer S- och Mp-politiker till ansvar för det kraschade svenska elsystemet.
Ja ES, det är verkligen osmakligt, dels att dessa ryggradslösa S- och Mp-politiker inte står för sina katastrofala beslut, dels att föra en historieskrivning likt den ES själv bedriver.
Hans historieskrivning börjar av någon anledning år 2016, vilket är ett antal år för sent. Effektskatt på knappt 3 öre per kWh för kärnkraft infördes av S-regeringen år 2000. 2006 var det dags för nästa S-märkta höjning, nu till 5 öre. En Alliansregering höjde med ett öre 2008. En avgörande käftsmäll för kärnkraften delades ut i och med energiuppgörelsen 2014 mellan sossar och miljöpartister. Talröret Åsa Romson lovade i samband med överenskom-melsen att flera reaktorer blir tvungna att stänga under mandatperioden. Vattenfall ställde då in sina planer på att bygga två nya reaktorer vid Ringhals. 2015 höjde S- och MP-regeringen effektskatten till drygt 7 öre.
Vattenfalls chef varnade för att flera reaktorer som en direkt följd skulle tvingas stänga. MP:s energipolitiska talrör Lise Nordin har senare bekräftat att man också bytte ut styrel-seledamöter i Vattenfall mot fler kärnkraftsmotståndare. Även Oskarshamn beslutar 2015 att stänga två reaktorer på grund av den höjda effektskatten.
Flera myndigheter och organisationer sågade uppgörelsen och varnade för att den förda politiken skulle skapa en ohållbar situation med effektbrist och höga elpriser. Ingen kan påstå att man inte kunde förutse dagens katastrofala situation för vår elförsörjning! Så sent som i november 2021 sa trots detta S-ledaren Magdalena Andersson att kärnkraft var inget att ha! Nu är det förstås annat ljud i skällan, men efter åtta års nedmontering av ett av världens mest stabila elsystem har varken hon, övriga socialdemokrater eller miljöpartister ett uns trovärdighet kvar.
Samma dag (19/12) klagar signaturen Olle Nilsson över att två kärnreaktorer står stilla efter driftstopp. Vad han inte tycks inse är att före det S/MP-märkta sabotaget innehöll elsystemet 12 reaktorer. Detta innebar redundans i systemet, och effekten av att några reaktorer stod still märktes knappast. När nu hälften av reaktorerna är avstängda i förtid borde det vara lätt att inse att systemet blir ansträngt vid minsta störning. Att sedan hålla den två månader gamla regeringen ansvarig för följderna av vad S/MP-regeringen ställde till under 8 år är bara löjeväckande.
Jag upprepar mina tidigare framförda krav: tillsätt en haverikommission som undersöker hur det gick till när 4 fullt fungerande reaktorer ersattes av osäker vind-el, och ställ de ansvariga för sabotaget mot vårt tidigare så stabila elsystem till personligt ansvar!
Jag minns när det på 70-talet var så kallt att man kunde promenera över till Helsingör. Att Skåne nyligen hade minus 11 grader och samtidigt vindstilla var ingen överraskning. Det är en del av vårt naturliga klimat, vilket vi vetat om, vi som minns och kollat fakta.
Och det kan vara vindstilla samtidigt i hela Europa, googla: vindstilla europa ural. Då ger vindkraftverken ingen el, vare sig de är 100, 1 000 eller 10 000.
Visst är det beklagligt att den nya regeringen inte lyckas betala ut stöd snabbt till dem som drabbats av de absurda elpriserna. Men inser du som klagar ditt eget ansvar?
Har du röstat på dem som ställt till med eländet, S, Mp, V, eller C? De som med berått mod avvecklat ett av världens mest effektiva elsystem med pålitlig el till låga priser. De som trots decennier av varningar ändå stängde fullt fungerande kärnkraftverk utan annan ersättning än opålitlig vindkraft. De som till energiminister utsåg personer utan förståelse för skillnaden mellan ”energi” och ”effekt”: Ygeman, Strandhäll och Farmanbar.
Betänk: Det är aldrig Kalles fel att Kalle gör misstag på jobbet. Det är alltid chefens fel som satt Kalle på ett jobb han inte haft tillräcklig utbildning eller instruktioner för. Det är inte de inkompetenta ministrarnas fel att de inte klarat jobbet.
Ytterst är ansvaret ditt, som röstat på partier med så verklighetsfrämmande program. Du har missförstått vitsen med demokratin: Den innebär att du skall byta parti, när ditt gamla parti tappat kompassriktningen. Det händer nog alla partier från tid till annan.
Ett fotbollslag håller du på i vått och torrt, i motgång så väl som medgång. För känslan av kamratskap. Men politik handlar inte om kamratskap, Den handlar om resultat. Tänk på det nästa gång du röstar!
STURE ÅSTRÖM
+ – + – + – +
Jag känner mig hedrad
Det är naturligtvis en heder att få ett manus infört på papper. Denna gång känner jag mig särskilt hedrad, eftersom redaktören väntat med införandet nästan två veckor. Jag ser det som en uppskattning av budskapets vikt varför han sparat det till en avslutning av den hetsiga debatten om uteblivna stödpengar för de höga elpriserna. I_nläggen därom har varit många mest varje dag.
Jag fick en anledning att titta i arkivet och hittade ett insändarmanus, som illustrerar den bottenlösa inkompetensen hos SVT. Jag har sänt det till något dussin lokaltidningar, men inte noterat om och var det eventuellt blivit infört.
Erika Bjerström “gjorde bort sig totalt” redan då, men är kvar på SVT och behandlas där som “expert” på “klimatet”. Det är snart TIO ÅR sedan. Jag vill påminna om det:
+ – + – + – +
Klimatkaos i SVT
I programmet Korrespondenterna den 7/5 gjorde SVT:s klimatreporter Erika Bjerström en ambitiös insats, för att hos oss tittare inympa en moralisk skuldkänsla för våra utsläpp av koldioxid, så att vi skulle bli villiga till uppoffringar för att rädda planeten. Hon visade följderna av översvämningar och förlust av mark till havet i Vietnam, ett av de värst drabbade områdena.
Hon inleder med: Det största hotet mot mänskligheten är havsnivåhöjningarna. Hon fort-sätter med flera påståenden som får en uppmärksam lyssnare att undra: polarisarna smälter och havsvattnets salt tränger 8 kilometer in i landet. Allt som en följd av bara 0,8 graders uppvärmning. ”Forskarna” förutser en höjning av 4 grader vid nästa sekelskifte och då kan havet stiga 4 meter eller mer.
Men polarisarna växer. I Arktis nådde havsisen den 15 mars sitt årsmaximum. Den var då större än sex av de senaste åtta åren, vilket fortfarande gällde den 9/5 enligt Danmarks Meteorologiske Institut DMI. Runt Antarktis var isen i september större än någonsin uppmätt.
”Polarisarna smälter” är en osann skröna, vilket en kompetent reporter kan kolla med ett par musklick.
Ännu enklare når man insikten att 11 cm högre havsnivå inte kan sprida salt 8 kilometer inåt landet. Även havsvatten rinner som bekant bara utför. Inåt landet flyter det bara när grundvattnets nivå sjunker under havets. Något som händer just om man pumpar upp för mycket grundvatten.
Nu förstår man lätt problemen med havsnivån. Chefen för den meteorologiska myndigheten hänvisar till floden Mekongs delta, där storstaden Ho Chi Minh City, mera känd som Saigon, ligger omgiven av mycket bördiga marker, som gjort Vietnam till världens största exportör av ris. Marken består alltså av flodslam. Det sjunker ihop, när grundvattnets nivå sänks.
Enligt USA:s NOAA, National Oceanic and Atmospheric Administration, finns i Vietnam två internationella mätstationer för havets nivå, en i norr utanför Haiphong, som sedan 60-talet visar en stigande trend på 2,2 mm per år, och en i söder vid Quinhon, som visar en sjunkande trend på 1,3 mm per år. Detta kan en seriös reporter ta reda på inom tio minuter.
Vietnams problem är självförvållade.
Flera gånger refererar Bjerström till en stigning av den globala temperaturen med 4 grader med åtföljande höjning av haven med flera meter. De siffrorna gäller endast i de ”klimatmodeller” som IPCC lekt fram i sina datorer. Före jul fick FN:s generalsekreterare ett brev från 125 distingerade forskare, som påpekade att temperaturen inte stigit de senaste 17 åren, vilket gör modellerna värdelösa. De är fantasi, inte seriös forskning.
Programmet är en bekräftelse på att man inte kan tro på något av det som SVT presenterar om klimatet.
Det kallare klimatet har lockat torsk från Arktis ner mot Island och valarna har följt efter
I en av de större lokaltidningarna har man faktiskt i en rubrik nämnt att klimatet blivit kallare tipsar Kjell. Det har skett i Umeå, vars universitet har många engagerade aktivister i lärarkåren.
Sedan 2007 och 2012 har forskarna sett hur de vanliga arterna av fisk, torsk och sill, flyttat norrut med det varmare klimatet. Andra arter har kommit söderifrån. Nu noterar de att torsken kommit tillbaka runt Island och att valar har följt efter.
Även på Färöarna har man sett att torsken återvänt.
+ – + – + – +
Ingen hemlighet längre
Efter detta kan det inte längre vara en hemlighet för den svenska mediakåren att klimatet faktiskt har blivit lite kallare. SVT har ju en lokalredaktion i Umeå, som även gör nationella program. Så kan informationen knappast hindras från att silas ner till Stockholm. . .
En svenskättling i Colorado berättar att temperaturen föll 30 “svenska grader” på ett dygn.
På nätet uppger TV4 att även ̶ 48º C uppmätts men inte var den temperaturen noterats.
Jag har inga ambitioner om att följa utvecklingen av USA:s “Bombcyklon”, men vill påminna om att den exemplifierar det aktuella läget med ständiga rekord för kyla och sällan några för värme.
Figur 1. SVT:s en-timmes program om inlandsisen på Grönland den 6/11 2022
Här skildrar man ett forskarteam som specialiserat sig på isen och dess floder av smältvatten och regnvatten på somrarna.
SVT
Figur 2. Man borrar en meter ner i isen för att kolla hur stabil den är
Avsikten är att undersöka de “slukhål” där vattnet försvinner ner i isen.
SVT
Figur 3. En flod av vatten ovanpå isen rinner ner i två slukhål
Ett större hål syns längst ner till höger. Ett mindre hål syns strax vänster om mitten.
Forskarna söker bevis för att isen skall smälta och höja havens nivå, så att “hundratals” städer längs kusterna blir översvämmade. Detta har de spekulerat om i mer än tio år, spekulationer som blivit omsorgsfullt tillbakavisade av flera vetenskapliga studier.
Det visade sig nämligen att forskarna, utan att SVT berättar det för tittarna, redan för tio år sedan publicerat rapporter om just det man vill bevisa med filmen – att klimatförändring-arna orsakar större regn på Grönland som sedan smälter glaciären så att den till slut kommer att smälta helt och höja havsnivån.
Problemet är att deras slutsatser motbevisats av en rad andra forskare genom åren. Det finns ingen havsnivåhöjning som orsakas av att regn på sommaren på Grönland smälter glaciärerna så att isen sakta gröps ur i glaciären och permanent orsakar högre vattenstånd i haven.
Tyvärr visar det här inslaget i Vetenskapens värld att redaktionen där och SVT generellt inte verkar bry sig när man låter en forskare ägna en timme åt att föra fram en gammal tes han skrivit decenniegamla rapporter om som sedan dess motbevisats.
+ – + – + – +
SVT brister i kompetens och anständighet
Klicka på den röda texten så kommer du till Uvells hela post.
Inslaget är bara ett ytterligare tecken på den djupa inkompetens och bristande anständig-het, som kännetecknar dagens Public Service. Tillståndet torde sitta så djupt i organisationen att någon reformering knappast är möjlig. När något liknande inträffar i det privata näringslivet renas det genom en konkurs, där alla anställda, hög som låg, mister jobbet. Verksamheten övertas därefter av nya krafter, som kan anställa några från den konkursade organisationen.
Vi behöver alltså ett helt nytt SVT, som ärligt lever efter reglerna i sändningstillstånden.
by 
