Jämförelse mellan en traditionell reaktor och en modern SMR, Small Modular Reactor
Den senare är seriebyggd och blir då billigare att tillverka och billigare att installera. I rättvisans namn bör man nämna att dess effekt är 25 à 30 % av den traditionella reaktorns. Diskussionen om nya reaktorer i Sverige handlar ofta om SMR.
Sveriges politik för elförsörjningen har avhandlats och misshandlats i många mandatperioder.
Nuvarande regering tillsammans med Sverigedemokraterna har lovat att Sverige ska få el med tillräcklig effekt och i tillräcklig mängd. För att den ska vara fri från utsläpp krävs till-räckligt med baskraft som kan planeras. Då finns bara kärnkraft att välja på.
Presentationen av Ebba Busch (KD), Romina Pourmokhtari (L), Carl-Oscar Bohlin (M) och Tobias Andersson (SD), sammanfattade vad som gjorts och görs för att lagstiftning tas bort, som endast haft till syfte att förhindra ny kärnkraft.
Ut med politiken och in med fysiken, sa energi- och näringsminister Ebba Busch.
De fyra demonstrerade tillsammans inför överraskade journalister en sakkunskap om elsystemet vi inte sett förut. Pressens frågor var de vanliga om det politiska spelet.
Romina Pourmokhtari kom också med en fräsch punch-line som svar på när första spadtaget till ny kärnkraft tas: Vi politiker jobbar med lagstiftning – inte med spadar.
En liten journalistskara sökte förgäves efter någon spricka i kvartetten eller om brutna vallöften om datum för start av ny reaktor. TV4-journalisten Per Hermanrud frågade efter exempel på såna hinder. Ett bland väldigt många är en avgift på 101 400 000 kronor bara för att lämna in en ansökan om att bygga en reaktor.
För att bygga havsbaserad vindkraft finns ingen ansökningsavgift.
Vi – svenska folket – är inte bortskämda med sådant klarspråk om elförsörjningen.
PS. Den här kvartetten förser vi gärna med en spade med fyra handtag för att föreviga gruppfotot vid ett snabbt första spadtag för en ny reaktor. DS.
Evert Andersson / Mats Kälvemark
Fria debattörer
+ – + – + – +
Skriv en insändare Du också !
Lokaltidningarnas insändare är en av de få kanaler vi realister har för att nå de felinformerade bland allmänheten. De flesta redaktioner tar inte in tvivel på “klimatkrisen”, men skriv ändå. Till slut urholkar droppen stenen. Inled med någon mening i din tidning och planka resten från någon post eller kommentar här på bloggen.
Varje gång din tidning nämner “minska utsläppen”, kan du meddela den gamla nyheten att U-länderna bygger ett par kolkraftverk varje vecka, så det kan bli 3.000 detta decennium, vilket utlöst planer på något hundratal nya kolgruvor.
Det betyder att de globala utsläppen kommer att öka flera hundra gånger mer än vad Sverige kan minska dem. Varför skall vi då lägga tusentalet MILJARDER på att minska våra utsläpp ?
Figur 1. Mangoola kolgruva, New South Wales, Australien, RWDI
Det finns oerhört stora fyndigheter av stenkol runt om i världen. De exploateras nu brett sedan “Parisavtalet” givit U-länderna fritt fram att prioritera kampen mot fattigdom högre än kampen mot koldioxid. Man accepterar bedömningen att fattigdom utgör grunden för de svåraste miljöproblemen.
Billig och pålitlig el är en av de viktigaste förutsättningarna för att höja levnadsstandarden. Sådan el får man billigast och snabbast med nya kolkraftverk. Således planeras ett par tusen sådana inom något decennium. Dessa kräver mer kol, vilket betyder nya kolgruvor:
(Världens kolproducenter planerar nu fler än 400 nya gruvor) Observera årtalet !
Världens kolproducenter planerar för närvarande så många som 432 nya gruvprojekt med kapaciteten 2,28 miljarder ton/år. Det visade forskning som publicerades på torsdagen i Shanghai, och det sätter målen för att bromsa de globala klimatförändringarna i fara. Kina, Australien, Indien och Ryssland står för mer än tre fjärdedelar av de nya projekten, enligt en studie från den amerikanska tankesmedjan Global Energy Monitor. Enbart Kina bygger nu ut med ytterligare 452 miljoner ton/år, heter det.
(Regeringarna planerar produktion 2030 av dubbelt så mycket fossila bränslen som kan tillåtas för att hålla gränsen 1,5°C för den globala uppvärmningen)
En stor ny rapport som publiceras idag visar att många regeringar planerar att producera omkring 110 % mer fossila bränslen år 2030 än vad som skulle vara förenligt med att begränsa uppvärmningen till 1,5 °C, och 69 % mer än vad som skulle vara förenligt med 2 °C.
Detta kommer trots att 151 nationella regeringar har lovat att uppnå nettonoll utsläpp och trots att de senaste prognoserna tyder på att den globala efterfrågan på kol, olja och gas kommer att nå sin topp under detta decennium, även utan ny politik.
När de kombineras skulle regeringarnas planer leda till en ökning av den globala kolproduktionen fram till 2030, och i den globala olje- och gasproduktionen fram till åtminstone 2050, vilket skapar ett med tiden ständigt ökande produktionsgap för fossila bränslen.
2023 års rapport om produktionsgapet:
“Fasa ner eller fasa upp?Storproducenter av fossila bränslen planerar ännu mer utvinning trots klimatlöften” är framtagen av Stockholm Environment Institute (SEI), Climate Analytics, E3G, International Institute for Sustainable Development (IISD) och FN:s miljöprogram (UNEP). Den bedömer huruvida regeringarnas planerade och prognos-tiserade produktion av kol, olja och gas överensstämmer med de globala nivåer “Paris-avtalets” temperaturmål fordrar.
Figur 2. Gapet mellan förväntad produktion av fossila bränslen och den som beräknas nå målen för uppvärmning med 1,5°C respektive 2,0°C
(FN medger att världen kommer att missa Parisavtalets mål med en faktor två för 2030)
De 20 ledande nationerna planerar att öka produktionen av kol, inte minska den. Trots att 151 nationer undertecknat Parisavtalet har UNEP nästan erkänt att större delen av världen inte ens låtsas uppfylla sina utsläppslöften. Som är uppenbart i diagrammet ovan planerar regeringarna för de 20 främsta producenterna av det onda kolet, oljan och gasen att gräva upp ännu mer av det till 2030 än vad de gör nu. Dessa 20 länder producerar 80 % av världens fossila bränslen och någonstans där ute finns det massor av kunder.
Rapporten verkar vara avsedd att få de 20 stygga nationerna att ge upp värme, mat och miljarder dollar i export, men jag läser den som att Parisavtalet är ett rent skämt.
Förresten, på tal om det: Kina öppnade den nya 1 800 kilometer långa Haoji-järnvägen 2019 – specifikt för att transportera kol.
Den har 770 broar som spänner över totalt 381 kilometer och 468 kilometer tunnlar. De startade bygget 2015.
+ – + – + – +
Men med tusentals nya kolkraftverk och hundratals nya kolgruvor. . .
. . . lär produktionen av kol öka mer än vad SEI antagit. De så kallade “klimatforskarna” har ofta visa sig ha bristande intresse för den verkliga världen. De förefaller ha missat Reuters rapport, som för övrigt ingalunda varit ensam om nyheten.
Konsekvensen är FÖRSTÅS att utsläppen kommer att öka flera hundra gånger mer än vad Sverige kan minska dem.
Då är det närmast sinnesrubbat att lägga några tusen miljarder på “omställning” av halva Norrland. Och för de stackars människor, som flyttat dit och satt sig i skuld för egna hus, blir det stor tragedi, när löftena om jobb evaporerar, vilket förefaller oundvikligt.
(Öst-Asien fryser: – 40º C knäpper till i Ryssland medan tungt snöfall drabbar större delen av Mongoliet)
Efter gårdagens rapport om att 90 % av Ryssland är täckt av snö, visar sig låga temperaturer också vara tidiga och uthålliga.
“Den ryska vintern har kommit gång”, rapporterar gismeteo.ru.
Redan den 11 oktober noterade Ryssland sina första -20º C (-4F) för säsongen och den 17 oktober uthärdade de sina första -30º C (-22F). Och nu har den kontinentala kylan nått ett nytt riktmärke: -40º C (-40F).
Förra helgen, i Tuguro-Chumikansky-distriktet i Khabarovsk-territoriet, dök kvicksilvret till -40º C. Det här vädret anses vara “mycket kallt” även mitt i vintern än mindre i början av november, även enligt rysk standard. Kylan var inte heller tillfällig; den 7 november noterade Tomponsky ulus i Yakutia också -40º C.
Snön hopar sig över norra halvklotet i år (som den har gjort under de senaste 7-eller-så åren), långt över genomsnittet för 1982-2012 och helt motsatt alla proklamationer om global uppvärmning:
Figur 2. Mängden snö på Norra Halvklotet förutom bergsområden
Mängden snö anges som den mängd vatten den skulle ge vid tö.
TUNG SNÖ LIGGER ÖVER STÖRRE DELEN AV I MONGOLIET
Efter kraftigt snöfall över östra Asien – med en rekordsvår snöstorm i norra Kina – är cirka 60 % av Mongoliets 1,6 miljoner km² territorium nu “vitt”, meddelade National Emergency Management Agency på onsdagen.
Snöstormar och isande kyla är ansvariga för att döda minst åtta herdar, inklusive en man, sex kvinnor och, mest tragiskt nog, en 12-årig pojke, som kommer från den centrala provinsen Tuv. Enligt wenews.pk, förlorade han sitt liv då han hjälpte sin familj att sköta dess hjordar mitt i de hårda snöstormarna. Hundratals kreatur omkom också under den tidiga säsongens köldknäpp.
Figur 3. Hundratals kreatur omkom i Mongoliets snöstormar
Detsamma gällde i våras. Landet har svåra problem med “the Anthropogenic Global Warming”.
Markbygden Ett AB ansöker om rekonstruktion då de inte kan betala sina förfallna skulder. Bolaget vill ta sig ur det olönsamma avtalet med norska Hydro Energi.
Markbygden Ett AB, som ägs till 75 procent av kinesiska staten, driver en av Europas största landbaserade vindkraftsparker med 179 vindkraftverk.
Bolaget har haft stora förluster sedan start, men nu är läget så allvarligt att företaget står på randen till konkurs om inget görs. Den 2 november lämnade Markbygden Ett in en ansökan om företagsrekonstruktion till Umeå tingsrätt för att säkra livskraften.
Enligt Markbygden Ett beror betalningssvårigheterna främst på ett för dem mycket olön-samt elhandelsavtal med norska bolaget Hydro Energi. Avtalet från 2017 innebär att bolaget med start den 1 januari 2021 har åtagit sig att sälja en fast volym el per timme under en period om 19 år till ett fast pris. Om vindkraftsparken inte producerar tillräckligt med el måste bolaget köpa elen på marknaden.
(VW stoppar produktionen av ebilar i Zwickau under c:a tre veckor)
Volkswagen Group pausar produktionen av ett antal elfordonsmodeller vid sin fabrik i Zwickau under uppskattningsvis tre veckor på grund av brist på elmotorer, meddelade företaget på torsdagen.
“Tillverkningen av e-drives på Volkswagen Group Components-anläggningen i Kassel är för närvarande endast möjlig i begränsad utsträckning”, säger en talesperson till Reuters.
På grund av denna begränsade kapacitet kommer Volkswagen att att stoppa produktionen av Audi Q4 E-tron, Audi Q4 Sportback E-tron samt VW ID4 och VW ID5 modellerna i Zwickau.
VW ID3 och Cupra Born-modellerna påverkas inte av flaskhalsarna i utbudet och kommer att produceras som planerat, tillade man.
Polestar förväntar sig nu leveranser på cirka 60 000 i år, en minskning från mellan 60.000 till 70.000.
Polestar trimmade sin leveransprognos för 2023 på onsdagen till den lägre delen av sin tidigare prognos och halverade sitt mål för bruttomarginal, mitt i rädsla för en avmattning i efterfrågan på elbilar och global ekonomisk osäkerhet.
Höga räntor för att dämpa envis inflation har hämmat efterfrågan, eftersom konsumenter som vill köpa elbilar får högre lånekostnader som till stor del uppväger prissänkningar från biltillverkarna för att stimulera efterfrågan.
Polestar, som verkar på 27 marknader globalt, sa i ett uttalande att de nu skulle leverera cirka 60.000 fordon i år, en minskning från mellan 60.000 till 70.000. De hade upprepat den prognosen så sent som förra månaden efter att ha sänkt målet i maj från den tidigare uppskattningen av 80.000.
Det USA-noterade företaget, grundat av Kinas Geely och Volvo Cars, sa också att det skulle uppnå en bruttomarginal på 2 procent 2023, en minskning från tidigare 4 procents prognos.
Även sedan pandemidrivna flaskhalsar i försörjningskedjan lättat, har Polestar brottats med en försenad produktionsstart och ökande konkurrens, särskilt från kinesiska aktörer, vilket tvingar företaget att skära ner antalet jobb för att begränsa kostnaderna.
Efter ytterligare lån från Volvo och Geely samt ansträngningar för att minska kostnader-na, behöver Polestar extern finansiering på cirka 1,3 miljarder dollar i skulder och eget ka-pital tills kassaflödet är jämnt 2025.
Scania har gjort en satsning i mångmiljardklassen på ellastbilar och ifall den misslyc-kas står bolagets framtid på spel. Nu visar det sig att färre än man väntat köper lastbilarna och företaget efterlyser politiska åtgärder.
Enligt Scanias vd Christian Levin har man många kunder som är intresserade av att köpa ellastbilar men det görs alltför få beställningar.
Nu anser Levin att politikerna borde göra mer för att få fler att välja eldrift framför fossila alternativ.
– Här behöver vi modiga politiska beslut som gör att fossila bränslen blir dyrare, att byta till elfordon blir billigare och att vi får elnät och laddinfrastruktur på plats. Sverige får gärna gå före och visa vägen, säger han till Ekot.
+ – + – + – +
Politiskt Korrekt kullerbytta
Det är märkligt at Scanias ledning efter Leif Östling så har missat kundernas intresse, att de efterlyser dyrare bränsle för åkarna.
Sexton viktiga data, som visar hur utvecklingen nått extrema rekord
Nu larmar alla som får anslag av skattepengar till s.k. “klimatforskning”. Ett otal dataserier för parametrar kritiska för klimatet visar att vi är på väg ut i okänt land. Det visar den stora rapporten från Johan Rockströms PIK:
(2023 års rapport om klimatets tillstånd. Vi går ut i okänt land)
Det är meningslöst att bemöta rapportens osakliga överdrifter. Men jag återger här några stycken för att illustrera tonläget:
+ – + – + – +
Livet på planeten jorden är under belägring.
Vi befinner oss nu i ett okänt territorium. Under flera decennier har forskare konsekvent varnat för en framtid präglad av extrema klimatförhållanden på grund av eskalerande globala temperaturer orsakade av pågående mänskliga aktiviteter som släpper ut skadliga växthusgaser i atmosfären.
Tyvärr är tiden ute.
Vi ser manifestationen av dessa förutsägelser som att en alarmerande och aldrig tidigare skådad följd av klimatrekord slås, vilket gör att djupt plågsamma scener av lidande utspelar sig. Vi går in i en obekant terräng, när det gäller vår klimatkris, en situation som ingen någonsin har varit med om i mänsklighetens historia…
Klimatrelaterade rekord genom tiderna
2023 bevittnade vi en extraordinär serie klimatrelaterade rekord som slogs runt om i världen. Den snabba förändringstakten har förvånat forskare och orsakat oro över farorna med extremt väder, riskfyllda slingor av återkoppling samt närmandet av farliga Tipping Points tidigare än väntat (Armstrong McKay et al. 2022, Ripple et al. 2023). … möjligen den varmaste temperaturen på jorden under de senaste 100 000 åren (figur 1e). Det är ett tecken på att vi driver våra planetsystem till farlig instabilitet. …
Energi
Det verkar som om den gröna återhämtningen efter covid-19 som många hade hoppats på i stort sett har misslyckats (Zhang et al. 2023). Istället har koldioxidutsläppen fortsatt att skjuta i höjden och fossila bränslen är fortfarande dominerande, med den årliga kolförbrukningen som nådde en nästan rekordhög nivå på 161,5 exajoule 2022 (figur 2h).
Ekonomi
Ekonomisk tillväxt, som den eftersträvas konventionellt, kan sannolikt inte göra det möjligt att uppnå våra sociala, klimat- och biologiska mångfaldsmål. . .
Vi behöver därför förändra vår ekonomi till ett system som tillgodoser de grund-läggande behoven för alla människor istället för överdriven konsumtion av de rika (O’Neill et al. 2018).
+ – + – + – +
Globalisternas mål: Planekonomi d.v.s. kommunism
Den sista meningen ovan överensstämmer helt med vad andra företrädare för FN, IPCC, WEF, m.fl. yttrat:
Samma larm kommer från flera håll: Rockströms skapelse “Stockholm Environment Institute”, SEI, och EU:s organ för klimatforskning Copernicus har citerats i media. Jag utgår från att även Rockströms “Stockholm Resilience Centre”, SRC, låter höra av sig. Liksom några av våra universitet och SMHI samt, förstås, alla våra väderrapportörer i TV-kanalerna.
SVT rapporterade igår att oktober var den varmaste månaden sedan mätningar började och att året nog kommer att bli det varmaste någonsin.
Allmänheten måste nu skrämmas, när politiken tycks tveka, så att politikerna vågar ta de sista stegen mot NetZero. Igår Intervjuades miljöminister Romina Pourmokhtari i SVT och förklarade att Sverige nu skulle ta “de översta äpplena”, d.v.s. det fossilfria stålet som skulle göra riktigt stor skillnad.
Risker för hela landets ekonomi
I samma sändning fick professor Magnus Henrekson förklara varför satsningarna på fossilfritt stål är på väg att bli en nationell katastrof. De kräver så mycket el som landets halva nuvarande förbrukning, vilket dels kommer att bli svårt att uppnå och dels kommer att driva upp elpriserna i hela landet med negativa följder för hela ekonomin.
Ulf Kristersson och Romina Pourmokhtari läser tydligen inte de mejl vi sänder till dem. Men kan vi hoppas att de tittar på TV ibland ?
(Lösningen till klimatets pussel: Solens överraskande roll)
Kapitel 17
Havets värmetransport är till stor del vinddriven
Havet är den primära källan till tropikernas transport av värme mot polerna, med det tropiska Stilla Havet som den dominerande aktören på grund av dess storlek. Därifrån exporteras värme till Atlanten och Indiska oceanen, vilka är de enda hav som transporterar värme över ekvatorn.
Utbyten mellan bassängerna är dock relativt liten, vilket indikerar att globala vägar för havets strömmar spelar en mindre roll i värmetransporten. Atlanten är unik genom att uteslutande ha en nettotransport norrut på grund av dess meridionala vändande cirkulation, som står för cirka 60 % av den värme som transporteras i Nordatlanten.
Oceanisk värmetransport från Nordatlanten till de nordiska haven och Arktis ökade markant mellan 1998 och 2002, under en period av arktisk och global klimatförändring. Det mesta av värmen som transporteras av det globala havet transporteras av vatten över 10°C (50°F), som ligger mellan 40°N och 40°S på djup mindre än 500 m. Denna transport beror främst på vinddriven cirkulation.
Även Atlantic Meridional Overturning Circulation, AMOC, är lika känslig för vindar som för bildandet av kallt djupvatten på hög latitud. Analys av den kritiska tropiska värme-budgeten i det övre skiktet har avslöjat en anmärkningsvärd 11-årig variation i samband med solcykeln. Den är tio gånger större än vad som kan förklaras av ändringar i solstrålningen. Vidare visar modellstudier av AMOC att solstrålning är dess viktigaste naturliga drivkraft.
Dessa studier understryker solens avgörande roll för att modulera havets värmetrans-port genom att inducera förändringar i atmosfärens cirkulation.
Oceanens värmetransport
Havet spelar en avgörande roll i jordens klimatsystem, ger termisk stabilitet och lagrar en stor del av systemets energi.
Med en total massa som är 265 gånger större än atmosfärens och en värmekapacitet som är 1000 gånger större, lagrar havet 96 % av energin i klimatsystemet och tar emot 75 % av den energi som Solen levererar till planetens yta.
Dessa väsentliga egenskaper hos havet har möjliggjort existensen av komplext liv. Men eftersom jorden för närvarande befinner sig i en istid som började för 34 miljoner år sedan (den senkenozoiska istiden), har havet nått ett kallt tillstånd med en medeltemperatur på cirka 4°C (39°F). Endast det övre blandade skiktet är betydligt varmare på grund av sol-värme och vindinducerad turbulens.
Havets yttemperatur i det öppna havet är begränsad till 30 °C (86 °F) eftersom konvektion mot djupet sker över 27 °C (80 °F), vilket ökar avdunstningen och bildar moln som effektivt kyler ytan. Även om de övre 2,5 m av havet innehåller lika mycket värme som hela atmo-sfären, är dess huvudsakliga funktion i klimatförändringen att absorbera energi när plane-ten värms upp och emittera energi när den svalnar, vilket ger termisk tröghet.
Havet bidrar med cirka 25 % av den globala värmetransporten mot polen. I tropikerna är havet den viktigaste värmetransportören. Dess bidrag är ännu större på norra halvklotet, där havt står för cirka 30 % av värmetransporten. Atlanten har dock ett unikt transport-mönster för värmen. Sydatlanten har en nettotransport mot ekvatorn, se figur 2.
Figur 2. Genomsnittlig meridional havsvärmetransport i petawatt)
Svart: Det globala havet
Streckat rött: Atlanten
Prickat blått: Indo-Stillahavsområdet
Det mesta av havets värme transporteras av vatten med en temperatur över 10°C (50°F), främst i havets band mellan 40°S och 40°N och över ett djup av 500 m. Detta är den främsta anledningen till att meridional värmetransport är viktigare på dessa breddgrader, där Hadley-cellen inte är särskilt effektiv, för att transportera värme mot polen.
Global värmetransport i havet domineras av export från det tropiska Stilla Havet, som har den största tropiska ytan och tar emot mest solenergi. Det är dock slående hur mycket det tropiska Stilla Havet dominerar värmeexporten till andra hav, och exporterar fyra gånger mer värme än vad som importeras till Atlanten och Arktis.
Atlanten och Indiska Oceanen transporterar värme norrut och söderut över ekvatorn, men Stilla Havet levererar denna värme genom Drake-passagen och genom den indonesiska arkipelagen. Även om det finns ett visst utbyte mellan bassängerna, är det relativt litet, vilket tyder på att globala strömmar i havet spelar en mindre roll i jordens värmebudget.
Figur 3. Drake-passagen mellan Kap Horn och Antarktis’ nordspets
+ – + – + – +
Lite förenklat
Om jag förstått det rätt:
Klimatet bestäms huvudsakligen av havens massa och strömmar.
De senare drivs av vindarna.
Och vindarna får sin energi från Solen.
Men någon verkan av magiska “växthusgaser” finns inte. . .
Vem kan köpa boken och skriva en utförligare sammanfattning eller recension ?
Fem “Just Stop Oil”-demonstranter kommer att kosta en West End-teater minst 80.000 pund i återbetalning sedan de stormat en föreställning av succéshowen Les Miserables.
Videos visade demonstranter som viftade med orange “Just Stop Oil”-flaggor på teatern den 4 oktober. Westminster Magistrates’ Court har funnit att upptåget kostade teatern 80.000 pund, till stor del genom att återbetala biljetter för upp till 200 pund per teaterbesökare.
Rättegången kommer att äga rum i början av februari vid City of London Court nästa år.
När det gällde att fastställa rättegångsdatumet sa Lydia Gribbin, 28, från Cotham, Bristol, att hon inte kunde komma på det datumet eftersom hon reste till Indien. Domaren svarade: “Jag tänker inte vänta på att du ska komma tillbaka från Indien.”
+ – + – + – +
Total verklighetsflykt
Lydia Gribbin vill stoppa all användning av olja, men sätter sig i ett flygplan till Indien. Det är det sätt att resa som blir helt omöjligt utan olja. Hon är totalt befriad från “logik”.
Jag har intrycket att en stor del av de unga aktivisterna utgörs av bortskämda överklass-ungar, som söker en “mening med livet”, uppmärksamhet och berömmelse, genom att demonstrera. Några funderingar på logik och konsekvenser låter de sig inte besväras av. Eller är de helt enkelt oförmögna till.
Högste chefen på BBC: Tim Davie CBE, Director-General tar nu direkt befäl över behandlingen av klagomålen
BBC har länge anklagats för att vara vänstervridet liksom fallet är med SVT. Nu har frågan rests av ministrar i regeringen, varför BBC annonserar en omorganisation:
(BBC skakas upp för att ta itu med klagomål om partiskhet)
Tim Davie, företagets generaldirektör, kommer att ta direkt ansvar för att övervaka dess enhet för klagomål
BBC har skärpt sitt system för klagomål på grund av oro från ministrar att anklagelser om partiskhet inte tas på tillräckligt stort allvar. Tim Davie, BBC:s generaldirektör, kommer nu att ta på sig det direkta ansvaret för att övervaka dess enhet för klagomål. Ändringarna kommer innan publiceringen av regeringens halvtidsöversyn av BBC:s 10-åriga kungliga stadga och mitt under ihållande offentlig kritik av företaget för dess bevakning av konflikten mellan Israel och Hamas, inklusive dess vägran att kalla Hamas terrorister.
Företaget har fått hundratals klagomål från allmänheten över dess rapportering av konflikten. Men bevis som granskades av ministrar som en del av halvtidsöversynen av dess styr-ning och regelverk visade att, sedan stadgan förnyades 2017, endast 25 klagomål om partiskhet hade formellt behandlats av den verkställande enheten för klagomål (ECU).
Förra veckan försökte Tim Davie att reparera förbindelserna med konservativa parlaments-ledamöter när han talade till 1922 års utskott. En talesman för BBC sa innan mötet att generaldirektören skulle ha “att ta itu med en del av kritiken som han utan tvekan kommer att ha haft i rummet” och betonat “varför institutionen spelar roll”.
Vid mötet konfronterades Tim Davie av Robert Jenrick, immigrationsministern, som sa att han “aldrig varit så besviken” på företaget som han blivit över dess bevakning av Israel. Jenrick berättade för Mr Davie att många brittiska judar hade “tappat förtroendet” för företaget under de senaste två veckorna och uppmanade honom att ändra politik genom att låta reportrar kalla Hamas terrorister.
+ – + – + – +
Kritik på ministernivå
I Storbritannien vågar ministrar ta upp TV-bolagets systematiska snedvridning. När får vi höra att någon svensk minister göra detsamma ?
Men BBC låter syndarna undersöka sina egna synder. . .
Miljöminister Robert Habeck vill rädda den tyska industrin från elpriserna
Han har föreslagit att elintensiv industri skall få en subvention av 6 cent per kWh för att “brygga över” den svåra tiden med höga elpriser till den framtid då “förnybar” el visar sin “ekonomiska överlägsenhet”. Det motsvarar 70 öre/kWh, vilket är mer än vad el från kärnkraftverk skulle kosta.
Anhängarna av “överbryggningspriset” på el för en cynisk politik. De vill dölja konsekvenserna av den ekologiska klimatpolitiken så länge som möjligt med gigantiska subventioner.
I takt med att konsekvenserna av Coronakrisen och kriget i Ukraina har övervunnits, lättar dimman över den ekonomiska utvecklingen i Tyskland. Även om många rökridåer fortfa-rande sprids, blir orsakerna till den aldrig sinande ekonomiska sjukan alltmer tydliga. Det står nu klart att den tyska ekonomin och särskilt industrin befinner sig i en djup ekonomisk kris, inte på grund av problem med leveranskedja och energibrist – som nu till stor del har övervunnits – utan oavsett detta. Utlösningen av denna nedgång är den avindustrialisering som länge har pågått i Tyskland, vilken orsakas av stigande energipriser, särskilt de snabbt stigande elpriserna, som har pågått i decennier.
Tvärtemot det mantraliknande påståendet att avindustrialiseringen bara just har börjat nu, bara är ett hot eller inte är att vänta, har den ekologiska klimatpolitikens spår varit synliga sedan början av 2000-talet. Denna klimatpolitik syftar till att uppnå så kallad klimatneutra-litet utan hänsyn till socialt välstånd genom att försöka genomföra massiva och extremt dyra minskningar av energiförbrukningen. Samtidigt syftar den till att täcka den återståen-de efterfrågan uteslutande med den begränsade och dyra förnybara energin som finns i detta land, särskilt med vind- och solenergi.
Sedan den ekonomiska uppgången före finanskrisen 2008 har produktionen i energiintensiva industrisektorer fallit, inklusive stål-, kemi- och pappersindustrin, vilka har en miljon relativt välbetalda industrijobb och ger en femtedel av det industriella förädlingsvärdet i Tyskland . När kriget började i Ukraina hade deras produktion redan minskat med tio procent som följd av avvecklingen av dessa industrier. Sedan dess har förädlingsvärdet kollapsat med ytterligare 20 procent. De energiintensiva företagen har minskat eller lagt ner produktionen och har, där detta varit möjligt på grund av befintlig kapacitet, bytt till andra orter utomlands. Den nuvarande produktionsnivån är därför cirka 30 procent lägre än före finanskrisen 2008 och sjunker just nu ytterligare, vilket das Statistische Bundesamt visar.
På grund av avindustrialiseringen i de energiintensiva sektorerna har produktionen i hela industrin minskat sedan 2018, långt innan Coronakrisen började. Minskningen i energi-intensiva sektorer är så uttalad att andra industrisektorer inte längre har kunnat kompensera för nedgången i produktionen sedan 2008. Dagens industriella värdeskapande i Tyskland ligger cirka fem procent under 2008 års nivå.
Gröna hjärtan slår för branschen
Hur illa det går för branschen framgår av det faktum att just de personer som häftigast har drivit igenom den energipolitiska kursen att helt fasa ut fossila och konventionella energier och därigenom orsaka skyhöga elpriser, nu upptäcker sig nu ha hjärta för energi-intensiva utsläppare av CO₂.
Miljöpartiets federala ordförande, Ricarda Lang, anser nu att det är “viktigt att lätta på bördan för energiintensiva företag”. Den federale ekonomi- och klimatministern Robert Habeck (Gröna) kämpar för massiva subventioner, för att säkerställa existensen av energiintensiva företag, genom att införa ett reducerat pris på industriell el. I den industripolitis-ka strategi han presenterade förra veckan presenteras ”överbryggningspriset” för el till och med som ”det avgörande instrumentet” för att säkra konkurrenskraften.
Med överbryggningspriset hade Habeck redan i maj svarat på krav från industrin och satt ett bidrag till energiintensiva företag i verket. Detta kommer initialt att begränsas till 2020-talet och kommer att kosta totalt cirka 30 miljarder euro.
Energiintensiva företag skulle då kunna dra nytta av ett subventionerat elpris på sex cent per kWh. Om detta elpris inte kommer, “finns det risk för produktionsnedgångar eller till och med migration av strukturellt konkurrenskraftiga företag från Tyskland”, enligt Habecks industripolitiska strategi.
Grönt El Dorado?
När Habeck presenterade arbetsdokumentet om överbryggningspriset på el, motive-rade han detta med att industrin kunde bara dra nytta av billig el från förnybar energi på lång sikt. För att uppnå detta måste “den massiva expansionen av förnybar energi […] kombineras med smarta instrument för industrins direkta tillgång till billig grön el.”
Men, fortsatte Habeck, vi kan inte vänta tills dessa “långsiktiga åtgärder får effekt”, utan vi behöver “en brygga […] som sedan leder till en framtid med låga priser på förnybar el utan subventioner.” Detta mantra, upprepat som med ett tibetanskt bönehjul av Habeck, att ett överbryggningspris endast är nödvändigt tillfälligt, ifrågasätts inte av kritikerna av hans koncept.
Kansler Olaf Scholz (SPD), som är motståndare till överbryggningspriset på el, anslu-ter sig till tron på ett långsiktigt grönt El Dorado med billig förnybar energi. I enlighet med denna felaktiga föreställning förklarade Scholz vid ett evenemang som i somras anordna-des av Bundesverband der deutschen Industrie (BDI) att han tänkte på energiomställ-ningen “från slutet” och att “målet med […] ett industriellt elpris på fyra cent” var resultatet av den social-ekologiska omvandlingen. Ett elpris på 4 cent/kWh, som utlovat av kanslern, vore verkligen en fantastisk utsikt.
I Tyskland låg elpriserna för privata hushåll, som till skillnad från stora delar av företa-gen inte drar nytta av sänkta tariffer, på i genomsnitt 32 cent/kWh redan innan kriget började i Ukraina 2021. Den ökande andelen högsubventionerad vind- och solkraft som matas ut på nätet är ansvarig för de höga priserna. Från nästan noll vid millennieskiftet har vind- och solkraftens andel av bruttoelförbrukningen i Tyskland nu stigit till nästan en tredjedel. Som ett resultat av detta har elpriserna för privata hushåll stigit från 14 cent/kWh då till i genomsnitt cirka 32 cent/kWh 2021.
Vart denna resa leder kan ses ännu tydligare i Danmark, där elkunder betalar ännu mer än i Tyskland. Elproduktionen där baseras i större utsträckning på vind- och solenergi, varför privata hushåll redan 2021 fick betala 37 cent/kWh.
El blir dyrare och dyrare
De stigande elpriserna i takt med att andelen förnybar energi ökar är dock bara en försmak av den kommande explosionen av elpriset under de närmaste decennierna. Med en ökande andel av nyckfulla förnybara energikällor och den planerade fullständiga ned-läggningen av baslast och flexibla konventionella kraftkällor som kol, kärnkraft och naturgas, måste förnybara energikällor omvandlas på ett sådant sätt att de levererar el efter behov även under mörka perioder .
Ett sätt att åstadkomma detta är att omvandla vind- och solkraft till väte med hjälp av elektrolys, lagra det och sedan använda det i vätgasturbiner för att generera elektricitet efter behov. På grund av fysiska förluster går omkring tre fjärdedelar av den vind- och sol-energi som ursprungligen genererades förlorad under denna omvandling. Det innebär att det krävs en multipel av förnybar energi, vilket kommer att återspeglas i priset. Dessutom drivs prisnivån upp av att gigantiska anläggningar för elektrolys, vätelagring och väteför-bränning måste byggas och drivas, för att möjliggöra energiomvandlingen.
Eftersom dessa energipolitiska realiteter först kommer att få genomslag om många år eller till och med decennier, nämligen först när förnybara energikällor måste leverera el i linje med efterfrågan, kan detta problem än så länge säkert skjutas undan och illusionen om till och med fallande elpriser kan upprätthållas .
Det överbryggningspris som Habeck sätter i verket finner många förespråkare, till exempel i den energiintensiva ekonomin, vars företag och fackliga företrädare är sugna på subventioner och med rätta fruktar att de förr eller senare måste lägga ner sina verksam-heter ändå. Av alla företag som får stegrade elkostnader under den ekologiska klimatpolitikens premisser, har många muterats till de största anhängarna av denna klimatpolitik. De ser statliga subventioner och ökad EU-protektionism som en möjlighet att å ena sidan minska kostnaderna och å andra sidan hålla priserna höga. De spekulerar i storskaliga statliga subventioner eftersom politiken vill förhindra att Tysklands industris annalkande kollaps härrör från energiintensiv industri och istället vill möjliggöra en gradvis avindustrialisering.
Oändlig terror
Långsiktigt drabbas dock mest de energiintensiva företagen som använder en hög andel fossil energi och fossila råvaror, så att de permanent måste gå över till klimatneutral el eller väte. Jämfört med de höga elpriserna använder de fortfarande fossila råvaror som är jäm-förelsevis mycket billiga, men dessa kommer i allt högre grad att bli föremål för CO₂-base-rad beskattning de närmaste åren. Långsiktigt kan de bara överleva om staten inte bara ger miljarder i subventioner för teknisk omställning – till exempel för grönt stål – utan också permanent subventionerar de höga kostnaderna för klimatneutral el och vätgas. I dessa företag ser både ägare och anställda snabba, permanenta subventioner som den enda möj-ligheten att spara en del av det investerade kapitalet och jobben, åtminstone under en viss tid. På så sätt kan den långsiktiga förvaltningen av dessa branscher genomföras på ett sätt som säkerställer lönsamhet och är socialt acceptabelt för både kapital och anställda. Branschen försvinner inte med en stor smäll, utan snarare genom en fortsättning på den tidigare strategin, som orsakar en smygande avindustrialisering.
Brygga till avindustrialisering
De hundratals miljarder i subventioner som Habeck bland annat vill pumpa in i indu-strin, som ett ”överbryggningspris” på el enligt sina industripolitiska idéer, tjänar inte till att rädda branscher och upprätthålla företagens ”konkurrenskraft”. Som vissa ekonomer redan har förklarat kan energiintensiv industri inte räddas under den ekologiska klimatpolitikens premisser. Detta har dock generellt sett inte motiverat dess kritiker att offentligt tvivla på denna klimatpolitik.
Som ordföranden för Kiel Institute for the World Economy (IfW), Moritz Schularick, nyligen sa, “man ska inte lägga pengar på den energiintensiva industrin, den kommer att försvinna i det långa loppet ändå.”
Så enligt mottot: Hellre ett slut med skräck än en skräck utan slut. Snarare ser kritiker-na problemet som att subventionerna endast gynnar jämförelsevis få drabbade. De allra flesta kvarvarande företag skulle dock drabbas ytterligare av att de i slutändan skulle behö-va betala för dessa subventioner, antingen direkt genom ännu högre energipriser eller indirekt genom att finansiera stigande statsskuld. Efter denna synpunkt har förbundsfinans-minister Christian Lindner (FDP) nu visat sig villig att kompromissa om förlängningen av den topputjämning som föreningarna begärt, en subvention på cirka 1,7 miljarder euro år-ligen som för närvarande beviljas till cirka 6.000 energiintensiva företag. . Han avvisar dock överbryggningspriset eftersom han “inte är övertygad om att elpriset för ett fåtal företag kan subventioneras på alla skattebetalares bekostnad”.
Lindners kalkyl är tydligen att skydda företag som åtminstone har en chans att fortsätta existera trots permanent stigande energipriser från ytterligare bördor. Habeck och andra anhängare av “överbryggningspriset” fruktar i sin tur att en verklig kollaps av den energiintensiva industrin kan skaka den konsensus om ekologisk klimatpolitik som etablerats inom näringsliv, politik, vetenskap och media, när medborgarna gör uppror. Anhängarna är inte intresserade av att rädda industrin och jobben, utan bara av att rädda sin klimatpolitik från medborgarna.
För att uppnå detta måste de dölja konsekvenserna av den ekologiska klimatpolitiken så länge som möjligt. Idén om en brygga som Habeck tagit upp är en briljant slogan, eftersom den gör det möjligt, utan att motsägas, att ha utsikten till en avlägsen, bättre framtid och med hjälp av gigantiska subventioner att köpa samtycket av de främst berörda företagen och deras anställda till denna policy.
För att påstås rädda industrin är “överbryggningspriset” en cynisk plan, eftersom det priset inte bildar något annat än en brygga till smygande avindustrialisering.
+ – + – + – +
Politiker resistenta mot fakta och logik
Så småningom har det börjat gå upp för miljöpolitikerna, att de håller på att driva ut företagen och deras arbetsplatser ur landet. Och de enda åtgärderna de kan föreställa sig är mera subventioner, de “äger” ju den bottenlösa skattekistan, som de håller fylld med mera skatter. De inser inte att därmed gör de hela nationen mindre konkurrenskraftig, så att ännu fler företag drivs att flytta ut.
Det är tragiskt att man kan bli högste beslutsfattare i ett så viktigt land som Tyskland med så otillräckliga fattningsgåvor att man, som Olaf Scholz, tror att nyckfull sol- och vindkraft kan ersätta pålitlig kol-, gas- och kärnkraft.
Dagens demokratier sorterar inte fram de mest kompetenta talangerna bland väljarna utan de mest pratiga och ryggkliande.
by 
