Figur 1. Driftdata för tysk vindkraft på land under hela decenniet 2010 – 2019.

Några noteringar.

• Utbyggnadstakten var bara 1,4 % 2018 – 2019 jämfört med c:a 10 % i mitten på decenniet.
• Trots detta ökade energiproduktionen med 12,8 %, vilket betyder att 2019 var ett “blåsigt år”.
• Trots det förmånliga vädret motsvarar produktionen endast 22 % av märkeffektens potential. År 2014 var nyttjandegraden 15 %.

Figur 2. D:o för vindkraft på havet

• Även här har utbyggnadstakten avtagit från 25 % och 20 % tidigare år till 12 % år 2019.
• Högst remarkabelt är att den maximalt levererade effekten 2019 uppgår till 99 % av märkeffekten.
• Det ger 2019 års genomsnittliga effektuttag 40 % av märkeffekten.
• År 2018 var det istället 35 % och 2015 bara 27 %, vilket ändå är bättre än för landbaserade möllor.
• Dessa förbättringar torde kunna tillskrivas utvecklingen till högre torn med verk för högre effekter.
• En varning dock: Dessa värden lär knappast kunna överföras till möllor på Östersjön. Det blåser nog mera på Nordsjön.

Figur 3. Effekten under december månad fyra av åren

• Effekten är nästan noll flera gånger under alla åren utom 2019.
• Både 2010 och 2016 är effekten mycket låg under perioder som är längre än en vecka.
• Kolkraft och/eller kärnkraft behövs alltså till fulla effektbehovet hur mycket vindkraft man än bygger.

+ – + – + – +

by