Figur 1. Kalla La Niña är fullt utvecklad den 19 januari
Observante Jørgen i Köpenhamn har tipsat om att det redan har fått följden att den globala medeltemperaturen föll helt dramatiskt med 0,6 grader på en vecka i december.
Ovanstående visar det aktuella läget. Det tas som utgångspunkt för prognoser, som i detta fall förutser stor uthållighet för La Niña.
NOAA
Figur 2. Prognoser för La Niña fram till oktober gjorda 19/1
Fenomenet El Niño/La Niña påverkar vädret över hela planeten. Det studeras därför mycket ingående på flera håll med försök att förutsäga dess följder. Figur 2 kommer från NOAA:s rapport på 30 sidor.
Fenomentet består av vatten som “skvalpar” fram och tillbaka mellan Peru-Chile och Filippinerna-Australien. Passadvindarna driver upp en nivåskillnad, som till slut driver tillbaka vattnet och då drar upp vatten ur djupet, varm vatten i väster och kallt vatten i öster, se posten “El Niño och La Niña”
På länken under figur 1 för Nebraska State Climate Office kan man klicka fram väderprognoser för USA för hela året. Nebraska är ju en jordbruksstat.
Figur 1. Jordmagnetismens variationer, World Magnetic Model karta i Mercator projektion
Detta är en knapp fjärdedel av en karta över hela klotet. Hela kartan i full storlek kan laddas hem i en pdf-fil här. Där visas läget i december 2019.
De röda och blå linjerna visar magnetismens polaritet. Siffrorna på dem visar fältstyrkan. De gröna linjerna visar läget “noll”, d.v.s där magnetismen byter riktning. Längst upp till höger ses en vit stjärna, som visar en “Dip Pole”, där magnetnålen ställer sig vinkelrätt mot jordytan. Den visar alltså “upp och ner” istället för “norr och söder”. Kartan uppdateras vart 5:e år.
+ – + – + – +
Den magnetiska Nordpolen
Att jordmagnetismen skiftar polaritet har rapporterats ifrån NASA nov. 2011 med uppda-tering aug. 2017. Det innebär att kompassnålen framöver kommer att visa mot syd istället för nord. Detta bedöms inte påverka jordens rotation.
Sedan början av 1800-talet, har den magnetiska nordpolen rört sig öster och söderut – man räknar med en början år 1831. Dess rörelse har varit mycket liten i begynnelsen. Det är först nu som den börjar ge sig tillkänna.
Den har också delat på sig. Den största delen är på väg mot Sibirien. Den mindre delen har dragit västerut och befinner sig över/mot Nordamerika. Hastigheten är nu uppe i ca 80 km/år och befinner sig i en accelererande fas.
Sydpolen gör en likadan resa, men norrut. Den är på väg mot Australien.
Magnetiska nordpolens position
Grundpositionen har varit i Kanada ca 70° N och ca 97° W
Den magnetiska nordpolen har nu vandrat förbi 80° N och passerat 90° (geografiska nordpolen), vilket i sig ger en positionsändring på 20°. Av bilden att döma har den rört sig ytterligare ca 5° över på ”andra sidan”. Den befann sig vid tillfället ca 85° N och ca 164° E, men är hela tiden i rörelse.
Det innebär i dagens läge en felvisning på ca 25° för vanliga kompasser.
I början händer nästan ingenting medan ändringarna kommer mycket snabbt i slutet. Kurvan är bara ett exempel. Det kan gå fortare men också långsammare. Det finns ingen ”samlad erfarenhet”, det var länge sedan sist.
Figur 2. Ett exempel på hur en accelererande (asymptotisk) kurva kan se ut.
Den magnetiska nordpolen har flyttat sig ca 25° eller ca 14 % av sträckan. Det återstår ca 155° innan den når sitt mål vid sydpolen.
Det återstår ca 15° innan den når den första kritiska avvikelsen, 40°.
Varför är 40°:s avvikelse kritisk
Mycket av dagens tekniska utrustningar refererar till/är beroende av den magnetiska nordpolen, såsom Smartphones, fartygs/flygplans navigeringsutrustningar, GPS, etc. Dessa är tillverkade/kalibrerade för max. 40°:s avvikelse. När gränsen passeras blir de som de ”äldre duvorna” – vilsna (enligt nedan).
Det är troligt att vi inom en snar framtid är där, om den magnetiska nordpolens förflyttning fortsätter i samma eller accelererande takt. Kanske blir det innan vi får en ny utgåva av World Magnetic Model kartan.
Historiskt – Jorden
Jorden har skiftat polaritet med ca 200.000 – 300.000 års mellanrum under de senaste 20 miljoner åren. Senast jorden skiftade polaritet var för ca 780.000 år sedan. Vetenskapsmännen bedömer att detta skett åtminstone hundratalet gånger under de senaste 3 miljarder åren. På dinosaurietiden var det 1 miljon år mellan skiftningarna.
Solens polskiftningar
Solen skiftar också polaritet men med ca 11 års mellanrum. Nord blir då syd och vice versa. Vid årsskiftet 2019/2020 lämnade vi dess 24:e solfläckscykel och påbörjade dess 25:e. Man började räkna dem på 1700-talet, men de har alltid funnits i solens historia. I samband med dessa skiftningar har dess aktivitet också kraftigt minskat, med färre solfläckar som följd. Solen befinner sig nu i en längre period med få eller inga solfläckar. Värmestrålningen mot jorden minskar då också, liksom under Lilla Istiden ca 1645 – 1715 och början på 1800-talet (Napoleontiden).
Brevduvors felmanövrering
I juli 2020 rapporterades om att tusentals brevduvor flugit fel vid en tävling med släpp i Bremen i Tyskland och med mål i Danmark. Många brevduvor hamnade i stället i Skåne. Det var mest äldre duvor som flög fel medan de yngre klarade sig bättre.
Jag har förstått att duvorna kan bli upp till 20 år gamla. Om de vilseflugna duvorna var 10 år gamla eller äldre hade den magnetiska nordpolen flyttat sig ca 60 – 70 mil österut sedan de föddes. De vilseflugna duvorna har uppenbarligen haft kompasskursen NNO i ställer för N. De yngre med någotsånär ”rätt kompass” klarade flygningarna.
Eftersom flytten av den magnetiska nordpolen befinner sig i ett accelererande skede kommer felflygningarna att öka. Inte enbart för duvor utan också för andra fåglar som har ”inbyggd kompass” sedan födseln.
Vad är det som händer
Det sker ändringar i jordens innanmäte, som är flytande. Det ställer många gånger till med vulkanutbrott, jordbävning på land och till sjöss, tsunamier, etc. Det flytande innan-mätet skapar också jordens magnetfält, som vi kan se som Norrsken emellanåt. Vi får vara tacksamma för detta. Magnetfältet skyddar oss mot Solvindarna. Det gör att vi har kvar haven och atmosfären, som är förutsättningen för allt liv.
Planeten Mars hade inte samma tur. Den var tidigare varm med flytande vatten och atmosfär, likt den vi har på jorden. Den förlorade för några miljarder år sedan sitt magnetfält, då dess inre stelnade eller nästan stelnade. Det ökade tillträdet för Solvindarna som sopade ytan fri från flytande vatten och atmosfär.
Hur kommer vi att påverkas
Jordens magnetfält påverkar Jetströmmarna, med vindhastigheter på 30 – 150 m/s, som finns på ca 10 km:s höjd i övre troposfären och stratosfären. De har nu ändrat kurs över Sibirien, Nordamerika, Australien, etc.
De underliggande luftlagrens vindar, dess riktningar, etc. påverkas av Jetströmmarna.
Hur kommer havsströmmarna att påverkas
Det finns ingen erfarenhet av detta. Det var mycket länge sedan jordklotet senast skiftade polaritet. Det är möjligt att de kommer att påverkas direkt eller indirekt. Allt hänger ihop.
Redan för något år sedan har svenska forskare konstaterat att den Nordatlantiska Golf-strömmen nu är svagare än vad den var för 1.600 år sedan. Detta är publicerat i ”Nature Communications”. Den har enligt dem minskat med ca 15 % de senaste 60 åren. Den försvagades också för ca 12.000 år sedan. Europa gick då in i en tusenårig period med kalla vintrar och torra somrar, som gjorde att stora delar av skogarna i norra Europa försvann.
Golfströmmen förgrenas i två delflöden. En gren som viker av mot Portugal och en del som går norrut, den Nordatlantiska. Den fortsätter förbi Norge för vidare färd mot Barents Hav upp till Norra Ishavet (Artic Ocean).
Uppe i Norra Ishavet finns två strömmar ”Beaufort Gyre” och ”Transpolar Drift”. Hur dessa kommer att påverkas är osäkert.
Från Norra Ishavet förs vatten med isberg söderut med Labradorströmmen väster om Grönland. Det var i denna ström som Titanic 1912 kolliderade med ett isberg på samma latitud som Portugal (ca 41° N).
Följd av Nordpolens flytt etc.
Vi har redan sett hur vi fått ”konstigt” väder. Ännu mer av detta kommer framöver. Klimatet (vädret på lång sikt) kommer att påverkas. Det är inget människan rår för eller kan påverka. Detta finns också berört i min tidigare artikel ”Häxjakten på koldioxiden”.
Nordpolens flytt söderöver och Sydpolens flytt norröver kommer samtidigt som Solens minskande aktivitet med färre solfläckar sker, med svalare klimat och en kommande ny Liten Istid. Förhållandet beräknas pågå århundradet ut.
Storbritannien satsar stort på vindkraft både på land och hav
Onsdagen den 13:e januari mojnade vinden och tusentals möllor på land och på havet stannade. Systemoperatörerna på the “National Grid” hade sett det komma och utfärdat en varning att extra kapacitet skulle behövas. Elpriset steg från normala £ 40/MWh, SEK 480/MWh = 48 öre/kWh, till mer än £ 100 = SEK 1,20/kWh.
Men på torsdagen blev det utbredd vindstilla, så att priset under eftermiddagens efterfrågetopp steg till £ 1.400 = SEK 16,80/kWh.
Under fredagens toppbelastning noterades £ 4.000 = SEK 48,00/kWh.
Detta berättar Andrew Montford och konstaterar att efter 2016 uppträder sådana pris-toppar då och då och nu har det kommit två i samma vecka med en tredje nästan lika hög.
I 20 år har regeringarna subventionerat “förnybart” för att landet skall bli fossilfritt. Kraftverken för kol och gas har ruinerats. Det är inte förvånande att dessa producenter, ryggraden i UK:s elsystem, har lämnat marknaden. Två gaseldade stationer stängdes i somras. Gaskraft är särskilt väl ägnad att balansera vindkraftens snabba svängningar.
För konsumenterna ser framtiden dyster ut, allra värst för de fattiga. Detta år läggs det koleldade kraftverket i West Burton ner liksom kärnkraftverket i Hunterston. Året därpå stängs kärnkraftverket Hinkley B.
Och då väntar man sig att folk skall värma husen med el och ladda fler elbilar. BBC har nu noterat problemen och förklarat att “vi behöver lösningar”. Men de har inte lyssnat på Montford och alla andra som i tio år påpekat dårskapen i att växla till “förnybart” innan det finns sätt att lagra elen.
Nu bygger UK flera stora vindkraftparker. Men de ger inte heller någon el, när det inte blåser. De är alltså ingen “lösning”.
BBC är i högsta grad medansvarigt för eländet, eftersom de inte låtit de varnande rösterna höras. I tio år.
Lobbyorganisationerna för förnybar el talar sig varma för vindkraft. Men när andelen ostyrbar vindkraft nu växer blir problemet övertydligt med ömsom brist vid vindstilla och ömsom överproduktion. Slutsatsen blir att vindkraft aldrig kan vara stommen i vår elförsörjning. Energilagring föreslås då bli räddningsplankan som ska rädda vindindustrin.
”Vad ska in – sol och vind”. Är inte så hållbart som det låter. Det är inte så billigt heller. Hittills har man kommit undan med att bara tala om själva elproduktionen. Men ingen kraftkälla fungerar ensam. Den måste finnas i ett system. Ett nät med alla tekniska förutsättningar. Utan reglerkraft är det omöjligt med elproduktion som inte kan styras efter behovet. Så länge andelen förnybart varit blygsam har vattenkraften fungerat för regleringen. Nu räcker inte det längre till. Man inser också att batterier bara kan lagra för korta effekttoppar. På systemnivå kan batterier inte lagra energi för någon längre tids behov. Det handlar om minuter i begränsade områden.
Det är här vätgasen har kommit i ropet. Det kanske går att lösa, men det enda som är säkert är att det kräver gigantiska investeringar. Det är energislukande. Det är förenat med extremt hög risk. Det är helt oprövad teknik i den skala som krävs.
Det normala när man byter ut något, maskiner eller fordon till exempel, vill man att det nya ska var bättre, effektivare och uppfylla rimliga krav. Vind, sol och vätgaslagring möter inget av dessa krav. Vi har haft ett elsystem i världsklass. Ändå är vi på väg att byta det mot något som inte fyller ens grundläggande krav för en säker elförsörjning.
Ett mått på elproduktions effektivitet är hur mycket elenergi som produceras jämfört med totalt förbrukad energi för att åstadkomma detta under anläggningens livstid. Där är sol och vind i botten. Att de inte kan styras efter behovet av effekt gör också att annan teknik måste säkerställa spänning och frekvens i nätet.
Att producera el med de minst effektiva sätten och täcka upp för den slumpmässiga variationen med att lagra överskottsel i vätgaslager visar att man blivit blind för tekniska realiteter och är likgiltig för kostnaderna. Den låga verkningsgraden från ”ax till limpa” är förskräckande. Självklart kommer det att ge väldigt mycket högre elpriser.
Eftersom vätgas är högexplosivt är tanken att placera lagren i bergrum. För 1 TWh behöver drygt tre miljoner kubikmeter vätgas (vid 200 bar) finnas redo att användas för elproduktion. Volymen motsvarar yta som 23 fotbollsplaner och rumshöjden 20 meter.
Det enda vi som ska betala anses behöva få veta är att det blir fossilfritt. Inte ens det är sanning.
Financial Times presenterar planerna på planteringar i Sahel
Lars har tipsat om artikeln. Texten lyder:
Åtminstone $ 14 miljarder i ny finansiering har utlovats från Afrikas utvecklingsbank, franskaregeringen och Världsbanken för att befordra det storslagna initiativet att skapa en 8.000 km lång och 15 km bred mosaik av skog, ängar, buskar och plantor tvärs igenom Sahara och Sahel. Målet för projektet, som först föreslogs 2005, är att återställa det uttorkade landskapet och hjälpa regionens invånare att producera tillräcklig föda, skapa jobb och främja fred i regionen.
I den lilla rutan till höger spekulerar FT i att folkmängden kan tredubblas till 2100. Underförstått: Finns de några möjligheter att skördarna kan öka i den takten?
+ – + – + – +
Projektet drivs av UNCCD, som står för UN Convention to Combat Desertification. $ 14 mia motsvarar SEK 126 mia, vilket inger stor respekt. Inget nämns om projektets genomförande. Det är stora svårigheter som skall övervinnas:
Regionen plågas av ständiga strider, oftast med religiösa inslag.
Kommer fattiga och nödlidande ortsbor att “skörda” växligheten innan den tagit sig ?
Planteringarna kräver vatten i början, som är svåråtkomligt i regionen och synnerligen väderberoende.
$ 14 mia i politikers händer där korruption är mer regel än undantag inbjuder till förskingring.
Till sist: Kan man tro politiker om att lyckas med något så stort och så jordnära ?
Jag fann en nätsida med data för polarisarna väl samlade, OSI SAF.
Det lilla röda strecket uppe till vänster visar hur stor utbredningen är nu jämfört med de senaste fyra åren och med medelvärdet 1981 – 2000, vilket skall representera “det normala”. Då skall vi minnas att maximum nåddes 1979, samt att utbredningen efter år 2000 har minskat. Det betyder att när vi snart övergår till att som “det normala” ta perioden 1991 – 2020, kommer dagens avvikelse att bli betydligt mindre.
Notera att 2020 var minimum i september minst av de fyra åren, men inte mindre än 2012. Det gav dock flera alarmister anledning att varna för den “stora katastrofen”. Polarisarna är ju en indikation på hela klotets klimat.
De visar ständigt sin okunnighet. Allting i naturen svänger, gungar och roterar. Det är naturligt att isen i Arktis minskar under en period för att växa under nästa.
Under hhösten närmade sig kurvan för 2020 till dem för de tidigare åren och idag kan vi se att årets utbredning ligger överst.
Det finns alltså inget skäl för oro, särskilt som de senaste prognoserna för vädret förvarnar om kyla fram till mars.
Figur 2. Utbredningens min- och max-värden 1980 – 2020
Javisst, här får alarmisterna vatten på sin kvarn. Båda värdena har åkt i utförsbacke. Men jag vet att svängningarna är cykliska, så att vi snart kan vänta en uppförsbacke samt att Solen nu aviserar kallare klimat.
Figur 2. Utbredningen av Antarktis havsis 2021-01-16
Här ligger årets kurva aningen högre än dem för de fyra tidigare åren.
Figur 4. Utbredningens min- och max-värden 1980 – 2020
Michael Shellenberger (född 1971) är miljöforskare, debattör och författare. Han har engagerat sig i klimat och miljöfrågor i mer än 30 år. Ursprungligen var han för vind och solenergi men efter att han sett de stora miljöproblemen, otillförlitligheten i elproduktionen och de höga kostnader som vind och solenergi för med sig är han sedan många år en stark förespråkare för kärnkraft.
Michael har fått flera utmärkelser, bla ”Hero of the Environment, 2008” och ” Green Book Award, 2008”.
Han har redigerat och skrivit ett antal böcker, däribland Break Through: From the Death of Environmentalism to the Politics of Possibility (2007), An Ecomodernist Manifesto (2015) och Apocalypse Never: Why Environmental Alarmism Hurts Us All (2020) .
Figur 2. Boken gjorde sensation då han vände sig från alarmismen
Boken Apocalypse Never (Harper Collins 30 juni 2020), har fått stort beröm från forskare inklusive Harvards Steven Pinker, MIT klimatforskare Kerry Emanuel, och den tidigare VD och Chief Scientist i Naturvården. ”Det här kan vara den viktigaste boken om miljön som någonsin skrivits”, skriver den ledande klimatforskaren Tom Wigley.
Mer information om Michael kan finns på hans hemsida.
Nedan två mycket bra videos där Michael berättar om att vind-och solenergi är en återvändsgränd och att vi alla bör satsa på kärnkraft för att få en ren hållbar miljö.
Peter Rudling
+ – + – + – +
Inför en tysk publik förklarar han utförligt hur faran med radioaktivitet överdrivits.
Här syns tydligt att det historiska rekordet än så länge innehas av 1933. Dock har media återgett påståenden om att 2020 skulle ha slagit ett historiskt rekord därför att stormarna “gjort slut på alfabetet”. Det är så barnsligt att det är genant. Vad som hänt är följande:
På 50-talet började man ge namn åt orkanerna, för att bättre kunna hålla reda på deras utveckling. Namnen väljs med initialerna i alfabetisk ordning. Nu har man börjat inkludera de mildare tropiska stormarna i namnserierna. Givetvis använder man då varje år flera namn än förr. Då larmar okunniga journalister om historiskt rekord när nu alfabetet tagit slut.
Man kan urskilja ett cykliskt förlopp med en period om ungefär 60 år. Det överensstämmer med de svängningar i havets strömmar som benämns AMO, Atlantic Multidecadal Oscillation.
Här syns att året 2020 hade något lägre aktivitet från orkaner än de föregående åren. Om man vill hitta någon trend, så är den svagt avtagande sedan 90-talet.
Notera att “cyklon” innefattar både Atlantens “orkaner” och “tyfoner” på andra hav.
Figur 1. Havets stigning har varit relativt konstant 1900 – 2018
Ingen långsiktig acceleration kan märkas enligt Thomas Frederikse vid Delft University of Technology, som studerat data från mätning av tidvattnet i hamnar runt hela världen. Efter en mycket omfattande studie landar hans team på följande slutsats:
Frederikse
Figur 2. Det holländska teamets slutrapport: 1,52 mm per år
GIA betyder: “Glacial Isostatic Adjustment”, vilket jag antar innebär justering för den höjning/sänkning, som är en följd av istiden.
VLM betyder: “Vertical Land Motion”, d.v.s. landets höjning/sänkning ex.vis p.g.a. uppslammade massors sättning.
DMI har trampat i klaveret
Det tror jag är en adekvat översättning av den rubrik Jørgen Keinicke satt över en engagerad granskning av DMI:s nyhetsbrev. Han skriver:
DMI er normalt en troværdig organisation, men der er ridser i lakken.
DMI fortæller i et nyhedsbrev, at verdenshavene stiger med rekordfart. Det kan ikke være rigtigt. Satellitmålinger fra NASA viser en lineær udvikling igennem mange år med en årlig stigning på 3,3mm.
(Satelliterna mäter över oceanernas hela yta, medan tidvattenpeglar mäter vad som märks i hamnarna, där land och hav möts, se ovan. De senare kan bara verifiera hälften så stor stigning.)
DMI oplyser i et nyhedsbrev, Arktis: Status for is-sæson 2020, at indlandsisen hvert år taber masse, men det er ikke sandt. Så sent som i 2017 og 2018 voksede indlandsisen i forhold til året før. polarportal_saesonrapport_2020_DK.pdf
PolarPortal
Figur 3. Massbalansen för landisen på Grönland
SMB = Surface Mass Balance, nettot av nederbörd och avsmältning.
Discharge = Kalvning, lösbrytning av isberg i fronten.
TMB = Total Mass Balance.
(Dessa data borde kompletteras med uppgifter om sannolika felmarginaler. Jag betraktar det som näst intill omöjligt att mäta den totala vikten av nederbörden över ett område som är nära fyra ggr så stort som hela Sverige. Den uppgiften måste innehålla ett betydande mått av gissverk. Hur noga kan vikten av alla kalvade isberg beräknas ? Till sist: Kan mängden smältvatten bli bättre än en gissning ?
Man kan også læse, at indlandsisens afsmeltning i år er mere gennemsnitlig med 152 Gt. Det som DMI kalder mere gennemsnitlig er 39 % mindre end gennemsnittet 1980-2010.
Jørgen Keinicke
+ – + – + – +
Akademiernas likriktning
Det är ett mycket viktigt problem Jørgen sätter i fokus: Ansvariga myndigheters strävan att tyda data så att de kan skrämmas med AGW. Deras uppgift är istället att vara sakkunniga och objektiva. Det har gått så långt att i akademierna finns nu bara “professorer”, som bekänner sig till läran om AGW och använder varje tillfälle att yttra sig offentligt till att tolka data som skrämmande. Forskare med annan inställning blir mobbade, får inga anslag och blir utan jobb.
Själva idén med akademier för forskning förutsätter fritt utbyte av idéer och åsikter. Den har därmed förfelats. Sedan saknar akademierna existensberättigande.
by 
