Historikern Barbara W Tuchman tar upp början på Lilla Istiden
Hon har gjort mycket djupt intryck på mig ända sedan jag för mycket länge sedan läste “Dårskapens Vägar”. Där beskriver hon hur grupptänkandet bland de styrande gjort dem oförmögna att fatta vettiga beslut. Det har gällt genom hela historien. I synnerhet numera.
Etablissemangets idioti analyserar hon även i “Augusti 1914”, som handlar om de första dagarna i första världskriget. Högadliga generaler utan kunskap och erfarenhet sände hundratusentals ungdomar rakt in i döden. I onödan !
Således köpte jag hennes bok om 1300-talet när den kom på rea för flera år sedan. Men den har stått i bokhyllan tills Henry för ett tag sedan tipsade om dess kapitel 2 på sidan 39. Där nämner hon flera fakta om klimatet:
Hela Östersjön var isbelagd vintrarna 1303-1304 och 1306-1307.
Glaciärerna i Alperna trängde fram.
Nivån på Kaspiska havet steg.
Bosättningarna på Grönland upphörde.
Spannmål kunde inte längre odlas på Island och i norra Skandinavien.
Säsongen för odling kortades i hela Europa.
1315 varade regnen så länge att det blev utbredd missväxt.
Det ledde till hungerkatastrofer 1315 -1316 med kannibalism på några håll.
En epidemi av dysenteri minskade befolkningen ytterligare.
Mitt i detta elände frodades hyckleri och förljugenhet i “etablissemanget”, som ibland var en kombination av kunglig och kyrklig korruption för utsugning av folket. Kyrkans män skulle representera “godhet”, men levde ofta i alla former av “synd”.
Figur 1. Snö och 12 – 20 grader kallare än normalt
Det är vinter på södra halvklotet nu och ofta kallare än de är vana vid. Den tyska kanalen “wetternet” visar det och även mycket stora regnmängder i södra Tyskland till helgen.
Figur 2. Avsnittet om Brasilien börjar 8:30 in i programmet
Det är områden där minusgrader förekommer mycket sällan och någon vana vid snö och snöröjning knappast finns.
Det har också kommit rapporter om missväxt för kaffe, majs och soja.
Alltså: Stärker intrycket att den kalla perioden redan har börjat.
Figur 1. Vatten är lika väsentligt för livet på Jorden som koldioxid
De aktuella översvämningarna i Tyskland och Belgien är huvudsakligen ett resultat av att vattnet värderas som “avfall” istället för en av de viktigaste förutsättningarna för livet. Den moderna civilisationen har steg för steg gjort allt mer av det välsignade regnet till “avfall” som det gäller att göra sig av med. Allt mer av marken har “hårdgjorts” med asfalt på vägar och parkeringsplatser, med hus som givetvis har täta tak samt med plattor på gator och trädgårdsgångar.
I Tyskland har man gjort en karta över “förseglingen” av marken:
Leibnitz Institut
Figur 2. Karta över procenten “förseglad” eller hårdgjord areal
Från den delen av arealen leds vattnet snabbt undan som “avlopp” vidare till floderna. De aktuella översvämningarna inträffade i hörnet längst i väster, där också procenten hårdgjord mark är högst.
En ännu viktigare faktor är jordbrukets dränering av åkermark, vilket avser mycket stora arealer.
Historien visar att extrema skyfall inträffar ett par gånger varje sekel, något som ingen “klimatpolitik” kan göra något åt. Detta betyder att översvämningarna inte kan bemästras nedströms med mera vallar och muddring av floderna.
Det är den snabba avrinningen uppströms, som måste hanteras. Det måste ske så att största möjliga del av vattnet tillåts sjunka ner i marken och höja grundvattnets nivå.
Bönderna måste få ersättning för att låta vattnet stå på delar av markerna medan det sjunker in, ifall det skadar skörden. I bäckar och åar måste våtmarker återställas, så att flödet bromsas vid skyfall. Samhällena måste ordna avrinningen så att den först leds till fångdammar, som sedan töms långsamt. Villaägare skall uppmuntras att gräva ner en stor tank för vattnet från taket, vilket sedan används för bevattning av trädgården.
Det som behövs är en bred tillämpning av ett nytt sätt att se på vattnet: Det är inte avfall, som man måste göra sig av med, utan det är en värdefull förutsättning för allt liv, som man skall ta till vara och utnyttja.
Det tänkandet måste in i all framtida samhällsplanering.
I ett reportage i måndagens GA (26/7) målas igen upp en dystopisk bild om framtiden. Man hänvisar till en rapport från SMHI, som med stor sannolikhet bygger på datormodeller vilka hittills synnerligen dåligt lyckats förutspå framtida klimat. Till exempel borde det vara 0,5-1 grad varmare nu beroende på vilken modell man väljer? Oftast väljer man den mest extrema för att få ”önskad effekt”!
Man gör sken av att skyfallen i Tyskland skulle vara en effekt av den globala uppvärmning-en. Men då ”glömmer” man bort att dylika översvämningar sker regelbundet 4-5 gånger per 100 år i Tyskland. På otaliga platser i dessa områden finns det markeringar på husväg-gar om hur högt vattenståndet var vid vissa tidpunkter, och högst har det varit på 1600 till 1800-talen. Det vill säga under den så kallade Lilla istiden. Detta är helt i linje med veten-skapen som säger att stormar uppstår på grund av temperaturskillnader, och uppvärm-ningen under de senaste decennierna har, som alla borde känna till vi det här laget, skett vid polerna och knappt något alls vid ekvatorn. Det vill säga temperaturgradienten har minskat och stormar har inte blivit varken vanligare eller värre enligt till exempel National Oceanic and Atmospheric Administration (NOAA) i USA eller International Disaster Database.
Man fortsätter att skrämmas med havshöjning i Sverige även om alla borde känna till att landhöjningen på det flesta platser i Sverige är större än havshöjningen. Gotland ligger på gränsen för att dessa tar ut varandra, och det jag kunnat konstatera under de senaste åren då jag besökt och bott på Gotland är att till exempel vid Närsholm verkar havet mera sjunka än stiga.
Slutligen kan vi konstatera att enligt University of Alabama i Huntsvilles (UAHs) satellit-mätningar har det inte skett någon uppvärmning sedan 1998. Satellitmätningar är ju den enda metoden att mäta hela planetens temperatur, medan termometermätningar inte ens täcker 10 procent (71 procent är ju hav). År 1998 var medeltemperaturen +0,48 grader över medeltalet för referensperioden 1981-2010 och det var i praktiken samma som 2020 då den var +0,49. Det vill säga på 22 år har jorden inte värmts upp det minsta. Bara år 2016 hade en högre medeltemperatur (hela 0,04 grader), alla andra år en lägre!
Vi kan fortsättningsvis konstatera att sedan februari 2020 har månadsmedeltemperaturer-na sjunkit hela 0,7 grader. Detta är helt i linje med det som oberoende sol- och molnforska-re sagt redan i över 10 år, till exempel doktor Valentina Zharkova, professor vid det brit-tiska Northumbria-universitetet och doktor Henrik Svensmark vid Danish National Space Center. Den nya solcykeln som startade för ett år sedan fortsätter att vara extremt passiv, vilket historiskt alltid betytt ett kallt klimat. Därför förutspår dessa forskare att vi går mot kallare tider, inte varmare. Kanske en ny liten istid på 2030-talet? Den som lever får se, men att sätta alla ägg i samma korg och kasta miljarder på ett uppvärmningscenario som inte funnits på 22 år låter milt sagt dumt.
Rune Lundgren
+ – + – + – +
Medias tystnadsmur börjar spricka upp i landsortens medier
Detta är ytterligare en insändare som utan omskrivningar avslöjar klimatpolitikens galenskap. Vi har nyligen sett det i Piteå-Tidningen, TTELA och nu i Gotlands Allehanda.
Du som läser detta: Skicka även du in något till din lokala tidning. Du är välkommen att planka texterna här. Det är viktigt att redaktionerna får många påstötningar om de pågående vettlösheterna.
Uppsläpp av väderballong med sensormodul hängande under
2021-07-28 Piteå-Tidningen: Staffan Granström
Vilken inverkan har koldioxiden på klimatet?
“FN:s Intergovernmental Panel on Climate Change, IPCC, hävdar att den ökade användningen av fossil energi har en direkt inverkan på tempe-raturen i atmosfären. De använder sig av en icke bevisad hypotes”, skriver insändarskribenten.
IPCC menar att gaser som har aktiva spektralband i det infraröda området kan hindra utstrålningen av energi från jorden. Därmed skulle en ökande halt av koldioxid leda till en stigande temperatur.
De har utvecklat ett stort antal modeller av klimatet för att ”projektera” den ökande halten av koldioxidens inverkan på atmosfärens temperatur och det framtida klimatet med datorer.
Klimatet är en spegling av vädrets förändring över längre tidsperioder än 30 år.
Att prognostisera klimatet över flera år är mer komplext än prognostisering av vädret. Bland annat måste hänsyn tas till solens inverkan, havsströmmar, molnbildning, vulkanutbrott med flera parametrar.
Skillnader uppstår mellan IPCC:s projekterade temperaturer och de uppmätta av satelliter och väderballonger . Temperaturerna finns att läsa om på internet, där Dr John Christy redogör för testning av olika klimatmodeller.
Det finns forskning som visar att koldioxid inte bör påverka temperaturen. Irländska fors-karna Michael och Ronan Connolly har under perioden 2010 – 2011 analyserat mätdata från miljontals väderballonger som sänts upp i atmosfären från norra Kanada till södra USA.
En väderballong når en höjd av ca 35 km innan den sprängs på grund av det låga omgivningstrycket. Ballongen hinner passera de två luftlagren troposfären och stratosfären med gränsskiktet tropopausen mellan dem.
Ballongernas data såsom, tryck, temperatur, fuktighet, hastighet har analyserats med hjälp av de allmänna gaslagarna som beskriver atmosfärens fysikaliska egenskaper.
Forskarna har analyserat molekyltätheten hos luften i atmosfärens olika lager och funnit att atmosfären är i fullständig termodynamisk energibalans och att inverkan av ”växthusgasen” koldioxid är noll.
Staffan Granström
Klimatrealist
+ – + – + – +
Mer information om Michael and Ronan Connollys forskning får man på Youtube: ”Balloons in the Air” och på bloggen ”globalwarming.com”.
Men vår kämpe Peter Ridd fann dessa rapporter grovt överdrivna. Och han blev därför avskedad från James Cook University, som oftast var källan till larmen. Nu har han ställt samman officiella data från AIMS, the Australian Institute of Marine Science:
Ridd
Figur 2. Den procentuella utbredningen av korallerna i Stora Barriär Revet
I en ny rapport visar AIMS att korallerna återhämtat sig snabbt. Det är vad nyktra forskare påstått i alla tider. Korallerna har ju överlevt 600 miljoner år av klimatförändringar med en havsnivå som gått mer än 100 meter ner och upp igen. Flera gånger.
Det aktuella rekordet visar att det har aldrig varit någon katastrof på Revet. Den enda katastrofen är kvaliteten på forskningen.
Data visar att det har ägt rum tre tillfällen av mer omfattande blekning, men de har inträffat i vitt skilda regioner.
Grovt räknat har Revet haft ett tillfälle av omfattande blekning på 15 år. De flesta korallerna blektes inte och de som blektes dog inte. Det är inte alls förvånande att Revet nu befinner sig i gott skick.
De som kallar sig forskare har blivit insnärjda i sitt eget bedrägeri. De har överdrivit blekningen – som vanligt. Lyckligtvis har vi AIMS långsiktiga övervakning av korallerna, vilken görs professionellt med protokoll av god kvalitet, för att visa revets tillstånd.
Den dåliga nyheten är att den rekordhöga utbredningen nu innebär att det är troligt att den kommer att minska under de närmaste åren.
Vi måste förbereda oss på rubriker som årterigen larmar om att revet har tappat mycket av sina koraller, vilket är ett tecken på klimatförändringar och föroreningar från jordbruket.
Och revet kommer att förutspås vara borta 2050 – eller när som helst.
Svenska Kraftnät, SVK, meddelar att linjen är i drift sedan den 27/7
Notera att “Hurva” inte är det man hittar på kartorna invid E22 strax norr om Lund. Omriktarstationens Hurva ligger en dryg km väster om Lyby kyrka, en ort i Hörby kommun.
Ledningen skulle ha varit i drift 2015 ! Nu tas den i drift med effekten 2 x 600 MW, en reducering från de planerade 2 x 720 MW. Dess direkta kostnad har varit 7,3 miljarder kronor, men till det bör läggas ett ansenligt belopp för de följdkostnader den orimliga förseningen orsakat.
I Sydsvenskan förklarar projektledaren Sverker Ekehage att överföringskapaciteten från norr ökar med c:a 25 %, men han avstår från att bedöma dess verkan på elpriset i Skåne.
I den kanadensiska tidningen redovisar Lomborg rapporter som visar hur snedvriden medias rapportering är. Det är naturligtvis toppaktuellt i Kanada efter den intensiva värmeböljan i landets västra provinser. Därifrån rapporterar medierna dödsfall, som tillskrivs värmen. Men dödsfall orsakade av kyla får inte liknande uppmärksamhet, trots att de är många gånger fler.
Hans under-rubrik lyder:
For now, global warming reduces more deaths than it causes, saving possibly 100,000 lives each year
(För närvarande minskar den globala uppvärmningen fler dödsfall än vad den orsakar, vilket möjligen sparar 100.000 liv varje år)
Här refererar jag några få avsnitt i hans artikel:
Värmen orsakar fler dödsfall än vad medierna rapporterar.
De aktuella rubrikerna handlar om de hundratals dödsfall som inträffat under värmeböl-jorna i västra Kanada och nordvästra USA. Utan undantag skyller man dem på “klimatför-ändringarna” och tar dem som anledning att påskynda kampen mot dessa. Men de avslöjar främst hur ensidig den alarmistiska rapporteringen är och hur den lämnar oss gravt felinformerade.
Värme dödar fler än vad nyheterna ger intryck av. De flesta dödsfallen inträffar utan att någon journalist finns in närheten. Studier visar att i USA och Kanada kan storleksord-ningen 4.500 dödsfall om året tillskrivas värme.
Kyla orsakar 40 ggr fler dödsfall
Vad som helt ignoreras av media och politiker är att uppvärmningen reducerar förekom-sten av köldknäppar och antalet dödsfall orsakade av kyla. Då man fryser minskar det blodflöde som håller kroppen varm. Blodtrycket stiger, risken för stroke, hjärtattack och lungsjukdom ökar.
Men dessa dödsfall passar inte in i historien om klimatkatastrofen, så de rapporteras mycket sällan. Om de vore undantag, kunde likgiltigheten försvaras. Men så är det inte. Varje år dör fler än 100.000 av kyla i USA och 13.000 i Kanada. Det är mer än 40 ggr så många som dör av värme.
I global skala överträffar antalet som dör av kyla många gånger antalet som dör av värme. Det gäller inte bara i kalla länder som Kanada, utan även i varma länder som USA, Spanien och Brasilien. Till och med i Indien dör sju gånger så många av kyla som av värme.
Globalt dör varje år c:a 300.000 av värme, men närmare 1,7 miljoner av kyla ! En brett refererad studie visar att högre temperatur är orsaken till c:a 100.000 av dödsfallen orsaka-de av värme. Men författarna ignorerade dödsfall på grund av kyla. En epokgörande studie i tidskriften the Lancet visar i alla regioner har uppvärmningen de senaste decennierna minskat antalet dödsfall av kyla mer än den ökat dem av värme. I medeltal är minskningen dubbelt så stor , vilket kan betyda 200.000 färre dödsfall av kyla varje år.
Hjälp mot värmedöden
Nyheterna nämner inte att värmen minskar dödsfallen orsakade av kyla, men dessutom trycker den på nödvändigheten att minska utsläppen, vilket leder till några av de minst effektiva sätten att hjälp offren för värmeböljor. Men vi känner redan till enklare och mycket mer effektiva sätt att hjälpa.
I allmänhet minskar dödsfallen på grund av värme i länder med bra statistik, därför att de kan tacklas med förtid varningar, brett tillgänglig luftkonditionering, offentliga bassänger och genom att uppmuntra folk att använda fläktar och dricka mycket vatten.
Detta är mycket tydligt för USA, där antalet varma dagar har ökat sedan 1960 och har påverkat en växande befolkning. Ändå har antalet dödsfall i USA halverats. Resten av världen behöver tillgång till samma enkla tekniker, för att drastiskt minska dödsfallen på grund av värme.
Hjälp mot döden av kyla
Att hantera dödsfallen på grund av kyla visar sig vara mycket svårare, eftersom det kräver väl uppvärmda hem under veckor och månader. Dessutom ökar en kraftfull klimatpolitik kostnaderna för uppvärmning, så att dödsfallen blir ännu vanligare. Forskare har studerat det naturliga experimentet i USA sedan 2010, eftersom fracking har gett en dramatisk minskning av kostnaden för naturgas. Detta gjorde gasuppvärmda hem varmare och säkrare, eftersom i synnerhet fattigare hushåll fick råd med bättre uppvärmning. Studien uppskattade att dessa lägre energipriser sparar cirka 11 000 amerikaners liv varje vinter. Det är fyra gånger antalet liv förlorade på grund v värme i Nordmerika. Om klimatpolitiken ska fungera måste den höja energipriset för att minska förbrukningen. En klimatpolitik som driver upp gaspriserna igen innebär att färre människor kommer att ha råd att värma sina hem tillräckligt. Som en konsekvens kommer dödsfallen att öka igen.
Felinformerade
Dagens nyhetsrapportering lämnar oss grovt felinformerade. Därmed fokuseras politiken på de kostsammaste och minst effektiva sätten att reducera dödsfallen. Dessutom berättar den helt enkelt en vilseledande historia om värmedöd, och ignorerar det mycket större antalet undvikta dödsfallen på grund av kyla.
För närvarande minskar den globala uppvärmningen fler dödsfall än vad den orsakar, vilket möjligen sparar 100.000 liv varje år.
När politikens stora ser en tonåring som oraklet i tidens allra viktigaste fråga kan resultatet bara bli katastrofalt
2021-07-18 The Sunday Times
Ett ”monumentalt fel i varningssystemet”
Nedan en Google-översättning av delar av artikeln med valda justeringar.
+ – + – + – +
Väderforskare säger att ett ”monumentalt misslyckande i systemet” är den direkta orsaken till döden och förödelsen den gångna veckan. En månads regn på två dagar avslöjade att Tysklands beredskap var helt otillräcklig, förklarade Hannah Cloke, en av de experter som byggt Europas sofistikerade modell för att förutsäga översvämningar. Hon är professor i hy-drologi vid Reading University, och sa att ett “monumentalt misslyckande i systemet” hade lett till en av Tysklands dödligaste naturkatastrofer efter krigen. I går kväll hade de tagit minst 133 liv sedan onsdag och lämnat hundratals människor saknade. Minst ytterligare 24 personer var döda på andra sidan gränsen till Belgien, en siffra som av landets nationella kriscenter förväntades stiga. I Nederländerna tvingade regnet tusentals från sina hem.
En månads regn på 48 timmar
På tisdag och onsdag fick delar av Tyskland mer än en månads regn på 48 timmar. Några bifloder från Rhen svällde till rekordnivåer, förvandlade städer till lersjöar, svepte bort byggnader och broar och dränkte dussintals människor i sina hem.
“När jag vaknade [på torsdag] morgon och såg hur många människor som hade dött, tänkte jag bara: du kan göra något bättre än det här”, säger Cloke. ”Jag är besviken över att särskilt i städerna blev folk bortsvepta. Det betyder att många saker gått fel”.
”Folket borde ha fått varningar; de borde ha förstått varningarna. Det går inte att ha massiva datormodeller som förutsäger vad som kommer att hända, om folk inte vet vad de ska göra i en översvämning. ” Istället fortsatte den överväldigande majoriteten i deras vardag, omedvetna om faran, när vattnet började stiga.
Den tyska regeringen står nu inför frågor om hur många liv som kunde ha räddats, om den evakuerat riskzonerna i tid och förmedlat allvaret av den kommande krisen till allmänhe-ten. Som Bild, landets bästsäljande tidning, uttryckte det: “Misslyckades BBK, Bundes-amt für Bevölkerungsschutz und Katastrophenhilfe, vår myndighet med ansvar för katastrofberedskap?”
I början av 2000-talet utformade Cloke och två kollegor European Flood Awareness System (Efas) med en sådan katastrof i åtanke. Efter de katastrofala översvämningarna över Central- och Östeuropa 2002, som krävde minst 110 liv i nio länder, bestämde de sig för att offren skulle vara förberedda nästa gång. “Med tanke på antalet dödsfall och mängden skada hade vi idén att vi aldrig skulle låta detta hända igen”, sa Cloke.
Algoritmerna kombinerar observationer från Europeiska unionens Copernicus-satelliter på 800 km höjd med hydrografiska register och avläsningar av flodnivåer, för att ge nationella myndigheter upp till tio dagar att förbereda sig på det värsta. Under 2014 gjorde varningar och kartor från Efas det möjligt för myndigheterna i Serbien, Bosnien och Kroatien att finjustera sitt agerande inför kolossala översvämningar på Balkan. Den här gången fann Efas dock att de spelade rollen som Cassandra, den grekiska profetissa, som kunde förutse framtiden men aldrig blev trodd.
Larm fyra dagar i förväg
Efas larmade den 10 juli – fyra dagar innan de första översvämningarna – med varningar till de tyska och belgiska regeringarna om den höga risken för översvämningar i Rhen- och Meuse-dalarna. Under de närmaste dagarna därefter producerade de minutiöst detaljera-de diagram som korrekt förutspådde de flesta av de områden som skulle drabbas av störst skada. Dess tyska partnerbyrå begärde specifik analys av flera floder inklusive Ahr, längs vars banker åtminstone 93 personer senare dog och 618 skadades. Cloke sa att en del av översvämningarna skulle ha varit svåra att förutse i detalj, men det var “säkert tid” att förbereda större städer med varningar och evakueringar.
“Det faktum att människorna inte evakuerades eller fick varningarna antyder att något gått fel”, sa Cloke. ”Om du har lite information om vilken risk du är utsatt för och du kan förstå den, kan du vidta åtgärder för att skydda dig själv. Dessa översvämningar var enorma. Förmodligen var de som en fantasi eller en slags science-fiction-film för de flesta. ”
Tekniken fungerade inte
Ett bakomliggande problem är Tysklands larmsystem. I september förra året höll BBK en nationell ”varningsdag”, då man över hela landet skulle väckas med öronbedövande sirener och samtidigt översvämmas av varningsmeddelanden i en simulerad naturkata-strof. Det blev ett totalt fiasko: Det mesta av tekniken fungerade inte.
+ – + – + – +
GWPF: Tyskland avslöjar dårskapen i Net-Zero politiken
London den 19 juli: Global Warming Policy Forum, GWPF,uppmanar den brittiska regeringen att lära sig den viktigaste läxan från den tyska översvämningskatastrofen och anta en politik som prioriterar effektivt och relativt billigt skydd mot översvämningar framför mycket dyra och ineffektiva mål för förnybar energi.
Med tanke på de brittiska regeringarnas vanliga misslyckanden med att förebygga och lindra stora översvämningar tidigare riktar GWPF en uppmaningtill nr10 Downing Street att lära av Tysklands sorgliga exempel och genomföra en radikal ombalansering av anpassning och lindring i Storbritanniens klimatpolitik.
£ 50 miljarder till “förnybart” = SEK 625 miljarder
Sedan 2002 har Storbritannien spenderat allt större summor på att minska klimatföränd-ringarna, främst genom subventioner till förnybara energikällor. Mellan 2017 och idag har Storbritannien spenderat nästan 30 miljarder pund i subventioner till investerare i förnybar energi. OBR, Office for Budget Responsibility, beräknar att Storbritannien under de närmaste fyra åren (2021 till 2025) kommer att spendera nästan 50 miljarder pund på dessa subventioner.
En bråkdel av dessa astronomiska belopp skulle ge kraftigt förbättrade system för förebyg-gande av översvämningar, för skyddsvallar och återuppbyggnad efter katastrofer. Liknande belopp skulle göra Storbritannien mycket motståndskraftigt mot naturkatastrofer. De tyska och brittiska regeringarna har tydligen helt fel balans mellan anpassning och mildring.
Dessa åtgärder är mycket effektiva och ger utdelning omedelbart. De skyddar medborgar-na mot översvämningar och andra naturkatastrofer oavsett om dessa är relaterade till klimatförändringar eller inte.
Klimatpolitik hjälper inte mot översvämningar
Dr Benny Peiser, GWPF: s direktör, sa: “Den tyska regeringens astronomiskt dyra politik för att nå låga koldioxidutsläpp har inte inneburit någon lättnad för de samhällen som drabbats av översvämningar. Storbritannien har ännu inte sett en katastrof i tysk skala, men det bakomliggande problemet är identiskt. ”
Även om Storbritannien någonsin skulle uppnå sitt mål för nollutsläpp skulle städeroch samhällen fortfarande behöva hantera översvämningar och andra extrema väderhändelser som inte kommer att försvinna bara för att regeringen lägger hundratals miljarder på vind- och solenergi.
Professor Patrick Eriksson från Chalmers har replikerat på min artikel ”Ny statistik från SMHI förbryllar”. I brist på sakargument försöker Eriksson misskreditera mig genom att skriva ”han tycks inte ens lita på att SMHI kan beräkna medeltemperaturer korrekt utan hänvisar till egen statistik. SMHI redogör noga för deras beräkningar på deras hemsida, medan Vänerlöv plockar ut ett antal stationer utan närmare specifikation eller specificering.”
Och ändå står det tydligt i min artikel att det gäller 27 geografiskt representativa orter i Sverige där SMHI utför mätningar, från Karesuando i norr till Falsterbo i söder. Det är ju SMHI:s statistik det handlar om. Självklart har jag ingen egen statistik för alla dessa orter som Eriksson vill låta påskina. En ödets ironi för Eriksson är att även SMHI-professorn Erik Kjellström har replikerat på min artikel men han har inga problem med hur jag har plockat fram SMHI:s statistiska uppgifter och hur jag har räknat fram skillnader i referensperioder. Därför att han vet att jag räknat rätt.
Det framgår tydligt i SMHI:s rapport ”Klimatologi 61”, vilken Eriksson omöjligen kan ha läst, ty då skulle han troligen avstått från sina påhopp. Rapporten beskriver skillnader i Sveriges temperaturklimat mellan de två normalperioderna 1961-1990 och 1991-2020 och visar bland annat, det jag kom fram till, att alla månader utom juni och oktober blivit i varierande grad betydligt varmare.
Eriksson påstår att jag drar fel slutsats. Jag har aldrig påstått att temperaturökningen ska vara jämn. Men jag fann det märkligt att trots lika stora värmealstrande koldioxidutsläopp (CO2) under året har alla månader utom juni och oktober (som inte blivit ett dugg varmare) betydande temperatur ökningar av olika storlek. Därför kan knappast temp-höjningen enbart tillskrivas utsläppen.
Eriksson avslutar lite försmädligt: ”Det är en naiv tanke att hela forskarvärlden skulle ha missat Vänerlövs analys om den faktiskt skulle ha falsifierat tanken om global uppvärm-ning”. Min ”analys” går inte alls emot att klimatet blivit varmare på senare tid, däremot pekade den på att värmen inte entydigt kunde bero på CO2-utsläppen. Det finns andra klimatstyrande faktorer som spelar stor roll som t ex solens aktivitet och kosmisk strålning. Det globala klimatets naturliga variationer förbises ofta.
by 
