Den visade “klockan” är den febertermometer, som avslöjar nätets hälsa för ögonblicket. Störningar av elproduktionen, plötsliga ökningar eller minskningar av generering respektive belastning, påverkar frekvensen direkt tills vattenturbinernas ledskovlar hunnit ställas om. I Sverige finns nästan ingen annan reglerkraft än vattenkraft. Tyska gasturbiner kan regleras snabbare. Den snabbt varierande effekten från sol-och vindkraft är just sådana störningar som reglerkraften måste parera.
SVK
Figur 2. SVK, Kontrollrummet, visar löpande nätets frekvens
Ingvar Åkesson har påpassligt tagit skärmdumpar då gränsen för normal drift, 50,10 Hz överskreds under en hel kvart i måndags 23/1. Det är oroande då ytterligare en störning kunde ha orsakat kollaps av nätet. För att undvika det har SVK bara möjligheten att stänga av delar av nätet: ansluten “förnybar” kraft vid för hög frekvens, respektive förbrukare vid för låg frekvens, såvitt jag förstår. Jag ber någon som känner till förhållandena att korrigera eller bekräfta i en kommentar.
Export – Import
Problem med förändringar i relationen mellan kapacitet och belastning kan mildras med export och import. Vi har många kablar till Danmark och kontinenten, se posten “Danskt OK för Barsebäck !”.
Generellt gäller att kablar under vatten har stora förluster för växelström, eftersom vattnet utanför är ledande och fungerar som i en transformator, så att en del av energin går till att värma vattnet . I en kabel för likström har man bara ohmska förluster, vilket gör att långa undervattenskablar utförs för högspänd likström. Jag utgår från att alla kablar till kontinenten är sådana. De arbetar utan påverkan av nätfrekvensen i de båda ändarna.
Ett undantag är dock förbindelsen till Danmark från 1915. Då kunde man bara använda växelström. Om dessa kablar kan man läsa:
+ – + – + – +
Svenska kraftnät äger och förvaltar, tillsammans med det danska affärsverket Energinet, två parallellgående 400 kV kabelförbindelser mellan Skåne (Sverige) och Själland (Danmark). Den svenska anslutningspunkten är lokaliserad vid Grå Läge, mellan Viken och Domsten, i Helsingborgs kommun. Den sydliga kabelförbindelsen förnyades nyligen i ett arbete som stod klart under sommaren 2020. Den nordliga kabelförbindelsen, som består av tre kablar, togs i drift 1985 och börjar nu nå sin beräknade livslängd och behöver därmed också förnyas.
+ – + – + – +
Således är vår nätfrekvens kopplad till Danmark via dessa kablar och därmed även till Tyskland.
Brittiska kraftstationer för kol eldas upp igen inför kommande veckas högtryck med svaga vindar
Bilden visar antagligen ett av elbolaget Drax kraftverk. I söndags morse begärde den brittiska nätoperatören ESO att några kolkraftverk skulle eldas upp för att vara beredda till måndagens kväll.
(UK kolkraftverk eldas upp IGEN för att “förnybar” energi är otillräcklig)
Kolkraftverk som är planerade att rivas i mars 2023 har nu eldats upp för att rädda Storbritanniens elnät. Min fråga – vad är planen för nästa vinter?
Nu skall kolkraftverk eldas upp och elkunder skall få betalt för att minska elförbrukningen när det blir kallt.
National Grid ber Drax och EDF att börja värma tre anläggningar och säger att de kommer att aktivera sin flexibilitetstjänst för direkt efterfrågan på måndag kväll
Miles Brignall mån 23 jan 2023 09.47 AEDT
…
Med ett högtryck på väg med lätta vindar som sannolikt kommer att dominera några dagar till, sa National Grids elsystemoperatör (ESO) tidigt på söndagen att de hade bett Drax att börja “värma upp” två av sina kolkraftverk i North Yorkshire och EDF, Electricité de France, att göra detsamma för dess West Burton-station i Nottinghamshire, för att säkerställa leve-ranser på måndag.
..
Begäran om beredskapen följde en liknande i mitten av december, även om de koleldade stationerna inte kom till användning då, eftersom operatören fick tillräckligt med el från andra källor. “Våra prognoser visar att marginalerna för elförsörjningen förväntas bli snävare än normalt på måndag kväll”, meddelade ESO. “Vi har instruerat koleldade kraftverk att vara beredda att öka kapaciteten om det skulle behövas i morgon kväll”.
…
Med en stor del av Storbritannien som njuter av lätta vindar och en kall solig söndag stod vindkraften för bara 6,89 gigawatt, cirka 17,6 % av den totala produktionen.
…
Redan i juli 2022 meddelade Drax att de hade gått med på att skjuta upp avvecklingen av sina kolkraftverk till mars 2023.
Sex månaders förlängning av kolverksamheten på begäran av den brittiska regeringen
Vem tror att Storbritannien är redo att avveckla sina återstående kolkraftverk?
Hur stor del av allas elräkning är kostnaden för att Drax och andra kolkraftverk skall stå redo att köra igång när som helst, eftersom den värdelösa “förnybara” sol- och vindkraften inte på ett tillförlitligt sätt kan täcka Storbritanniens energibehov?
+ – + – + – +
Verkligheten ! !
JA, den stygga verkligheten har funnit både tyska och engelska politiker med byxorna nere.
En bra illustration av de hjärtliga relationerna tvärs över Öresund är elsektorn. Kraftbolag på båda sidor om Öresund har samarbetat i mer än hundra år. Redan sommaren 1914 påbörjades förläggningen av en sjökabel mellan Helsingör i Danmark och Helsingborg i Sverige. Utbrottet av första världskriget försenade arbetet, men kabeln färdigställdes 1915. Sjökabeln finansierades av det regionala danska kraftbolaget NESA, som ägdes av de större städerna och städerna på norra Själland, inklusive Köpenhamn. NESA hade bara kolkraftverk och syftet med kabeln var att importera billig vattenkraft från Sverige.
På den svenska sidan av Öresund fanns ett regionalt kraftbolag vid namn Sydkraft. Liksom NESA ägdes även Sydkraft av större städer. Dessa städer hade grundat företaget 1905 för att gemensamt bygga vattenkraftverk. Den svenska vattenlagstiftningen tillät dock inte byggandet av stora dammar. Därför måste mycket vatten släppas ut under somrarna, vid tillfällen då efterfrågan på el var låg. Detta innebar ett slöseri med potentiell elkraft och en förlust av intäkter. Syftet med sjökabeln var att använda det överskottsvatten som fanns i dammarna för elproduktion och att överföra denna kraft till danska Själland, där den kunde ersätta dyr kolkraft. Kabeln kunde överföra 25 procent av Sydkrafts totala kapacitet vid den tidpunkten.
I början av sextiotalet började både Sydkraft och dess danska motsvarighet, som nu hette Kraftimport, utreda kärnkraften. I mitten av sextiotalet beslutade Sydkraft att bygga ett kärnkraftverk i sydligaste Sverige. Ett viktigt argument var att det mesta av Sydkrafts dåvarande kraft genererades av vattenkraftverk i norra Sverige. Om kraftledningar från norr skulle gå sönder skulle det leda till strömavbrott i de stora städerna i södra Sverige. Att bygga ett stort kraftverk i söder skulle alltså öka tillförlitligheten i kraftförsörjningen.
Beslut om var kärnkraftverk skulle placeras i Sverige togs redan på 1960-talet då kärnkraft över hela världen förknippades med modernitet och tekniska framsteg. Detta var långt innan kärnkraften blev kontroversiell. På den tiden, inte bara i diktatoriska regimer som Spanien och Portugal, utan även i demokratiska länder som Sverige, ansågs lokaliseringsbeslut vara för experter och sakkunniga politiker att ta. Sådant teknokratiskt beslutsfattande skedde utan större offentlig inblandning eller politisk debatt.
Sydkraft undersökte ett antal platser för ett kärnkraftverk och fann att Barsebäck var den bästa enligt de då aktuella kriterierna. Läget vid havet uppfyllde det tekniska kriteriet och gav gott om kylvatten. Det var få människor som bodde i omedelbar närhet av fem kilometer. På den tiden ansågs detta vara det avstånd som var nödvändigt för att säkerställa säkerheten. Dessutom var det av ekonomiska skäl nyttigt att ha stora städer med gott om konsumenter och industri inom kort räckhåll, inklusive Köpenhamn och de svenska städerna Malmö, Lund och Landskrona. Detta innebar en förstärkning av tillförlitligheten i elförsörjningen och låga överföringskostnader. Möjligheten att utnyttja spillvärme från anläggningen för fjärrvärme i Malmö, Lund och Landskrona diskuterades också allvarligt, men förverkligades inte på grund av politiskt motstånd.
Kraftimport var positiv till planerna på att bygga ett kärnkraftverk vid Barsebäck. Det danska företaget hade inte kommit lika långt i sina egna planer för kärnkraftverk ännu, men tänkte bygga kärnkraftverk i Danmark något senare.
1970 tecknades ett avtal mellan Sydkraft och Kraftimport om att Kraftimport skulle köpa 25 procent av kraften från Barsebäck och att en ny sjökabel skulle läggas för att möjliggöra detta. Detta avtal sågs som ömsesidigt fördelaktigt. Sydkraft skulle ha svårt att sälja all ny kraft från Barsebäck till sina egna kunder de första åren och för Kraftimport skulle denna relativt billiga kraft vara till hjälp innan man hade byggt ett eget kärnkraftverk.
Sydkraft och Kraftimport förblev nära samarbetspartners under de följande decennierna och kraftutbytet över Öresund fortsatte även när danska politiker började ifråga-sätta Barsebäck. Det har således funnits ett mycket långvarigt och nära samarbete mellan kraftbolagen, varav Barsebäcksverket har varit en viktig del.
Rigsarkivet
Figur 2. Kampanjen mot Barsebäck markerade en farozon med 30 km radie
Kampanjen har fått så stor uppmärksamhet i media att jag inte repeterar dess historia. Dock blir dess rent känslomässiga drivkraft uppenbar, då man betraktar Danmarks centrum för forskning om klyvbara material: Risö.
Figur 3. Risö, Dansk Kärnforskning, 20 km väster om Köpenhamn
Där finns tre reaktorer för forskningsändamål, numera avstängda. De skulle alltså skötas av forskare, varav några ibland var nya på anläggningen. De skulle prova ut nya, oprövade, förhållanden. Det måste innebära risker för misstag, som kunde orsaka utsläpp av radioaktivt material.
Ett kärnkraftverk sköts av professionella, välutbildade operatörer enligt strikta och väl utprovade rutiner som utarbetats enligt erfarenheter från ett hundratal anläggningar runt om i världen.
I båda fallen är riskerna för misstag mycket små, men bör betraktas som jämförbara. Då bör man notera att Risö ligger 10 km närmare Köpenhamn och dessutom väster därom, d.v.s. därifrån vindarna kommer de flesta timmarna på året. Dessa vindar skulle bära utsläpp i Barsebäck bort FRÅN staden.
Figur 4. Reaktor med “Haveri-filter” som säkerhet mot radioaktiva utsläpp vid härdsmälta
Svenska kokvattenreaktorer, den vanligaste typen, har försetts med “Haveri-filter” som yttersta säkerhet mot radioaktiva utsläpp även i fall av en härdsmälta, den värsta olycka man kan tänka sig.
Radioaktiviteten är primärt begränsad till det kylvatten som cirkulerar runt bränslestavar-na (1). Om kärnreaktionen skenar, så att temperaturen ökar okontrollerat, det som kan leda till härdsmälta, kokar vattnet mer intensivt, så att ångtrycket stiger. Då bryts spräng-blecket (2), så att ångan släpps ner i filtret (3), där den kyls i ett vattenbad med kallt vatten som lagras där. Då kondenserar den radioaktiva ångan till vatten igen. Radioaktiviteten stannar således i filtret.
Såvitt jag förstår hade Fukushima inte sådana filter installerade.
Fjärde generationens reaktorer
Då det nu blivit högaktuellt att bygga kraftverk i elområde 4, Skåne, är det naturligt att man studerar placering i Barsebäck i första hand. Placeringen är lika logisk nu som 1960. Där finns redan ledningar med tillräcklig kapacitet. Moderna reaktorer med fjärde generationens teknik är utförda med ytterligt höga krav på säkerhet, ofta med passiv säkerhet som gör att för hög temperatur i reaktorhärden avbryter reaktionen av sig själv.
Nya reaktorer i Barsebäck torde vara det mest praktiska alternativet för ny kapacitet i södra Sverige.
Bartendern Alexandria Ocasio-Cortez, AOC, invald i kongressen, sätter moralen över fakta
Hon förklarade 2019: Jag tror att det finns många människor som är mer bekymrade över att vara exakt, faktamässigt och semantiskt korrekta än om att ha moraliskt rätt.”
Jag gör en rå översättning av en debattartikel:
+ – + – + – +
2023-01-15, Newsweek, Ralph Schoellhammer, assisterande professor, Webster Universität, Wien:
(Klimataktivism handlar inte om planeten. Den handlar om borgerlighetens tristess)
Kapitalismens fall kommer inte från uppror av en fattig arbetarklass utan från sabotage av en uttråkad överklass. Det menade den österrikiske ekonomen Joseph Schumpeter 1942. Schumpeter trodde att någon gång i framtiden skulle en bildad elit inte ha något kvar att kämpa för och istället börja kämpa mot just det system som de själva lever i.
Ingenting övertygar mig så om att Schumpeter hade rätt som dagens klimatrörelse och dess anhängare. Den gröna rörelsen är inte en återspegling av en kris för planeten, som så många inom media och kultur gillar att skildra den, utan snarare en kris av betydelse bara för de välbärgade.
Ta till exempel en intervju nyligen med kände Stanford-biologen Paul Ehrlich på CBS:s 60 Minutes. Ehrlich är mest känd för sin karriär som professionell domedagspredikant. Hans första stora bok, The Population Bomb, gav oss tidlöst felaktiga förutsägelser, inklusive att på 1980-talet skulle hundratals miljoner människor svälta ihjäl och det gick utför därifrån. Ehrlich försäkrade oss att England inte längre skulle existera år 2000, att inte ens moderna gödselmedel skulle göra det möjligt för oss att föda världen och att termonukleär kraft var precis runt hörnet.
Ehrlich, som nyligen fyllde 90 år, är i den lyckliga positionen att ha bevittnat det fullstän-diga misslyckandet av alla sina förutsägelser – bara för att fördubbla dem i sin intervju på 60 Minutes. Ändå behandlar mainstreammedia honom fortfarande som ett modernt orakel.
Varför?
Det bästa svaret på denna fråga kan vi nog tacka New Yorks kongresskvinna Alexandria Ocasio-Cortez för. I ett berömt uttalande 2019 sa hon att “Jag tror att det finns många människor som är mer bekymrade över att vara exakt, faktamässigt och semantiskt korrekta än om att ha moraliskt rätt.” Med andra ord, oavsett vilket nonsens man spyr ut, så länge det är “moraliskt rätt”, spelar det ingen roll vad fakta visar.
Liksom profeter för vilken religion som helst, ser Ehrlich inte sin uppgift som att förklara världen utan som att förstärka överklassens favoritvärldsbild om världens nära föreståen-de undergång, något som bara kan förhindras om vi i grunden förändrar vårt sätt att leva. Naturligtvis, med “vi” menar de faktiskt “du”. Det är inte Tesla-körande AOC eller jetsetta-ren Stanford-professorn Ehrlich, som kommer att anpassa sin livsstil, utan arbetar- och medel-klassens jobbare som påstås äta för mycket kött, köra för många mil i bensinslu-kande bilar, eller till och med boka en och annan flygresa för att åka på semester.
Detta var perfekt förkroppsligat av klimattsaren och miljonären John Kerry som tog sin familjs privatjet för att delta i en klimatkonferens på Island 2019. På frågan av journalister hur han skulle kunna sätta sin klimataktivism mot användningen av privata flygplan verkade han förvirrad; trots allt, förklarade Kerry, “det är det enda valet för någon som jag som reser världen runt för att vinna denna kamp” mot klimatförändringarna.
Även förmodade gräsrotsrörelser som “Just Stop Oil” eller “Last Generation” (berömda för att ha kastat “tomatsoppa på målningar”) finansieras i själva verket av miljonärer genom the Climate Emergency Fund. Denna finansieras bl.a. av Aileen Getty, barnbarn till den legendariske oljemagnaten Jean Paul Getty, och Abigail Disney, arvtagerska till det gigantiska Walt Disney Company.
Precis som Kerry och Ehrlich är dessa andra grupper inte ärligt intresserade av att lösa problemet med klimatförändringar – till exempel genom att främja forskning inom tekno-logier som kärnenergi, teknik för infångning och avskiljning av koldioxid samt metoder för anpassning. Istället måste de lyfta sin kamp till en surrogat-religion som låter dem samtidigt njuta av sin rikedom och läxa upp resten av världen från en position av moralisk överlägsenhet.
De häller pengar på dessa rörelser, vilket den tyske journalisten Axel Bojanowski påpe-kade, i en grad som skulle få oljelobbyn att rodna. Vid “Climate Action Summit” 2018 lovade två dussin miljardärsstödda stiftelser 4 miljarder dollar för lobbying om klimatför-ändringarna. Några av dem, som Hewlett Foundation, finansierar direkt journalister på Associated Press för “klimatrapportering”, medan stiftelser associerade med familjerna Packard och Rockefeller har stött den journalistiska strävan “Covering Climate Now”, som “samarbetar med journalister och redaktioner för att producera mer informerade och brådskande klimatberättelser” samt finansierar hundratals medier.
Man borde kunna anta att en journalistisk klass som ständigt är stolt över att “tala sanning” till makten skulle motsätta sig att “prata pengar” från miljardärer, för att främja dessas säregna intressen, men det motsatta är fallet. Och det är helt vettigt, eftersom samtida media ideologiskt befinner sig i samma läger som miljardärsklassen; de tycker lika mycket om att läxa upp resten av samhället som Ehrlich och hans medhjälpare.
I motsats till klimatextremisterna och deras godhets-signaler skulle världen de försöker skapa vara förödande för de fattigaste människorna på planeten. Eliminering av fattigdom och förbättring av levnadsvillkoren är endast möjlig genom tillgång till energi i alla former och de petrokemiska processer som möjliggörs av fossila bränslen – produktion av göd-ningsmedel för skördarna och plast som behövs i medicinsk utrustning.
“Bara att stoppa oljan” skulle inte stoppa klimatförändringen lika snabbt som det skulle stoppa människors liv. För att strö salt i såren, verkar denna aktivism inte ha den minsta medkänsla för allt mänskligt lidande som orsakas av deras favoritprojekt, från barnarbete i koboltgruvor (behövs för batterier) i Kongo till tvångsarbete i produktionen av solceller i Kina, till miljöskador orsakade av litiumbrytning i Chile.
Det här handlar inte om planeten. Det handlar om bourgeoisins tristess. Och de bryr sig inte om vem som måste betala för att lindra denna.
Ralph Schoellhammer
+ – + – + – +
Al Gore och Greta
Man kan undra hur de tänker, som bjudit in Al Gore och Greta till DAVOS ?
Al Gore har excellerat i felslagna förutsägelser bl.a. om isen på havet i Arktis. Dessutom har han bevisat sig vara okunnig om elementär fysik samt rent ohederlig, när han bort-förklarar de faktiska resultat ett experiment givit, se posten: “Fräcke Al Gore saknar både kunskap och heder”.
Greta behöver inte bekräfta sin okunnighet. OCH, hon har utan reservationer uttalat sig för planekonomi och kommunism, sådant som vi vet gör alla fattigare.
Figur 1. Jag har inte sett andra uppgifter om 35 m HÖGRE havsnivå, men väl om LÄGRE nivå.
Det senare måste ju ha varit förutsättningen för att vandra till Storbritannien. Kan någon reda ut vad som gäller och lägga in en kommentar ?
Anders B besökte Göteborgs Museum och tog omtänksamt några foton.
Anders B
Figur 2. Vid den lägre havsnivån exponerades Doggerland, där man funnit bosättningar
På Dogger Bank är havsdjupet 20 – 40 m och därför bygger nu länderna omkring hundra-tals vindkraftverk där. Det var också ett område med gott fiske. Vad som händer med det, när möllorna mullrar, tycks inte vara klart ännu.
Trofim Lysenko politiserade ärftlighetsläran med Stalins gillande
Hans förvridna teser om växtförädling ledde til hungersnöd och död för närmare hundratalet miljoner människor i Sovjet och Kina.
Liknande tendenser återfinns i dagens akademier, vilket särskilt berör forskningen om klimatet. Därför denna post som uppmaning till skärpt uppmärksamhet.
Från Wikipedia klipper jag:
Grundtesen för Lysenko var, att förvärvade egenskaper kunde gå i arv och att man därför kunde lära arter – och människor – att leva i en karg miljö. Det skulle alltså innebära att man skulle kunna ge en individ vissa egenskaper under livet och sedan skulle dessa egenskaper automatiskt föras vidare till avkomman. Det var en tanke som var mycket tilltalande för bolsjevikerna, eftersom det var en teori som stämde väl in med en materialistisk dialektisk historieutveckling. De trodde att de skulle kunna skapa en ny sorts människa, perfekt anpassad för det kommande kommunistiska lyckoriket på jorden, Sovjetmänniskan.
+ – + – + – +
Duggan Flanakin refererar några moderna tendenser på cfact. Jag gör några utdrag:
(“Vetenskap” som fokuserar på känslor hotar vår framtid)
2023-01-11
“Våra skolor misslyckas med att utbilda elever att vara förberedda för grundutbildning i naturvetenskap – samtidigt som de lär dem att politisk konformitet är vetenskapens väsen.”
Enligt “National Association of Scholars”, NAS, (Nationella Föreningen för Lärdom) riskerar Amerika idag att återskapa Lysenko-kulten som dominerade Sovjetryssland och det kommu-nistiska Kina för nästan ett sekel sedan.
Den sovjetiske biologen Trofim Lysenko ledde med början på 1930-talet en kampanj mot mendelsk genetik och vetenskapsbaserat jordbruk. Han förkastade naturligt urval till förmån för hans egna självutformade tekniker som han felaktigt hävdade skulle radikalt öka skördarna.
K.L. Lerner skriver att “lysenkoismens katastrofala effekter … illustrerar mörkt det kata-strofala intrånget av politik och ideologi i vetenskapens angelägenheter.” Lysenkoismen förvärrade svälten och nöden som sovjetmedborgarna stod inför. Det ledde också till förtryck och förföljelse av vetenskapsmän som vågade motsätta sig hans pseudovetenskapliga doktriner. Ordförande Maos antagande av lysenkoismen kulminerade i den stora kinesiska hungersnöden 1959-62.
Lysenkos propagandadrivna “revolution inom jordbruket” gav honom befogenhet att för-döma biologer som “flugälskare och folkhatare” och hävda att “biologiska regelbundenheter inte liknar matematiska lagar.” Hans påstående fick starkt stöd av Josef Stalin, som summariskt avskedade, fängslade eller avrättade mer än 3 000 vanliga biologer och genetiker. . .
Politiseringen av vetenskapen i Amerika – en ny form av lysenkoism – har fått fäste över hela USA:s akademi. “Washington States” nyligen antagna kursplan för klimatvetenskap för gymnasieelever hävdar att “Alltför länge har naturvetenskap och naturvetenskap priori-terat … rationellt tänkande.” Gymnasieelever måste fokusera på känslor, poesi, aktivism och en “allmän medverkan i skapandet av konst” – inte på att lära sig hur världen verkligen fungerar.
För att uppnå detta mål tog staten hjälp av “The Bureau of Linguistical Reality”, (Byrån för Språklig Realism) som grundades 2014 “i syfte att samla in, översätta och skapa ett nytt ordförråd för den antropocena tidsåldern.” Byrån etablerades “som ett interaktivt konceptuellt konstverk för att hjälpa till att fylla det språkliga tomrummet i vår snabbt föränderliga värld.”
Washington States klimatvetenskapliga utbildning vägleds alltså av konstnären Alicia Escott, vars framstående verk är “Letters Sent Sometime after the Continents Separated”, (Brev avsän-da någon tid efter det att kontinenterna skildes åt) och Heidi Quante, som översatte en examen i kulturell antropologi i ett partnerskap med Escott “eftersom hon kände sig tom på ord för att beskriva de mycket verkliga känslor hon upplevde när vår värld snabbt förändras.”
Läroplanen frågar därför eleverna: “Ska vi ha barn?” i en värld som snart kommer att överväldigas av klimatkatastrofen. Den säger att livet för vår art kräver att gymnasiepojkar “graciöst och tacksamt måste stå åt sidan” och låta “farmödrar överallt på planeten resa sig och ta [sin] plats i världens ledarskap.” Kort sagt, pojkar [särskilt rationella tänkare] får inte bli vetenskapsmän.
Över hela Amerika försummas rationella undersökningar till förmån för propagandadrivna känslomässiga “lösningar” av den typ som ledde till Challenger-katastrofen. Som berättas i Michael Bennetts bok från 1991,” The Asbestos Racket: An Environmental Parable”, (Asbest Bedrägeriet: En Miljöbluff) slutade NASA att använda asbestbaserade tätnings-medel som kunde motstå extremt höga temperaturer till förmån för “lucky kitt” på grund av en överdriven ångest för en hypotetisk asbestförgiftning.
Rationella tänkare hade ifrågasatt klokheten i att ersätta asbestbaserade tätningsmedel i raketer, trots deras vida överlägsna prestanda som brandskyddsmedel. Men Challengers besättning dog på grund av en epidemi av “rädsla, spridd av vetenskaplig okunnighet, byrå-kratiskt tjafs, politiska ställningstaganden, giriga advokater, sensationsfrämjande reportrar och entreprenörer som jagar den allsmäktiga penningen.” Låter bekant? . . .
Idag skriver NAS, “vetenskapens kris har fortskridit så långt som den har gjort eftersom allmänheten belönar tvivelaktig vetenskap av okunnighet men också för att människor gillar idén att vetenskapen bekräftar populära fördomar.” Rapporten efterlyste ett återupplivat fokus på korrekt användning av statistiskt baserad forskning och dess fallgropar – hur statistik kan manipuleras för att skapa en illusion av sanning som inte existerar i den verkliga världen.
En annan NAS-rapport, “Climbing Down: How the Next Generation Science Standards Diminish Scientific Literacy”, (Klättra ner: Hur nästa generations vetenskapliga standard minskar den vetenskapliga bildningsnivån) uttryckte oro över förekomsten av “krafter som arbetar inom vetenskapens institutioner och blockerar legitimt ifrågasättande. Vidskepelse, dogmer och okunnighet klär idag ut sig som vetenskap alltför ofta och försöker tillskansa sig vetenskapens auktoritet för att främja sina egna mål.”
+ – + – + – +
“Verkliga känslor”
Det är kanske förståeligt att “Verkliga Känslor” känns viktigare än “Verkliga Fakta” med uppmätta siffror, om man tycker att dessa är tråkiga, så att man inte förstår vad de betyder. Och inte orkar anstränga sig för att FÖRSÖKA förstå, eftersom man inte alls BEHÖVER anstränga sig, då lönen kommer varje månad ändå. . .
Figur 1. Välkända grafen över halten CO₂ i luften uppmätt på Hawaii
Senast uppdaterad 2023-01-05, men data går bara till mitten av 2021.
Ibland står sanningarna så bländande klara framför en att man inte ser dem. Ovanstående kurva har jag sett många gånger de senaste tio åren. Det anmärkningsvärda är att den böjer av uppåt.
Kurvans lutning, derivatan, visar att nu ökar halten med 2,4 ppm per år. Syftar man på lutningen för 1960 blir den nära 1,0 ppm per år. En noggrannare siffra finns i figur 3 i posten: De goda klimatnyheterna. Den visar 1,4 ppm per år. Takten i ökningen har nästan fördubblats ! !
Figur 2. UAH:s anomali av den globala medeltemperaturen i °C
Anomalin mäts i förhållande till medelvärdet för perioden 1991 ̶ 2020.
Grön linje visar den linjära trenden: 0,13 °C per decennium.
Blå linje visar trenden sedan 2016.
Stigningen av den globala medeltemperaturen
Men takten i stigningen av den globala medeltemperaturen har inte ökat alls. Det senaste decenniet kan t.o.m. en minskning anas.
Slutsats
OM CO₂ verkligen vore den dominerande drivkraften för klimatförändringarna, skulle naturligtvis den snabbare stigningen i dess halt få en effekt i uppvärmningens takt. När vi faktiskt har data för en period om 60 år.
Det är inte fallet !
Slutsatsen är bedövande klar: CO₂ KAN INTE vara den dominerande drivkraften!
Därmed faller motiven för att vidta drastiska åtgärder för att minska utsläppen. Verkan därav är ju högst diskutabel. Inga kostsamma åtgärder kan rimligen motiveras förrän mer precisa data föreligger om deras faktiska verkan.
Klimatpolitiken måste omedelbart upphöra ! ! !
+ – + – + – +
Stigningens snabbare takt
Mats Kälvemark tipsar om en graf som gör den snabbare stigningen ännu tydligare:
Figur 3. Den årliga ökningen av halten CO₂ i atmosfären vid Mauna Loa
Svarta linjer markerar genomsnittet för varje decennium. De gör den stegrade takten mycket tydlig. Och även “Pausen” på 90-talet som diskuterades livligt då.
Den globala medeltemperaturen har inte följt denna utveckling.
Topparna markerade med rött sammanfaller med varma El Niños, vilket stärker intrycket att havens temperatur påverkar halten CO₂ atmosfären, d.v.s. tvärt emot IPCC:s hypotes att det är halten CO₂ som styr temperaturen.
Figur 1. Senol Sanli i Turkiet har fotat solfläckarna varje dag den 2:e – 27:e december
Det är alltså samma grupper av solfläckar som följer med Solens rotation. De finns dels norr om ekvatorn och dels söder om denna. Fler solfläckar är vad vi kan vänta oss när nuvarande solfläcks-cykel nr 25 går mot sitt maximum. Detta förväntas bli lägre än för de fyra föregående cyklerna:
Figur 2. Solfläcks-cykel nr 24 och början på nr 25
De är båda de lägsta på senare tid:
solen.info
Figur 3. Solcyklerna nr 21 – 24 samt början på nr 25
Deras maximum har blivit lägre för varje cykel:
Nr 21 med början 1976, februari
Nr 22 med början 1986, augusti
Nr 23 med början 1996, augusti
Nr 24 med början 2008, november
Nr 25 med början 2019, december
Detta är den utveckling som indikerar avtagande aktivitet i Solen. Den tyder på att vi är på väg in i ett “Grand Solar Minimum”, som för 200 och 400 år sedan sammanföll med kallt klimat.
Detta aviserar nu några kallare decennier med mycket större sannolikhet än vad IPCC:s gissade datorsimuleringar kan erbjuda.
by 
