I dagens svaga magnetfält svänger jetströmmarna i stora bukter mot norr och söder, blå linje. Därmed dras kalla polarvindar långt söderut och heta vindar från ekvatorn långt mot norr. På olika platser blir vädret då extremt kallt och på andra extremt varmt. Bukterna är inte stationära utan flyter slumpvis runt polen.
Aktuella rapporter om ovanligt extremväder såväl på norra som på södra halvklotet bekräftar Solens dominerande verkan på klimatet och pekar samtidigt på koldioxidens icke-verkan.
I Indiens huvudstad New Delhi har det bara varit några få plusgrader de senaste nätterna och svår dimma.
Utöver kylan ligger dimman tät och många tåg och flyg har ställts in.
I Delhi har myndigheterna bett skolorna att förlänga vinterledigheten och uppmanat människor att inte ge sig ut.
Det har varit tvära kast i vädret det senaste året; extrem hetta förra våren med över 40-grader varmt, en extremt blöt sommar i Pakistan och delar av Bangladesh men mindre regn än normalt i stora delar av Indien. Och så nu; en ihållande kyla som sträcker sig från Pakistan i öst, över norra Indien till Bangladesh.
Ett antal personer mister livet varje år under de kalla vinternätterna när de härbärgen som finns inte täcker behoven.
FRIGID DECEMBERS FOR NORTH AMERICA, AUSTRALIA, PARTS OF EUROPE, AND ASIA; COLD 2022 FOR THE SOUTH POLE; HISTORIC SNOWFALL IN SD AND MN; TWIN CITIES’ SNOWIEST START TO WINTER IN 30-YEARS
SD = South Dakota
MN = Minnesota
Twin cities = Minneapolis/StPaul
Michael J Ballingall
Figur 2. Skidliften i Big White Ski Resort, Okanagan, Kanada
I en snö-is-storm på juldagen var fuktigheten så hög att is bildades på allt som vinden träffade. All utrustning för skidliften inkapslades i is och snö.
Betydande nederbörd kommer att falla idag och imorgon i Kalifornien och Oregon från denna atmosfäriska flod. Norra Kalifornien har varit den torraste delen av “Golden State”.
Till vänster visas en graf med data från Copernicus, desamma som i gårdagens post om TV4. Budskapet är: Det blir varmare. De senaste 8 åren är de varmaste sedan mätningarna började.
Till höger motsvarande graf från NOAA. Notera den lilla svarta linjen längst upp till höger. Budskapet är: Titta, det håller på att bli kallare. Trenden går neråt.
Kip Hansen lägger dock in en Brasklapp:
Mitt långsiktiga råd är “Rita inte trendlinjer på grafer.” En trendlinjes lutning beror alltid på start- och slutpunkter. Det är [nästan] alltid mer informativt att titta på själva data, i många olika grafiska former än att rita linjer ovanpå data. Trendlinjen är inte data – det är en “åsikt” av den som ritar trenden (eller programmeraren av grafprogramvaran) angående start- och slutdatum.
Inslaget börjar 8 minuter in i programmet. De mörkröda staplarna visar Copernicus påstå-ende: De senaste 8 åren har varit de varmaste hittills, vilket också var TV4:s presentation av inslaget.
Temperaturerna anges i förhållande till medelvärdet för perioden 1850 ̶ 1900. Notera den felaktiga rubriken: Staplarna visar inte varje års ökning utan istället varje års nivå.
“Copernicus” är EU:s jordobservations- och jordövervakningsprogram. Det är naturligt att de tar års-skiftet till anledning att göra sig hörda. Och media vidarebefordrar villigt deras påståenden, vilka är avsedda att skrämma medborgarna in i en global planekonomi.
Dess medarbetare har hittills visat sig helt lojala till IPCC och dess tolkningar av “klimatforskningen”. Därför är det viktigt att jämföra med data från det oberoende teamet vid UAH i föregående post:
Figur 2. UAH:s satellitmätta anomali av den globala medeltem-peraturen i °C
Anomalin mäts i förhållande till medelvärdet för perioden 1991 ̶ 2020.
Grön linje visar den linjära trenden: 0,13 °C per decennium.
Blå linje visar trenden sedan 2016.
Copernicus har andra data för året 1998.
Copernicus
Figur 3. Sydvästra Europa hade sina högsta årsmedeltempera-turer under 2022
Detta bekräftar inverkan av jetströmmarnas oregelbundna mönster, så som Ingvar Åkesson förklarar i gårdagens post.
TV4
Figur 4. Professor Erik Kjellström, SMHI, sammanfattar:
Vi ser klart och tydligt att en global uppvärmning fortgår och den är väldigt kraftig och det går fortare.
Det förefaller som om han använder andra data än de som Javier Vinós funnit i officiella databaser. Den senare konstaterar att uppvärmningen INTE går fortare utan saktat in, t.o.m. så mycket att man kan tro att den kanske har vänt till en avkylning, det som Solens minskade aktivitet gör troligt.
Sedan 2016 är trenden negativ, så att 2022 blev det sjunde varmaste året. Det inger hopp. Det betyder dock inte att uppvärmningen är slut. Liknande perioder har förekommit förr. Åtta sådana har förekommit sedan 1979.
Klimatpanelen IPCC insisterar fortfarande i sin senaste stora rapport AR6 på att: “Människan är den dominerande orsaken till den observerade globala uppvärmningen under de senaste decennierna.” Sid 515.
Det finns inga bevis för detta påstående. Jag vet detta eftersom jag har läst tusentals vetenskapliga artiklar som letar efter bevis. Och nej, datormodeller är inte bevis på något annat än operatörernas kunskaper i programmering.
Den absoluta bristen på bevis står i skarp kontrast till beslutet att minska våra utsläpp av CO2 till noll genom att helt förändra vårt energisystem, som baseras på fossila bränslen, och kalla CO2 för en förorening – när den gasen är lika viktig för livet som syre.
Figur 2. Uppvärmningens takt i °C per decennium för perioder om 15 år mellan 1979 och 2022
Varje punkt på kurvan i figur 2 visar takten i uppvärmningen för de 15 åren innan den månaden. Det som kallas “Pausen” visar sig tydligt som den enda perioden med negativ takt.
Men de goda nyheterna som ingen berättar för oss är att den globala uppvärmningen saktar ner. 15-årstakten var mycket hög från mitten av 1980-talet till slutet av 1990-talet och nådde 0,35 °C/decennium. Genomsnittet över hela perioden är 1,3 °C per sekel eller 0,13 °C/decennium. Den långsiktiga trenden har fallit från 1,6 °C/sekel till 1 °C/sekel idag.
Dessa goda nyheter berättas inte för oss, för det första, eftersom de har uppnåtts utan att vi gjort något för att minska de globala utsläppen, vilket ifrågasätter behovet av att göra stora ansträngningar för att minska dem.
För det andra får vi inte höra dessa “goda” nyheter eftersom minskningen av takten i upp-värmningen har skett medan takten för atmosfärens ökande halt av CO2 accelererar, som visas i figur 3. Data från NOAA har redan säsongsanpassats, så vi hoppade över detta steg. Vi följer samma process för samma period (1979-2022) som för grafen i figur 2.
Figur 3. Ökningstakten i halten CO2 under 15-årsperioder mellan 1979 och 2022 i ppm/decennium och dess linjära trend
Problemet med hypotesen om antropogen uppvärmning är att medan takten i uppvärm-ningen saktar ner, ökar takten i ökningen av halten CO2 stadigt. Under samma period har den gått från att växa 14 ppm per decennium till 23,5 ppm/decennium. Med andra ord har ökningstakten nästan fördubblats.
Enligt hypotesen om växthuseffekten är det inte möjligt för uppvärmningen att sakta ner medan CO2 accelererar starkt.
NSIDC
Figur 4. Genomsnittlig utbredning av isen på havet i Arktis under september månad med den linjära trenden
I september nådde havsisen i Arktis en minsta utbredning av 4,87 miljoner km². Detta är mer än 2007, vilket innebär att trenden varit noll under de senaste 16 åren.
Vi har ständigt fått höra ad nauseam att Arktis smälter, och Greenpeace har använt det för att samla in pengar från de okunniga. Välmenande pengar som de bland annat använt för att upprätthålla den dyra livsstilen hos deras chefer. Arktis smälte avsevärt mellan 1990 och 2007, men har inte gjort det under de senaste 16 åren, och jag tror inte att det beror på pengarna som getts till Greenpeace.
Javier Vinós fortsätter med havens nivå och Ryan Maues uppföljning av orkaners och cykloners aktivitet, vilket tydligt visas på dennes grafer.
På nätet finner jag den också hos: Aftonbladet, SvD, GP, Sydsvenskan, NA, VLT, VK, HT och Vasabladet i Finland. Plus flera nät-tidningar, ex.vis TN, Tidningen Näringslivet.
De intervjuade “experterna” nämner inte köldkatastroferna i USA eller det ovanligt kalla vädret på andra håll, ex.vis i Australien. Deras resonemang innebär varningar för ännu värrre väder i framtiden, men med Brasklappen: Det är inte bevisat ännu.
Påpassligt införande av Ingvar Åkessons insändare med svar på frågan om orsakerna till utvecklingen.
Det kan vara en tillfällighet, men jag tror att redaktören för insändarsidan sett kopplingen till den STORA artikeln på mittuppslaget.
Mycket påpassligt tar HD in Ingvars svar om det extrema vädret
Det är naturligtvis klart underkänt för svensk “klimatforskning” att det är en “amatör” som kommer med den väsentliga informationen om klimatförändringarna. Men förstås, med hans förklaring är det Solen och Universum, som styr och inte koldioxiden, vilket gör att “klimatforskare” inte kan tänka sig något sådant. Åtminstone inte offentligt. . .
HD:s påpasslighet kan inge ett visst hopp om klarsyn i media.
Secretary-General Warns Climate Crisis Heading into ‘Uncharted Territories of Destruction, Urges Leaders to Heed United in Science Alarming Report
(Generalsekreteraren varnar: Klimatkrisen på väg in i “Okänt land” av förstörelse, uppmanar ledare att följa den alarmerande rapporten: “Förenade i Vetenskap”)
Sedan följer texten från hans video:
Översvämningar, torka, värmeböljor, extrema stormar och skogsbränder går från illa till värre och slår rekord med ständigt alarmerande frekvens. Värmeböljor i Europa. Kolos-sala översvämningar i Pakistan. Långvarig och svår torka i Kina, Afrikas Horn och USA.
Det finns inget naturligt med den nya omfattningen av dessa katastrofer. De är priset för mänsklighetens beroende av fossila bränslen.
Antalet väder-, klimat- och vattenrelaterade katastrofer har ökat med en faktor fem under de senaste 50 åren.
+ – + – + – +
Medveten officiell lögn = Bedrägeri
Guterres avslutande påstående är en grov lögn, vilket ansvariga inom IPCC och FN bör känna till, eftersom även de använder de erkända databaserna för rapporteringen av väderkatastrofer.
Den trend som kan utläsas är svagt minskande. Pielke skriver:
Preliminärt uppskattas så många som 11 000 människor ha dött runt om i världen i väder- och klimatrelaterade katastrofer under 2022. Det är ungefär genomsnittet för föregående årtionde, enligt data från Center for Research on the Epidemiology of Disasters. De totala dödstalen 2022 för väder- och klimatkatastrofer var cirka 1,4 människor per miljon, vilket representerar ett av de 5 lägsta årliga dödstalen sedan data finns tillgängliga (vilka går tillbaka mer än ett sekel) – och jag skulle våga mig på att säga de lägsta i hela historien. Åren med lägre dödstal är alla sena: 2021, 2018, 2017, 2016 och 2014. Det var bara 30 år sedan 1992 då de globala dödstalen i väder- och klimatkatastrofer var mer än 20 gånger högre, med 29,0 per miljon. De minskande mänskliga offren för katastrofer är en framgångssaga för vetenskap och politik som är allmänt underskattad.
Figur 2. Globala förluster p.g.a. väderkatastrofer i relation till BNP, Brutto National Produkten
Uppdaterad från Pielke 2019. Notera: 2022 års förluster uppskattas baserat på preliminära uppskattningar från Swiss Re och 2022 BNP-tillväxt uppskattad baserat på IMF. Slutliga siffror kan vara högre eller lägre, och fler förluster kan ändå inträffa under de återstående dagarna av 2022.
Den globala återförsäkringsjätten, Swiss Re, har beräknat att 2022 kommer att se totalt 260 miljarder dollar i totala katastrofförluster. Baserat på denna uppskattning, och en uppskattning av IMF för 2022 års globala BNP-tillväxt, kan vi prognostisera att 2022 års globala väder- och klimatkatastroferförluster kommer att vara cirka 0,2 % av global BNP. Det är ungefär samma som medianen 1990 till 2021. Men under den tidsperioden har förlusterna minskat (som andel av BNP) som du kan se i figuren ovan, vilken är en uppdatering av den expertgranskade analys jag först publicerade 2019.
De senaste 6 åren har sett en högre nivå av förlust/BNP jämfört med föregående årtionde, vilket till stor del kan tillskrivas “torkan” av stora orkaner som drabbade USA under perioden, 2005-2017. Notera att orkanförluster i USA historiskt sett omfattar mer än 60 % av “globala” katastrof-förluster.
+ – + – + – +
Världens högst uppsatte tjänsteman ljuger och bedrar
Då är han ändå utsedd enligt någon sorts demokratiska ideal. Det kan bara ha blivit möjligt sedan media i de “demokratiska” länderna samfällt undertryckt yttrandefriheten, så att grovt ohederliga personer kunnat bli utsedda till höga, beslutsfattande positioner.
Klimatfrågan är bara det tydligaste exemplet på medias förräderi mot de demokratiska idealen.
Figur 1. Allmänhetens hjärntvätt är så total att företagen måste spela med
Kanske är det av förutseende eldriften motiveras av “miljön” och inte av “klimatet”. När bluffen om det senare kollapsat, kvarstår minskat buller utan avgaser som omtanke om miljön.
Helsingborgs Dagblad har utvecklat sin affärsidé till särskild uppmärksamhet åt lokala nyheter som bl.a. innefattar reportage från lokala företag, något jag uppskattar. Så har man idag ett reportage från ZOÉGAS KAFFE, som länge varit en institution i staden med stor marknadsandel i Skåne. Temat är att “klimatförändringarna” håller på att göra odlingen av kaffebönor mer osäker, varför kaffet nog blir dyrare , kanske en ren lyx.
Den sisa anmärkningen kommer från Minette Rosén, råkaffeansvarig hos Zoégas.
Helt rutinmässigt refereras ogynnsamt väder till “klimatförändringar”, vilka vi alla vet orsakas av “utsläppen”, så att de är vårt fel. Detta tragglas ständigt och jämt i alla media, nu också i företagens marknadsföring.
Det som räknas för en reklambyrå är vad konsumenterna TROR ÄR SANT, inte vad som verkligen ÄR SANT. Inget företag har råd att försöka LÄRA OM hela folket.
Inte heller har något företag råd att konkurrera med skattepengar. Propagandan för “klimatkrisen” finansieras med hundratals miljoner kronor av skattemedel.
När jag kollade för något år sedan fick både SNF, Svenska Naturskyddsföreningen, och WWF, storleksordningen 50 miljoner kronor i anslag till olika projekt, vilket naturligtvis underhåller en organisation med resurser att även driva propaganda. Till detta kommer kontoret för “Fossilfritt Sverige” samt tusentals “klimatstrateger” och andra särskilda byråkrater i myndigheter, länsstyrelser och kommuner för att inte glömma hela den aka-demiska världen med dem som kallar sig “klimatforskare”. Alla underhållna med skatte-medel. Jag nämner inte press-stödet. . .
Medborgarnas pengar används för propagandan även via de statliga företagen:
Figur 2. Det statliga bolaget driver reklam via många kanaler inklusive TV
Där framställs ett “fossilfritt liv” som eftersträvansvärt, fast det egentligen skulle bli uselt med brist på mat och energi.
Inte desto mindre måste alla företag, som är beroende av konsumentmarknaden, fram-ställa sig som GODA klimat-troende för att associeras med GODHET för försäljningens skull.
Så förstärks de hundratals miljonerna skattepengar till propagandan med många miljoner reklampengar från näringslivet.
Ett villkor för demokratin. . .
. . . är att skattepengar inte används för politisk propaganda. Detta är så självklart att det inte nämns i vår grundlag. Men här kallar man propagandan för “vetenskap” och öser ut skattepengar till synes utan hejd.
Vi måste ha en ny grundlag och en författningsdomstol, som kan upprätthålla dess efterföljd.
Kärnkraftverken i Japan innan tsunamin med Onagawa närmast jordbävningen
Vår uppskattade medlem Peter Rudling, internationell expert på kärnkraft, kom med ett initierat tips om det kärnkraftverk som låg ännu närmare jordbävningen än Fukushima, men ändå klarade sig väl: Onagawa.
“The Bulletin of Atomic Scientists” rapporterade 2014-03-10:
Jordbävningen inträffade kl 14:46JST (05:46 UTC) 2011-03-11 utanför kusten. Den varade c:a 6 minuter.
Magnituden var 9,0 – 9,1 på Richterskalan, vilket ger den plats 4 i historien sedan sådana bestämningar kunnat göras.
Delar av havsbotten lyftes 16 meter och försköts 50 meter horisontellt. Hur stora areor det gäller har jag inte funnit ut.
Tsunami-vågorna nådde som mest höjden 40,5 meter. På vissa håll kom de med 700 km/h och nådde 10 km in i landet.
Berörda kärnkraftverk
De närmaste kärnkraftverken var Onagawa 123 km från epicentrum, Fukushima Daiichi 180 km och Fukushima Daini 210 km från epicentrum. De två sistnämnda drevs av Tepco, the Tokyo Electric Power Company, och det förstnämnda av the Tohoku Electric Power Company.
De tre hade liknande förutsättningar: Ungefär lika gamla, samma typ av reaktor, liknande placering vid kusten och identiska regelverk för säkerheten.
Hur blev de drabbade ?
Den omskrivna härdsmältan drabbade Fukushima Daiichi, som blev helt förstört. Grannen Fukushima Daini, 40 km därifrån, skadades både av jordbävningen och tsunamin, men alla fyra reaktorer kunde räddas till kall nedstängning tack vare heroiska insatser och improvisationer av operatörerna. Onagawa, som låg närmast epicentrum, klarade sig nära intakt.
En rapport av IAEA, the International Atomic Energy Agency, konstaterar om Onagawa: “anläggningen utstod mycket stora markrörelser – den kraftigaste skakning som något kärnkraftverk någonsin har utsatts för av en jordbävning”, men den “stängdes av säkert” och var “anmärkningsvärt oskadad.”
Fukushima Daiichi’s misstag
The Atomic Scientists har allvarlig kritik mot ledningen för Tepco, det elbolag som ansvarade för det totalt förstörda kärnkraftverket. Det kunde ha klarat sig lika bra som Onagawa.
Skillnaden i seismisk intensitet vid de två anläggningarna var försumbar. Dessutom var tsunamin större vid Onagawa och nådde en höjd av 14,3 meter, jämfört med 13,1 meter vid Fukushima Daiichi. Skillnaden i resultat vid de två kraftverken avslöjar den grundläggande orsaken till Fukushima Daiichis misslyckanden: Företagets “säkerhetskultur”.
Högre nivå. Medan de båda anläggningarna är lika på många sätt, är den mest uppenbara skillnaden att Tohoku Electric byggde Onagawas reaktorbyggnader på större höjd än Tepcos Daiichis. Innan byggandet påbörjades genomförde Tohoku Electric undersökningar och simuleringar som syftade till att förutsäga tsunaminivåer. De första förutsägelserna visade att tsunamis i regionen historiskt hade en genomsnittlig höjd på cirka 3 meter. Utifrån det byggde företaget sin anläggning 14,7 meter över havet, nästan fem gånger så högt. När mer forskning gjordes, höjdes de uppskattade tsunaminivåerna, och Tohoku Electric genomförde periodiska kontroller baserat på de nya uppskattningarna.
Tepco å andra sidan schaktade bort 25 meter från den 35 meter höga naturliga strandvallen på Daiichi-anläggningen 1967 och byggde på den mycket lägre höjden 10 meter, för att göra det lättare att transportera utrustning och spara byggkostnader. Enligt den officiella haverikommissionens utredning, NAIIC, baserades byggandet på befintlig seismolo-gisk information, men senare forskning visade att tsunaminivåerna hade underskattats. Medan Tohoku Electric lärde sig av tidigare jordbävningar och tsunamier – inklusive en i Chile den 28 februari 2010 – och kontinuerligt förbättrade sina motåtgärder, förbisåg Tepco dessa varningar. Enligt NAIIC-rapporten tillgrep Tepco “fördröjningstaktik, som att presentera alternativa vetenskapliga studier och lobbyverksamhet.”
Tepcos tsunami-riskhantering och bedömning var, enligt den världsberömda tsunami-experten, Costas Synolakis, chef för Tsunami Research Center vid University of Southern California, en “kaskad av dumma fel som ledde till katastrofen.”
Säkerhetskulturen
Tepco’s kultur: Företaget hade attityden att dess dominans inom elbranschen var en bekräftelse på dess ofelbara kompetens. Efter katastrofen beskrev Hasuike Tooru, tidigare president för Tepco, hur ledningen beslutade att förlänga den förväntade livslängden för kraftverk, även om det skulle få allvarliga säkerhetskonsekvenser.
Från USA:s NRC, Nuclear Regulatory Commission, underströks säkerhetskulturens avgörande roll, vilken NRC har definierat som:
“kärnvärden och beteenden som är ett resultat av ett kollektivt åtagande från ledare och individer att betona säkerhet framför konkurrerande mål för att säkerställa skydd av människor och miljö.”
NAIIC-rapporten beskrev Fukushima-olyckan som “made in Japan”, eftersom Japans kärnkraftsindustri misslyckades med att ta till sig lärdomarna från Three Mile Island och Tjernobyl. Med NAIIC:s ordförande Kiyoshi Kurokawas ord, “Det var dess tänkesätt som ledde till katastrofen.” Säkerhetskulturen var en primär orsak även till olyckan i Tjernobyl.
Fukushima Daiichi kärnkraftverks härdsmälta berodde inte på naturkatastrofen, utan snarare på en rad beslut av Tepco att inte vara proaktiv med säkerhet, vilka går tillbaka till byggandet av reaktorerna. Med de flesta andra faktorer likvärdiga, var det Tokohu Electrics övergripande organisatoriska praxis och säkerhetskultur som räddade dagen för Onagawa.
Om säkerhet och katastrofinsatser hade tillämpats och åtgärdats på Fukushima Daiichi – som de var inom Tohoku Electric – hade kanske de katastrofala fallen av härdsmälta förhindrats.
Figur 1. Därtill ägnas fyra helsidor åt “infångning av koldioxid”
De två skorstenarna kan vara dem på Öresundskrafts egna värmekraftverk. Som vanligt har bilden tagits i motljus, så att vattenångan blir mörk och associerar till “sotig rök”. Allra närmast toppen på skorstenarna ser man att avgaserna är genomskinliga, d.v.s. de utgörs av vattenånga och koldioxid, men är utan sot.
Bonniers huvudorgan i Skåne, Sydsvenskan, har också en artikel om CCS idag. Jag antar att det är densamma som i HD.
Artiklarna missar inga tillfällen att trumma in begreppen “den alltmer akuta klimat-krisen” och “växthusgaser”, samt “under 1,5 grader” för “Parisavtalets mål”. Jag ser den storslagna presentationen som ett tecken på tilltagande desperation över att allmänhetens intresse för “klimatkrisen” verkar svalna med de stigande elpriserna. De stora rubrikerna och de många argumenten måste trummas in i läsarnas medvetande om och om igen !
Figur 2. Mittuppslaget med presentation av tekniken för CCS
På avfallsanläggningen i Filborna eldar Öresundskraft varje dag upp 600 ton “restavfall”, vilket ger ungefär lika mycket koldioxid. Det är en av de största utsläppskällorna i Skåne, varför man anser det vara viktigt att “åtgärda” den. Man hänvisar till att norska Statoil pumpar ner CO₂ i borrhål, vilket motiveras av att man vill trycka upp mera olja. Men man låtsas inte om att projektet i Brevik visar att principen är orimligt dyr, när oljan inte betalar för den.
Figur 3. Bild av anläggningen för att bränna sopor på Filborna
Här vet man inte om, d.v.s. man har medvetet hållit sig ovetande om, följande väsentliga faktorer:
by 
