På EIKE:s konferens i München visade dr. Sebastian Lüning data från över 1.200 forskningsprojekt om den Medeltida Värme Perioden, MWP
Markeringarna avser projektens resultat avseende klimatet under Medeltiden:
rött: varmare än nu,
blått: kallare än nu,
gult: torrare än nu och
grönt: våtare än nu.
Sebastian Lüning är en av författarna bakom den bästsäljande boken: “Die kalte Sonne”.
Var the Medieval Warm Period, MWP, lokal eller global ?
Alarmisterna skräms med oräkneliga katastrofer OM den globala temperaturen skulle stiga till 2 grader över den som gällde 1850. Sedan dess har temperaturen stigit med nästan en grad, så det handlar om en stigning med bara en dryg grad över dagens.
Men så varmt var det på Medeltiden och kanske varmare. Erik den Röde koloniserade då Grönland och hans son Leif Eriksson upptäckte Vinland, dagens New Foundland.
Den högre temperaturen var alltså välgörande. Det eliminerar skrämseln, varför alarmisterna lagt ner stora ansträngningar på att “förklara bort” perioden.
Hockey-Klubban
Det mest uppseendeväckande försöket var Michael Manns “Hockey-klubba”, som raderade bort alla temperatursvängningar under tusen år. Den visades snart vara baserad på fusk med rådata och falska beräkningar. Men IPCC baserade sin stora rapport, Third Assessment Report, TAR 2001, på dess resultat. Det avslöjar tydlig IPCC:s grava inkompetens.
De historiska bevisen för att det var varmt i Europa var övertygande. Då lanserades påståendet att den varma perioden var “lokal”, d.v.s. bara omfattande den lilla del av Jorden som Europa utgör. Samtidigt kunde man inte frigöra sig från tecknen på att uppvärmningen orsakades av Solens varierande aktivitet. Hur denna skulle kunna göra skillnad på lilla Europa och resten av Jorden är rätt svårt att förklara.
TT sprider Fake News att MWP var lokal
Nyligen har flera tidningar publicerat en artikel från TT med rubriken:
Där försöker man visa att värmen var lokal. Men Sebastian Lüning visade resultaten från fler än 1.200 forskningsprojekt, som sammanlagt övertygande visar att värmen gällde runt hela globen. Med de stora lokala variationer som är normala i vårt naturliga klimat.
I artikeln kan man läsa att uppvärmningen sedan 1850 bara kan förklaras av människans utsläpp av “växthusgaser” därför att:
sedan dess har tänkbara naturliga drivkrafter, som solaktivitet, inte ändrats nämnvärt.
Det avslöjar bristande kunskap hos de intervjuade beroende på otillräcklig uppmärksamhet på Solens egenheter. Påståendet är korrekt med avseende på Solens direkta strålning, men tar inte med magnetfältets variationer.
Det är Solens magnetfält som påverkar Jordens klimat
Professorerna Henrik Svensmark, Köpenhamn, och Nir Shaviv, Jerusalem, har visat hur Solens magnetfält påverkar Jordens klimat. Solens aktivitet har nu gått ner så långt att magnetfältets styrka minskat med 25 %. Dess förmåga att styra undan den kosmiska strål-ningens positivt laddade partiklar minskar, så att fler partiklar når Jordens atmosfär och där stimulerar bildningen av moln. Dessa blir flera och reflekterar mera av Solens strålning, så att klimatet blir kallare.
Klimatalarmismen bär tydliga tecken på masspsykologi så
som den varit grunden för många religioner: kristendom, islam, babtism,
laestadianism och för politiska rörelser som kommunism och nazism.
Jag fick tips om en bok om många anser grundläggande
för förståelsen av psykologin bakom den lätthet, med vilken folkmassor kan
förföras. Den lär ha studerats av både Lenin och Hitler. . .
Nedan följer ett försök till översättning av några lösryckta
citat. Texten är därför inte alltid sammanhängande. De är tagna ur de 9 första
sidorna utav 139 sidor. Tänk på att boken gavs ut 1895.
+ – + – + – +
Mänskligt tänkande
De verkliga omvälvningarna i historien är inte de som
förvånar oss med sin storslagenhet och våldsamhet. De enda viktiga
förändringarna, som lett till förnyelse av civilisationer, gäller idéer,
föreställningar och trosuppfattningar. De minnesvärda händelserna i historien
är de synbara resultaten av de osynliga förändringarna av mänskligt tänkande.
Orsaken till att dessa viktiga skeden är så sällsynta är att ingenting är så
stabilt i en befolkning som de nedärvda normerna för dess tänkande.
Den nuvarande epoken är ett av dessa kritiska
tillfällen då människors tänkande undergår en process av transformation.
Två fundamentala faktorer utgör basen för denna
transformation. Den första är raseringen av de religiösa, politiska och sociala
normer, som utgör rötterna till alla element i vår civilisation. Den andra är
tillkomsten av helt nya förutsättningar för existens och tänkande tack vare
vetenskapliga och industriella framsteg. . .
Idag utvecklas nationernas öden i folkdjupets hjärtan
och inte i överläggningar mellan prinsar. . .
De folkliga klassernas inträde i det politiska livet –
det vill säga i realiteten, deras progressiva transformation till styrande
klasser – är ett av de mest slående kännetecknen på vår epok. . .
Massornas gudomliga rätt håller på att ersätta kungarnas gudomliga rätt. . .
Idag håller massornas krav på att bli allt mer skärpta
och innebär inget mindre än en beslutsamhet att totalt riva ner civilisationen,
så som den nu existerar, med avsikt att dra ner den till den primitiva
kommunism, som var det normala tillståndet för alla mänskliga grupper innan
civilisationens gryning. . .
Anarki utan moraliska normer
Vetenskapen har inte konkursat. Den har ingen del i
nuvarande intellektuella anarki och inte heller i den nya makt som skjuter upp
ur denna anarki. . .
Historien säger oss att från det ögonblick då de moraliska normer, som en civilisation vilar på, har förlorat sin kraft, drivs dess slutliga upplösning fram av dessa okunniga och brutala massor, som med rätta kallas barbarer. Civilisationer har hittills endast skapats och letts av av en liten intellektuell aristokrati, aldrig av folkmassor. Sådana har endast kraft att förstö-ra. Deras styre innebär alltid en barbarisk fas. En civilisation vilar på fasta regler, disciplin, en övergång från ett instinktivt till ett rationellt agerande, planering för framtiden, en förhöjd kulturell nivå – förhållanden som folkmassor, lämnade för sig själva, alltid visat sig oförmögna att realisera. . .
När civilisationens struktur är rutten, är det alltid
massorna som driver fram dess fall.
. .
Ledares insikt i massornas psykologi
Faktum är att alla världens herrar, alla grundare av
religioner eller imperier, apostlar av alla trosriktningar, framstående
statsmän och, i en mer anspråkslös sfär, chefer för små grupper, har alltid
varit omedvetna psykologer i besittning av en instinktiv och ofta mycket säker
förståelse av massornas karaktär. Napoleon hade en förunderlig insikt i den
psykologi hans eget folk hade, men missförstod fullständigt psykologin has
folken i Spanien och Ryssland, vilket ledde till hans undergång. . .
Det är bara genom att skaffa sig någon form av insikt i massornas psykologi som man kan förstå hur lite lagar och institutioner betyder för dem, hur oförmögna de är till andra åsikter än dem som de blir pålurade. Man kan inte leda dem med regler baserade på renodlade teorier utan med sådant som gör intryck på dem och förför dem.
Uttrycket ”folkmassa”
Från en psykologisk synpunkt har uttrycket ”folkmassa”
en speciell betydelse. Under vissa givna omständigheter får en församling av människor
nya egenskaper mycket olika dem hos de enskilda individerna. Känslor och idéer
hos alla i gruppen går åt samma håll och deras medvetna personlighet
försvinner. Tillfälligt bildas ett kollektivt sinne.
Församlingen har så blivit något som jag, i brist på
bättre uttryck, kallar en ”organiserad massa”, eller, om man föredrar, en
”psykologisk massa”. Den bildar ett enda levande väsen och lyder under lagen
om den mentala enkelriktningen av folkmassor.
Det är uppenbart att det räcker inte att ett antal
individer händelsevis råkar befinna sig tillsammans, för att de skall få
karaktären av en organiserad folkmassa. Ett tusen människor, som slumpmässigt
befinner sig på en allmän plats utan gemensamma avsikter, kan på inget sätt ses
som en psykologisk folkmassa. För att få en sådans speciella karaktär
fordras påverkan av vissa predisponerande motiv.
Den mest slående egenheten hos en psykologisk massa är
följande: Vilka de individer än är som ingår i massan, hur lika eller olika må
vara deras livsstil, deras yrken eller deras intelligens, så gör det faktum att
de förvandlats till en folkmassa att de fått en sorts kollektivt sinne som får
dem att känna, tänka och agera helt olika vad varje enskild individ skulle känna,
tänka och agera, om de vore ensamma.
Det finns vissa idéer och känslor som inte uppstår
eller inte omsätts i handling annat än då individerna bildar en folkmassa.
Det undermedvetnas roll
Vi måste komma ihåg det faktum att modern psykologi har fastställt att det undermedvetna spelar en dominerande roll inte bara i det organiska livet utan också i bruket av intelligensen. Sinnets medvetna liv har liten betydelse jämfört med dess omedvetna liv. Våra medvetna handlingar är huvudsakligen resultatet av omedvetna vanor, som till stor del är ärftliga. De består av oräkneliga gemensamma element som gått från generation till gene-ration. Större delen av våra dagliga handlingar är resultatet
av dolda motiv som vi själva inte uppfattar.
Hypnosens makt
En individ kan hypnotiseras så att han förlorar sin
medvetna personlighet och lyder hypnotisören till handlingar som är helt
motsatta hans karaktär och vanor.
Omsorgsfulla studier tycks visa att en individ, som en tid varit innesluten i en aktiv folkmassa, snart finner sig själv i ett särskilt tillstånd, endera som följd av massans magnetiska kraft eller av någon annan påverkan, som vi inte känner till. Tillståndet liknar den hypnotiserades fascination i händerna på hypnotisören. Hjärnan paralyseras och han blir slav under alla de omedvetna instinkterna i ryggmärgen, vilka hypnotisören kan styra. Den medvetna personligheten har helt försvunnit: Vilja och urskillningsförmåga är förlorade. Alla känslor och tankar vrids åt det håll hypnotisören väljer.
Något liknande händer den som är en del av en
psykologisk folkmassa. Han är inte lägre medveten om vad han gör. Samtidigt som
vissa förmågor upphör, kan andra bringas till en hög nivå av hänförelse. Han
kan suggereras till vissa handlingar med oemotståndlig impulsivitet. Denna är
mer oemotståndlig i en folkmassa än i den person som blivit hypnotiserad. Suggereringen
är densamma för alla i folkmassan och förstärks av ömsesidig påverkan. De
individer med personligheter tillräckligt starka för att motstå suggereringen
är alltför få för att vända strömmen. Möjligen kan de lyckas avleda intresset
genom att föreslå andra aktioner. På detta sätt har det hänt att folkmassan
avskräckts från sin värsta blodtörst.
Ett sandkorn som vinden virvlar upp
När det medvetna jaget försvinner tar det omedvetna över
med känslor och idéer som suggereras i samma riktning med en tendens att
omedelbart omsättas i handling. Det är vad som karaktäriserar en individ i en
folkmassa. Han är inte längre sig själv utan har blivit en robot utan egen
vilja.
Vad mer är, när han blir en del av en folkmassa, tar
han flera steg neråt på civilisationens stege. Ensam kan han vara en kultiverad
man, men i folkmassan blir han en barbar, ett djur som går på instinkt. Han har
den spontanitet, den våldsamhet, den häftighet och även den entusiasm och det
hjältemod en primitiv varelse kan visa. Dessa liknar han även genom den lätthet,
med vilken han tar intryck av ord och bilder, som skulle lämna varje medlem i
massan oberörd, om de var sig själva. Han kan lockas att begå handlingar som är
rakt motsatta hans helt uppenbara intressen och normala vanor. En individ i en
folkmassa är ett sandkorn bland andra sandkorn, som vinden godtyckligt virvlar
upp.
Kollektiva kontra individuella beslut
Detta förklarar hur det kommer sig att en jury eller
en parlamentarisk församling fattar beslut som går emot det som var och en av ledamöterna
skulle gilla i egen person. Under Franska Revolutionen valdes ”Nationalkonventet”,
som under sin tid, september 20, 1792 till oktober 26, 1795, hade uppgiften att
utforma en ny konstitution. Betraktade individuellt var ledamöterna upplysta och
fridsamma medborgare. Men förenade i ett kollektiv tvekade de inte att bifalla helt
barbariska förslag: Att till giljotinen sända klart oskyldiga människor och,
helt motsatt deras eget intresse, avstå från sin okränkbarhet och därmed decimera
sin församling. Detta ledde till ”Skräckväldet” under ledning av Maximilien de
Robespierre, vilket avslutades med hans avrättning juli 28, 1794.
Personlighetsförändring för stordåd
Det är inte bara genom sina handlingar som den
enskilde individen i en folkmassa väsentligt skiljer sig från sitt vanliga jag.
Även innan han har fullständigt förlorat sin självständighet, har hans känslor
och idéer undergått en transformation, som är så djupgående att den snåle
blivit en slösare, att skeptikern blivit en troende, den hederlige blivit kriminell
och den fege blivit en hjälte.
Konklusionen är att massan alltid är intellektuellt
underlägsen den enskilde individen, men beroende på omständigheterna kan massan
vara bättre eller värre än individen. Allt beror på den suggerering, som massan
är exponerad för.
Utan tvekan kan en folkmassa vara kriminell, men ofta
istället heroisk. En folkmassa snarare än en individ kan förmås att löpa risken
att dö för att nå triumfen av en seger för en idé eller över en fiende,
uppeldad av entusiasm för ära och heder. Sådant hjältemod är i viss mån
undermedvetet, men det är sådant som skapar historia. Om endast stordåd utförda
med berått mod skulle räknas, skulle inte många finnas i världshistorien.
Boken tar ett så omfattande grepp på klimatfrågan att flera läsare kallat den vår “Bästa Uppslagsbok” på svenska om klimatet.
Efter utgivningen har bokens titel blivit allt mer aktuell, eftersom Solen nu har gått in i en extremt passiv fas utan fläckar under de flesta av årets dagar, 61 % 2018 och 75 % fram till den 1/11 i år. Det förebådar kallare tider, kanske fram till 2050 eller t.o.m. hela seklet ut.
Köp boken och sätt den i bokhyllan först sedan du bläddrat så mycket i den att du sett hur mycket fakta du kan hitta där. Tänk en så fin julklapp den kan bli. . .
Han är en av talarna på den internationella klimatkonferens som nu hålls i hemlighet i München av EIKE, Europeiska Institutet för Klimat och Energi. Tillsammans med Henrik Svensmark visar han data över Solens direkta och indirekta verkan på klimatet, vilket fullständigt raserar IPCC:s hypotes om koldioxidens verkan.
Detta har vållat sådan panik bland vänsterextremister att olika grupperingar tar till fullständigt odemokratiska metoder för att hindra denna information att nå allmänheten.
Konferensen var planerad att hållas “öppen”, så som en riktig vetenskaplig konferens alltid är. Alla som vill får delta. De resultat av försök och mätningar som någon forskare presen-terar från talarstolen skall alla deltagare kunna ifrågasätta eller komplettera “från golvet”. Och givetvis är media välkomna att rapportera från evenemanget.
ANTIFA hotade med våld
Den 9 november travade en grupp demonstranter in på konferensens hotell och krävde att hotellet skulle avboka lokalerna för konferensen och rummen för dess deltagare. Underförstått: Annars blir det bråk.
Gruppen identifierade sig som ANTIFA, Antifascistisk Aktion, vilket är typiskt: De värsta diktaturkramarna vill låtsas att de bekämpar diktatur. (Så har de flesta diktaturerna runt om i världen “demokratisk” i sina namn, ex.vis “Demokratiska Folkrepubliken Nordkorea”.)
EIKE hade hållit konferens på hotellet många år tidigare och förutsatte att hotellet skulle värdera en trogen kund. Men hotellet böjde sig för hotet.
Kontraktsbrottet i domstol
Ett kontrakt är ett avtal och skall hållas, menade EIKE och begärde att en domstol skulle kräva att hotellet skulle hedra de bokningar det accepterat affärsmässigt.
MEN, domstolen ansåg att risken för våld rättfärdigade kontraktsbrottet.
Polisen vek sig också
Polismyndigheten ville inte tillmötesgå begäran om skydd för mötet.
Detta är i högsta grad upprörande. Och ännu mer oroande. Hotet är ett angrepp på en av demokratins främsta grundpelare: Yttrandefriheten. Jag förutsätter att den är inskriven i den tyska grundlagen.
Kan polisen ha någon viktigare uppgift än att skydda denna ?
Nu får deltagarna smyga in på en hemlig plats och tala bakom stängda dörrar. Som demokrater måst göra under fascistiska regimer.
ANTIFA lurade ut platsen för konferensen, men lyckades inte mobilisera ens ett dussin demonstranter
Synnerligen oroande med fascismens återkomst
Här använder jag begreppet “fascism” som samlingsnamn för de olika politiska rörelser som har sitt ursprung i socialismen: Mussolinis fascism, Hitlers nationalsocialism samt Lenins, Maos och Castros kommunism. De senares idéer har på några få år totalt ruinerat Sydamerikas rikaste land, Venezuela.
Rörelserna vilar alla på “planekonomin” med dess fantasi: Kloka politiker förstår bättre än de okunniga medborgarna hur nationens tillgångar skall användas. Detta vill nu “världs-förbättrarna” sprida över hela planeten med the New World Order och tar “klimathotet” som anledning till de drastiska åtgärder detta skulle kräva. Ett hot som är en ren bluff. Något som EIKE skulle göra offentligt. Vad kunde ANTIFA sedan kämpa emot. Deras grundläggande idé tycks bara vara att slåss.
Smygande fascism även i Sverige
Det är häpnadsväckande och extremt oroande att man i det demokratiska Sverige med anständigheten i behåll kan föreslå övergivande av demokratin. Regeringens främste rådgivare Anders Wijkman tar inte direkt avstånd från ett tydligt förslag att “pausa demokratin” för att kunna leda landet lika beslutsamt som i Kina. Vår vice statsminister Isabella Lövin har föreslagit en “Global kriskommission” med uppgift att stärka genomförandet av Parisavtalet. Hon skriver:
Ländernas frivilliga åtaganden bör vara utgångspunkt, men målet måste vara att nå ”nödvändiga åtaganden”.
Om länderna inte följer hennes “råd” frivilligt, “måste” de förmås att ändå göra “nödvändiga åtaganden”. Då måste hon väl ta till våld ? ? Hon är ju en “god människa” som vill göra gott, så hon förstår nog inte att jag har anledning att kalla det för fascism.
Detta blir ännu tydligare, när vi ser på hennes motivering:
I år har nästan hela världen upplevt extremväder som inte liknar någonting tidigare i historien, översvämningar, skogsbränder, värme, torka, orkaner.
Det är inbillning, eller tydligare, ren lögn. Alla dessa extremväder har förekommit tidigare i historien och de flesta har de senaste decennierna visat en avtagande tendens. OCH, det finns inte minsta verkan av koldioxid på extremväder av någon sort.
Tredje statsmaktens svek mot demokratin
Nu kommer min allvarligaste oro: “Den tredje statsmakten” skulle rätteligen larma stort om en så stor sensation som att en minister far med osanning. Men inga riksmedia ger plats åt beriktiganden ! ! ! !
Engelske vädergurun Piers Corbyn och hans bror Jeremy, Labours ledare
Jeremy Corbyn leder det stora partiet Labour, motsvarigheten till socialdemokraterna i Storbritannien. Det kämpar envetet mot “klimatförändringarna” med kraftfull strid mot utsläpp av koldioxid.
Brodern Piers Corbyn är astrofysiker och har grundat företaget WeatherAction, som utarbetar och säljer långtidsprognoser för vädret. De baserar han bl. a. på analyser av Solens tillstånd och Jordens relation till Månen. Han har väckt uppseende under flera år, då hans förutsägelser visat sig träffa ganska rätt, medan de officiella prognoserna från MetOffice slagit fullständigt fel. Dessa har byggts på IPCC:s “klimatmodeller”.
‘man-made climate change does not exist’
(Det finns ingen klimatförändring orsakad av människan)
Det finns inget som visar att det globala klimatet drivs av halten koldioxid i data för hundratals tusen år. Världen har inte blivit varmare de senaste 18 åren. Alarmisternas förutsägelser har alltid slagit fel ! IPCC har misslyckats med att förutsäga Jetströmmarnas våldsamma svängningar som drivit den senaste tidens extrema väderhändelser. Dessa har ingen som helst länk till halten koldioxid. (Min anm.: De som PÅSTÅR att koldioxid har en verkan, har ansvaret att bevisa att så är fallet. Det är INTE vi tvivlare som behöver bevisa att det inte är möjligt.)
Människans bidrag till koldioxidens omsättning i naturen är endast 4 %. De andra 96 % avser utbytet mellan atmosfären och biosfären samt haven. Det är fullständigt befängt att tro att dessa 4 % kan styra klimatet.
Data för miljoner av år visar att det är havens temperatur som bestämmer halten koldioxid i atmosfären. Det är grundläggande fysik, eftersom haven innehåller 50 gånger så mycket koldixoid som atmosfären. Varmare hav gasar ut koldioxid och kallare hav absorberar gasen. Ändrade temperaturer kommer alltid innan halten koldioxid änd-ras. Tron på teorin är rent nonsens.
Detta visste vi förut. Jag tar upp det för att media visat så låg kunskapsnivå att de inte kunnat förstå skillnaden mellan tro och fakta. De har alltid gått efter HUR MÅNGA respektive VEM som uttalat sig. Debatten har behövt en “kändis” för att uttala kritiken. Piers Corbyn är berömd för sina prognoser men också för den intressanta konflikten med sin bror, som kämpar för att “stoppa klimatförändringarna” i tron att det kan ske med minskade utsläpp av koldioxid.
Hypotesen om koldioxidens verkan är RENT NONSENS enligt brodern Piers, som visat att han är kunnigare än IPCC.
År 1990 led 36 % av världens befolkning av extrem fattigdom. Det hade minskat till 9,9 % år 2015. Således hade 26 procent lyfts ur eländet på 25 år !
Inga negativa följder har noterats av den under samma tid ökade halten koldioxid. Orkaner och tyfoner samt perioder av torka och översvämningar är “normala” extremväder, som ingår i vårt naturliga klimat.
Sture Åström undrar om länder som utvecklar kolkraft verkligen vill förstöra klimatet. “Nej, självklart inte. De har sett hur den högre halten koldioxid bidragit till så drastiskt ökade skördar att en fjärdedel av världens befolkning lyfts från nöd och svält på 25 år enligt Världsbanken”, skriver han.
Nu refererar många media en rapport från Stockholm Environment Institute, SEI, som konstaterar att produktionen av kol, olja och naturgas planeras att öka fram till 2040. Enligt statistik från British Petroleum har användningen av fossila bränslen, det vill säga utsläppen av koldioxid, sedan 1965 ökat med c:a 2,4 procent per år fram till år 2000 och därefter med nära 3 procent.
Denna ökningstakt ser ut att fortsätta åtminstone till 2030, eftersom fler än 3 000 fullstora kolkraftverk planeras runt om i världen. Mellan 3 och 5 sådana anläggningar startas nu varje vecka. Kina planerar 1 200 för eget bruk och i storleksordningen 600 stycken för export, bland annat fler än 100 till Afrika. Kina förbrukar nu hälften av allt kol i världen.
Indien planerar 550 kolkraftverk och de flesta U-länder satsar på kol för att göra billig el snabbt tillgänglig för befolkningen. Fattigdom är det största miljöproblemet och el är en förutsättning för att lyfta levnadsstandarden.
Som medlemmar i Världsbankens styrelse har Nigeria och Indien förmått den att skifta fokus från ”förnybar” till ”fossil” el. Investeringarna i kolkraft betalar sig snabbare och ger pålitlig el.
Vill dessa länder fördärva allas vårt klimat? Nej, självklart inte. De har sett hur den högre halten koldioxid bidragit till så drastiskt ökade skördar att en fjärdedel av världens befolkning lyfts från nöd och svält på 25 år enligt Världsbanken.
De har också sett hur IPCC:s larm slagit fel: Öknarna skulle växa, men har krympt, Söderhavsöarna skulle översvämmas, men bara några få har minskat i area medan sex gånger så många har ökat sin area, sommarisen i Arktis skulle försvinna, men har varit stabil de senaste 12 åren, isbjörnarna ansågs hotade, men stammen har växt till fler än 30.000.
De ser utsläppen som välgörande för hela mänskligheten!
Planekonomin uppvisar ständigt helt groteska misstag
Order om byggande och produktion utfärdas på hög nivå, där man ofta har ofullständiga uppgifter om den verklighet, som skall förändras. Folket “på golvet” har inga kontakt-kanaler till de mycket upptagna beslutande nivåerna. Varje producerande enhet skall bara fullgöra sitt uppdrag och uppvisa det för den politiska nivån.
+ – + – + – +
Eftersom “klimathotet” av så många används som argument för att införa planekonomi, ser jag det som nödvändigt att belysa dennas praktiska funktion, så som jag sett den i verkligheten. Här berättar jag därför några anekdoter, som inte fått plats i formatet för en debattartikel:
Asfalt på gyttja
Ett år regnade det ofta där vi deltog i byggandet av en livsmedelsfabrik med stort fryslager i Ungern. Marken runt omkring täcktes av ren lervälling genom vilken lastbilarna fick köra fram till lastkajen. Våra värdar förklarade att den stora planen framför kajen skulle asfalteras och att de klagat på att det inte gjorts i tid.
Sen skulle en storstilad invigning hållas med tal av den ansvarige politikern från Budapest. Den stora dagen kom allt närmare, men ingen asfalt kom. Tills tre dagar innan.
Då rullade ett ingenjörskompani från armén in, slätade till gyttjan och lade asfalt över. Som avslutning med snygga vita linjer, där podiet och publiken skulle stå. Med hänvisning till evenemanget fick inga lastbilar köra ut på planen, bara personbilarna med honoratiores.
Hela lastplanen var jämn, slät och grann, så att en grandios ceremoni kunde avhållas. Med kör, tal, hurrarop och filminspelning.
Veckan efter kom lastbilar med fulla laster. Asfalten bröts sönder. Det var alltså orsaken till att asfalteringen kom så sent. Inga lastbilar skulle få köra på den innan invigningen. Lastbilarna fick köra i gyttja igen !
Lyckligtvis regnade det inte så mycket senare på sommaren, så planen torkade upp något och transporterna in och ut kunde genomföras. Med leriga bilar.
Nomenklaturans privilegier
Vi hade ett stånd på en utställning i Leipzig. En besökare var mycket kunnig och frågvis. Han visade sig vara professor och ingå i den kommitté, som var rådgivare till politikerna beträffande investeringar för produktion av livsmedel. En av de viktigaste kontakterna vi kunde få i landet.
När utställningen stängde hade vi mer att berätta för honom, så jag bad vår agent att ordna bord på en restaurang. Han “kände” DDR enastående väl. Han körde oss in i staden, förbi några förbudsskyltar, in på en gård och parkerade på en av de “reserverade” parkerings-platserna. Jag blev lite bekymrad, men han förklarade att platserna var för den myndighet som hade kontor där och den hade stängt så dags.
Han gick in i en dörr i det mörkaste hörnet på gården. Vi kom in i ett restaurangkök, han lotsade oss vidare, vi blev väl mottagna av hovmästaren och fick genast ett bord. Agenten hade tydligen varit där många gånger.
Restaurangen höll hög standard, vita dukar, uppmärksam betjäning och en klassisk meny. Jag minns inte vad vi beställde. Förmodligen en stek med tillbehör, vin och en glass efteråt. Efteråt brast något hos professorn. Kanske var det vinet som lossade hämningarna.
Han var en av stadens mest ansedda akademiker, men hade inte hört talas om att denna restaurang fanns. Från gatan fanns bara en vanlig dörr utan skyltar. Inget som visade att det var en restaurang innanför. Han trodde inte sina ögon, när han såg vad man kunde få på tallriken. Ett sällskap fick hummer. Han insåg att restaurangen inte var till för andra än “nomenklaturan”, alltså det högsta partifolket, och utlänningar som betalade med dollar.
Han hade stått i kö för att köpa en Trabant i 15 år, men ännu inte fått någon.
På en resa i Tjeckoslovakien blev jag bjuden till ett ännu pampigare ställe: Mitt inne i skogen en oförstörd riddarborg med hela rustningar vaktande entrén och en riklig meny.
Utanför bokföringen
En anläggning i Ungern larmade om en kris, så jag måste köra dit genast. Chefen lovade ordna hotell. Efter jobbet körde han före in i en skog och tog av på en riktigt smal väg, som ledde till en öppen plats med åkrar, betande kossor, grisar och höns framför en bondgård längst bort. Närmast låg en “Gasthof” med servering i bottenvåningen och 12 rum av hotellstandard en trappa upp. Efter östeuropeiska förhållanden på den tiden, mycket god standard. Allt fungerade: lyset, tvättstället, toaletten, duschen och handdukarna. Det var inte vanligt på hotellen i stan.
Fabrikschefen förklarade hur fiffiga de varit i stadens partiledning. De hade fått anslag för att bygga ett stort ungdomsläger längs floden. De röjde mark för en jordbruksegendom i den skog som växte längs floden. Den registrerades inte officiellt. Dess produktion regist-rerades inte heller. Den sköttes av en familj, som även skötte gästgiveriet. Där kunde partitopparna träffas, äta och dricka gratis utan insyn från något håll.
När jag körde vidare morgonen efteråt, var den leriga bilen nytvättad.
Beting på prutmån
Vi levererade frystunnlar för olika produktslag. För ärter och liknande produkter hade vi utvecklat en särskild teknik, fluidisering, som gav extra snabb infrysning och därmed högre kvalitet men också ett attraktivt utseende med ett tunt lager klar is runt varje ärta. Det senare var mycket viktigt på marknaden i väster.
En ny linje för ärter MÅSTE vara klar innan skörden börjar, någon dag i juni. Till jordbruks-landet Ungern offererade vi en anläggning med garanterad leveransdag förutsatt att vi fått beställningen innan en viss dag, i april om jag minns rätt. Men byråkratier brukar mala långsamt, så detta datum passerades. DÅ fick vi ett rop på hjälp med inbjudan till “slutförhandling”.
Jag tittade på våra möjligheter till övertid och expresstransporter av komponenter, vilket skulle göra det möjligt att leverera i tid. Men kosta något. Att börja en slutförhandling med att höja priset är dock så opsykologiskt, att vi inte ville göra så. Jag åkte ner med beskedet att vi kunde leverera i tid och till samma pris som förut. Förutsatt omedelbar beställning.
Ärendet hade kommit upp till Utrikeshandelsministeriet. Jag blev mottagen av en välartikulerad tjänsteman, så vi hade inga språkproblem. Det var inte alltid vanligt. Jag minns inte om vi umgicks på engelska eller tyska. Han började som de vanligen gjorde i öster:
Vi har räknat ut hur mycket er utrustning väger. Ni begär ett kilopris, som är högre än vad som gäller på världsmarknaden.
Jag förklarade att rätt jämförelse är priset för producerat ton per timme. Eller ännu hellre anläggningens pris i relation till värdet av varje timmes produktion. Där är vår utrustning överlägsen, eftersom ärterna får ett attraktivt utseende och kan säljas till ett bättre pris.
Han undrade om jag inte skulle bli ledsen för att mista en order. Jag kontrade:
Jag förlorar bara en del av priset, täckningsbidraget på storleksordningen 20 %. Ni förlorar en årsproduktion, vars värde är större än hela priset.
Då brast en fördämning hos honom:
Jag bryr mig inte om vad kommunisterna förlorar. De tog allt vår familj ägde och vräkte oss från huset. Men de klarar sig inte utan vårt kunnande, så jag har fått detta jobb. Dock är de oroliga för att vi inköpare inte gör bra affärer. Så numera får vi en bonus, om vi lyckas pruta minst 3 % på alla inköp. Jag gör inga affärer utan 3 % rabatt ! !
Jag tog i hand och tackade för mig. När jag varit hemma en dag, kom ordern.
Det fanns en tredje part: Det västliga företag, som tecknat order på produktionen, för att sälja i väster. De skulle givetvis betala i dollar. Jag vet inte vilka trådar de dragit i, men jag ser den plötsliga ordern som deras verk. Västvalutan hade nog lyft affären till självaste mi-nistern, antar jag.
Planekonomins inbyggda vanmakt
Planekonomin var “välplanerad”. Alla hade fått sig tilldelad en roll. De kunde inte ändra på den själva. De fick det inte bättre om de gjorde ett bra jobb. De politiker som bestämde villkoren var alltid långt borta och okunniga på avgörande punkter.
Frisören fick inte mindre betalt om han luggade kunderna. De som asfalterade skulle belägga ett antal kvadratmeter. Krav på arbetets bestående resultat var inte formulerat. Underarbete och hållbarhet var inte med i kalkylen. Det viktiga var att DET SÅG FINT UT då TV var där.
Byråkratin hade inte kunnandet att bedöma frysutrustningens verkan på värdet av produktionen, d.v.s. både volym och kvalitet.
Här i Sverige ser vi nu varje kommuns vanmäktiga försök att bedöma servicen på vårdhem för äldre, d.v.s. hur dessa trivs. Hur skall politiker, som nästan aldrig är där, kunna avgöra det ? Jo, de uppdrar till sina byråkrater att ordna en enkät med frågor till vårdtagarna. I ett verkligt fall fann man att dagens byråkrater använde glosor, som ändrat betydelse sedan de gamla använde dem på 30- och 40-talet. . .
Och man kunde naturligtvis inte fråga vilka i personalen som uppträdde nonchalant eller stötande. När mycket allvarliga missförhållanden avslöjas blir den officiella kommentaren alltid: “Vi skall se över våra rutiner.”
Naturligtvis, om vi inför planekonomi nu, skall vi förstås inte göra samma misstag som förr. Nä-nä, det är lätt att säga. Men misstagen blir lika många. Ingen verklighet kan beskrivas så detaljerat att en byråkrati inte missar viktiga delar av den.
Det fundamentala problemet är att den som är okunnig kan inte skilja på en kunnig expert och en charlatan, som kallar sig expert. Och politiker är alltid okunniga om mycket, särskilt som de numera rekryteras från ungdomsförbunden innan de lärt sig hur verkligheten ser ut i riktiga arbeten.
Ju större del av ekonomin som “planeras” desto större blir misstagen. Historien kommer att ta “klimatfrågan” som typexempel. Här har politiker av alla färger låtit sig förföras av tanken att de skulle utföra stordåd genom att “rädda klimatet”. De har avdelat stora delar av nationens kapital till åtgärder, vindkraftverk, solpaneler och elbilar, som inte bara är helt onödiga, eftersom koldioxid INTE påverkar klimatet, utan dessutom kontraproduktiva, eftersom mer koldioxid i atmosfären gör hela mänskligheten rikare med större skördar.
Marknadsekonomins överlägsenhet
Konkurrens och frihet att välja gör marknadsekonomin överlägsen. De som värderar resultatet, kunderna, väljer produkter efter dessas funktion och pris utan att veta hur företagens chefer ser ut: de RESULTAT cheferna åstadkommit.
Inom politiken får man se porträtten på “beslutsfattare”, men det är närmast omöjligt att räkna ut vad de åstadkommit och vad detta kostat. Man kan bara rösta på de LÖFTEN de uttalar, men inte bedöma deras möjligheter att infria dem.
Företagsamma och kreativa medborgare är fria att utveckla nya produkter och tjänster som vänder sig till nya och varierande preferenser hos medborgarna. Det är en förutsättning för samhällets sunda utveckling. Byråkratin klarar inte mångfald. Det blir för komplicerat att tillfredsställa olika önskningar.
Självklart skall civilsamhället sätta gränser för företagen, så att inte monopol och karteller bildas till förfång för fri konkurrens. Vidare skall regleringar tillförsäkra medborgarna hälsa och säkerhet, så att farliga produkter förbjuds eller hanteras på ett säkert sätt.
I Danmark skall grannarna till anläggningar för sol- och vindkraft numera få betalt för sina olägenheter
Enligt ett pressmeddelande från “Klima-, Energi- og Forsyningsministeriet” har en överenskommelse träffats mellan nio partier om bättre förhållanden för grannar till förnybar energi. Den innebär bland annat följande:
Möllor skall placeras på ett avstånd från bostäder som är minst 4 ggr deras höjd.
Grannar inom ett avstånd av 4 – 6 ggr möllans höjd tillförsäkras rätten att till energibolaget sälja sin fastighet, för att kunna flytta bort. Priset bestäms av taxeringsmyndigheterna.
Grannar inom ett avstånd av 4 – 8 ggr en möllas höjd eller 200 meter från en solcellsanläggning får en årlig skattefri bonus från energibolaget. Den blir 5.000:-kronor för möllor och 2.000:- för solceller.
Därtill skall energibolaget betala 88.000:-kronor till kommunen för varje installerad MW vindkraft och något mindre för solceller.
Detta gäller för nya projekt, som inte ännu fått bygglov.
Det står inte hur man beräknar möllans höjd, men jag antar att det är den översta vingspetsen som gäller.
Jag är inte klar över den verkan detta kan ha på utvecklingen. Såvitt jag förstår har bonus till grannarna inte varit tvingande förut, medan kommunerna i vissa fall fått viss ersättning. Det kan betyda en viss uppbromsning av byggandet på land. Detta hoppas jag att några kommentatorer kan reda ut.
Kanske gör systemet det dyrare att bygga en möllepark.
Lördagen den 9 november travade 15-20 personer från den vänsterextrema tyska organisationen Antifa in på ett hotell i München. De krävde att hotellet skulle avboka en planerad klimatkonferens där den 22-23 november.
Antifa grundades av tyska kommunistpartiet på 1930-talet för kamp mot nazisterna. Numera är det en extrem vänsterrörelse, verksam i många länder – i Sverige som AFA. Den verkar utomparlamentariskt och tillgriper även våld.
Inför detta hot böjde
sig hotellets ledning och bokade av konferensen. Den skulle organiseras av det
tyska energi- och klimatinstitutet EIKE. Detta verkar för att balansera energi-
och klimatdebatten med andra vetenskapliga fakta än de som vanligen framförs.
EIKE är ett opolitiskt institut men anklagas för att stå det nationalistiska partiet AfD nära. Institutet har dock medlemmar i alla förbundsdagens partier och verkar som rådgivare för både regeringspartiet CDU och andra partier. EIKE har i sin ledning professorer och forskare i klimatnära ämnen.
Runt 200 forskare och
experter från många länder är anmälda till konferensen och har bokat resor och
rum. EIKE anlitar nu en advokatbyrå för att få avbokningen upphävd och kunna
genomföra konferensen. De hänvisar till tysk förenings- och yttrandefrihet.
Även i Sverige börjar klimatdebatten visa totalitära drag med dels förtigande av fakta som ifrågasätter klimatlarmen, dels förslag om centralt styre ovanför riksdag och regering. Fallet med den tyska klimatkonferensen är därför även av svenskt intresse.
Tege Tornvall
+ – + – + – +
Det är “antifascisterna” som nu är de verkliga fascisterna
Historien visar att de mest idealistiska medborgarna ofta rycks med i euforin att “förbättra världen” genom att bekämpa våld och förtryck så intensivt att de blir extremister och själva blir de värsta förtryckarna. Redan franska revolutionen visade detta.
Det är också alarmerande att naiva alarmister följer med i de fascistiskas lagvidriga sällskap, ex.vis Greta och hennes föräldrar.
Greta och hennes föräldrar i tröjor med ANTIFA emblem
De budskap som Greta manipulerats att framföra kan bara tydas som propaganda för en global planekonomi, ett system som vare sig hon eller hennes föräldrar har förstått hur det fungerar.
Det är fler i Sverige som inte förstår var gränsen går mellan demokrati med yttrandefrihet och fascism med åsiktsförtryck. Vid utgången efter klimatdebatten i söndags i Hässleholm hördes några deltagare oja sig över att “så många förnekare fick prata under frågestunden”.
Sedan har vi alla de media som enständigt vägrar att ta in våra rättelser av “Fake News” som nyhetsbyråerna försett dem med. . .
Figur 1. Blå Salongen: Duellanterna fr. vänster: Utmanaren Mats Gunnarsson, (årets Hässleholmare och arrangör av musikfesten Torsjö Live), moderatorn Sven-Inge Svensson (miljönämndens ordförande), utmanarens sekundant Maria Larsson (miljökonsult, egna företaget Maria Miljödialog), den utmanades sekundant Gunnar Juliusson (professor och läkare) samt duellanten Lars J. Eriksson (tidigare chef-redaktör Skånska Dagbladet och Norra Skåne).
I Blå Salongen har Hässleholm en utmärkt “hörsal” för undervisning, möten och debatter. Man blir lite förvånad när man först kommer in, eftersom allt verkar svart: Väggar, golv, draperier. Men stolsraderna har klarblå klädsel och är arrangerade i sluttande biosittning, så att alla ser bra. Sedan märker man att podiet har punktbelysning, så att bildduken inte störs av ströljus.
+ – + – + – +
Gunnarsson inledde med det vi alla hört förut i media om vår tids ÖDESFRÅGA: Smäl-tande polarisar, översvämmade söderhavsöar, extremväder, döende koraller och massut-rotning av en miljon arter. Allt framfört med den vane festarrangörens klara stämma utan minsta tveksamhet. Eller med den frälste domedagsprofetens beslutsamma övertygelse.
Sedan refererade han de 11.258 “klimatforskarnas” omtalade skrivelse och visade alla dess grafer. När undertecknarnas meriter granskats i olika länder har man funnit att de som verkligen ägnat sig åt forskning inom klimatrelaterade områden inte är fler än storleks-ordningen 2 %.
Mot slutet av kvällen deklarerade han tvärsäkert att dagens utsläpp av koldioxid eliminerar risken för framtida istider, alltså riktiga istider, de med 3 km tjockt istäcke. . .
Juliusson hade hälften så lång tid till förfogande. Han inledde med sina erfarenheter av verklig forskning, framhöll nödvändigheten dels att gräva sig fram till den centrala frågeställning allt annat hänger på och dels att utvärdera källornas trovärdighet:
Figur 2. Påståendet att koldioxid orsakar höjd global temperatur är fortfarande bara en hypotes, d.v.s. en gissning.
Innan detta är bevisat, kan man inte hänföra problem med polarisar, havsnivå eller extremväder till utsläpp av koldioxid. Idag är det istället bevisat att verkan av koldioxid är så marginell att den inte kunnat mätas.
Figur 3. IPCC baserade sin rapport 2001 på Michael Manns graf över den globala temperaturen de senaste 1.000 åren, den övre grafen. Den avvek dramatiskt från det IPCC tidigare rapporterat och vad andra forskare konstaterat, ex.vis Tim Ball, nedre grafen.
Inom riktig forskning är det naturligt att andra forskare vill studera underlagen för en rapport. Dock vägrade Mann att lämna ut sitt material.
I dagarna är det tio år sedan “Climate-Gate” inträffade. Då avslöjades att Manns medarbetare Keith Briffa hade fuskat med data. Han hade blandat data om trädringar från träd i olika landskap. Detta erkände han senare.
Vidare avslöjades att ledarna för vetenskapliga institutioner, ex.vis CRU vid East Anglia University, diskuterat hur mycket de kunde “justera” data utan att fusket skulle bli uppenbart. Nu bedrivs storskalig “justering” av gamla data med den uppenbara avsikten att inbilla folk att uppvärmningen varit större än den faktiskt varit.
Som läkare hade Juliusson god insyn i den sensationella Macchiarini-skandalen vid Karolinska Institutet. Men skandalen med falska data i klimatforskningen är många gånger värre.
IPCC:s förre ordförande, Rajendra Pachauri, släppte medvetet fram en falsk rapport som förutsade att Himalajas glaciärer skulle vara borta 2035. Det motiverade han med att han ville “provocera politikerna” till att vidta tillräckligt drastiska åtgärder. Han fick fortsatt förtroende som ordförande för IPCC i flera år.
Gunnarsson visade en graf med ökande antal skogsbränder i USA. Juliusson visade hur falskt intryck den givit, eftersom den bara tog med de senaste åren:
Figur 4. Hela sanningen är att de avbrända arealerna nu är mycket mindre än i början på 1900-talet. De kan alltså inte ha något med “den globala uppvärmningen” att göra.
SMHI:s och IPCC:s “bevis” för att det är koldioxid som drivit förra seklets uppvärmning är att denna ‘”inte kan förklaras” utan mänsklig påverkan. Men deras egen statistik visar en mycket reell förklaring:
Figur 5. Data över solstrålningen visar en stigande trend i slutet av förra seklet då klimatet blev varmare och en stabil nivå de senaste 15 åren, då ingen nämnvärd uppvärmning noterats.
Dessa helt dräpande fakta föranledde inga reella invändningar. Gunnarsson bara fortsatte sin predikan med ännu fler falska uppgifter. Som Mark Twain uppges ha sagt:
It’s easier to fool people than to convince them that they have been fooled.
(Det är lättare att lura folk än att övertyga dem om att de blivit lurade.)
Lars J. Eriksson tog upp rimligheten i Gunnarssons krav på en “fossilfri” framtid. Det största miljöproblemet i världen är människor som är så fattiga att de skövlar naturen. Vi har lyft vår levnadsstandard tack vare tillgången på billig fossil energi. Det vore kontra-produktivt att förmena dagens fattiga denna billiga energi.
Gunnarson svarade att de bor där solen skiner, så att solpaneler löser deras problem. Men det räcker inte med solpaneler. Dessa behöver spänningsomvandlare och stora batterier, för att elen skall bli någorlunda pålitlig.
Eriksson visade hur 50.000 fartyg trafikerar haven varje dag.
Figur 6. Varje dag finns det 50.000 fartyg på haven
Figur 7. Varje dag finns 220.000 flygplan i luften
Både flygplan och fartyg drivs med fossila bränslen. De representerar ett enormt stort kapital och har en livslängd som kan vara 40 à 50 år. Det finns inga alternativa bränslen i tillnärmelsevis tillräckliga volymer.
Det är både tekniskt och ekonomiskt omöjligt att byta ut dem mot några “fossilfria” konstruktioner inom överskådlig tid.
OCH, nu lever något hundratal miljoner människor på de inkomster deras länder får av att sälja olja. Vad skall de göra om vi stoppar användningen ? Vad blir sannolikheten för svåra krig ?
Vi skall ha is i magen !
Klimatförändringar sker mycket långsamt. Det är absolut ingen brådska.
Maria Larsson hade lärt sig läxan från IPCC mycket väl. Hon beskrev ett par gånger hur världens främsta forskare går igenom många tusen rapporter och sorterar fram det värdefulla materialet till IPCC:s stora rapporter. De är så säkra på människans påverkan att de sätter den till 95 % sannolikhet efter en sammanvägd bedömning. Hon nämnde även den magiska siffran 97 % för “klimatforskarnas” stöd bakom hypotesen.
En positiv överraskning var att publiken fick en faktisk möjlighet att göra inlägg med frågor till panelen endera på lappar eller genom att låna en mikrofon. Frågorna avfärdades vanligen rätt kort. Mats Jangdal refererade till de beräkningar BjørnLomborg gjort av kostnaderna för de föreslagna omställningarna, som ändå inte kan påverka klimatet tillräckligt för att nå Parisavtalets mål. Det handlar om hundratusentals kronor per invånare.
Maria Larsson svarade nonchalant: Lomborg är bara en ekonom bland många. Andra har kommit till andra resultat.
+ – + – + – +
Det som borde förvåna, men inte gör det eftersom det är praxis bland alarmister, är att fullvuxna, läskunniga människor inte tycks förstå allvaret i de uppgifter de får. Juliusson använde inte glosan “bluff”, men jämförde skandalerna inom IPCC med affären Macciarini. Och noterade att de är mycket värre. Det föranledde inga invändningar. Gunnarson och Larsson fortsatte som “försäljare” eller “agitatorer” oberörda av bevisen för att deras utsagor är orimliga.
Man frågar sig hur stor del av publiken som insåg detta.