Forskarna har bland annat tittat på hur utbyggnaden av vindkraft påverkar renens beteende genom GPS-data från renar.
“Renarna förändrar valet av betesmark med upp till sex, sju kilometer från vindkraftverken”, säger Anna Skarin, professor i renskötsel vid SLU.
För att hålla reda på renhjordarnas vandringar sätter samerna GPS-sändare på några renar. Från dessas data har professor Anna Skarin kunnat visa att renarna undviker vindkraftverk på avstånd upp till 7 km. Data från GPS-lokaliseringen gör denna slutsats mycket säker.
Det är väl känt att många djurarter har mycket känsligare sinnen än människan, ex.vis lukt och hörsel för hundar, mörkerseende för ugglor, etc.
Det är också väl känt att infraljud når mycket längre än vanligt buller. I Bayern måste VKV placeras på ett avstånd från bostäder som är minst 10 ggr höjden. Är höjden 300 meter, vilket börjat bli vanligt numera, blir avståndet 3 km. Studien visar att renarna märker infraljudet på större avstånd än de flesta människor, upp till 7 km.
Det är inte omöjligt att det finns människor, som är lika känsliga som renarna, fast påverkan döljs av så många andra effekter i den moderna civilisationen. . .
Figur 1. På 20 år har odlingszonerna flyttat norrut med 20 km per decennium, vilket betyder att odlingen måste flytta söderut
+ – + – + – +
Rättelse
Jag hade för brått. Slutsatsen i bildtexten är helt fel. Kartan till höger visar hur odlingen kunde flytta norrut fram till 2012. Avkylningen har inträffat efter 2016. Poblemet med blåbären är aktuellt nu 2022 – 2023.
+ – + – + – +
Zonerna baseras på den genomsnittliga årliga lägsta temperaturen för en given plats – ett mått som spelar en stor roll för att avgöra om fleråriga grödor som apelsinträd kan klara de kallaste månaderna. Varje zon markerar ett band på 10º F, från -60º till -50º F i zon 1 och +60º till +70º F i zon 13.
De nämnda temperaturerna motsvarar -51,1º C till – 45,6º C respektive +15,6º C till 21,1º C.
Kartorna finns i en kommentar av David Archibald på WUWT under den aparta titeln:
En dödsmässa för blåbär. Observera att amerikanska blåbär växer på en buske, som kan bli 2,5 meter hög. Titeln motiveras av att de inte längre kan odlas i USA.
Figur 2. Fältstyrkan i det interplanetära magnetfältet, nanotesla
Som professor Henrik Svensmark förutsade 1996 och sedan kunnat bevisa styrs klimatet huvudsakligen av molnen, vars förekomst påverkas av intensiteten i den kosmiska strålningen. Dess positivt laddade alfa-partiklar kolliderar med luftens molekyler och bildar kondensationskärnor för vattenångan. I ett starkt magnetfält leds partiklarna åt sidan förbi Jorden. Figur 2 visar att magnetfältet nu har försvagats, så att fler alfa-partiklar når Jorden, mer moln bildas och klimatet blir kallare.
OCH odlingen av blåbär måste flytta söderut. Liksom flera andra grödor. Kanske kan Kanada inte längre odla vete.
+ – + – + – +
Post Scriptum
Mats Kälvemark tipsar om USA:s officiella data om odlings-zoner:
Figur 3. Odlings-zoner för 30-årsperioden 1981-2010
Den gäller också den period då zonerna flyttade sig norrut. Data för perioden fram till 2020 eller 2022 har vi inte funnit.
Dock finns data för temperaturerna i USA:
Figur 4. Medeltemperaturerna i USA uppdaterade till februari 2023
Mats har dragit in ett par ungefärliga trendlinjer:
Blått för periodens medelvärde
Rött för tiden efter 2016, då en avkylning kan anas.
För det aktuella läget får vi således lita till Archibalds observationer.
+ – + – + – +
Är avkylningen avhållande ?
Jag kan inte undgå att undra om den avkylande trenden verkat avhållande för uppgifter, som inte varit förenliga med det Politiskt Korrekta narrativet om den pågående klimatkri-sen p.g.a. uppvärmning.
Den 24 februari under ICCC 15 konferensen med Heartland Institute Florida var Dr Patrick Moore en av huvudtalarna. Dr Moore är annars mest känd som en av Greenpeace mest kända förgrundsfigurer de första åren och en eldsjäl för arternas bevarande.
Han förklarar i sitt föredrag att han lämnade Greenpeace när politik fått ersätta vetenskap i organisationen. Därför talar han nu som oberoende och disputerad vetenskapsman.
Talet finns lyckligtvis på Youtube video från konferensen och talet börjar efter 17 minuter och varar ca 30 minuter. Otroligt informativ genomgång av planetens utveckling, vårt varierande klimat och arternas evolution. Googla och se själva.
Konsensus med historiska vetenskapliga fakta som vetenskapsmannen Dr Moore otvetydigt visar är att CO2-halterna har ingenting att göra med den måttliga och gynnsamma globala temperaturökning vi noterat det senaste decenniet.
En naturlig slutsats är att den kostsamma ”häxjakt” som stora delar av västvärlden idag bedriver på CO2 måste få ett slut. Stolleprojekt måste upphöra och konsekvensanalyser bli obligatoriska inför varje ”klimatbeslut”.
De många ”klimatsmarta” initiativ som inte minst kommuner driver på måste upphöra. De kostar onödiga skattemiljoner och tar tid och fokus från väsentligheter. En symbolpolitik som skapar onödig ängslan bland ungdomar. Låt teknikutvecklingen gå i sin egen takt med konkurrenskraftiga lösningar på samhällets utmaningar.
Noterade häromveckan att kommunens nya toppolitiker entusiastiskt deltog i ”work shops” med pussel konceptet ”viable cities” för att bromsa klimatförändringarna. Tror någon verkligen att kommunens insatser kan bromsa klimatförändringarna? Vilken är prislappen? Hur ska insatserna mätas och vilken nytta för pengarna får kommunmedborgarna? Kan våra nya toppolitiker förklara eller är allt ett politiskt spel i godhetens namn. Det mestadels tomma dyra cykelgaraget i Tivoliparken är ett avskräckande exempel där varje ställplats troligen kostat mer än cykeln som hittat dit.
Talet av Dr Pat Moore borde vara obligatoriskt för våra politiska beslutsfattare. 30 minuter som kan spara miljarder skattemedel. Han visar otvetydigt att CO2 har ingenting att göra med vår globala temperaturökning. Han är också oavsett åsikt i klimatfrågan en förgrundsfigur för bevarande av vår artrikedom.
Mera förnuft, sans och konsekvensanalyser i debatten leder till klokare beslut och bättre hushållning med skattemedel.
(Antarktis istäcke ökar sin massa mer än det förlorar)
En ny NASA-studie av den antarktiska inlandsisen säger att den ökning av nederbörden, som började för 10 000 år sedan, för närvarande tillför tillräckligt med is till för att uppväga de ökade förlusterna från dess glaciärer.
Forskningen utmanar slutsatserna från andra studier, inklusive dem från IPCC, vars rapport 2013 säger att Antarktis håller på att förlora landis.
Enligt den nya analysen av satellitdata visade den antarktiska inlandsisen en nettovinst på 112 miljarder ton is per år från 1992 till idag. Den nettovinsten avtog till 82 miljarder ton is per år mellan 2003 och 2008.
“Vi är i grunden överens med andra studier som visar en ökning av förluster på den antarktiska halvön och Thwaites and Pine Island-regionen i västra Antarktis”, säger Jay Zwally, glaciolog vid NASA Goddard Space Flight Center i Greenbelt, Maryland, och huvudför-fattare till studien, som publicerades den 30 oktober i Journal of Glaciology.“Vår huvudsakliga oenighet gäller östra Antarktis och det inre av Västantarktis – där ser vi en isvinst som överstiger förlusterna i de andra områdena.” Zwally tillade att hans team “mätte små höjdförändringar över stora områden, såväl som de stora förändringar som observerades över mindre områden.”
Forskarna beräknar hur mycket den antarktiska inlandsisen växer eller krymper från förändringarna i översidans höjd, som mäts av satellitens höjdmätare. På platser där mängden nytt snöfall som samlas på isen inte är lika med flödet nedåt och utåt mot havet, ändras ytans höjd och istäcket växer eller krymper.
Figur 2. Kartan visar takten för isens massförändringar enligt ICESat 2003-2008
Summorna gäller för hela Antarktis: Östra Antarktis (EA, 2-17); inre Västantarktis (WA2, 1, 18, 19 och 23); kustnära Västantarktis (WA1, 20-21); och den antarktiska halvön (24-27). Ett gigaton (Gt) motsvarar en miljard ton.
Men det kan bara ta några decennier för Antarktis tillväxt att vända, enligt Zwally. “Om förlusterna på den antarktiska halvön och delar av Västantarktis fortsätter att öka i samma takt som de har ökat under de senaste två decennierna, kommer förlusterna att komma ikapp den långsiktiga vinsten i östra Antarktis om 20 eller 30 år — Jag tror inte att det kommer att öka tillräckligt med snöfall för att kompensera för dessa förluster.
Det extra snöfall som började för 10 000 år sedan har långsamt ackumulerats och komprimerats till fast is under årtusenden, vilket förtjockat isen i östra Antarktis och det inre av Västantarktis med i genomsnitt 0,7 tum (1,7 centimeter) per år. Denna lilla förtjockning, som har pågått under tusentals år och spridda över de stora vidderna av dessa sektorer av Antarktis, motsvarar en mycket stor vinst av is – tillräckligt för att uppväga förlusterna från snabbflytande glaciärer i andra delar av kontinenten och minska havets nivåhöjning.
“Den nya studien belyser svårigheterna med att mäta de små förändringar i istäckets höjd som sker i östra Antarktis”, säger Ben Smith, en glaciolog vid University of Washington i Seattle, som inte var engagerad i Zwallys studie.
“Att göra höjdmätning exakt för mycket stora områden är utomordentligt svårt, och obero-endemätningar av snömängden måste göras , för att förstå vad som händer” sa Smith.
+ – + – + – +
Viktig trosbekännelse
Jay Zwally har alltså funnit att isen på Antarktis växer. Ett kätterskt påstående i kretsen av IPCC, NASA, GISS, NOAA, etc. För att inte riskera sitt jobb bekänner han sig till tron på uppvärmning, som givetvis måste öka istäckets förluster, och han TROR INTE att snöfallet kommer att öka lika mycket “om 20 eller 30 år”.
Förmodligen hade tidskriften inte vågat trycka artikeln utan denna trosbekännelse.
Man har en prototyp med höjden 30 meter i drift och kontrakt på ett torn med höjden 150 meter. Ett avgörande argument är förstås att utsläppen av koldioxid under tillverkningen blir en bråkdel av dem för ett torn i stål. Trä är ju en “koldioxidsänka”.
Transporterna blir enklare, eftersom tornet delas upp i segment, som ryms inom lastprofilen. Jag har dock inte förstått hur segmenten skall fogas samman med tillräcklig hållfast-het. Även infästningen till fundamentet torde vara problematisk.
Figur 2. Modvions produktionshall
Jag vet att under kriget tillverkade de Havilland planet Mosquito huvudsakligen i trä. Utformningen av ett torn för VKV torde vara enklare, varför projektet bör tas på allvar. Men jag förutser allvarliga problem.
Det allvarligaste problemet är nog att marknaden för vindkraftverk håller på att kollapsa. Subventionerna dras in på flera håll. De nödvändiga sällsynta metallerna har blivit dyrare. VKV får stå för de kostnader som back-up kräver.
Och snart upphör motivet att krångla med VKV: Bluffen om “klimatkrisen” erkänns. Koldioxid är inte en förbannelse utan en välsignelse !
De förenade alarmisterna begärde beslut om att Berlin skulle bli “klimat-neutralt” redan 2030 istället för 2045
Jag översätter en notis från ZDF:
2,4 miljoner berlinare uppmanades att rösta om förslaget “Berlin 2030 klimaneutral”. Även om det blev fler JA- än NEJ-röster har initiativet misslyckats.
Tills vidare sätter Berlin inga fler ambitiösa klimatmål: Folkomröstningen på söndagen misslyckades, eftersom det erforderliga minsta antalet JA-röster inte uppfylldes. En allians “klimatåterstart” ville uppnå en förändring av delstatens lag om Energiewende med omröstningen. Specifikt skulle Berlin åta sig att bli klimatneutralt 2030 och inte 2045 som tidigare planerat.
Godkännandegraden missades
Enligt valförrättarna röstade en knapp majoritet på cirka 442 000 väljare (cirka 51 procent) för. Cirka 423 000 väljare röstade emot. Detta var dock bara ett krav för förslagets framgång.
Det andra kravet, en godkännandegrad (quorum) på minst 25 procent av alla röstberättigade, uppfylldes inte. Det skulle ha krävt cirka 608 000 JA-röster. Enligt valförrättarna var deltagandet i folkomröstningen runt 30 procent.
Det är väl omvittnat att fåglar dödas av vindkraftverk
Tyska EIKE tipsar om en artikel beträffande politikens dubbelmoral när det handlar om att skydda-bevara miljön och dess artrikedom. Jag tar några satser ur den:
(“Grön” politik offrar naturen mer och mer dramatiskt)
Art Conservation Day: Washingtonavtalet undertecknades för 50 år sedan. Men med en “nödförordning” har den röd-gul-gröna regeringen nu praktiskt taget upphävt skyddet.
World Endangered Species Day den 3 mars är avsedd att fira Washingtonkonventio-nen om internationell handel med hotade arter (även känd som CITES), vilken undertecknades den 3 mars 1973. På årets datum noterades dock en politik som inte längre uppfattar artskyddet som en stöttepelare för att bevara ekosystemen. Därmed äventyras vår existentiella tillvaro.
När det gäller klimatpolitiken har vår demokrati de facto kommit mycket nära auktoritä-ra och diktatoriska styrsystem. I februari antog ekonomi- och energiminister Habeck en “nödförordning” för att genomdriva en snabbare utbyggnad av vindkraft. Under 18 måna-der skall nya vindkraftverk på land och till sjöss godkännas snabbare:
Miljökonsekvensbeskrivningar och »arträkning« skall inte att krävas. Allt som krävs är en “strategisk” miljöbedömning av lämpliga “vindlägen”. Minimiavstånd mellan bostadshus och vindkraftverk gäller inte längre och allmänhetens deltagande i godkännandeprocessen undergrävs också. Med hänvisning till de godtyckligt uppsatta politiska klimatmålen god-kände regeringen Habecks “snabbfix”-tillägg , vilket oroat BUND, Bund für Umwelt und Naturschutz Deutschland e. V. BUND och NABU, Naturschutzbund Deutschland e. V. hade tidigare stött den federala regeringens energipolitiska mål, som hade skärpts flera gånger. Nu känner de sig förrådda.
“Självklart olagligt”
Brandenburgs delstatsparlament satte omedelbart upp nya mål för vindkraft. Vid ut-gången av 2027 ska 1,8 procent och vid utgången av 3032 ska 2,2 procent av ytan i landet vara anvisad för nya vindkraftsparker. Områden för landskapsskydd kan ingå, miljöbedöm-ningar behövs inte längre. Minsta avstånd på 1000 meter mellan vindkraftverk och bostads-hus, vilket beslutades i maj 2022, gäller inte längre för prioriterade områden. Även del-statsparlamentet i Nordrhein-Westfalen antog nästan samma regler.
Naturskyddsföreningen (NI) och Föreningen för landskapsvård, artskydd och biologisk mångfald (VLAB) har riktat skarp kritik mot ministerns planer. De Nationella ord-förandena Harry Neumann och Johannes Bradtka förklarade att aldrig tidigare sedan 1960- och 70-talen har naturvården blivit så åsidosatt och nedmonterad som under denna regering. Genom att politiker, myndigheter och följsamma experter bryter det lagstadgade skyddet av arter till förmån för en påtvingad utbyggnad av vindkraft och solceller, skulle resultaten från World Conference on Nature i Montreal i december 2022 om skydd av biologisk mångfald motverkas.
Ekonomiministerns agerande är en massiv och uppenbart olaglig attack mot natur- och artskydd och mot medborgarnas och miljöorganisationernas deltagande. Den federala regeringen bryter mot artikel 20a i grundlagen, vilken innebär att vår försörjning också ska skyddas som ett ansvar för framtida generationer. NI lommer att juridiskt granska “nödförordningen” .
Den ironiskt nog kallade “gröna” industrin för den vidsträckta, resursslukande vind- och solindustrin orsakar i allt högre grad följdskador på ekosystem runt om i världen. Särskilt vindkraftsparker bidrar till insektsdöd och kommer mycket sannolikt att vara en av huvud-orsakerna till den alarmerande minskningen av åker- och ängsfåglar. Enligt beräkningar i en studie från tyska Flyg- och Rymdcentrum dödas cirka 1.200 ton insekter varje år till följd av kollisioner med vindkraftsrotorer (diameter upp till 180 meter).
Detta är vad ledamöter i förbundsdagen från AfD, Alternative für Deutschland, hänvisade till i september 2019, när de uppmanade den federala regeringen att undersöka omfatt-ningen av vindkraftverkens dödande av insekter, även som ett ansvar för framtida generationer. Det kom ingen reaktion från regeringen. Det är inte förvånande att den röd-gul-gröna regeringen och myndigheterna till varje pris vill undvika att förknippa minskningen av insekters förekomst med vindkraft.
Greta Thunberg
Den svenska aktivisten Greta Thunberg och samiska aktivister protesterade nyligen i Oslo mot byggandet av 151 vindkraftverk i norra Norge, där urbefolkningen i Skandinavien fortfarande utövar traditionell renskötsel. Några vindkraftverk tillhör staden München. “En klimatomställning som kränker mänskliga rättigheter är inte en klimatomställning värd namnet”, sa Thunberg till de häpna reportrarna. Inget slutgiltigt beslut har tagits ännu. Den svenska regeringen har däremot byggt ut vindkraftsparken i Lapplands vildmark, som i åratal stått orörd som ett levande minne. Europas största vindkraftspark, Markbygden, byggs nära Piteå stad.
Insektsdöd av rotorer
Tillsammans med den tyska tillverkaren Enercon reser det tysk-svenska företaget Svevind upp totalt 1.101 VKV i ett av de sista större betesområdena för frigående renar. Med 300 meters höjd är de nyaste jättarna nästan lika höga som Eiffeltornet. Detta rapporterades nyligen av Phoenix-dokumentären “Renarnas Stress”. En arbetare vid vindkraftsparken hävdade att renarna bara var stressade under byggfasen av vindkraftverken. Skrattande förklarade han att han nyligen såg 15 renar sova under en rotor. Anledningen till detta är den enorma turbulensen, som orsakas av rotorerna. Den skulle virvla upp insekterna och befria renarna från myggen.
Jorden snurrar med oss människor i ett rätt så tomt universum
Självklart skall vi vörda och vårda Jorden, förutsättningen för vår existens. Det ädla ända-målet har anammats av många olika organisationer, som arbetar på lika många och lika olika sätt. För dem alla gäller att skapa publik uppmärksamhet, för att samla in pengar till verksamheten. Det gäller såväl privatpersoner som företag, vilka betalar för en licens att använda ett varumärke på sina produkter, men också politiker, som anslår stora anslag av skattepengar till flera av dessa organisationer. Flera finansieras till närmare hälften av skattepengar.
Den kanske största är “WWF Världsnaturfonden”, ursprungligen “World Wildlife Fund” med global verksamhet och en omsättning på flera miljarder dollar. I Sverige är HKH kronprinsessan Victoria ledamot av dess beslutande förtroenderåd och HM Konung Carl XVI Gustaf hedersledamot.
WWF driver flera globala jippon, för att få publicitet. Sedan 1970 har man proklamerat “Overshoot Day”, den dag på året då människans globala konsumtion passerat Jordens produktion under hela året, ett datum man fått fram i beräkningar av akademiker, som saknat praktisk kunskap om de branscher det gäller.
“Earth Hour” är en uppmaning till alla att släcka lyset en timme mellan kl 20:30 och 21:30. Så kan man annonsera sin “godhet” och sin “omtanke” om “klimatet”. Det senare temat är något som WWF driver mest energiskt och ofta med stötande överdrifter, ex.vis beträffande isbjörnarna som utrotningshotad art. WWF har centralt insett att hotet inte existerar, isbjörnarnas antal växer, se posten “WWF:s falska larm om isbjörnarnas utrotning”. Men fortfarande kampanjar WWF om deras förmenta utsatthet och uppmanar folk att anmäla sig som “faddrar” med månatliga bidrag.
WWF har utvecklats till en “stor organisation”, som övertagits av målmedvetna karriärister, vars primära intresse vanligen är att få in pengar till sina egna och de anställdas löner. För något år sedan var lönerna till cheferna för avdelningarna i USA och Kanada högre är för respektive president. Ledningen har visat klart totalitära tendenser: När vi mot betalning fick in en helsidesannons i SvD den 2:e september valåret 2018, protesterade WWF och ansåg att SvD inte skulle upplåta sina spalter till deras motståndare.
WWF har infiltrerat IPCC
WWF har lokalavdelningar på många håll med frivilliga som är besjälade av omsorg om miljön på många olika sätt. Centralt är dock de politiska ambitionerna framträdande: strävan att placera sig som en förhandlingspartner till politiker. Där är IPCC ett viktigt verktyg. Den kanadensiska journalisten Donna Laframboise har metodiskt studerat dess officiella rapporter och pressreleaser. För rapporten 2007 preciserar hon:
28 av de 44 kapitlen hade åtminstone en författare knuten till WWF, 64 %.
Alla 20 kapitel av WG 2 hade minst en författare från WWF.
15 av de 44 kapitlen leddes av någon från WWF, 34 %.
3 kapitel leddes av TVÅ från WWF.
Detta ger intrycket att IPCC de facto styrs av WWF. Det torde inte ha ändrats mycket sedan 2007, om man kan döma efter senare publikationer.
Självklart, många av Sveriges kommuner är otroligt engagerade i Earth Hour. bidrar starkt till att nära hälften av Sveriges befolkning deltar i Earth Hour och testar nya klimatsmarta vanor. År 2021 deltog 231 av 290 kommuner (79%) i Sverige. År 2022, deltog 192 länder och 175 svenska kommuner av totalt 290 (60%) och 192 länder och territorier deltog globalt.
Alla Sveriges kommuner är välkomna att delta i Earth Hour. Det finns inga officiella minimikrav för en stad som vill vara med. Vi rekommenderar att städerna identifierar sina berömda platser och byggnader och ser till att släcka dessa, samt informerar sina invånare och bjuder in dem att delta. Vi rekommenderar också att de städer som deltar släcker så mycket att det märks.
“Earth Hour” ger politiker möjlighet att annonsera sin godhet genom att släcka lyset i kommunala lokaler och släcka gatubelysningen. Det har kommunerna Höganäs och Ängelholm beslutat. Det senare sker fast man vet att mörka gator och vägar innebär större risker för olycksfall. . .
“Upplysningstiden” är alltså slut. Nu befinner vi oss i “Nedsläckningstiden”.
NetZero Watch hälsade idag finansministerns vårbudget försiktigt välkommen. Förut-om att stödet till hushållen för energipriserna förlängs, innehåller den flera viktiga besked om energiförsörjningen:
£20 miljarder kommer att göras tillgängliga för Carbon Capture Utilization and Storage (CCUS), vilket möjliggör fortsatt användning av billiga, högproduktiva fossila bränslen.
Bekräftelse av det tidigare tillkännagivna organet, Great British Nuclear (GBN), för att främja utvecklingen av små modulära reaktorer (SMR).
Tillkännagivande av planer för ett nytt ramverk för kontroll av låga koldioxid-avgifter (CLCL), som inte uppdaterats sedan 2017.
Summan som avsätts för CCUS är betydande, och industriella intressen som Drax Power Station lobbar redan för att få en del av detta stöd till att utveckla infångning av utsläppen från förbränningen av (främst amerikansk) ved i dess Yorkshire-kraftverk. Men det öppnar också för byggandet av nya koleldade stationer, och kanske sofistikerade gaseldade stationer utan att bryta mot de långsiktiga Net Zero-målen.
Dessa bränslen har överlägsen termodynamisk kvalitet, vilket innebär att extrakostnaderna kan vara ett rimligt pris att betala för planerbar el som stärker Storbritanniens försörjningstrygghet, vilken har eroderats hårt under de senaste decennierna av opålitlig vind- och solenergi.
Det är dock oroväckande att det inte är klart hur denna stora subvention skall betalas. Man får hoppas att den inte kommer att tas ut retroaktivt på konsumenternas räkningar, så som nu sker med subventionerna till förnybar energi.
Bekräftelse av stöd för det nya organet Great British Nuclear bör på också välkomnas med försiktighet. Kärnenergi, för både el och industriell värme, är i princip ett mycket intressant alternativ för Storbritannien enbart av ekonomiska skäl, med dess låga utsläpps-profil som en önskvärd bonus. Budgettexten betonar att GBN:s uppdrag kommer att vara att stödja mindre projekt, inte storskaliga projekt som Sizewell C. Huruvida detta skulle inkludera de medelstora reaktorer som Rolls Royce föreslagit är oklart.
Ett nytt ramverk för att kontrollera effekterna på konsumenternas kostnader för koldioxidsnåla avgifter är välbehövligt. The Renewables Obligation (RO) kostar för närvarande konsumenterna 7 miljarder pund per år och förutspås öka med över 8 miljarder pund till 2027, enligt uppskattningar av OBR, Office for Budget Responsibility, släppta idag.
Även om inga detaljer om det nya systemet för avgiftskontroll ges i budgeten, innehåller texten den intressanta observationen att den nya ramen “kommer att återspegla våra prioriteringar för energisäkerhet”. Vad detta innebär i praktiken återstår att se, men väder-beroende elproducenter, som vind och sol, vilka ger litet eller inget bidrag till energisäker-heten, har mycket att frukta.
Dr John Constable, Net Zero Watchs energidirektör, förklarade:
Det som inte kan fortsätta måste så småningom börja ta slut. Dagens budget är ett mycket litet men betydelsefullt steg i den gradvisa avvecklingen av de senaste tjugo årens felaktiga agenda för förnybar energi. Det här är ingen spännande budget, men det är förmodligen en milstolpe.
Dr Benny Peiser, NetZero Watchs direktör tillade:
När Kina flyttar in i Mellanöstern, president Biden godkänner massiv oljeborrning och Tyskland förkastar EU:s planerade förbud för bensin- och dieselbilar, är det helt uppenbart att vi bevittnar en förändring i det politiska klimatet. Det finns nu en växande möjlighet för västerländska ledare att inleda en gradvis återgång till realism avseende politik och energi.
+ – + – + – +
Den svenska regeringen
En viss tillnyktring har även skett i Sverige. Subventionerna till elbilar har stoppats, vindkraftverk på havet skall betala sina kablar till land och inblandningen av biobränsle i bensin och diesel diskuteras.
Sverige har ordförandeskapet i EU under detta halvår, vilket jag antar har en återhållande verkan, eftersom EU på alla nivåer bundit sig så hårt för NetZero. Men till hösten måste vi kunna ta upp alla invändningar mot den förda politiken. Då har nya siffror på världens utsläpp kommit från British Petroleum, vilka torde visa att Kina och Indien ÖKAR utsläppen många hundra gånger mer än vad Sverige minskat dem.
Det bör då uppenbaras för alla att vår “klimatpolitik” är meningslös.