Figur 1. Aktien för Siemens Energy AG har gått från € 12 i november och € 24 i juni till € 7,49 i fredags
Figur 2. Vestas Wind Systems A/S: DKK 150 i november, DKK 216 i mars och DKK 153,16 i fredags med botten DKK 135,60 den 5/10
Notera att kursen är betydligt svajigare än den för Siemens.
Det är uppenbart att de stora företagen i branschen har svårigheter. GE, General Electric, är ett så stort konglomerat att jag inte lurat ut hur deras vindkraft går. MEN, om jag minns rätt, har även de omfattande garantiproblem med sina största snurror till havs.
Figur 2. Ännu mer oumbärlig är förstås metallen Litium i litiumbatterier
Gruvor i Australien står för största andelen av malm i världen. Av dess export går 90 % till Kina, som raffinerar råvaran och står för 60% av kapaciteten att producera rent litium.
Figur 3. Världens produktion av lika oumbärliga kobolt 2018
Den Demokratiska Republiken Kongo stod för 71 % av produktionen 2018. I dagspressen har vi sett hur vidriga arbetsförhållandena kan vara och hur barn utnyttjas. Produktionens tillförlitlighet kan därför bli utsatt för allvarliga störningar.
År 2021 stod Kina för 63 % av värdet av all import i världen.
Praktiskt monopol för Kina
Skall man tillverka batterier har man ju ingen användning av de andra mineralerna, om den nödvändiga grafiten saknas. I dagens läge kontrollerar Kina tillgången på grafit och kan därmed även kontrollera tillverkningen av batterier.
Svenska Northvolt hävdar att de har försäkrat sig om leveranser av alla väsentliga material liksom att de har leveranskontrakt för ett par års produktion.
Stellantis CEO Carlos Tavares och Leapmotor CEO Zhu Jiangming signerar ett samarbetsavtal
Stellantis är en sammanslagning av flera bilkoncerner med 14 bilmärken bl.a Fiat, Citroën, Peugeot, Opel, Chrysler och Jeep.Leapmotor är en av de mindre tillverkarna av elbilar i Kina, men med intressant teknik.
(Stellantis byter strategi i Kina med en andel på USD 1,6 miljarder i elbilstillverkaren Leapmotor)
Affären är det senaste försöket från Stellantis att öka sin närvaro på världens största bilmarknad.
Stellantis köper en andel på 21 procent i Leapmotor för 1,5 miljarder euro (1,58 miljarder dollar) i en ny Kina-strategi med fokus på elfordon efter år av dålig försäljning på världens största bilmarknad.
Stellantis och Leapmotor kommer också att starta en holländskt baserad joint venture, där Stellantis kommer att äga 51 procent av aktierna, vilket ger företaget exklusiva rättigheter för export, försäljning och tillverkning av Leapmotors produkter utanför Kina.
Affären följer på ett samarbete mellan Volkswagen och Xpeng som tillkännagavs i juli, vilket förebådar en ny era av bilallianser i Kina och återspeglar hur landet håller på att växa fram som ett globalt centrum för elbilsteknik.
Har han ändrat uppfattning, eller spelar han bara med så länge som charaden pågår ?
+ – + – + – +
Volvo Cars – Geely
Man kan kanske säga att Volvo var tidigt ute på den kinesiska marknaden, uppköpt av kinesiska Geely redan 2010. Det tycks ha varit lyckosamt. För tredje kvartalet i år blev rörelsevinsten 4,5 miljarder kronor. I somras angavs andelen elbilar till 16 %.
En stor utvidelse av vindkraftverket i Berlevåg skulle gi grunnlag for et industrieventyr. Nå sier Mattilsynet nei, fordi de mener drikkevannskilden til fiskeværet er truet.
Hydraulikkolje har lekket ut i naturen, og vindturbiner har tatt fyr. En rekke tidligere ulykker viser at det er risiko ved å bygge ut og drive vindkraft.
Det skriver Mattilsynet i et brev til NVE, Norges vassdrags- og energidirektorat.
Tilsynet står fast på at vindkraftverket på Rákkočearru (Raggovidda) i Øst-Finnmark ikke kan utvides i den retningen utbyggerne ønsker.
Mattilsynet mener det er altfor høy risiko for at drikkevannet til lokalsamfunnet blir forurenset.
Økt produksjon av vindkraft har vært solgt inn som en stor industrisatsing i Berlevåg, med både hydrogenfabrikk, fiskeoppdrett og grønnsakproduksjon.
Statsminister Jonas Gahr Støre og Espen Barth Eide har trukket fram satsingen som et forbilde i arbeidet med det grønne skiftet.
– Første gang de gjør jobben sin
Ragnhild Sandøy, leder i Motvind Nord, er glad for at Mattilsynet setter foten ned.
Hun mener forvaltningen fram til nå har tatt altfor lett på forurensning fra vindkraft.
– De har faktisk bagatellisert risikoen for varig forurensning. Det har inkludert drikkevann, vegetasjon og jord, sier Sandøy.
Hun mener Mattilsynet nå setter en ny standard.
– Brevet er utrolig godt faglig skrevet. Det er første gang jeg har sett at fagmyndigheter går i detalj og gjør jobben sin, sier Sandøy til NRK.
Strengere utslippsregler
Mattilsynet sa nei til planene første gang i februar i år. Utbyggerne svarte med en ekstra utredning om drikkevannet, men Mattilsynet har ikke skiftet mening.
Tvert imot: Det kom nye og strengere nasjonale krav til sikkerheten rundt drikkevann i sommer, påpeker de.
«Forventningene til beskyttelse av drikkevannskilder er enda tydeligere i dag», heter det i brevet.
Mattilsynet peker spesielt på bisfenol A – et hormonhermende stoff med kjente negative helseeffekter. Det brukes i overflatebehandling av rotorbladene på vindturbinene.
Bisfenol A er langt farligere enn det man tidligere antok, ifølge EFSA, det europeiske organet for matsikkerhet. De har nylig satt grensen for tålbart daglig inntak 20.000 ganger lavere enn tidligere.
Mattilsynet mener det er uakseptabelt at det ikke er kjent hva turbinbladene innehol-der av kjemikalier. Uten at dette er kjent, er det heller ikke mulig å ta vannprøver som gir god nok sikkerhet.
Figur 1. Vattenfalls kraftverk för brunkol i Jänschwalde, med sex aggregat för 500 MW vardera
Det är ett av de mycket moderna kraftverk som Vattenfall praktiskt taget skänkte bort till två tjeckiska bröder 2016, se posten: “Ingen avundsvärd sits”. Vattenfall förutsatte att det “smutsiga” brunkolet aldrig skulle användas mer i Tyskland.
Men tjeckerna var förståndigare. De förstod att Tyskland inte skulle klara sig utan brunkolet. Kraftverket har blivit mycket lönsamt, trots regeringsbeslut om dess nedläggning flera gånger. Nu senast har Ampelregeringen med de “Gröna” begärt att det skall eldas upp, för att stå berett då kylan kommer och blåsten sviker. Tidningen Näringslivet rapporterar:
+ – + – + – +
2023-10-18, Tidningen Näringslivet:
Tyska energifiaskot fortsätter: Eldar i gång nyrenoverad brunkolsgigant
Jänschwalde började byggas 1976 och är ett av Tysklands största kraftverk som drivs av brunkol, det smutsigaste energislaget både i termer av utsläpp och luftföroreningar. Kraftverket ägdes tidigare av svenska Vattenfall, men såldes 2016 till tjeckiska EPH och deras dotterbolag LEAG, vilket för Vattenfall blev en smäll på över 20 miljarder kronor, tillsammans med annan såld kolkraft.
Detta ska ses i ljuset av att Tyskland redan eldar stora mängder kol. I skrivande stund så mycket som till 47 procent av elproduktionen och på 12 månader rör det sig om 28 procent, enligt Electricitymap.
Figur 2. Ländernas “kolintensitet” i gram CO₂-ekvivalenter per kWh
Sverige är helgrönt så när som på SE 04, där oljekraftverket i Karlshamn ibland måste dras igång. Notera helsvarta Polen, som nu beställer kärnkraft.
– Det är förskräckligt, men resultatet av en usel tysk politik där man väljer att stänga ned fossilfri kärnkraft och förlita sig på energikällor som bara levererar under rätt väderförut-sättningar. När det inte blåser och solen inte lyser får man då ta till vad som finns, och i Tysklands fall är det brunkol, säger Staffan Reveman, expert på tysk energipolitik till Tidningen Näringslivet.
+ – + – + – +
Frankrike och EU:s “Contracts for Difference”
Artikeln är lång och behandlar Tysklands import och relationerna till Frankrike samt EU:s planerade lagstiftning om CfD, Contracts for Difference.
Det har kommit ständiga larm om “smältande polarisar” under många år. Ursprunget är ofta PIK, das Potsdam Institut für Klimafolgenforschung, där Sveriges klimatorakel nr 1, Johan Rockström, numera är chef.
Eftersom det handlar om följderna av framtida klimatförändringar, baseras larmen på datorsimuleringar av framtiden. Dessa måste med nödvändighet utgå från många “antagna”, d.v.s. gissade parametrar. Så har PIK funnit många “Tipping Points” i framtiden.
PIK illustrerar en Tipping Point med en penna på ett skrivbord vänd med ändan mot kanten. Knuffar man pennan försiktigt mot kanten, händer först ingenting, men till slut tippar den över och ramlar ner. Den har då nått sin Tipping Point. Sedan kan inget stoppa fallet.
Den värsta faran är avsmältning av Grönlands istäcke. Det skulle höja havens nivå med 6 à 8 meter och översvämma många storstäder och jordbruk. Det framställs som en förfärande utveckling även om den skulle ta 10.000 år.
Det visar sig att PIK dels har utgått från IPCC:s “klimatmodeller” med stigande global temperatur och dels har höjt stigningen för Grönland med faktorn 4, eftersom uppvärmningen i polatrakterna varit så många gånger större än den i övriga världen.
Ingen snabbare uppvärmning av södra Grönland
Nu har en forskargrupp använt data från KNMI till en karta över uppvärmningens takt i Arktis, se ovan. Den visar att södra halvan av Grönland inte alls värmts snabbare än genomsnittligt i världen. Faktorn 4 gäller bara havet norr om Sibirien och angränsande landområ-den, norra Sibirien.
Istäckets avsmältning äger nästan enbart rum i dess front längst i söder. Kartan visar att PIK:s larm även denna gång kan räknas in bland dess övriga fabler utan verklighetskontakt.
Skattebetalda fantasier
Med sina 400 anställda och dessutom anslag för “gästforskare” från annat håll, andra institut och utländska universitet, disponerar PIK stora summor av skattepengar. Vidare torde PIK stå för en betydande del av kostnaderna för DKRZ, Deutsche KlimaRechenZentrum, Hamburg.
Som privatperson har jag inte resurser att granska institutionen PIK eller Rockströms andra skapelser: SEI, Stockholm Environment Institute, och SRC, Stockholm Resilience Centre. Men hans offentliga framträdanden ger intrycket att han svävar i en fantasivärld av datorsimulerade scenarion för framtiden. Och de är alla fulla av “Tipping Points”, vilka helt enkelt inte är möjliga i en värld där haven står för mer än 99,9 % av trögheten i klimatet.
Han utgör ett exempel på följderna av dagens dysfunktionella politik. Politikerna följer viljelöst “Råttfångaren i Hameln”, som spelar på löften om berömmelse för “Världens Räddning”.
På COP27 i Sharm el-Sheikh lyckades gruppen G77 få igenom en överens-kommelse om att inrätta en ‘Global “loss and damage” fund’
Som visas i bilden ovan väntar sig “The Global Climate & Health Alliance” att även sjukdomar skall berättiga till ersättning från fonden. Förväntningarna på fonden tycks sakna några gränser.
En tydlig konflikt råder mellan I-länderna och de övriga. Den gäller bl.a:
I-länderna anser att Kina skall räknas in bland bidragsgivarna
I-länderna vill placera fonden hos Världsbanken, vilket de övriga motsätter sig
Medlen skall riktas till preciserade projekt. U-länderna vill ha egen kontroll av medlen utan villkor för bidragens användning.
Fondens förverkligande skulle bli den stora succén på COP28 i november.
+ – + – + – +
Politikerna skall inte skänka bort mina pengar
I dagens generation av politiker finns många som inte ser sig som ansvariga för att ta väljarnas intressen till vara. De ser istället sin uppgift att “förbättra världen” enligt fixa idéer, som ofta är verklighetsfrämmande. För det har dom genom politiken tillgång till min plånbok. Det motsätter jag mig.
Nu har dom lovat att skänka pengar till världens diktatorer. Jag kan inte tänka mig något sämre sätt att hjälpa U-länderna.
U-hjälp vill jag skänka till privata organisationer, vars engagerade medlemmar besöker mottagarna och följer upp hur medlen används samt rapporterar om de resultat som uppnåtts. Det ger bättre kontakt än vad byråkrater pliktskyldigast brukar förmå sig till och därför säkrare resultat.
För att skilja på produktionens utsläpp av CO₂ anger man olika färger
Vit: Naturligt väte, vilket är så sällsynt att man inte kan räkna med det.
Svart: Producerat med elektrolys av vatten med el från kolkraft.
Grå: Spjälkning av metan med utsläpp av separerad CO₂, den mest ekonomiska metoden.
Brun: Elen till elekrolysen kommer från förbränning av brunkol.
Blå: Spjälkning av metan med CO₂ infångad och slutförvarad, CCS.
Grön: Elen till elekrolysen kommer från “förnybara” källor: sol, vind och vatten.
Röd:Elen till elekrolysen kommer från kärnkaft.
Detta och andra grundläggande fakta redovisas på ett klargörande sätt i en video på 20 minuter. Den är på engelska med tydligt tal och samtidig textning, så att du kan följa med även om du inte är van vid språket. Den har titeln:
Det kryllar av skattefinansierade prestigeprojekt som utlovat guld, gröna jobb och hållbar utveckling men som sedan kollapsat. I denna bok följer du med forskaren Christian Sandström på en resa genom vår tids gröna bubblor: banan-odling i Sveg, etanol ur trä i Örnsköldsvik, biogas ur grenar i Göteborg och enorma vindkraftsparker i Norrland som medfört nedskrivningar, förluster och fullständiga härvor.
Med såväl komiska som förskräckande exempel belyser Sandström systemfelen i den gröna omställningen. Oviljan att dra lärdom av dessa haverier har varit påtaglig och därmed riskerar historiska misstag att återupprepas de kommande åren, inte minst gällande vindkraft och vätgas.
+ – + – + – +
Systemfelen gäller inte bara den “gröna omställningen”
De gäller vårt demokratiska styrelseskick, d.v.s. vår konstitution eller grundlag, som inte begränsar politikens makt till sådant som politiker kan ha kompetens att hantera.
Politiker skall “vem-som-helst” kunna bli. Var och en är därför totalt okunnig inom flera sektorer i samhället. Förr kompenserades detta genom att i de beslutande församlingarna fanns personer från alla regioner med många olika professioner och erfarenheter.
Det gäller inte längre för rikspolitiker. Nästan alla har kommit från partiernas ungdoms-förbund och avlönats med uppdrag och anställningar inom politiken i en karriär som kan sluta med posten som partiledare vid 28 års ålder. Sådana karriärer lämnar inte tid för erfarenheter av “riktigt arbete”. Dagens politiker är okunnigare med smalare erfarenheter från “verkliga livet” än dem för 50 och 100 år sedan.
När vi väljare har att rösta fram kandidater till förtroendeuppdragen, har vi inga möjlig-heter att bedöma deras kompetens att göra affärsmässiga bedömningar av satsningar på riskfyllda “framtidsprojekt”.
Det torde vara en förutsättning för framgång av ett riskprojekt att de som driver fram det förlorar egna pengar, om det blir fiasko. Politiker förlorar bara dina och mina pengar. Politiker skall överhuvudtaget aldrig tillåtas satsa skattepengar på spekulativa “framtidsprojekt”.
Vi måste få till en ändring av grundlagen på denna punkt.
Idag meddelar H2 Green Steel att man har säkrat 18 miljarder i privat finansiering. Bolaget har enligt egen utsago nu säkrat uppåt 60 miljarder och enligt Dagens Industri den 7:e september är 38 miljarder kronor skuldfinansiering och 21 miljarder utgörs av riskkapital.
I denna snårskog av finansiella konstruktioner, semi-privata finansieringsorgan, kreditgarantier, billiga lån och offentliga finansiärer är det förstås svårt att visa precis var riskerna finns och hur stor andel som i praktiken är privat eller offentlig. Givet att EU ställt fram hundratals miljarder euro i billiga lån, exportkrediter och bidrag för vätgas, grön omställning och annat bör vi utgå från att all risk och nedsida hamnar hos skattebetalarna i Europa, tills motsatsen är bevisad.
I DI beskrivs också att ett franskt bolag vid namn HY24 varit en central aktör i den här finansieringsrundan för H2 Green Steel. Ett franskt företag som pysslar med vätgas. EU har allokerat 430 miljarder euro till vätgas över en tioårsperiod, en hisnande summa som motsvarar 80 procent av Sveriges BNP.
by 
