Brundtlandrapporten tog fel på det mesta

I år är det 30 år sedan ett av världens mest betydelsefulla dokument publicerades: Brundtlandrapporten från Brundtlandkommissionen

Den fick stor uppmärksamhet för sina spådomar om framtiden. Dessa förutsade vad som närmast var världens undergång. Av domedagsprofetiorna skulle flera ha inträffat för länge sedan. Trots dess felslagna profetior har den präglat mycket av den efterföljande debatten.

Nu har det gått så lång tid att en utvärdering är meningsfull. Det har Morten Jødal i Norge gjort. Här följer ett sammandrag av hans kolumn:

Han var själv engagerad i utformandet av rapporten under sin tid på Universitetet i Oslo. Idag vill han beskriva den som ett fuskverk.

 

Miljö och utveckling

Rapporten lanserade begreppet hållbar utveckling , som särskilt kopplade ihop miljö- och fattigdomsproblem: Dålig miljö leder till fattigdom och fattigdom ödelägger miljön. Utgångspunkten var att världen är på väg mot stupet, eftersom vi ödelägger miljön. Eländighetsbesvärjelserna finns på nästan varje sida. De är otaliga, men inte särskilt konkreta.

De exempel som ges är felaktiga: Miljöproblem drabbar särskilt de fattiga och tvingar dessa att flytta. Begreppet miljöflyktingar skapades och vi skulle få miljoner av dessa. FN:s klimatpanel IPCC har följt upp detta och hävdar att vi kommer att få miljarder klimatflyktingar. Men hittills har vi inte sett några alls. Varför ?

En central uppfattning var att människan orsakar ökenspridning, som främst skulle drabba bönderna söder om Sahara, Sahel. De skulle drivas på flykt.

Brundtlandkommissionen negligerade naturens egna svängningar som så många andra. De tolkade alla förändringar som skapade av människan och negativa, så som miljörörelsen oftast gör. De torra områdena i Afrika har blivit grönare. Det kan tillskrivas lite högre temperatur och mera av växternas viktigaste näring: koldioxid. Klimat- och miljöflyktingar som följd av människoskapta skador är en politisk idé. De har inte kunnat ses i verkliga livet. De konflikter som olika FN-organ skyller på miljöproblem förklarar forskningen med usel politik och förvaltning.

(Ökenspridningen motiverade en ny FN-konvention: UNCCD, the United Nations Convention to Combat Desertification. Den har fortfarande ett sekretariat i Bonn, fast ingen ökenspridning konstaterats på 30 år. Där sammanträder berörda nationer, för att förhandla om problemens lösning. Ett FN-organ kan nog aldrig läggas ner.)

Otvivelaktigt är fattigdom och otillräcklig ekonomi orsak till miljöproblem. Utan tillgång till billig energi hugger folk ner skogarna till bränsle. Utan moderna odlingsmetoder tas större arealer än nödvändigt i bruk. Fattiga industrier har inte råd att ta hand om miljöfarligt avfall.

Men rapporten argumenterar inte om det motsatta: Att miljöförstörelse leder till fattigdom. Exempel finns, men de utgör inget allmänt hot. På denna centrala punkt är rapporten inte övertygande.

 

Eländesbeskrivningarna

Riktigt galet blir det med rapportens påstådda miljöproblem. Framtiden är hotad på många sätt:

  1. Skogsdöden skylldes på sur svavelhaltig nederbörd. Vi vet idag att det var helt fel. Skogen växte bättre.
  2. Varje klimatförändring kommer att ödelägga jordbrukssystem i områden som står för en stor del av världens spannmålsproduktion, vilket kan utlösa folkvandringar. Men empirisk kunskap säger det motsatta: Från 1969 till 2009, i en period då IPCC hävdar att temperaturen steg, ökade produktionen av de tio viktigaste grödorna med 130 %.
  3. De påstod att fiskebeståndet av exempelvis atlantisk sardin skulle bryta samman som följd av överfiske. Då var beståndet högt och på väg att öka, eftersom det främst beror på svängningarna i de stora havsströmmarna vid USA:s västkust.
  4. Livet i havet skulle brytas ner på grund av en uttunning av ozonlagret, som skulle orsaka död av känsliga fytoplankton och fiskyngel, vilket skulle ödelägga de näringskedjor som upprätthåller livet på jorden. På 30 år har inget därav märkts.
  5. De gick ren bärsäkragång beträffande hoten mot den biologiska mångfalden: Arterna försvinner i en omfattning som aldrig förr. Skogen i Amazonas skulle torka ut och arterna dö ut. Skogarna i Kongo skulle vara försvunna år 2000 och korallreven i början på 2000-talet. Enligt IUCN, Internationella naturvårdsunionen, har 860 arter försvunnit sedan 1500-talet. Siffran är inte större. De flesta försvann för flera hundra år sedan. Skogarna är kvar och de ökar i hela den västliga världen.
  6. Naturkatastrofer orsakade av människan skulle hota vår existens. Men det motsatta gäller. Aldrig förr har så få mist livet beroende på en vild natur. Antalet döda per år och miljon var c:a 240 på 20-talet, 50 på 70-talet och numera 5.

De flesta parametrarna för utveckling går i rätt riktning: Folk lever längre, är bättre utbildade, har bättre hälsa, bättre mathållning, större inkomster och bättre tillgång till rent vatten.

Rapporten tecknade motsatt bild: Analfabetismen skulle öka, de fattiga få sämre mat och fattigdomen öka.

Nästan otroligt är det att rapporten inte diskuterade den viktigaste kopplingen mellan fattigdom och miljö: Luftföroreningar inomhus. Enligt WHO dör fler än 4 miljoner människor årligen på grund av inomhus förbränning av ved, träkol och torkad kodynga. Idag saknar 3 miljarder människor tillgång till ren matlagning. Det kunde de få med tillgång till el- eller gas-spisar. Istället drar rapporten fram enskilda episoder av förorening, som i den stora bilden helt saknar betydelse.

De diskuterar inte behoven av rent dricksvatten och en hälsovård som kan behandla banala tropiska sjukdomar.

Rapporten hävdar att utbredningen av malaria är knuten till dåliga sanitär förhållanden. Den beror mer på felande inkomster. Rapporten påstår att hälsoläget blir radikalt bättre i distrikt med låga inkomster, om man satsar på att producera mer av de enkla grödorna de fattiga vanligen äter – spannmål och rotväxter.

Det kunde inte vara mer galet.

I stora delar av den fattiga världen har folk en alltför ensidig kost av kassawa, (maniok), kokbanan,  majs, ris och yamsrot. Ensidig kost av karbohydrater ger sjukdomar av brist på proteiner. Undernärda bör äta mera kött !

Rapporten är full av galna påståenden om miljö och utveckling. De hävdade att ekologiskt jordbruk släpper ut mindre närsalter till vattendragen. I verkligheten kan det vara över 30 % mera. De överdrev effekterna av radioaktiv strålning. De hade inga bra exempel på utrotade arter.

Rapporten var alltför pessimistisk.

Som man ropar i skogen . . .

Rapporten tecknar en bild av ett klot i full fart utför stupet. Det har gått 30 år och vi har inte märkt den påstådda katastrofen. Tvärt emot går det ständigt bättre för oss människor och för naturen. Då kan man undra: Varför blev det så fel ?

Brundtlandkommissionen hade en obegränsad tillit till NGO-sektorn, de frivilliga miljöorganisationerna. Gro Harlem Brundtland vände sig till denna ”bekymringsindustri”, som både har begränsade faktakunskaper och ett egenintresse av att teckna en dyster bild av världen. En sådan gör politiker och allmänhet villigare att skänka bidrag.

Morten Jødal/Sture Åström

+ – + – + – +

Jag ser detta som ytterligare en bekräftelse på att okunniga politiker inte kan se skillnad på kunniga och okunniga ”experter”, särskilt sådana som kallar sig ”forskare”. Samt att hjälporganisationer får större bidrag ju värre olyckor de kan skrämmas med. Det väldiga ”klimathotet” har visat sig vara helt omotiverat, men bidragen för dess bekämpande försörjer hundratals professionella och frivilliga organisationer, till stor del med skattepengar.

+ – + – + – +

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

One thought on “Brundtlandrapporten tog fel på det mesta

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *