Brundtlandrapporten tog fel på det mesta

I år är det 30 år sedan ett av världens mest betydelsefulla dokument publicerades: Brundtlandrapporten från Brundtlandkommissionen

Den fick stor uppmärksamhet för sina spådomar om framtiden. Dessa förutsade vad som närmast var världens undergång. Av domedagsprofetiorna skulle flera ha inträffat för länge sedan. Trots dess felslagna profetior har den präglat mycket av den efterföljande debatten.

Nu har det gått så lång tid att en utvärdering är meningsfull. Det har Morten Jødal i Norge gjort. Här följer ett sammandrag av hans kolumn:

Han var själv engagerad i utformandet av rapporten under sin tid på Universitetet i Oslo. Idag vill han beskriva den som ett fuskverk.

 

Miljö och utveckling

Rapporten lanserade begreppet hållbar utveckling , som särskilt kopplade ihop miljö- och fattigdomsproblem: Dålig miljö leder till fattigdom och fattigdom ödelägger miljön. Utgångspunkten var att världen är på väg mot stupet, eftersom vi ödelägger miljön. Eländighetsbesvärjelserna finns på nästan varje sida. De är otaliga, men inte särskilt konkreta.

De exempel som ges är felaktiga: Miljöproblem drabbar särskilt de fattiga och tvingar dessa att flytta. Begreppet miljöflyktingar skapades och vi skulle få miljoner av dessa. FN:s klimatpanel IPCC har följt upp detta och hävdar att vi kommer att få miljarder klimatflyktingar. Men hittills har vi inte sett några alls. Varför ?

En central uppfattning var att människan orsakar ökenspridning, som främst skulle drabba bönderna söder om Sahara, Sahel. De skulle drivas på flykt.

Brundtlandkommissionen negligerade naturens egna svängningar som så många andra. De tolkade alla förändringar som skapade av människan och negativa, så som miljörörelsen oftast gör. De torra områdena i Afrika har blivit grönare. Det kan tillskrivas lite högre temperatur och mera av växternas viktigaste näring: koldioxid. Klimat- och miljöflyktingar som följd av människoskapta skador är en politisk idé. De har inte kunnat ses i verkliga livet. De konflikter som olika FN-organ skyller på miljöproblem förklarar forskningen med usel politik och förvaltning.

(Ökenspridningen motiverade en ny FN-konvention: UNCCD, the United Nations Convention to Combat Desertification. Den har fortfarande ett sekretariat i Bonn, fast ingen ökenspridning konstaterats på 30 år. Där sammanträder berörda nationer, för att förhandla om problemens lösning. Ett FN-organ kan nog aldrig läggas ner.)

Otvivelaktigt är fattigdom och otillräcklig ekonomi orsak till miljöproblem. Utan tillgång till billig energi hugger folk ner skogarna till bränsle. Utan moderna odlingsmetoder tas större arealer än nödvändigt i bruk. Fattiga industrier har inte råd att ta hand om miljöfarligt avfall.

Men rapporten argumenterar inte om det motsatta: Att miljöförstörelse leder till fattigdom. Exempel finns, men de utgör inget allmänt hot. På denna centrala punkt är rapporten inte övertygande.

 

Eländesbeskrivningarna

Riktigt galet blir det med rapportens påstådda miljöproblem. Framtiden är hotad på många sätt:

  1. Skogsdöden skylldes på sur svavelhaltig nederbörd. Vi vet idag att det var helt fel. Skogen växte bättre.
  2. Varje klimatförändring kommer att ödelägga jordbrukssystem i områden som står för en stor del av världens spannmålsproduktion, vilket kan utlösa folkvandringar. Men empirisk kunskap säger det motsatta: Från 1969 till 2009, i en period då IPCC hävdar att temperaturen steg, ökade produktionen av de tio viktigaste grödorna med 130 %.
  3. De påstod att fiskebeståndet av exempelvis atlantisk sardin skulle bryta samman som följd av överfiske. Då var beståndet högt och på väg att öka, eftersom det främst beror på svängningarna i de stora havsströmmarna vid USA:s västkust.
  4. Livet i havet skulle brytas ner på grund av en uttunning av ozonlagret, som skulle orsaka död av känsliga fytoplankton och fiskyngel, vilket skulle ödelägga de näringskedjor som upprätthåller livet på jorden. På 30 år har inget därav märkts.
  5. De gick ren bärsäkragång beträffande hoten mot den biologiska mångfalden: Arterna försvinner i en omfattning som aldrig förr. Skogen i Amazonas skulle torka ut och arterna dö ut. Skogarna i Kongo skulle vara försvunna år 2000 och korallreven i början på 2000-talet. Enligt IUCN, Internationella naturvårdsunionen, har 860 arter försvunnit sedan 1500-talet. Siffran är inte större. De flesta försvann för flera hundra år sedan. Skogarna är kvar och de ökar i hela den västliga världen.
  6. Naturkatastrofer orsakade av människan skulle hota vår existens. Men det motsatta gäller. Aldrig förr har så få mist livet beroende på en vild natur. Antalet döda per år och miljon var c:a 240 på 20-talet, 50 på 70-talet och numera 5.

De flesta parametrarna för utveckling går i rätt riktning: Folk lever längre, är bättre utbildade, har bättre hälsa, bättre mathållning, större inkomster och bättre tillgång till rent vatten.

Rapporten tecknade motsatt bild: Analfabetismen skulle öka, de fattiga få sämre mat och fattigdomen öka.

Nästan otroligt är det att rapporten inte diskuterade den viktigaste kopplingen mellan fattigdom och miljö: Luftföroreningar inomhus. Enligt WHO dör fler än 4 miljoner människor årligen på grund av inomhus förbränning av ved, träkol och torkad kodynga. Idag saknar 3 miljarder människor tillgång till ren matlagning. Det kunde de få med tillgång till el- eller gas-spisar. Istället drar rapporten fram enskilda episoder av förorening, som i den stora bilden helt saknar betydelse.

De diskuterar inte behoven av rent dricksvatten och en hälsovård som kan behandla banala tropiska sjukdomar.

Rapporten hävdar att utbredningen av malaria är knuten till dåliga sanitär förhållanden. Den beror mer på felande inkomster. Rapporten påstår att hälsoläget blir radikalt bättre i distrikt med låga inkomster, om man satsar på att producera mer av de enkla grödorna de fattiga vanligen äter – spannmål och rotväxter.

Det kunde inte vara mer galet.

I stora delar av den fattiga världen har folk en alltför ensidig kost av kassawa, (maniok), kokbanan,  majs, ris och yamsrot. Ensidig kost av karbohydrater ger sjukdomar av brist på proteiner. Undernärda bör äta mera kött !

Rapporten är full av galna påståenden om miljö och utveckling. De hävdade att ekologiskt jordbruk släpper ut mindre närsalter till vattendragen. I verkligheten kan det vara över 30 % mera. De överdrev effekterna av radioaktiv strålning. De hade inga bra exempel på utrotade arter.

Rapporten var alltför pessimistisk.

Som man ropar i skogen . . .

Rapporten tecknar en bild av ett klot i full fart utför stupet. Det har gått 30 år och vi har inte märkt den påstådda katastrofen. Tvärt emot går det ständigt bättre för oss människor och för naturen. Då kan man undra: Varför blev det så fel ?

Brundtlandkommissionen hade en obegränsad tillit till NGO-sektorn, de frivilliga miljöorganisationerna. Gro Harlem Brundtland vände sig till denna ”bekymringsindustri”, som både har begränsade faktakunskaper och ett egenintresse av att teckna en dyster bild av världen. En sådan gör politiker och allmänhet villigare att skänka bidrag.

Morten Jødal/Sture Åström

+ – + – + – +

Jag ser detta som ytterligare en bekräftelse på att okunniga politiker inte kan se skillnad på kunniga och okunniga ”experter”, särskilt sådana som kallar sig ”forskare”. Samt att hjälporganisationer får större bidrag ju värre olyckor de kan skrämmas med. Det väldiga ”klimathotet” har visat sig vara helt omotiverat, men bidragen för dess bekämpande försörjer hundratals professionella och frivilliga organisationer, till stor del med skattepengar.

+ – + – + – +

 

Facebooktwittergoogle_plusredditpinterestlinkedinmailby feather

8 thoughts on “Brundtlandrapporten tog fel på det mesta

  1. Läser följande “Skogsdöden skylldes på sur svavelhaltig nederbörd. Vi vet idag att det var helt fel. Skogen växte bättre.”
    Sverige drabbades inte av skogsdöden. Vi vet genom riksskogstaxeringen att träden i Norrland har mer skador än i södra Sverige. Kölden är ett stort problem i norra Sverige. Även om träden i vårt land klarade mer sur nederbörd var sötvattenslevande organismer mer känsliga. Jag kan inte föreställa mig att sur nederbörd är skadefri.

    Men detta påstående kan jag inte få att stämma med exempelvis skogarnas historia i nuvarande Tjeckien. År 1992 ordnade jag en skolresa till Tjeckien där vi besökte ett 16 000 ha stort område där skogen dött, vi såg vissa områden med rester av den döda skogen med det mesta var bortforslat. Marken var invaderad av speciellt en gräsart och större delen av området var återplanterat med en tåligare gransort . Vi fick höra av vår guide som var en typ av skogsmästare för detta område att markens pH hade sjunkit till 3,25. I detta område hade det alltid växt stora skogar och avverkningsmetoderna innefattade inte kalhuggning.
    Hypotesen är ju att markförsurningen frigör positiva katjoner så de blir mer lättillgängliga för träden men de kan också sköljas bort lättare/urlakas lättare. Bland de positiva katjonerna finns ju Al-Jonen som påverkar vattenbalansen/vattenupptaget.
    Anser SÅ att denna hypotes är felaktig? I så fall vad var det som var huvudorsaken till denna stora skogsdöd?
    Vi vet att N-överbelastning inte är bra för granskogar och det kan ha spelat en viss roll. Men kan vi verkligen friskriva den sura nederbörden?

    1. Den förklaring jag sett för många år sedan är torka. Området hade fått mycket lite regn. Det kan också förklara det låga pH-värdet. Jag har aldrig hört talas om att regnet skulle var så surt. Men koncentrationen stiger förstås då vattenhalten i marken minskar under torkan.

      Men ökad tillväxt har rapporterats från många länder, både Sverige och Norge. En bonde här i närheten förklarade för mig att svavel är ett gödningsämne. Sedan svavlet i regnet minskat, köper han nu konstgödsel med tillsatt svavel.

      1. Torka som förklaring har jag svårt att tro på. Det var inte bara detta område som var drabbat, Det fanns fler stora drabbade områden. I dessa delar av världen eldade men mycket med brunkol som är mycket svavelrikt, 3-4 % är ganska normalt men det fanns brunkol med upp till 10 % svavel. Visst är svavel ett näringsämne men SO2 är också en försurande oxid. Markförsurning är inte bra för träden för de är beroende av mikroorganismer spec svampar och dessa tillika med bakterier är känsliga för försurning. Detta är ju ett av skälen att vi surgör en del mat. Om det mitt i Europa skulle ha varit en sådan kraftig torka, en flerårig torka skulle ha behövts för att det skulle bli ett sådant problem, så skulle det ha varit lätt att identifiera denna med meteorologiska observationer. Tänker på sommaren 1975 då det inte regnade på hela sommaren där jag bodde. På de lätta jordarna torkade säden ned helt och hållet, skogen var ansträngd men den dog inte. För att skogen skulle dö hade det behövt en flerårig torka. Och varför just där luftföroreningarna var som störst. Tror inte att man överallt kan avfärda försurning som något negativt för vår natur.

    2. I Sverige gjorde man experiment med att täcka över mark. De fick samma resultat vad gäller surhet under den övertäckta marken som på mark som inte var övertäckt.

      1. Vad man visade var att marken reagerade mycket långsamt. Snabbare svar fick man av insjöar där pH gått upp inte bara efter kalkning utan efter att försurat regn minskat

Comments are closed.