Figur 1. Av sågspån tillverkas en “bioplast” som upplöses på några månader i naturen
Detta verkade fantastiskt, så jag kollade noga att publiceringsdatum var 25/3 och inte 1/4.
Som många andra irriteras jag av plast som skräpar i naturen. I dagens civilisation lär det inte vara möjligt att förmå alla medborgare att uppföra sig så hyfsat att de aldrig slänger plast utanför papperskorgar och soptunnor. Då blir det viktigt att finna material som bryts ner naturligt på rimlig tid. Ett team på YALE rapporterar om ett framgångsrikt projekt.
De har utvecklat en process för en “bioplast” med egenskaper som kan mäta sig med följande:
- PP Polypropen
- PET Polyetylentereftalat
- ABS Acrylonitrile Butadiene Styrene
Och många fler.
Det gäller mekanisk hållfasthet, termisk stabilitet, vattentäthet och formbarhet. Det förväntas också bli ekonomiskt fördelaktigt.
De kan utgå från från vad som utgör “avfall” i andra processer:
Figur 2. Bioplasten kan tillverkas av sågspån, halm och gräs
Man använder ett biologiskt lösningsmedel som kallas DES, Deep Eutectic Solvent, för att reducera råmaterialet till ett slam av organiska polymerer och cellulosa med bindningar i nano-skala. Detta slam kunde gjutas ungefär som petrokemiska plaster.
En fullständig rapport på 19 sidor finns här.
+ – + – + – +
by 
Poängen är väl inte (till skillnad från ”Rigello”) att den ska kunna kastas i naturen.
Poängen är att den ska kunna tillverkas från annat material än fossil råvara.
Utveckling av saker som går att tillverka av svensk skogsråvara är alltid positiv, särskilt när det är produkter med högt förädlingsvärde. Det gäller oavsett att CO2 inte är ett problem.
Låter lite som den ”biopalast”-förpackning som togs fram för drycker på 70-talet och som kallades ”Rigello”. Den skulle kunna kastas samvetslöst i naturen för att den skulle ändå brytas ner ”naturligt”. Det hände inte.
Det intressanta tycks vara att det behövs jordbakterier för att bryta ner det. Således är hållbarheten lång uppe i luften och i kontakt med “rena” material. Vilka måste man förstås testa sig fram till.
Hur fort bryts materialet ned? Undan för undan, eller mot slutet? Det påverkar ju hur och hur länge det kan användas – och återanvändas. Vad kostar det?