Lamberts Cosinuslag förklarad på Wikipedia
Omsatt på Solens strålning mot Jorden kommer parallella strålar uppifrån. I mitten är vinkeln mot Jordytan 90 grader. Ju längre från mitten de träffar Jorden, desto mindre blir vinkeln mot Jordytan, varför varje kvadratmeter träffas av allt mindre strålning.
Göran Åkesson utgår från denna självklarhet i en rapport med 8 sidor:
Solinstrålningen räcker till för att värma upp jordklotet
Den finns parkerad i Molnet och kan nås genom att klicka på den röda texten. Här följer Görans sammanfattning:
+ – + – + – +
Solinstrålningen räcker till för att värma upp jordklotet – växthusgaseffekten kan inte existera
• Växthusgasmodellen bygger på att solinstrålningen har för svag uppvärmningsförmåga.
• Under många år har allmänheten matats med uppgiften att utan växthusgasers effekt, VGE, hade jordklotet varit 33 grader kallare. Det är ett osant påstående. VGE definieras som IR-elektromagnetisk ’återstrålning’ från växthusgasmolekyler.
• Påståendet baseras på en soluppvärmning, som antas ske så här: solen träffar en yta på jordklotet, som är lika med dess tvärsnittsyta, dvs. en cirkelyta med jordens diameter som bas. Uträkning om solinstrålningens uppvärmning antar att cirkelytan alltid träffas. I förhållande till jordens totala ’sfäriska’ yta blir det en fjärdedel. Tvärsnittsytan är nämligen just så stor relativt sett.
• Solinstrålningen vid atmosfärsgränsen anges till 1370 W/m^2. Av detta anses 30% gå bort i reflektion och absorption i atmosfären. Kvar blir 1370×0,7 W/m^2. I beräkningsmodellen, Stefan Bolzmanns Lag, tas en fjärdedel med; tvärsnittsytan i förhållande till totala jordytan. Beräkningen ger jorden en medeltemperatur om -17,6° C. Det är just ca 33° C under en beräknad faktisk medeltemperatur för jordklotet.
• VGE antas ge den ’fallerande uppvärmningen’ om 33°.
MEN…..
● Solinstrålningen träffar aldrig jordens tvärsnittsyta. Den träffar istället alltid halva jordklotets yta. Vi måste utgå från denna verklighet för att få rätt värde på uppvärmningseffekten. Nästan all solinstrålning sker i vinkel till någon punkt på det solbelysta halva klotet. Den fysiska lag som beskriver hur vi ska beräkna solinstrålningen under denna förutsättning är Lamberts Cosinuslag.
● När denna lag tillämpas matematiskt/fysiskt blir resultatet att solinstrålningens tryck i genomsnitt är 40,53% av 1370 W/m^2 på halva jordklotets yta. Med borttag av 30% reflektion mm och användning av Stefan Bolzmanns Lag blir genomsnittstemperaturen på halva klotet alltid +14,6° C, efterhand som klotet snurrar med 463 m/sek. I en kompletterande analys erhålles värdet +16,1° C.
● Dessa temperaturer, närmevärden för jordens uppmätta medeltemperatur, är ca 33° C högre än växthusgasmodellens värde. Skillnaden är densamma som en hypotetisk VGE. Vi förstår därför att VGE inte finns. Om den funnes hade dagtid temperaturen varit +47 till +48° C i snitt på den solbelysta ytan.
● VGE är resultatet av en felberäkning, eftersom temperaturen baseras på en felaktig modell för solinstrålningen.
● Genomsnittsberäkningar och medelvärden är lite luriga. De avspeglar inte riktiga förhållanden. En beräkning utifrån Lamberts Cosinuslag, uppdelat på Tropiska, Tempererade och Polära områden, ger följande genomsnittliga dagstemperaturer inom respektive område:
– Tropiska (+/-30° latitud): +45,3° C
– Tempererade (+/-30° till +/-60° latitud): +21,4° C
– Polära områden (+/-60° till +/-90° latitud):-44,1° C
● Detta talar ett tydligt språk. Det finns ingen plats för en uppvärmning benämnd VGE. Då hade ex.vis den Tropiska dagstemperaturen varit ca +78°C i snitt. Istället sker en ordentlig avsvalning i tropiska områden, främst i form av avdunstning och konvektion. I delar av polära områden sker istället en temperaturutjämning genom vindars och havsströmmars försorg. Således sköter jordklotet på naturlig väg en utjämning av temperaturer för att ge bäst möjliga förutsättningar för kolbaserat liv.
● Solinstrålningen ger dessutom i atmosfären upphov till en kompletterande värmehållande atmosfärisk/gravitationell effekt. Den uppstår genom att den elektromagnetiska vågen (solinstrålningen) genom luftmolekylernas motstånd vid passage tappar energi till atmosfärens gaser. Dessas molekyler sätts i rörelse, ges värme, som mot jordytan efterhand förstärks genom gravitationen. Den värmehållande effekten, som sker dygnet runt, är inte elektromagnetisk återstrålning, dvs inte VGE.
Mina slutsatser:
- Solinstrålningen räcker till för att värma upp jordklotet.
- Växthusgasmodellen gäller inte som förklaring till klimatförändringarna !
Göran Åkesson
+ – + – + – +
by