Översvämningarna i Pakistan 28 – 30 augusti enligt satelliter
Media gick snabbt ut med en ministers rop på hjälp med beskedet att 30 % av landet var översvämmat. Washington Post publicerade satellitdata som visade att det istället gällde storleksordningen 10 %, varav en del var kortvarigt.
Detta är en dubbel illustration till medias okunniga rapportering. Visst ser man från satelliterna att högst 10 % av landet är översvämmat. Men landet består mest av berg, där få bor. Ministern menade kanske att de 30 % avsåg de slätter, där de flesta bor, basen för landets ekonomi. Således skulle han ha sagt att det gäller 30 % av invånarna. Så hade han kanske rätt, men det kunde media mycket lätt ha tagit reda på och förklarat.
Lika fel intryck ger siffran 10 %, som inte tar hänsyn till att bergen är ointressanta både för bosättningen och ekonomin.
Havsisens utbredning i Arktis de senaste 15 åren fram till den 20:e november i år
2022-11-20 var utbredningen 9,895 miljoner km², vilket ligger bland de övre kurvorna. Isen ser alltså inte ut att försvinna i år heller. Den röda streckade kurvan avser 2012, då ett absolut minimum noterades efter ihållande stormar, som blåst upp höga vallar längs Kanadas kust. Notera att det årets maximum var högst för dessa år.
Den kunnige Svenolof Karlsson gör en läsvärd genomgång av alla larm om den smältande isen i Arktis under 100 år:
Iskanten i Barentshavet i slutten av august 1570-2000, sammenlignet med en harmonisk modell med fire signifikante lange perioder (rød kurve) og i tillegg tre kortere mindre dominerende perioder (svart kurve). De grønne kurvene viser usikkerhetsområdet for fireparameterkurven. Tidspunkter for veksling av Golfstrømmen (GSB) er markert med blått.
Figuren viser BIE-posisjoner (Barents Ice Edge) for perioden 1579-2020 sammenlignet med en modell bestående av harmoniske svingninger med perioder 537, 268, 143 og 84 år (rød kurve). Det er ikke tatt hensyn til faseendringer og variasjoner i amplitude. De fleste obser-verte posisjoner ligger innenfor feilgrensen (en sigma) markert ved grønn kurve. Det er også lagt inn en svart kurve som tar med tre av de mindre signifikante periodene (60, 19.7 og 14 år).
Det er tydelig at GSB kommer flere tiår etter at BIE har stabilisert seg langt sør, og at BIE ikke var stabil lenge nok i sør for en GSB omkring 1900.
+ – + + – +
Riktig vetenskap kräver nyfikenhet, brett kunnande, kreativitet och mycket jobb
Många av dagens rapporter om klimatet börjar år 1979, då satelliter började leverera data från hela klotet. Dessa kunde man studera bekvämt tillbakalutad framför dataskärmarna i skönt luftkonditionerade laboratorier. Då blir jag glatt överraskad och fylld av beundran inför en rapport som går 442 år tillbaka beträffande isens utbredning på havet i Arktis. Naturligtvis finns då begränsningar, så man uttalar sig bara om Barentshavet, det som ligger omedelbart norr om Norge upp till Spetsbergen och Frans Josefs Land.
Innan flyg och satelliter har man funnit data i fartygsloggar, från valfångare och flera polarexpeditioner.
Sedan använder man kreativitet och fantasi i sökandet efter möjliga samband med Solens och planeternas rörelser. Rapporten börjar så här:
Utvidet sammendrag av to publikasjoner om iskanten gjennom 442 år.
Jan-Erik Solheim, Stig Falk-Petersen, Ole Humlum og Nils-Axel Mörner
Bakgrunn
Allerede i Oldtiden filosoferte menneskene over mulige sammenhenger mellom planetenes bevegelser og hendelser her på jorda. Det ble spekulert på om naturkatastrofer som flom, tørke og jordskjelv på en eller annen måte var styrt av planetenes baner. Spesielt ble det lagt merke til at planeten Jupiter har en periode på omkring 12 år, mens Saturn har en periode på 30 år. De møter hverandre på himmelen hvert 20. år. Etter 60 år har Jupiter gjort fem omløp rundt i forhold til stjernehimmelen, mens Saturn har gjort to. Da er de tilbake på samme sted på himmelen.
Studerer vi de andre planetenes baner finner vi at solsystemets planeter er synkronisert på en kompleks måte som ikke kan være tilfeldig. Pytagoras fra Samos (ca. 570-495 F.kr) kalte det Sfærenes Musikk – og spørsmålet om hvordan planetene kan påvirke forhold på jorda eller jordas klima har vært diskutert i mer enn 2 500 år.
+ – + – + – +
Solvinden overfører signal fra sola
Vår hypotese er at det er solvinden som overfører signal fra planetene som påvirker BIE´s posisjon – enten ved direkte trykk som påvirker jordas rotasjon direkte eller ved å påvirke ring-strømmen rundt jorda som gir oss nordlys og får jordas magnetiske kjerne til å rotere fortere eller langsommere. Etter nesten hundre års forsinkelse virker dette på rotasjonen av jordas ytre deler, noe som igjen påvirker havstrømmer og klimaet på jorda.
I tillegg bringer solvinden med seg geomagnetiske stormer som starter som kraftig utbrudd i solas korona. Disse lager sterke nordlys og produserer trykkbølger som kan trenge dypt ned i jordas atmosfære og forandre trykksystemene i Arktis, noe som igjen kan gi vind som beveger isen. Denne effekten er større under solflekkminima fordi jordas magnetfelt da er svekket.
Konklusjon
Vi har samlet informasjon om hva som fører til at iskanten i Barentshavet i august har beveget seg hele 6 breddegrader nordover siden Den lille istid sluttet omkring 1900. Vi har oppdatert og analysert en dataserie med posisjoner av iskanten og funnet at den kan beskrives ved et lite antall harmoniske svingninger som alle er avledet av planetenes baner.
Siden planetenes baner er stabile, kan dette også gi oss hint om fremtidige posisjoner av iskanten. Vi har også stadfestet en sammenheng mellom den elektriske ringstrømmen rundt jorda som produserer nordlys og jordas rotasjonshastighet som påvirker hav- og luftstrømmer, men med 94-års forsinkelse. Minkende nordlysaktivitet vil bringe iskanten sørover både raskt ved svakere solvind, og 94 år forsinket ved elektrisk bremsing av jordrotasjonen.
Framskrivning av vår modell viser at iskanten vil bevege seg sørover mellom 2020 og 2060 og holde seg omkring 79°N de følgende 100 år.
+ – + – + – +
Hela rapporten kan nås genom att klicka på den röda rubriken.
Efter COP 27 måste vi få en ny siste sjanse, om vi skall klara oss . . .
Odd Gunnar Dalen är förströstansfull:
Du får sikkert en siste sjanse
Planeten vår må ha vært veldig heldig på tross av å ha blitt utsatt for «siste sjanse» i 30 år.
“Siste sjanse” som begynte tilbake i 2001 da alle klimahysteriske personer samlet seg i Bonn, og Time rapporterte at det var:
En global oppvarmingsavtales siste sjanse.
Da de alle forflyttet seg til Montreal i 2005, ble landene fortalt av Mark Lynas at:
Montreal representerer en [siste] siste sjanse for å redde planeten.
Deretter reiste de alle til Bali i 2007, hvor Tony Juniper fra Friends of the Earth fortalte dem:
Bali kan være den [siste, siste] siste sjanse for å unngå den verste effekten av global oppvarming
Tilbake til Polen i Europa dro de i 2008 for å høre Tim Flannery fortelle dem:
Denne forhandlingsrunden er sannsynligvis vår [siste, siste, siste] siste sjanse som art til å håndtere problemet.
Over Østersjøen til København fløy de i 2009 hvor 2 gradersgmålet ble unnfanget i et regneark og for å høre EUs miljøkommissær Stavros Dimas si:
Dette gjør København til verdens siste [siste, siste, siste, siste] sjanse til å stoppe klimaendringene før de passerer point of no return.
Tid for en tur til Cancun i Amerika i 2010 der Jairem Ramesh, den indiske miljøministe-ren sa at han så det som:
Den siste [siste, siste, siste, siste, siste] sjanse for at klimaforhandlingene skal lykkes.
Durban, Sør-Afrika var neste anløpssted i 2011 der FN-konferansen ble beskrevet av mange eksperter som:
Menneskehetens siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse til å avverge de katastrofale effektene av klimaendringer.
For å opprettholde trykket fløy de til Doha i 2012 og 25. november-utgaven av The Examiner stilte spørsmålet:
I morgen: Jordens siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse for å stanse klimaendringer?
Tilbake til Europa og Warszawa for 2013s sammenkomst da vi ble spurt i Sustainable Mobility utgaven av 14. november 2013: Er klimakonferansen i Warszawa et siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse toppmøte?
Så videre til Lima i 2014 hvor WWF erklærte i en artikkel:
Siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse: Endring nødvendig for klimaforhandlingene i Lima 2014.
Men Paris ringte, så i 2015 hvor hvert enkelt lands politisk bestemte klimakutt ble erklært og BBC fortalte at:
FN-møtet i desember er «siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse» for å avverge farlige klimaendringer, ifølge Earth League.
Tilsynelatende hørte vi ikke etter, så FN la ut en rapport i 2016.
Siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse for å begrense global oppvarming til sikre nivåer, advarer FN-forskere
Asia følte seg noe forsømt, så en tur til Sør-Korea var nødvendig i 2018 der et internasjo-nalt panel advarte oss om at det var:
Siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse for å dempe klimagassutslipp og klimaendringer for å begrense katastrofale effekter.
Men tilsynelatende var det fortsatt en siste sjanse. (Din også, ikke sant?)
Så sa en studie i Leeds i 2019.
Det er fortsatt én siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse for å unngå total klimakatastrofe.
Og, som rapportert i 2020, ifølge observatøren, var det vår siste sjanse til å lytte.
For tretti år siden ble vi advart. Nå er vår siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse til å lytte kommet.
Og i 2021 var det den absolutte siste [siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste, siste] sjanse til å redde planeten.
Jeg vet virkelig ikke hva jeg skal si. Du er blitt advart – men du lytter ikke.
Så i 2022 forflytter den hyklerske jetfuel gjengen seg til Egypt i sine 400 privatfly for å fortsette med sitt politiske vissvass preik.
Og de ca 35000 deltagerne skal garantert bo i telt og ete bærekraftig mat.
For de oppfordrer jo alle oss andre til leve nøkternt og av insekter.
Jeg har imidlertid en snikende mistanke om at 2022 godt kan vise seg å være din siste sjanse. Vet ikke hvorfor. Har bare en liten anelse. . .
Figur 1. Den “Arktiska Bubblan” den 2022-11-17 mätt på höjden med trycket 10 hPa
På den höjden hamnar man i stratosfären där jetströmmarna susar omkring. Bildens centrum ligger över den geografiska Nordpolen. Till vänster ser man de rutor som markerar USA:s delstater. Längst ner kan man urskilja konturerna av Spanien, Portugal och Tunisien. I det mörkgrå fältet kl 5 från centrum syns Norge.
Runt de två polerna uppstår “cirkumpolära” strömmar som temporärt “stänger inne” luften vid polen, så att den successivt blir allt kallare. I bilden visar det mörkröda fältet i mitten att temperaturen är lägre än – 80º C. Den svarta konturen i det mellanblå fältet visar temperaturen – 60º C. De svarta konturerna i de gröna fälten indikerar -40º C.
Ju kallare luften blir, desto tyngre blir den och därmed ökar trycket för att “komma loss” och strömma söderut. Var det kommer att ske, kan ingen förutse. Heinrich Leopold har mycket skickligt letat fram motsvarande bild för fjolårets bubbla i mitten av november:
Figur 2. Den “Arktiska Bubblan” för 22-11-17 till vänster, jämförd med den för 21-11-10 till höger
Fjolårets “bubbla” var betydligt mindre och inte fullt så kall. I centrum är lägsta temperaturen – 76º C. Uppe till vänster ser man hur den kalla luften”kommit loss”, nått ett genombrott och strömmar ner över Kanada och USA, vilket noterades i bloggposten: “Flera kalla år i rad. . .” Detta hände samtidigt som världens ledare förhandlade om kampen mot den “Globala Uppvärmningen” på COP26 och dessutom kunde bevittna hur elpriserna i Glasgow femfaldigades.
Den större och kallare “bubblan” påverkar givetvis vädret i år. Någonstans kommer den extremt kalla luften att strömma mot söder och där noteras som en “historisk köld-knäpp”. Vi kan bara hoppas att de inte sker just här.
+ – + – + – +
Extremt snöväder i Småland
Snöfallet i östra Småland idag är extremt för att vara i mitten av november. Det har säkert ett visst samband med den globala avkylning som “bubblan” är ett tecken på, men det är ännu för tidigt att avgöra om det hänger ihop med ett utbrott av kall luft från “bubblan”.
Det har snöat i den sydliga staten Victoria, där också ett absolut köldrekord för November satts med -7º C på Mount Hobart.
Den federala huvudstaden Canberra drabbades av en hagelstorm med snöslask.
Sydney, som ligger så nära ekvatorn som Spanien, nådde 9º C i torsdags att jämföra med 9,7º C, som enligt Wikipedia varit den kallaste noteringen på 50 år.
Extremt kallt väder tycks ha blivit vanligare numera. Men förstås, det bekymrar man sig inte alls för på COP27. . .
by 
