En kraftig förskjutning söderut i jetströmmen märks i New York City såväl som över stora delar av resten av östra USA. Den orimliga kylan slår många köldrekord för mars månad och känns som en repris på vintern för många.
Toronto i Kanada noterade -10,1º C den 28:e mars, den fjärde lägsta någonsin.
Figur 2. Prognos för snöfall i Europa den 4:e april
Detta är visserligen bara en prognos, men även SMHI förvarnar om en kall inledning på april. Senare i veckan täcks hela Tyskland av snö, vilket väl ökar behovet av rysk gas. Ukraina får snö och kallt i de norra delarna, vilket kanske gör det svårare förde ryska styrkorna att avancera.
Vädret förefaller bli lite ovanligt för april.
+ – + – + – +
Du kan mejla en länk till denna post genom att klicka på kuvertet till höger här inunder.
SVT:s “klimatreporter” Erika Bjerström bedrev närmast en personlig vendetta mot civ.ing. Elsa Widding i “Aktuellt” 2021-09-14
Programmet blev en demokratisk katastrof med brott mot praktiskt taget alla villkor i sändningstillståndet, varför det föranledde fler än 40 anmälningar till Gransknings-nämnden GRN, som har uppgiften att bevaka sändningstillståndets efterlevnad.
Det bekräftar den odemokratiska förljugenhet som kännetecknar dagens SVT och GRN, vilken bara hör hemma i en fascistisk regim. Det har jag behandlat i ett flertal poster tidigare. Detta program behandlades i posterna:
Total oförståelse för innebörden av “yttrandefrihet” och “fria” medier
Programmet är en demonstration av det mest stötande i SVT:s “kultur”: Programledaren Bjerströms personliga nerklubbande av kollegan i mediabruset, Elsa Widding. På SVT hävdar man sitt “oberoende” med egna åsikter och andras åsikter skall bekämpas. Det är inte “Public Service” utan ren “Propaganda”.
I den första posten ovan visar jag hur viktigt det är med mer än en betraktare av tillgänglig information. Programmet hänvisade till en opinonsundersökning av SOM-institutet vid Göteborgs universitet. På en skala från 0 till 10 fick deltagarna ange i hur hög grad de instämde i påståendet: “Klimatförändringarna är i huvudsak orsakade av mänskliga aktiviteter”.
Man bestämde sig för att kalla de som svarat 0 – 3 för “klimatförnekare” och basunerade ut att dessa utgör endast 6 %. Underförstått är de så få att SVT inte behöver ta hänsyn till dessa “hopplösa fall”. Men alla som svarat 0 – 9 är inte helt övertygade om den Politiskt Korrekta bilden. De skulle förstås vilja få tillgång till information för och emot påståendet. Det är ju en förutsättning för att demokratin skall fungera ! D.v.s. att väljarna är så väl informerade att de vet vad de själva tycker. Annars kan de ju inte “rösta rätt”.
Att beskylla andra för sina egna synder
Exempelvis sa Bjerström att “klimatskeptiker” :
sprider desinformation genom att feltolka rapporter, hänvisa till underkända vetenskapliga rapporter och vanliga blogginlägg.
Det är precis vad alarmister gör, d.v.s. de sprider vad de rapporter säger som feltolkar fakta, och de underkänner rapporter, som tolkar fakta med förnuft. Dessutom förfaller de till “guilt by association” och ifrågasättande av andra debattörers moral. Dock skulle de knappast referera till “vanliga blogginlägg”, eftersom de har hela mediakåren på sin sida. Bloggar är vad vi realister är hänvisade till.
Bjerström har visat sig oförmögen att skilja på åsikter och riktiga fakta. Hon kan bara förmedla vad andra säger, inte diskutera fakta och deras tolkning.
Det är en systemisk skandal att ett så stort medieföretag har en så okvalificerad person som “fackreporter”.
+ – + – + – +
Du kan mejla en länk till denna post genom att klicka på kuvertet till höger här inunder.
Andelen “förnybar” energi i transportsektorn år 2020
Jag klipper en pressrelease från EU:
För år 2020 har EU har nått det uppsatta målet på 10 % för andelen förnybar energi inom transportsektorn. Det inkluderar flytande biobränslen, biometan och “grön” el. Detta mål ingick i direktiv 2009/28/EG om främjande av användningen av förnybar energi.
Eurostats uppgifter visar att den genomsnittliga andelen förnybar energi inom transporter ökade från 1,6 % 2004 till 10,2 % 2020, vilket ligger 0,2 procentenheter (pp) över målnivån. Bland medlemsstaterna överträffade 12 målet. Sverige var klart ledande med 31,9 %, följt av Finland (13,4 %), Nederländerna och Luxemburg (båda 12,6 %).
Sveriges ledarskap förklaras av den höga användningen av biobränslen som uppfyller kraven. Däremot hade Grekland (5,3 %) och Litauen (5,5 %) den lägsta användningen av förnybar energi inom transportsektorn.
År 2020 registrerade alla EU:s medlemsstater, med undantag för Frankrike (ingen föränd-ring, 9,2 %) och Finland (-0,9 procentenheter), en ökning av andelen förnybar energi i transportsektorn jämfört med 2019, med de största ökningarna observerade för Estland (+5,9 pp), Luxemburg (+4,9 pp), Belgien (+4,2 pp) och Cypern (+4,1 pp).
+ – + – + – +
Svenska politikers mästerskap
Ja, mästerskap i galen verklighetsflykt. Om 31,9 % stämmer för 2020 måste årets siffra bli betydligt högre, då kravet på inblandning av biobränsle höjts från 21 % år 2020 till 30,5 % år 2022.
Det jag just hör på radion är att det inte finns tillräckligt med biobränslen för de i år höjda kraven på inblandning i diesel. Under de senaste två decennierna har näringslivet vant politikerna vid att verklighetens teknik kunnat ändras efter politikens mer och mer eteriska krav. Men när biologiskt material för att tillverka biobränsle tar slut, är det slut. Det behövs en större omställning än bara ny teknik för att möta kraven.
Nu tycks regeringen ha fått kalla fötter. I en odaterad promemoria föreslås att kravet för 2023 minskas från 35 % till 30,5 %. Där står:
+ – + – + – +
Reduktionsplikt
5 § Den som har reduktionsplikt för bensin eller diesel ska för varje kalenderår se till att utsläppen av växthusgaser från den reduktionspliktiga energimängden av sådana bränslen understiger utsläppen från motsvarande energimängd fossil bensin eller fossil diesel med minst den procentsats som anges nedan för respektive drivmedel:
Paragrafen ändras på så sätt att de krav på minskade utsläpp som gäller för 2023 sänks till 2022 års nivå.
+ – + – + – +
Men kraven för 2024 – 2030 ändras inte. NU alltså.
Kan 31,9 % stämma ?
År 2020 var kraven på inblandning bara 4,2 % för bensin och 21 % för diesel. Någon “förnybar” eldrift i den tunga transportsektorn förekom knappast. Hur kan det då bli hela 31,9 % för “transporter” ? Vad har man räknat som transporter ?
+ – + – + – +
Du kan mejla en länk till denna post genom att klicka på kuvertet till höger här inunder.
Figur 1. Anläggning för behandling av rå naturgas från Spaniens enda kommersiella fyndighet i Viara, provinsen La Rioja
Utvinning av naturgas aktualiseras igen
Den 25 mars i år föreslog det borgerliga partiet Partido Popular (PP) att utvinning av naturgas skall godkännas för att göra landet oberoende av import. Det skulle bli en tvär-vändning från fjolårets beslut 13 maj att förbjuda ny prospektering och utvinning. Vilket i sin tur var en tvärvändning från ett beslut 2013 att öppna för “fracking” d.v.s. hydraulisk sprängning av skiffer för att frigöra naturgas.
Partido Verde (De Gröna) i Spanien deltog i demonstrationer mot fracking i Bryssel utanför EU-Parlamentet.
Fracking har gjort USA det till den största exportören av flytande naturgas i världen (LNG, Liquid Natural Gas), och överträffat t.o.m. Qatar. Framgångarna i USA ledde till ca hundra tillstånd för prospektering i Spanien. Av den gas Spanien konsumerar idag kommer 45 % från Algeriet och 10 % från Ryssland. Flera hamnar är utrustade för att ta emot LNG från tankfartyg. Det kräver dels tankar för lagring och dels utrustning för att förgasa vätskan innan den kan matas ut i ledningsnätet.
Ett väl utbyggt ledningsnät
Figur 2. Spanien har ett mycket väl utbyggt ledningsnät för gas
Centro de transporte = Central för distribution,
Estación de compresión = Station för komprimering, trycksättning,
Plantas regasificación = Anläggning för återförgasning,
Yacimiento = Fyndighet,
Conexión internacional = Anslutning till internationella nätet,
Planta = Anläggning.
Notera att Spanien har sju hamnar för lossning av flytande naturgas, LNG. Att importera gas från USA vore ett alternativ. Det skulle emellertid bli 40% dyrare än importen av den ryska gasen, såvida inte USA lämnar en “krigsrabatt”.
Stor potential i Spanien
Man uppskattar att Spanien skulle kunna vara självförsörjande på naturgas under 70 år. Det finns också oljereserver i Spanien som skulle täcka 20% av förbrukningen under 20 år. Under regeringen Rajoy (PP) 2014 – 2018 utarbetades en plan om ersättning till kommuner och markägare där prospektering skulle ske.
Om exploatering tillåts, skulle BNP styrkas med 44 miljarder Euro år 2040, c:a 4 %. Utvinningen skulle kunna skapa upp till 260.000 nya arbetstillfällen. Värdet av naturgasen beräknades på den tiden till 700 miljarder Euro och oljans värde till 150 miljarder Euro. Idag är värdet troligen nästan det dubbla.
Björn på Teneriffa
+ – + – + – +
Omvärdering av naturgas i flera länder
Under hösten, långt innan kriget i Ukraina, skapade ett vädersystem med låga vindar en akut energikris i Europa. Tyska Energiewende med stängda kärnkraftverk hamnade så nära kollaps att landet uppenbarligen inte skulle klara sig utan fossila bränslen. Då måste de lägre utsläppen från naturgas prioriteras framför kol. EU-kommissionen höll dock så starkt på en “fossilfri” framtid att Tyskland inte skulle träffa ett långtidsavtal med Gazprom.
Investeringar i fracking är ju också långsiktiga, varför sådana inte borde tillåtas. Flera länder inom EU hade lagfäst förbud mot prospektering och utvinning av naturgas.
Kriget i Ukraina har ändrat förutsättningarna. Till största delen är det en ursäkt för en försenad insikt av vettlösheten i Energiewende. “De Gröna” utgör en av de två tunga delarna i den tyska Ampelkoalitionen. Där har man nu inför rullande TV-kameror erkänt att Energiewende är ett misstag. Man klarar sig inte utan naturgas och vill inte finansiera Putins krig. Då kanske fracking bli ett välkommet alternativ även i Europa.
Det är för tidigt att säga vad denna omvändelse kan medföra. Den kommer dock att tjäna som mönster för andra länder, kanske Spanien.
S. Å.
+ – + – + – +
Du kan mejla en länk till denna post genom att klicka på kuvertet till höger här inunder.
Kl 12 var elbehovet 5,02 GW, gigawatt, solkraften gav 4 % därav, vindkraften 1 %, fossil kraft 51 % och import 34 %, tillsammans 90 %. Förbränning av sopor och biomassa stod för resten.
Under 8 timmar gav vindkraften mindre än 5 procent och endast EN procent under 3 timmar.
Danmark får vanligen betydande mängder el från Sverige, men i posten “Svensk el januari 2022” ser vi att även Sverige importerade el den 31/1. Effekten från Tysklands vindkraft på haven öster och väster om Danmark var också ovanligt låg. När det inte blåser i Danmark, blåser det dåligt också i grannskapet.
Figur 2. Søren Kjærsgård har sammanställt fullständiga data för den 31 januari 2022
Notera att kl 12 exporterade Danmark 334 MW till “kontinenten”, d.v.s. Tyskland, och importerade samtidigt 1.713 MW från “Norden”, d.v.s. Norge.
Danmark klarar sig inte utan fossil kapacitet för 5 – 6 GW.
+ – + – + – +
Hade Danmark haft DUBBELT så stor kapacitet av vindkraft, hade den bara stått för 2 % av behovet, vilket inte skulle ha någon praktisk betydelse.
Detta är den uppenbara slutsats som vår regering envist blundar för.
Figur 1. Hitachi-Alstom tåg för 360 km/tim upp till 400 m längd
Nu pågår bygget av höghastighetsbanan HS2, High Speed 2, från London till UK:s andra stad, Birmingham, med 1,14 miljoner invånare i första etappen, och till dess femte stad Manchester med 0,55 miljoner invånare i en andra etapp. Total längd blir 555 km.
Figur 2. HS2 är den andra höghastighetsbanan efter HS1 från London till kanaltunneln
Kapaciteten beräknas kunna nå 300.000 passagerare per dag. Längs banan bor flera miljoner människor. I upptagningsområdet ligger Leeds med 800.000 invånare och Sheffield med 600.000 invånare.
Det ger helt andra förutsättningar för höghastighetståg än de vi har i Sverige.
De taktiska och strategiska konsekvenserna av vädersituationen i Ukraina
Vädret har genom historien spelat en avgörande roll i krig, och därför kan det vara av värde att se över den tidigare, nuvarande och framtida vädersituationen i Ukraina.
Väderförhållanden för offensiva och defensiva operationer
Molniga, regniga och dåliga siktförhållanden gynnar i allmänhet försvar, eftersom offensiva operationer – från flygplansbaserade attacker, underrättelseinsamling från flygplan eller satelliter och artilleriets inriktning – försvåras av storm, regn och moln.
Februari var torrare och soligare än normalt över Ukraina och följdes av en svalare och molnigare period i början av mars. Under den senaste veckan har ett onormalt högtryck legat över norra Ukraina (se kartan i figur 2 för nivån 6.000 meter), vilket ger varmare och torrare förhållanden över landet. Detta har varit fördelaktigt för Rysslands offensiv.
Figur 2. Karta för nivån 500 hPa (cirka 6.000 meter) 21/3 med färger för anomalin
Rött indikerar högre än normalt tryck, vilket ger klar himmel och uppvärmning över Ukraina, som visas med en blå stjärna.
Denna situation – gynnsam för ryssarna – kommer att fortsätta i ytterligare 3-5 dagar, men sedan kommer det att ske en stor förändring med ett djupt lågtryck, som utvecklas mot norr (se prognoskarta för den 29 mars i figur 3).
Figur 3. Prognos för den 29/3 med lågtryck över Ukraina
Väderförhållandena kommer att försämras över Ukraina, vilket hjälper försvararna.
+ – + – + – +
Regn till de belägrade ?
De belägrade saknar allt. Men värst är brist på vatten. Vi får hoppas att det blir regn, så att de kan samla ihop tillräckligt. Det kan också göra marken till en lervälling, vilket brukar stoppa stridsvagnar.
Svart: Detsamma efter korrektion för den genomsnittliga variationen av säsongerna.
Figur 2. Detsamma för de senaste fem åren.
Halten i luften har ganska konstant stigit med 2,4 ppm per år.
Figur 3. Det senaste årets dagliga, svarta, och veckovisa, röda, medelvärden
Det årliga toppvärdet inträffade i fjol i maj liksom de flesta åren. Det märkliga med dessa data är att årets topp tycks vara passerad redan i februari. Data därefter indikerar att en sänkning är på gång. Om denna bekräftas i kommande mätningar betyder det att halten i luften minskar trots att “människans” utsläpp nu är högre än någonsin.
Slutet för IPCC:s hypotes
Det skulle i så fall betyda slutet för IPCC:s hypotes om koldioxidens dominerande verkan på klimatet. Trots ökade utsläpp minskar halten i atmosfären. Denna bestäms av andra processer, troligen havens temperatur.
Den enkla slutsatsen blir: All “KLIMATPOLITIK” är meningslös ! !
Steve Hunter’s fantasi: John Kerrys idé om “klimatsmart” krig
Australien är en federation av sex självstyrande delstater och några “territorier” som bl.a. omfattar några ö-grupper i Söderhavet. Debatten om klimatet har varit intensiv med lika ambitiösa klimatmål som Kalifornien i några delstater, ex.vis South Australia med upp-repade Black-Outs som resultat. I Queensland däremot värnar man sin viktigaste näring: Gruvbrytning av kol med värdemässigt störst export i världen 2020.
Även den gröna supporterklubben i byråkratin och media kan ana förändringen. Det plötsliga slutet signalerades av rullande kolonner av ryska stridsvagnar, snabbt följt av stigande priser på olja, gas, kol, vete och korn.
I decennier har världsförbättrare och giriga industrimän sjungit de gröna sångerna – prisat vind-/solenergi, dyrkat vätgas och elbilar och fördömt kol, olja, gas och kärnkraft. Deras domedagskör togs upp av twittrande tonåringar och trendiga vuxna i de gröna lummiga förorterna – de flesta av dem i bekväma länstols-jobb inom media, byråkrati, akademi och stora trendiga företag.
John Kerry (en rik klimatbesatt amerikansk aristokrat) oroar sig för att Ukrainakriget “kan ha en djupgående negativ inverkan på klimatet”. Han är mer oroad över fördelaktiga utsläpp av livsnödvändig CO₂ än för dödliga kulor, missiler och svält.
Ryssland, Kina och Indien har fokuserat på att utveckla och använda sina bästa energi-resurser, men Australien (efter Råttfångaren från Hameln i Europa) har en tvåpartspolitik för att fortsätta sprida klimatviruset och subventionera dyra gröna leksaker som importe-ras från Kina.
Men äntligen dyker förnuftet upp – Nigel Farage (den brittiska Brexiteer) har klämtat på fulltids-klockan för klimatalarmismen med sin nya slogan mot galenskapen med netto noll, Net Zero :
“Vote Power not Poverty”.
“Rösta för el inte för fattigdom”.
Det skulle bara behövas en sen snöstorm i Berlin, ett matupplopp i Kairo eller en blackout i New York för att sätta igång den gröna utförslöpan.
Världen håller på att bli en kall, hungrig och farlig plats. Mat produceras inte i gröna skogar, el genereras inte i stora batterier, grönt väte är en nettokonsument av energi, och vi kommer inte att utkämpa nästa krig med batteridrivna stridsvagnar, vinddrivna fregatter eller med flygplan som bränner bio-diesel.
För bara två år sedan lovade Biden: “Vi kommer att göra oss av med fossila bränslen”.
Det är dags att dra ut gröna drömmare och klimatalarmister i den verkliga världen där mat, bränslen, metaller, elektricitet och defensiva vapen produceras. Detta måste börja med att städa bort den gröna hästgödseln från “Net Zero”-stallen.
Putins stridsvagnar och missiler har startat denna process. Européerna står nu inför den bleka sanningen att kol, olja, kärnkraft och gas tillhandahåller det mesta av energin för deras hem, fabriker, industrier, transporter och jordbruk. Utan el dör storstäderna. Vi behöver mer fossil kraft, mer kärnkraft och mindre av otillförlitlig el från sol och vind.
Världen har förändrats. Vi har inte längre råd med “netto negativ energi” eller “Building Back Worse”.
Figur 1. Veckomagasinet WELTWOCHE ger nu ut en miljöbilaga
Bilagan har hela 28 sidor med kritik av den besinningslösa propagandan mot koldioxid. Nertill på förstasidan förklarar den:
Det går bra för klimatet, världens undergång är avlyst
Detta borde vara en sensation i medielandskapet. Die Weltwoche i Schweiz är ett vecko-magasin med en upplaga på 40.000 – 50.000 ex och fler än 100.000 läsare. Det torde också läsas på de större redaktionerna i Tyskland och Österrike.
Med “avlyst världsundergång” förklaras tydligt att klimatkrisen är en bluff. Tysktalande media kan inte längre med hedern i behåll låtsas som om ingen sagt så. Men “Heder” och “Trovärdighet” tycks inte längre värderas i de stora mediehusen.
Förläggare och chefredaktör för Weltwoche är Roger Köppel, som sedan 2015 också är “Nationalrat”, d.v.s. parlamentariker för nationalkonservativa SVP, Schweizerischen Volkspartei. Det betyder att slutsatsen också kan offentliggöras i parlamentet, vilket gör Schweiz nästan unikt. Såvitt jag vet gäller detsamma bara i Australien.
+ – + – + – +
Ledaren på sidan 3 presenterar bilagan:
Figur 2. Ledaren presenterar avsikterna med bilagan, till höger innehållsförteckningen
Ge ingen chans åt Apokalypsen
(Apokalyps = Världens undergång)
Med detta häfte startar Weltwoche Grün som en ny regelmässig publikation med teman som Klimat, Energi, Natur, Innovation, Livsmedel, Hälsa. Miljöpolitik. På dessa områden finns ett växande flertal av nya utvecklingar, frågeställningar och rön, en tilltagande efterfrågan på lösningar, innovationer i forskning och i företag.
Diskussioner om orsaker och verkan av den globala uppvärmningen löper dock huvudsakligen i en enkelriktad bana väl inkörd av FN:s klimatpanel och därmed förbunden vetenskap. Den därigenom underblåsta allmänna stämningen av rädsla leder till att en kvinna i förbundsrådet (minister) säger att jorden brinner, till att regeringar sätter orealistiska utsläppsmål eller att parlamenten leker med lagar om “klimatnödläge”.
+ – + – + – +
Stickprov på innehållet
Innehållsförteckningen till höger har hela uppslag av kända författare som Björn Lomborg och Michael Shellenberger som båda starkt kritiserar den allmänna skrämseln för Apoka-lypsen. Nedan tar jag några stickprov för att ge en uppfattning av bredden i täckningen av klimatfrågan.
Sidorna 6 – 7: Livselixiret koldioxid
Geologen Markus O. Häring beskriver hur nödvändig koldioxiden är för livet. Ingressen lyder:
CO₂ är nyckeln till en levande planet. Dess frigörelse gör Jorden till en bättre plats.
Han förklarar att utan CO₂ finns det inget liv. Han citerar professor Reto Knutti, den mest engagerade “klimaträddaren” i Schweiz: Under större delen av Jordens historia fanns inga människor. Faktum är att vår civilisation/infrastruktur med mer än sju miljarder människor är extremt noga optimerad till dagens klimat. Ett par grader mer eller mindre spelar ingen roll för Jorden, men gör det för oss, särskilt om det går fort.
Häring har anammat IPCC:s bild. På en punkt vill jag tydligt invända: Sedan 1850 har halten koldioxid i atmosfären stigit med 40 % vilket huvudsakligen beror på mänskliga utsläpp. Jag hävdar att stigningen mest beror på varmare hav. Kanske helt och hållet.
Sidorna 8 – 11: Med klimathysterin spelar vi bort framtiden
Björn Lomborg gör som vanligt beräkningar som visar hur verklighetsfrämmande de politiska “klimatmålen” är. Genereringen av elektricitet står bara för 19 % av de globala utsläppen, men skall tvingas bli “fossilfri”. Även om alla världens regeringar når sina ambitiösa klimatmål så minskas den “Globala Uppvärmningen” bara med en 10.000-dels grad till år 2100 enligt IPCC:s klimatmodeller.
Förresten är folk inte alls så bekymrade över klimatförändringarna:
Figur 3. FN:s opinionsundersökning 2015 med 9,7 miljoner tillfrågade i de flesta länder
De rangordnade 16 politikområden efter angelägenhet. “Klimatskydd” hamnade klart sist. Områdena var följande:
Utbildning, klart mest angeläget,
Hälsa,
Arbete,
Ingen korruption,
Livsmedel,
Inget våld,
Rent vatten och sanitet,
Stöd till handikappade,
Bättre infrastruktur,
Jämlikhet,
Pålitlig energi,
Politisk frihet,
Ingen diskriminering,
Skydd av skogar, floder och hav,
Telefon och internet,
Klimatskydd.
NettoNoll, fascinationen för ett omöjligt mål
Med en serie grafer visar Lomborg hur omöjlig drömmen om en “fossilfri” värld är.
Sidorna 16– 18: “Framtiden tillhör kärnkraften”
WW intervjuar Michael Shellenberger, den tillnyktrade amerikanske klimatalarmisten, som blivit berömd med boken “Apocalypse – Never”. Han svarar bl.a:
Mötet i Glasgow visade att FN:s debatter om klimatförändringarna kan man inte ta på allvar.
Alarmismen har påverkat politiken såtillvida att produktionen av olja och gas har minskat. Det har lett till den värsta energikrisen på 50 år i Europa.
De viktigaste åtgärderna är att ställa om från kol till naturgas och sedan att driva på en övergång till kärnkraft. Då är det säkert meningsfullt med vissa statliga forskningsanslag.
WW: Hur skulle en verklig ‘Green Deal’ se ut enligt er åsikt ?
Så som Nederländerna har gjort. Där har samhället och regeringspartierna nått konsensus om att driva kärnkraften vidare och att satsa på fler reaktorer.
(Jag noterar att Shellenberger fortfarande tror på koldioxidens farliga verkan. Därför vill han gå över från kolkraft till den dyrare gaskraften.)
Sidorna 20 – 22: Hur förhindrar vi Blackouten
Konstantinos Boulouchos, professor em. ETH med inriktning på möjligast hållbara energisystem i nationell och global skala. Han skisserar en “robust strategi” med följande komponenter:
Begränsning av efterfrågans tillväxt med tekniska framsteg (digitalisering), trafikplanering eller personliga och yrkesmässiga insikter så länge ekonomin tillåter det.
Höjd verkningsgrad i alla steg av energiomvandling.
Massivt byte av fossila bränslen till “förnybara” energikällor som sol- och vindkraft varvid ett bidrag av kärnkraft är tänkbart.
Som sista utväg “negativa utsläpp” d.v.s. bortförande av CO₂ till säker lagring, slutförvar.
(Denne professor är helt insnöad i fablerna från IPCC & Co.)
+ – + – + – +
Sammanfattning
Det övergripande budskapet är att utsläppen av koldioxid skall minskas, men det är inte så brått att något “klimatnödläge” föreligger. Ingen av författarna, och kanske inte heller chef-redaktören, tycks förstå att det är själva hypotesen om koldioxidens verkan som är bluffen.
Det skall bli intressant att se ifall kommande nummer släpper fram så kättersk information.