Skyltfönster i the Guardian Building, London. Söndagstidningen the Observer ges ut av samma förlag.

Toppintressanta avslöjanden

Från en pålitlig källa fick jag tips om avslöjande fakta beträffande förljugenheten i media. Man kan undra hur det kommer sig att de måste sökas i en artikel så långt borta som i Kambodja, khmernas rike. Den är från november 2021, men fakta gäller fortfarande. Jag översätter delar av den:

+ – + – + – +

2021-11-23, KHMER TIMES, Rob Lyons :

How Bill Gates bankrolls the media outlet that claims it’s not backed by billionaires

(Hur Bill Gates finansierar det medium som hävdar att det inte stöds av miljardärer)

The Guardian ber sina läsare om donationer genom att hävda att den finansieras av dem, inte av de megarika. Men i verkligheten har miljardärer pungat ut miljoner pund för att stödja Storbritanniens ledande “till-vänster-om-mitten” tidning.

Om du vill veta vad som är “Politiskt Korrekt” – i frågor från klimatförändringar till trans-rättigheter – är The Guardian tidningen att läsa. Medan dess tryckta upplaga har minskat under det senaste decenniet från 248.775 per dag till 105.134 i juli i år, är The Guardian en av de webbplatser för nyheter, som är mest besökta i världen. Problemet är att företaget fortsätter att förlora pengar. För fyra månader sedan rapporterades att Guardian Media Group, som också äger The Observer, ett närbesläktat söndagsblad, hade förlorat över 10 miljoner pund, SEK 135 miljoner, under det föregående räkenskapsåret, en förbättring av förlusten på 17 miljoner pund året innan.

The Guardian har inte en betalvägg på samma sätt som andra tidningar, men använder det som kallas “nagware”, ett tjatprogram, vilket ständigt uppmanar tittarna att prenumerera eller göra donationer. Men The Guardian har gjort ett ganska falskt påstående på sociala medier till stöd för denna strategi: “Vi är inte finansierade av miljardärer. Våra läsares stöd ger oss självständighet att ställa de mäktiga till svars – och vi har precis börjat.”

Läsarna har verkligen varit generösa. Enligt en Guardian-rapport förra året: “The Guardian har nu mer än en miljon prenumeranter och regelbundna bidragsgivare, sedan stödet från onlineläsare ökade med 43% på ett år. … När engångsbidrag räknas in har mer än 1,5 miljoner människor stöttat Guardian under det senaste året.” En miljon prenumeranter för £5,99 per månad skulle inbringa cirka £6 miljoner. Det är bra, men täcker inte ens dess förluster, för att inte tala om dess totala driftskostnader.

Men, som klimatkommentatorn Ben Pile har noterat, älskar miljardärer The Guardian och gräver mycket gärna i fickan för att stödja dess projekt. Till exempel, enligt amerikanska MintPress News, visar en grundlig genomgång av donationer från Bill & Melinda Gates Foundation att The Guardian har fått US$ 12.951.391 i stöd, c:a SEK 150 miljoner.

Faktum är att Gates och hans nu ex-fru har strött hundratals miljoner dollar över medie-landskapet, för att stödja den typ av journalistik som de godkänner. Men de är inte de enda miljardärerna som stödjer The Guardian. En snabb titt på webbplatsens filantropisektion visar att den australiensiska miljardären Judith Neilsons institut finansierar The Guardian Australia’s Pacific Project. Open Society Foundations, skapade av den ungerske miljar-dären George Soros, har stött Guardian-projekt om Amerikas miljömässiga ojämlikheter och om att förändra vården med hjälp av AI. David och Lucile Packard Foundation, som grundades av Hewlett-Packards medgrundare på 1960-talet, stödde dess arbete med havens tillstånd.

Så påståendet att The Guardian inte finansieras av miljardärer verkar ganska tveksamt. Det är sant att Guardian Media Group ägs av Scott Trust snarare än av någon egennyttig mediamagnat. Men innebörden av dess böner till läsarna att hosta upp pengar är att alla som finansieras av de superrika ägs av dem, snarare än det mer rimliga antagandet att organisationer söker finansiering, för att engagera sig i sådan specialistjournalistik som inte enkelt kan finansieras på andra sätt.

Faktum är att Guardian-skribenter har varit snabba med ad hominem follow-the-money-attacker mot andra journalister, när dessa skrivit något som inte stämmer överens med The Guardians världsbild.

I en kolumn för tidningen förra året pekade Paul Vallely ganska rimligt på de spänningar som följer av miljardärers filantropi. “Mycket elitfilantropi handlar om elitärenden. Istället för att göra världen till en bättre plats, förstärker den till stor del världen som den är. Filantropi gynnar ofta de rika – och ingen håller filantroper till svars för det.”

Världshälsoorganisationen WHO, som åstadkom en sådan röra med Covid-19, är nu kraftigt finansierad av filantroper som Gates och mediemagnaten Michael Bloomberg, vilket snedvrider dess prioriteringar. Det är ingen överraskning att miljövård är ett favoritmål för miljardärernas donationer. Det finns inget mer elitistisk projekt än att berätta för oss andra hur vi ska leva våra liv. Som de kändisar visade, när de flög in och ut från Glasgow till COP26 med privatplan, älskar de rika att kräva åtgärder mot klimatförändringar från oss andra, samtidigt som de oavbrutet fortsätter att leva sina förgyllda liv.

Både pressen och den allmänna politiken är alltför ofta snedvriden av de megarikas intressen. Medier, journalister, konstföreningar och välgörenhetsorganisationer har länge varit tvungna att fatta pragmatiska beslut om finansiering, för att kunna utföra sitt arbete. Det är upp till resten av oss att bestämma oss för vad vi ser och läser. Det som upprör är The Guardians heligare-än-du-attityd och dess vilseledande säljargument till läsarna. Ännu värre är det faktum att Storbritanniens mest PK-rätta tidning när det kommer till klimat-förändringar, har överlevt tack vare bilaffärer. De enorma förlusterna för Guardian Media Group har uppvägts av försäljningen 2014 av dess andel i webbplatsen “Auto Trader” för begagnade bilar, vilket inbringade “mellan £600 miljoner och £700 miljoner”.

Kanske behöver The Guardian bespara oss förmaningarna och lära sig den berömda läxan från Nya testamentet: “Huru kommer det sig, att du ser grandet i din broders öga, men icke bliver varse bjälken i ditt eget öga?”

+ – + – + – +

by