Seaborgs koncept: Compact Molten Salt Reactor, CMSR, på pråm
I Korea undertecknades den 20/4 ett avtal om att bilda ett konsortium för att utveckla Seaborgs reaktorteknik för placering på pråm. I konsortiet ingår följande partners:
- Korea Hydro & Nuclear Power (KHNP) med omfattande erfarenhet av kärnkraft,
- Samsung Heavy Industries (SHI), ett av de större skeppsvarven, och
- Seaborg Technologies, som utvecklar CMSR med säkerhet helt oberoende av el.
Placering på pråmar
Placeringen av reaktorer, turbiner och generatorer på pråmar erbjuder flera fördelar:
- Ett komplett kraftverk kan bogseras till önskad ort var som helst i världen.
- Det förkortar tiden mellan beställning och driftsättning.
- Ingående komponenters dimensioner behöver inte begränsas av lastprofilen på järnväg eller landsväg.
- Montaget görs i verkstad med säkrare och snabbare färdigställande än på en byggarbetsplats.
- Utförandet kan standardiseras djupare än på byggarbetsplatser.
WNN rapporterar:
2023-04-21, wnn, world nuclear news:
Partnership formed to deploy Seaborg’s Power Barge
(Partnerskap bildat för att lansera Seaborgs “Power Barge”)
“Konsortiet syftar till snabb kommersialisering med export av serietillverkade CMSR flytan-de kärnkraftverk över hela världen. Dessa erbjuder förbättrad effektivitet och passiv säker-het” förklarade Seaborg. “Med KHNP:s långa erfarenhet av kärnkraftsproduktion, SHI:s offshorebyggande expertis och Seaborg Technologies innovativa teknologi är konsortiet väl placerat för att möta den växande efterfrågan på ren och pålitlig energi.”
Seaborgs design är för modulära CMSR kraftverk på pråmar utrustade med två till åtta 100 MWe CMSR, med en livslängd på 24 år. Istället för att ha fasta bränslestavar som behöver konstant kyla, blandas CMSR:s bränsle i ett flytande salt som fungerar som kylvätska, vilket gör att det helt enkelt kommer att stängas av och stelna i en nödsituation. Seaborg grunda-des 2014 och planerar nu att bygga kommersiella prototyper 2026 och att uppnå kommersiell produktion av Power Barges från 2028.
+ – + – + – +
by 
Inget nytt med det här! Finns redan pråmar med kärnreaktor i drift sedan många år i Ryssland på plats i Sibirien som levererar el och värme. Snacka om att vara tvåa på bollen…
Med de siffror vi fått kan alltså dessa kraftverk börja säljas om cirka 5 år.
Förmodligen tidigare än ens planerade havsbaserade vkv erhållit erforderliga tillstånd.
Sverige bör stå först i kön för att beställa.
Egen rättning: det står 100 CMSRs i andra stycket; ska vara 80 st som är bas för efterföljande kalkyl.
Seaborg Technologies har sedan ett flertal år varit mycket tydliga i sin ambition att utveckla och snabbt kommersialisera Compact Molten Salt Reactors; CMSRs.
Det är näst intill komplett inkompetensförklaring av Sveriges regeringar att inte aktivt intressera sig för dessa 100MWe reaktorer och förhandsboka sådana för leverans och installation, så snart ST kunnat verifiera sina pilotprojekt.
Seborg har varit uppe till information här på bloggen ett flertal gånger, inte minst sedan företaget erhållit EU bidrag till sin utveckling.
Om jag minns rätt är dessa CMSRs med storlek av en 20-fots container beräknat kommersialiseras till ett pris av ca 50-70 miljoner $. Yteffektiviteten, kostnadslåg upparbetning av redan existerande bränsle i Sverige under fortsatt politiskt bry kring långtidsdeponering som därigenom kan undvikas, drift i 1bar tryck och därigenom utan explosionsrisk, med toriumsalt som moderator för eliminering av härdsmälta, samt 24 års driftstid (två 12 års cykler för bränslet) till hög kapacitetsfaktor,uppfyller dessa CMSR alla kriterier för högsta intresse för Sverige. Ett tillräckligt antal eliminerar alla vindfläktskraftverk. Räkneexempel; 80 st CMSR, 8GW motsvarar vid 95 % kapacitetsfaktor 66 TWh per år. Kostnad 5600 miljoner $, ca 58 miljarder SEK (70 milj $/st)
Jämför med den installerade effekten av vkv i Sverige i slutet 2022, ca 14 GW med en produktion av ca 33 TWh 2022, ca 27 % kapacitetsfaktor.
Således eliminerar 100 CMSR alla nuvarande vindkraftverk och gör ytterligare 14GW sådana, huvudsakligen havsbaserade dylika onödiga, med den kompletterande insikten att dessa;
• skapar möjlighet till reglerkraft, som inte vkv har
• utnyttjar material som skulle gått till deponi, jmf med stort behov av ökad deponi för vkv
• omintetgör den storskaliga miljöförstöring som vkv orsakar
• kan investeras på ställen där infrastruktur redan finns för eldistribution
• till bråkdelen av investeringsutgiften för vkv, vid jämförelse med havs-vkv, se UWbs kommentar från 2023-04-26 kl 8:26 under ‘Toppmöte:El på Nordsjön!’
– 15 miljarder € för 14 GWs kapacitet avseende transmission från havet
– havskraftverk avseende 14 GW uppförandeutgift 28 miljarder €.
– Summa 43 miljarder € motsvarande 487 miljarder SEK,
Dvs till ca 12 % av investeringen, oaktat de nödvändiga tilläggsinvesteringarna för tillräcklig kapacitet i nätet, vilka också är en bråkdel av jämförbara dylika vid vkv till havs. Kalkylen bygger på den orimliga förutsättningen att ny vkv till havs har en livslängd på 24 år; mest troligt behöver investeringen bli 15+28+28=71 miljarder €, dvs 803 miljarder SEK, CMSR=ca 7% därav för samma kapacitet, om den ovanstående prisuppgiften ännu är tillämplig/korrekt.
Behöver vi förstå något mer för att helt underkänna Regeringens prioriteringar vad avser ny elproduktion för Sverige? OBS abonnenterna måste betala oavsett, med politiker utan ansvar.
Avseende pråmarna i inlägget: ersätter vkv till havs? Vilket pris kan en 800 MWe möjligen kosta? Är kapaciteten för dessas produktion/leverans redan intecknad för lång tid framöver med Asien som huvudmarknad? Troligen!
De kan även tänkas uthyras till länder som ännu inte har möjlighet att investera? En snabbare väg mot energi-säkerhet och tillväxt-potential?
Vad säger FN och Schwab om detta initiativ? Riskerar våra ännu nästan obefintliga gröna fondmiljarder (100 mdr usd per år) inte komma västliga energiföretag till del?
Kan även afrikanska kustländer komma ifråga på sikt?
Sydostasien behöver inte göra något för att konkurrera ut Europa. Europa konkurrerar ut sig själv på egen hand.
I sydostasien är bristen på land stor, energibehovet stort och stigande och fiske har stor betydelse för ekonomin. Därför använder de kolkraftverk i stor utsträckning, tar liten plats och ger mycket energi.
Vindkraft och solkraft är inte lika intressant då de tar stor yta och de vill inte placera dem i havet då det kan påverka fisket. Därför är intresset stort för detta och det är därför Sydkorea går in som partner här – de ser stor potential för regionen som kan få platseffektiv energi som kräver minimal yta.
Skygglapparna från den “gröna” rörelsen hindrar dem att se hur mycket bättre denna lösning är jämfört med att sprida ut vindkraftverk i havet – tekniken är utvecklad i Europa, men nu kommer länderna i Sydostasien ta över tekniken, få bra och billig energi och kan fortsätta att konkurrera ut Europa. Vansinnet fortsätter…
Jag antar att kraftverket behöver kylning och då är mediet inte så långt borta.
Om man jämför detta kraftverk med en vindkraftpark inser man viden av galenskap. Exempel: Havsnäs vindkraftpark i Strömsunds Kommun med 47 turbiner har en effekt av 93,4 MW – om det blåser.